Den amerikanska ryttaren Reed Kessler har gjort spikrak karriär, redan på OS i London var hon rekordung och blev historisk. Nu siktar Reed mot nästa olympiska spel – med sin tyska tränare.
  
Som uppvuxen i USA har hon sedan tolv års ålder tränat för sina gudföräldrar Katie och Henri Prudent. Talangfulla Reed har matchats mot de stora uppgifterna – och har ständigt levererat.
Den amerikanska lanslagsledningen tog ut henne och Cylana att rida för det amerikanska laget vid OS i London. En höjdpunkt i karriären, men även en milstolpe för den framtida satsningen.
– Katie och Henri tog mig från barnklasserna till de olympiska spelen. Jag är tacksam över allt de har lärt mig, men efter sju år kände jag att det var dags att utmana mig själv ytterligare. Detta för att ständigt bli bättre, säger Reed till Hippson under tävlingarna i Göteborg.

Hästvänlig träning
Om en flytt för henne och hästarna skulle bli aktuell gällde det för den redan framgångsrika ryttaren att verkligen få hjälp med sina svagheter och att få chans att utvecklas ytterligare. Vem skulle kunna bidra till detta? 
Svaret blev Marcus Ehning.
Varför just Marcus?
– För att han siktar på att hästarna ska få en lång tävlingskarriär. Det är inte många ryttare som har tävlat så framgångsrikt under så många år, han bryr sig verkligen om hästarna, säger hon.
Reed berättar att om det är något Marcus bryr sig om, och fokuserar på, så är det vad som är bäst för hästen. För honom handlar det alltid om att fokusera långsiktigt, inte enbart på en viss klass eller tävling. Detta leder till framgång – ryttaren får ett hållbart hästmaterial och kan därmed hålla sig kvar på toppen.

Lade studierna på hyllan
Det var drygt ett år efter OS i London som flyttlasset gick till Tyskland, och till familjen Ehnings anläggning. Just nu har Reed sju egna hästar på plats i Europa – bland annat OS-hästen Cylana, Cos I can, Charity 33 och svenskuppfödda Ligist.
Hemma på gården i Lexington, Kentucky, finns bland annat familjens avelsston och pensionerade tävlingsponnyer. Den helhjärtade satsningen på ridningen har gjort att Reed har valt bort studierna.
– Jag valde att inte plugga vidare, eftersom jag vet att ridningen är det jag satsar på inför framtiden.
Med sju hästar i stallet har hon att göra hela arbetsdagen, hon tränar tillsammans med Marcus och inspireras på en av världens bästa ryttares anläggning. För en tävlingsryttare på Reeds nivå handlar det ständigt om att se till att hästarna är i toppform och väl förberedda inför nästa helgs meeting. Trots att hon dagligen rider så många hästar prioriterar Reed även att besöka gymmet efter stallet.

Gott intryck av Göteborg
Trots att hon är en berest tävlingsryttare var detta bara andra gången Reed var på plats i Göteborg, för att delta i Gothenburg Horse Show. År 2013 var hon här för att rida världscupfinalen tillsammans med Cylana. Redan då överraskades hon av den fantastiska atmosfären inne på banan, och av att publiken alltid är så entusiastisk.
– När jag red finalen var läktaren helt fullsatt, att rida in på arenan då är en känsla jag inte glömmer i första taget.

Mystisk väska
Under tävlingsdagen ser vi Reed bära omkring på en väska. När den inte sitter på hennes axel håller hästskötaren i den, eller så hänger den på ett staket nära dem. Nyfikenheten gör att vi frågar Reed vad det är hon bär omkring på?
Med ett skratt säger hon att vi absolut kan får veta, men att titta ner i väskan just denna gång går inte. Den är enligt henne själv alldeles för stökig.
– I vanliga fall har jag min ridhjälm och mina handskar i väskan, det är det viktigaste så klart. Men där ligger även några olika par sporrar, några extra snoddar, klibbsprej till sadeln, min hårborste och en bra bok, säger Reed.
Vi ser henne senare på läktaren, lite avskilt från de andra ryttarna. Hon öppnar väskan och fiskar upp just boken. Det dröjer inte många minuter innan hon är uppslukad av texten, i stället för att prata med sina ryttarkollegor.
När banan öppnar lägger Reed ner sin bok och ser fokuserad ut. Det är nästan som att den korta lässtunden har gett henne ny energi hinner vi tänka, när hon promenerar ner för att gå banan.
  
