Rolf-Göran Bengtsson och Bo Kristoffersen utgör ett vinnande team. Men det är tio års hårt arbete som har lagt grunden för framgångarna, när de slog ihop sina påsar började de på noll.

Text och foto: Ida Röök

På torsdagseftermiddagen avslutades Hästföretagarforum som pågått i två dagar, parallellt med tävlingarna inne i Scandinavium. Höjdpunkten som många väntat på var när radarparet Rolf-Göran Bengtsson och Bo Kristoffersen intog scenen för att berätta om vägen fram till att bli nummer ett i världen.
Det är nu tio år sedan som Rolf-Göran Bengtsson lämnade Jan Tops och sin anställning där.
- Jag var fri och ledig och avvaktade lite vilka erbjudanden som skulle dyka upp. Så kontaktade Bo mig och vi satte oss ner för att prata igenom möjligheterna med ett samarbete. Och på den vägen är det, säger Rolf-Göran och Bo tar vid:
- Ja, vi hade en riktigt genomgående samtal över en middag om hur vi ville att verksamheten skulle se ut. Vi kände båda ägaren till gården i Breitenburg och till slut blev det där vår bas hamnade.

Rolf-Göran tävlar – Bo är manager
Bo hade vid den tiden sagt upp sig från sin anställning på Holsteiner verband och dessutom lagt sin egen ridkarriär på hyllan. När han och Rolf-Göran flyttade till gården i Breitenburg började de från noll både vad gäller hästar och utrustning.
- Vi hade inte ens en lastbil. Hästarna fick vi från olika håll till en början, efter ungefär ett år kom erbjudandet om samarbete med Alfonso Romo och då satte det fart på riktigt, säger Bo.
Verksamheten har så klart vuxit sig allt större efter hand.
- Jag tror att mycket av vår framgång bygger på att vi har tydliga roller i vem som gör vad. Rolf-Görans önskan har hela tiden varit att komma upp i toppsporten, medan jag har funnits i bakgrunden och tagit hand om träningen av eleverna, allt management, investeringar och service, säger Bo och Rolf-Göran fyller i:
- Man är aldrig bättre en teamet man har bakom sig.

Nytt samarbete – nya möjligheter

Stall Bengtsson/Kristoffersen har flera olika inriktningar. Rolf-Görans tävlingsverksamhet är en stor del, men långtifrån allt.
- Vi har också utbildning av såväl ryttare som hästar där vi bland annat tar emot elever till gården i Tyskland. Sedan är det också Bengtsson/Kristoffersen som till del står bakom arrangemanget med EM i Herning i sommar och även andra stora evenemang. Vår verksamhet bygger också på att sälja hästar, säger Bo.

Nu väntar nya tider för de sammansvetsade affärskompanjonerna. Samarbetet med Alfonso Romo och La Silla-stuteriet i Mexiko har avslutats.
- Det var egentligen från vårt håll den önskan kom upp. Hästarna vi har nu som är på absoluta toppnivå, där vi vill vara, börjar bli lite till åren och avtalet med Romo har inneburit att vi bara kan ta hästar från honom. Men vi behöver få in tillräckligt många "färdiga" hästar i verksamheten snabbare, vilket var svårt att få till i samarbetet med Alfonso. Det tar extremt mycket tid att hitta den där supertalangen i en större grupp av hästar och i och med det nya samarbetsavtalet med Stutteri Ask ser vi andra möjligheter än tidigare, förklarar Bo.

Rolf-Göran och Bo har nu alltså jobbat ihop i tio år, ännu så länge har Rolf-Göran inga planer på att lägga hjälmen på hyllan. Men när den dagen kommer tror de inte att deras samarbete är över.
- Då hittar vi säkert andra möjligheter där Rolf kanske tar ett större ansvar för träningen till exempel. Men sju år till blir det nog på samma sätt som i dag, minst, säger Bo och får ett glatt leende som bekräftelse från Rolf-Göran.