Text och foto: Annelie Lundkvist

Marcus Ehning har visat upp Maria Gretzers snackishingst Singular LS La Silla i Scandinavium i helgen. Vi fick en pratstund med ryttaren – om hajpen kring hästen, hur Maria är som ägare och om Singulars kapacitet. Under måndagen meddelade dessutom ASVH att hingsten nu är godkänd i Sverige.

När vi träffas har Marcus precis ridit en 1,45-hoppning på hingsten. Singular gick inte på topp i första klassen, därför valde ryttaren att låta honom gå en lägre klass och att betsla ner honom – som avslutning på meetinget.
Där gick Singular en finfin nolla, vilket blev ett kvitto på Marcus känsla. Nämligen att den starkare betslingen inte längre behövs på hingsten.
Intresset för Singular är stort, många vill betäcka med honom och Maria Gretzer bjuder gärna på superlativ om sin vackra hingst.

En riktigt, riktigt bra häst
Marcus har som bekant ridit Singular sedan 2013.
– Jag har ju haft ett långt samarbete med Maria och sa till henne att om hon har en hingst som hon vill att någon ska rida, då är jag intresserad. Och så kom Singular till oss. Jag kände till honom sedan tidigare så klart och visste att det är en riktigt, riktigt bra häst, säger Marcus när han har lämnat den ståtliga hoppatleten i stallet under arenan.
Han har matchat den unga hingsten försiktigt, men den senaste tiden har Singular ändå fått visa vad han går för på de stora banorna.
– Han har utvecklats något enorm och förändrats en hel del – precis som de unga hästarna gör. De går igenom en förändring både kroppsligt och mentalt, säger Marcus.
Han är en superrutinerad ryttare, har gjort det mesta man kan göra och vunnit det mesta man kan vinna. Så några höga mål sätter Marcus inte längre upp för sig själv och sina hästar.
– Det här har varit mitt liv så länge nu. Precis som med alla hästar har jag kortsiktiga planer för Singular och tar en sak i taget – tävling för tävling. Dessutom gäller det att planera ihop det med betäckningssäsongen i åtanke, säger han.

Vill inte jämföra sina hästar
Marcus gillar inte att jämföra sina hästar, och skulle aldrig säga att någon av dem är bättre än den andra.
– Jag har haft förmånen att rida många helt fantastiska hästar genom åren. Det skulle inte vara rättvist mot dem att ställa dem mot varandra. De är alla olika och har olika kvaliteter, jag kan inte säga hur högt jag värderar Singular i jämförelse med de andra.
På tal om kvaliteter, Singulars största fördelar är hans inställning, hans enorma kapacitet och hans "atletiska" scope. Men så finns där också några små egenheter som hingsten kanske inte har på plussidan.
– Han har väldigt mycket attityd. Han är bestämd i sina åsikter om det mesta, inte bara på tävlingsbanan, säger Marcus.
Att Maria Gretzer är väldigt stolt över sin lilla ”bebis” har nog inte undgått någon, men hur är det att ha en före detta toppryttare som hästägare?
– Hon är som ett litet barn. Väldigt entusiastisk, säger Marcus med ett klurigt flin på läpparna.
Maria har själv sagt att hon försöker hålla sig så mycket i bakgrunden hon bara kan, att hon litar helt på Marcus när det gäller tävlingsplanering och matchning. Som nu till exempel, när det är en världscupfinal som stundar.
– Jag har inte bestämt om Singular kommer att åka med dit. Tanken var att jag skulle se lite hur han hoppade här i Göteborg och sedan ta ställning. Vi får se hur det blir med det, jag kan inte svara på hur vi gör nu, säger Marcus.
”Uppståndelsen” kring Singular ler Marcus bara åt, på ett finurligt sätt.
– Jag hörde att Maria fixat en Facebook-sida för honom nu också. Flera andra av mina hästar har också många fans och det är ju en del av det här, säger han.

Fotnot. Under tisdagen meddelade ASVH att Singular nu är godkänd för spermaimport 2015, och därmed berättigad att lösa ordinarie licens inom det svenska avelsförbundet.

Tidigare artiklar om Singular:
Maria om buden på hingsten.
Se när Marcus provrider hingsten.

Text och foto: Ida Röök

Oz de Breve åker hem efter en lyckad helg i Göteborg.
Foto: Annelie Lundkvist 

Nere i stallgångarna börjar ryttarna sakta men säkert packa ihop sin utrustning och lasta hästarna i lastbilarna. Gothenburg Horse Show är över för alla – utom för världscupekipagen.

En av ryttarna som lastar sin häst är Evelina Tovek, hon fick chansen att rida i Göteborg med hjälp av höstens kvaltävlingar i Lövsta Future Challenge Jumping U25. Evelina kom till tävlingen för att samla erfarenhet.

Vilken är den viktigaste erfarenheten du tar med dig härifrån?
– Att stänga ute allting, tidningar som ringer, fotografer, publik och bara fokusera på mig och hästen. Det var svårare än vad jag kunde tro. Jag har ridit här innan, men det var inte alls samma sak.

Hon har under den dystra vinterperioden tittat på den gröna armbindeln dagligen – den har nämligen hägt i hennes sovrum.
– Jag hängde upp armbindeln i mitt rum för att verkligen ha målbilden klar för mig, även om det kändes långt till nästa tävling, säger Evelina.
Planen framåt är att åka till Österrike om drygt två veckor och tävla, men först väntar en vilodag för den fina fuxen.

Vill du läsa mer om Evelina? 
Inför tävlingarna i Göteborg gjorde vi en intervju med Evelina Tovek. Hon berättar om samarbetet med sin syster, dressyrryttaren Isabella, och hur hon hittade Oz de Breve – fast hon inte letade.
Till intervjun: "Nya hästen tog Evelina till Göteborg"

 

Det har blivit många fina språng under helgen.


Oz de Breve har en härlig inställning till hinder, han älskar det här.

Text: Annelie Lundkvist
Foto: Ida Röök 

Hur rider en av Sveriges bästa ryttare fram? Vad fokuserar dressyrryttaren på strax innan start? Och framför allt – finslipar han detaljerna in i det sista? Frågorna är många, vi beslutade oss för att ta reda på svaren. Följ med på framridning med Patrik Kittel.

Patrik bjöd in oss till att få en inblick i hans framridning på Toy Story, inför fredagens Grand Prix. Jag möter upp honom och hästskötaren Marie Johansson under morgonens ridpass, och Marie berättar att Patrik vill ha 50 minuter med Toy Story på framridningen inför klassen. 


– Patrik kommer att sitta upp klockan 14.10 i stallet, sedan skrittar han fram nere på framridningen, berättar Marie.

Exakta tider
Eftermiddagen närmar sig, och jag tänker att en utsatt tid nog bara är ett riktmärke. Lika bra att jag är på plats tio minuter tidigare, och förbereder mig i min varma jacka på att få vänta en stund.
Men när det gäller uppvärmningen och tider är Team Kittel punktligt. När klockan slår 14.10 kommer Patrik skrittande ur stallet på Toy Story. Efter sig har han Marie i sällskap av Patriks fru Lyndal Oatley.

En kvarts skritt
Toy Story får börja uppvärmningen med att skritta runt på lång tygel. När de byter varv väljer Patrik att rida snett igenom, nästan som en stor åtta – något som återkommer under framridningen.
Efter drygt femton minuter plockas det varma täcket av, och hörsnäckan sätts på plats. Det är dags att sätta igång.

Joggas igång i trav och galopp
Klockan är nu 14.25. Toy Story joggar fram på långa tyglar och ekipaget växlar mellan stora volter och fyrkanten. För att stämma av att kontakten finns där väljer Patrik att lägga in några avsaktningar och igångsättningar.
När valacken joggat igång och blivit varm i kroppen får han en kort skrittpaus med klappar, innan Patrik börjar med galopp.
Det är lugn stämning på framridningen, endast fyra ekipage befinner sig här. Trots detta är det nära att två ryttare rider in i varandra, och den tredje hästen är riktigt laddad. Inget av det stör dock Toy Story som glatt värmer upp i galopp – fortfarande på en längre tygel.

Viktigt med bjudning
Nu får Toy Story galoppera på framåt längs med långsidorna och börjar bli ordentligt varm i kroppen – redo för att starta sitt arbetspass på riktigt. Det är drygt 20 minuter sedan Patrik skrittade ut ur stallet, och efter ännu en kort skrittpaus fångar han tyglarna och inleder andra delen av framridningen.
Fokus efter den korta pausen är trav och att korta tyglarna, han gör det successivt men bibehåller den friska traven längs med fyrkanten. Framåtbjudning är en röd tråd under hela uppvärmningen, och även om tyglarna har varit lite längre, så är det härligt att se en så välbalanserad och lugn häst.
 
Rider vissa programdelar
På framridningen finns ingen spegel, i stället använder sig Patrik av plexiglasväggen vid sargen, där återspeglas ekipaget någorlunda bra. Innan galopparbetet startar introduceras Toy Story smått för piaffen.
Galopparbetet görs, precis som tidigare under uppvärmningen, på stora volter och åttor. Längs långsidan ökar Patrik galoppen.
När ekipaget börjar med galoppombyten i vartannat steg och sedan i varje inser jag att jag precis har sett Patriks dressyrprogram – fast ändå inte. Flera delar ur programmet har han stämt av med Toy Story, känt att varje detalj i rörelsen sitter – till och med halten för hälsningen.
  