I helgen som var fick vi se en välbekant häst i Falsterbo – med en ny ryttare i sadeln. Angelica Augustssons Mic Mac du Tillard togs tidigare i år över av David Will.
– Jag försöker att inte kontrollera henne för mycket, hon måste få vara lite galen, säger han.

Angelica flyttade från Tyskland till Belgien tidigare i år. Därmed fick hon lämna kvar superhästen Mic Mac du Tillard hos tidigare arbetsgivaren Dietmar Gugler i Tyskland.
– Det var så klart väldigt tufft för henne. Mic Mac har alltid varit Angelicas favorit, ända sedan hästen kom till oss, säger David Will.
Han tog över det egensinniga stoet och har gjort det med både framgång och motgång. De har bland annat vunnit en 1,50-klass, men i första klassen de startade i Falsterbo fick de tre nedslag.
– Jag red inte tillräckligt bra helt enkel. Hon behöver mitt stöd, hon är väldigt försiktig och känslig och är jag inte med henne hoppar hon inte lika bra, säger David.
  
Ödmjuk inför uppgiften
Han har ridit Mic Mac en del på hemmaplan även när Angelica tävlade henne.
– Så jag känner henne en del och vet lite hur jag ska göra. Men jag rider henne inte ens hälften så bra som Angelica, ännu i alla fall, säger han ödmjukt.
I söndagens Grand Prix-klass kom David fyra med Mic Mac, efter fyra fel i grunden.
– Det är viktigt att jag låter henne vara som hon är. Hon kan inte passas in i en mall och det måste jag vara medveten om hela tiden.
Än så länge har han inte känt av några tendenser till att Mic Mac skulle bli istadig inne på banan. Ni minns kanske att Angelica Augustsson hade problem med att stoet reste sig och vägrade gå från utgången vid ett par tillfällen.
– Nej, men jag försöker tänka på att hålla lite fart när jag rider förbi utgången. I början hade jag det mer i bakhuvudet att det kunde bli så, men nu tänker jag inte alls på det.
Om inte Angelica flyttat från Tyskland och bytt arbetsgivare hade kanske hon och Mic Mac varit tilltänkta att starta i VM i Normandie senare i år.
– Nja, nej. Några tankar på ett mästerskap har jag inte för henne. Självklart vill jag vara ute och tävla på hög nivå, men jag satsar inte på att hon ska gå VM alls, säger David Will.
 
Text & foto: Ida Röök 

Alexander Zetterman har gjort 21 starter under Falsterboveckan, målet var att vinna allt. Han fick nöja sig med flera placeringar och seger i den största Grand Prix-klassen, och med att ha dragit in prispengar på omkring en miljon kronor.

44 ryttare kom till start i Longines Falsterbo Grand Prix, varav åtta svenskar. Med till omhoppningen var Niklas Arvidsson på Click and Cash 1155 och Alexander Zetterman på Cafino, tillsammans med nio andra ryttare. Inte minst var det trekombinationen i grundomgången som skapade problem för flera av ekipagen.
Alexander Zetterman gick ut tidigt i omhoppningen och satte en riktigt snabb nolla. Ryttare efter ryttare fick fel i omhoppningen – eller red långsammare än Alexander. Och så var segern ett faktum.
– Jag är helt utmattad. Det har varit så mycket den här veckan och allt har planerats in i minsta detalj. Min häst är fantastisk och jag blir överväldigad när jag tänker på att han gör allt som jag ber honom om. Han har ett så stort hjärta, säger Alexander på presskonferensen efter klassen.