Av med skydden – och vätskepaus
Uppvärmningen har nu pågått i drygt 35 minuter och Toy Story får ännu en skrittpaus på lång tygel. Marie och Lyndal hjälper både ryttare och häst med att bli klara för banan – rent utrustningsmässigt. Benskydden och boots tas av, och Patrik byter ut hjälmen mot hatt efter en vätskepaus.
Klockan 15.01 skrittar ekipaget upp mot arenan – redo att genomföra sitt program och ta en andraplats i fredagens Grand Prix-klass.
 
Text & foto: Annelie Lundkvist 

Sändningsinformation och startlista inför lördagens kür

Tidigare gjorde vi en intervju med Patrik Kittel, då pratade han om sina fyra topphästar – som matchas på olika sätt inför framtidens tävlingar. Inför sommarens EM har han just nu Deja i åtanke för uppdraget.

Läs intervjun här 

Foto: Annelie Lundkvist

Malin Baryard Johnsson och Peder Fredricson var förväntansfulla när presskonferensen startade på lördagen. Deras huvudsponsor H&M hade samlat till en träff för att visa upp sina nya ryttare.

De tecknar alltså ett långsiktigt sponsoravtal med de internationella hoppryttarna Nicola och Olivier Philippaerts. De belgiska hoppbröderna är just nu rankade som 55:a och 43:a i världen.

Tvillingarna beskrivs ofta som kommande stjärnor inom ridsporten. Vid tävlingarna i Friends Arena gjorde Hippson en intervju med bröderna, där de berättade att de kommer att satsa långsiktigt på ridningen. Med uppbackningen av H&M får de nu chansen att göra detta.
Till artikeln

Ta chansen att lära känna bröderna lite extra. H&M har gjort filmade intervjuer, och bjuder på bakom kulisserna-material från fotograferingen:

Malin i GHS-stallet med sin smarta uppfinning.

Vi frågade Malin Henlöv, utsedd till Årets hästskötare på Ryttargalan, vilket som är hennes bästa stalltips. Efter en stunds fundering kom hon fram till en "skitsak" som är riktigt bra att ha med på meetings.

– Min hink är faktiskt en av de smartaste grejerna jag har med mig. Den är smidig att packa i, och enkel att ha med sig i stallet.
Malin har en helt vanlig vattentunna som hon helt enkelt har gjort två mindre hål i, för att kunna dra den med sig. Genom de mindre hålen har hon dragit ett balsnöre som hon sedan har fäst ett grimskaft i.

Blir hinken för tung kan man lägga den på pirran, som ofta är med för att dra foder och vatten.
– När lastbilen ska packas kan man ställa hinkar och krubbor i den, det sparar plats.

Rätt detaljer höjer säkerheten – och innebär service till ryttare och hästar under tävlingen. Under torsdagen i Scandinavium tappade Reed Kesslers häst tränset i samband med en avfallning, något som fick funktionärerna att agera snabbt.

När ekipaget hade fått hjälp av banan, med endast tyglarna runt nacken på hästen istället för tränset på, kom en funktionär springande. Vid utgången hade de känt sig maktlösa och ville hjälpa till när hästen kom springande lös. Tänk om det händer igen under helgen?

En kort stund därefter fanns lösningen på plats. En grimma med tillhörande grimskaft sitter nu bara en kort bit från grinden – enkelt för funktionärer att nå om olyckan är framme igen.
   

 

Foto: Annelie Lundkvist 

När Casall Ask kom in på banan med Rolf-Göran Bengtsson, till torsdagens sena 1,50-hoppning, var det svårt att veta vem publiken jublade för mest. Var det hästen eller ryttaren? Vi sätter vår chansning på hästen i detta fall.
  
Casall Ask tog emot publikens jubel på ett härligt sätt. Innan start blev han lite "taggad" och Rolf-Göran fick påminna honom om att det skulle hoppas en bana, inte tittas på publiken.
 
Efter den felfria målgången lät han hingsten njuta av uppmärksamheten, och vad säger ni själv om bilderna – visst njöt han!

Foto: Annelie Lundkvist 

Astrid Ohlin kunde inte vara stoltare över sin fina häst – och "sin" skicklige ryttare. Peder Fredricson lotsade runt H&M Flip's Little Sparrow felfritt i den sista klassen på torsdagen. Ekipget belönades med en tredjeplats.
 
Hinderhöjden låg på 1,50 och banbyggaren fick stundtals kritik nere bland ryttarna. Hade han byggt för snällt? Totalt gick 17 av 38 ekipage till omhoppning, dock valde Rolf-Göran Bengtsson att avstå omhoppningen. Casall Ask hoppade felfritt och tog emot publikens jubel inne på banan, en uppvärmning inför helgen som Rolf-Göran inte kan vara annat än nöjd med.

Riktigt fin placering
Peder Fredricson har målmedvetet men varsamt matchat "Sparven" för de större uppgifterna, och i dagens klass belönades ekipaget med en tredjeplats.
– Det är första gången hon går i Scandinavium och det är jättekul att vi fick börja så här fint. Omhoppningen passade oss jättebra, hon trivs med att få galoppera på, säger Peder efter prisutdelningen.
 

 

I morgon får "Sparven" uppdraget att hoppa kvalklassen till världscupen, en utmaning Peder har fullt förtroende för att hon klarar galant.
Vi springer på banbyggaren Peter Lundström och frågar vad han tycker om att det blev så många nollor i klassen?
– Vi börjar så här, det är en bra uppvärmningsklass för hästarna inför helgen. Om vi bygger för stort och svårt första dagen blir det inte en bra klass, säger han.

Viktigt med bra start
Maxtiden längdes efter de två första ryttarna, då var det enligt Peter en hederssak att "bjuda" på hundradelarna så att båda ryttarna – som fått ett tidsfel var – skulle få rida omhoppningen.
– Jag är nöjd med klassen, hästarna hoppade bra och ser ut att trivas med underlaget. Det är viktigast. Vi kommer att höja och vässa svårigheterna till helgen, det behöver ingen vara orolig för, avslutar han.
   

Denis häst har en härlig utstrålning, eller vad säger ni?
  
Vann klassen gjorde Denis Lynch med Abbervail van het Dingeshof, efter en imponerande omhoppning där han satsade allt mot sista hindret. Maikel van der Vleuten kom på andraplats med VDL Groep Arera C.
  

Maikel över oxern, som i omhoppningen skapade problem.

Resultat 

Text och foto: Annelie Lundkvist

Segern gick till Holland och till en riktigt snabb ryttare.
  
Maikel van der Vleuten visade att han är en riktigt snabb ryttare, och att VDL Groep Eureka gillar när det går undan. Hon nästintill låg ner i kurvorna och rundade snabbt växterna inne på arenan för att hoppa nästa hinder – vilken härlig inställning!
  


Eureka tog svängarna med bra balans och letade efter nästa hinder.

Douglas Lindelöws trotjänare, Talina, har samma inställning och låg länge i ledning. Dock petades ekipaget ner till andra plats, med några få hundradelar. Douglas själv är inte besviken med andraplatsen – utan ser den som en perfekt start på helgen.



Talina och Douglas känner varandra väl. 
  
– Det är riktigt roligt med en, ja vad ska jag säga, rivstart. Nu är vi igång och får finslipa lite till nästa klass, då kanske det räcker till seger, säger en glad Douglas till Hippson efter prisutdelningen.

Sista hindret rev många – men inte Talina!
  
När Douglas och Talina red i mål jublade publiken kanske lite extra för vår populära världsryttare. Och visst är det svårt för svenskarna att inte bli berörda av den entusiastiska publiken.
– På måndag kommer man att sakna publiken, då ser man redan fram emot nästa år, konstaterar Douglas.
   

Zerlin och Marlon gick ut bland de första ekipagen i startlistan.
  
Marlon Manolo Zanotelli gick ut som ryttare nummer tre i dagens klass och höll ledningen nästan halva klassen. Hans Zerlin M ser inte ut att gå så fort, men tiden bevisade att han var en värdig utmanare till segern. Ekipaget slutade på en tredjeplats.

För amerikanska Reed Kessler blev det ett missförstånd med Charity 33 på hinder nummer sju, där hon föll. Vid första anblick såg det olyckligt ut, men Reed var snabbt uppe på fötterna för att försöka fånga sin häst som tappade tränset. Charity skyndade ner till sin hästskötare och väntade snällt på att ryttaren skulle komma med tränset.
   

Publiken drog efter andan när Reed föll.

Men hon var snabbt på benen igen och samlade ihop utrustningen.


Skönt med en trygg hästskötare att springa till i den stora arenan.

Resultat

  
Text och foto: Annelie Lundkvist