Flera bud på Cafino
Cafino är en elvaårig valack som var med Alexander i USA och tävlade i vintras.
– Vi började med några mindre 1,20-klasser, men då kom vi inte ens fram till första hindret, han bockade och hade sig. Nu har vi jobbat ihop oss. Det har kommit flera bud på honom, flera ryttare har provat honom man han har alltid kommit tillbaka till mig. Det känns som att det är meningen att det ska vara vi två. Det blir väldigt känslomässigt när jag tänker på det, säger Alexander.
Cafino tävlades tidigare av Karl-Jakob Ingvarsson, bland annat har han gått young rider-EM, men steget till att vinna en femstjärnig internationell Grand Prix-klass är förstås stort, något som förbundskapten Sylve Söderstrand också intygar.
– Både Alexander och Cafino har utvecklats massor det senaste året. Alexanders teknik i ridningen har förfinats och Cafino har höjt sig inte bara ett snäpp utan två eller tre, säger han.
Alexander har alltså haft en fullproppad Falsterbo-vecka, med 21 starter. Han har kunnat dra in runt en miljon i prispengar med hjälp av placeringar och den avslutande segern – och så en tjusig Longines-klocka förstås.
– Jag sa för längesedan att jag inte skulle köpa någon klocka utan vänta tills jag vann en. Men så dröjde det så länge att jag skaffade en Longinesklocka ändå. Men den gick sönder så den här är välkommen, säger Alexander.

Trött men inte omotiverad
Inför den sista starten för veckan var han ganska avslappnad.
– Eftersom jag är så trött hade jag ingen energi för att kunna vara nervös. Jag var motiverad men avspänd och visste vad jag behövde göra. När jag hoppade av Cafino efter grundomgången kunde jag knappt stå på benen, det läget är det.
Inte helt oväntat får Alexander frågan om han är klar för VM i Normandie nu i och med framgångarna.
– Nja, det vet jag inte riktigt. Men jag blickar framåt och slipar på detaljer. Det gäller att bestämma vilka tävlingar man vill göra och sikta på det. I och med detta kanske jag kan få plats på fler större tävlingar. Det är ett måste för att kunna prestera på toppnivå – att göra det här ofta så att det blir rutin. Jag kan inte gå in och överprestera varenda gång jag rider femstjärnigt, därför måste jag göra det oftare, säger han.
  
Blir taggad av pressen
Alexander funkar som bäst när han rider under press.
– Den där söndagen när det ösregnar, man ska starta avdelning B och klockan är sex på kvällen, då gäller det att motivera sig. Pressen motiverar mig, jag är en ganska avslappnad person som behöver ha den för att motiveras. Skulle jag rida VM har jag en hel nations förväntningar på mig, säger han och fortsätter:
– Jag tänker mycket på alla som står bakom mig, att det här är min betalning till dem – min mamma, min bror, min hästskötare, hästägarna och sponsorerna. Min mamma finns alltid där, hon hade ju kunnat göra något annat av sitt liv men har valt att stötta mig och min bror.
Hela tre sekunder skilde segraren från nummer två i resultatlistan, tyska Andre Thieme och Contanga 3.
– Det är respekt att vinna så stort. Jag tyckte att jag höll bra tempo men så såg jag resultatet när jag kommit över mållinjen, jag trodde nog att jag red snabbare, säger han och fortsätter:
– Det är häftigt med publiken, under prisutdelningen stod jag bara och tänkte att ”hjälp vad häftigt”, jag undrar då hur Alexander kände sig.
Niklas Arvidsson fick dessvärre ett stopp i omhoppningen efter att ha kommit för nära hinder nummer två. 

Text: Ida Röök
Foto: Ida Röök/Annelie Lundkvist 

Här hittar du fullständigt resultat.

 
Falsterbo Horse Show intervjuar Alexander:

Patrick van der Meer - en nöjd segrare.

Den sista dressyrklassen under Falsterbo Horse Show blev sjuåringarnas final, med tio startande ekipage. Segrade överlägset gjorde Patrick van der Meer med Coco Chanel, på 74,12 procent.
– Det är en sådan otrolig atmosfär här i Falsterbo, något som gjorde dagens seger ännu roligare, säger Patrick efter prisutdelningen.

Bästa svensk i klassen blev Per Sandgaard på Charmeur med 69,64 procent. Direkt efter ritten var Per märkbart besviken över några missar. När vi träffar honom efter prisutdelningen kan han inte riktigt njuta av placeringen.
– Missarna kostade andraplatsen, det är tråkigt. Men det är en väldigt talangfull häst som jag tror kommer gå hela vägen, säger Per.

Resultat


Per Sandgaard ser ljust på framtiden, det här var nämligen bara början.

Text & foto: Annelie Lundkvist