Caroline Darcourt och Paridon Magi kom elva i klassen. 69,950 procent fick de. – Magi känns fortfarande lite chockad över att komma in på arenan. Det är inte så konstigt med tanke på vår utomhussäsong i vinter. Jag känner mig jättenöjd med helgen, speciellt eftersom jag fick veta att vi skulle åka hit i måndags.

Küren som Caroline rider med Paridon Magi är en ärvd kür från Tinne Vilhelmson Silfvén. Tidigare red Tinne den med sin Favourit. Vissa små justeringar har gjorts längs vägen, men den är nästintill identisk med när Tinne red med den. – Det är mitt första kürprogram, jag har ridit till det i tre år. Men nu har vi bevisat att vi förtjänar en egen kür tycker jag, säger Caroline med ett leende.

Jennie Larsson kände att hon satt på en krutdurk när hon red in på banan. En av anledningarna är att Zircoon Spring Flower inte vill gå upp mot arenan, han hade gärna fortsatt in i stallet som ligger precis bredvid uppgången. Hon berättar att det ibland kan vara en utmaning att ta sig mellan A och B, om Zircoon bestämt sig för att gå åt andra hållet. – Väl inne på banan är det aldrig några problem, men ibland vill han som sagt inte. Jag tränar mycket på det hemma, skrittar åt ett oväntat håll från ridhuset till exempel.

Det är andra gången hon rider sitt kürprogram, första gången var i Friends Arena innan jul. Jennie är nöjd med att hon tajmade musiken väl och speciellt piafferna lyckades hon extra bra med. När själva resultatet kommer erkänner hon att det är hon inte nöjd med.

Maria von Essen skiner som en sol när hon kommer ner från arenan. Även om hon direkt kan påpeka brister i dagens ritt känner hon att det goda överväger. Hon gläds åt flytet i travslutorna, och att hon hittade ridningen trots att Ferdi var lite tittig.

Patrik Kittel är supernöjd med sin ritt, men känner att procenten var lite låga. Något som ändå inte sänker hans humör nämnvärt. – Jag hade jätteroligt, musiken passar verkligen honom, även om jag haft denna kür i sex år har vi ständigt finslipat svårighetsgraden.

Superhappy!

Snygga längningar – men fick Patrik tillräckligt bra betalt?

Isabell Werth och El Santo, tvåor i dag.

Tack Sverige och Göteborg!

Edward Gal fick kämpa lite för att hålla Voice på mattan.

Paulinda Friberg slog till med personbästa.

Duktig tjej!

Jessica och hennes Unee BB har ett speciellt band.

Att ha roligt tillsammans är ett måste, menar tyskan.

Paulinda på ärevarvet.

Patrik tackar för den här gången.

De här två trivs i Göteborg!

Isabell har fullt sjå med sin häst.

Voice showar på ärevarvet.

Tack Göteborg!!!

Malin Hamilton trivs inne på arenan, hon tycker om de mer personliga arenorna när publiken kommer tätt inpå. Hon summerar dagens ritt positivt. Känslan var mycket bättre än gårdagens ritt, även om hon erkänner att det kändes lite försiktigt i går.

Det blev tysk triumf även i världscupens kür, Jessica von Bredow-Werndl på Unee BB stal showen och vann på 81,650 procent.
– Jag och min häst har skapat ett speciellt band till varandra. Han är en ursnygg gentleman och jag är lyckligt lottad som får dansa med honom, säger hon.

Världscupens kürklass bjöd på ritter av varierande svårighetsgrad. Flera svenska ekipage gjorde sitt bästa inne på banan, en av dem som utmärkte sig extra mycket var Paulinda Friberg och hennes vackra Di Lapponia T. Med 76,925 procent slog hon åter personbästa.
– Jag är inne i ett bra flow nu helt enkelt. Lapponia har utvecklats ännu mer och blivit ännu starkare. Det är lätt att glömma att hon bara är riden sedan hon var sju år, hon är ju 14 nu.
Paulinda har ridit sin kür vid ett tillfälle tidigare.
– Det är fortfarande en del som ska ändras för att det ska sitta perfekt. Men jag gillar den väldigt mycket.

Vill rida i Las Vegas
Hon vill väldigt gärna rida världscupfinalen i Las Vegas, och med ett wildcard till den sista kvaltävlingen i Holland om två veckor kan den drömmen bli sann.
– Det är ju klart att jag vill till Vegas. Det är once in a lifetime!, konstaterar hon.
Kvällens stora vinnare, tyska Jessica von Bredow-Werndl, sken som en sol under prisutdelningen. Med ett leende från kind till kind gjorde hon också entré i pressrummet efter att ärevarvet var avklarat.
– Unee BB har jag haft i ungefär tre år nu. Han har så mycket kvaliteter och visst finns det mer att ta av. Men i dag kunde jag inte begära mer, han gjorde allt jag någonsin kan be om, säger den talangfulla ryttaren, som red till härlig musik med Martin Luther King-tema.
Till vardags driver hon dressyrstall i Tyskland tillsammans med sin bror. De har ett 30-tal hästar som rids, alltifrån unghästar till färdiga Grand Prix-talanger.
– Jag tror att hemligheten med Unee är att vi har väldigt roligt tillsammans. Jag varierar med att rida ut, rida barbacka, bara leka och umgås med honom. Det har gjort att vi har ett väldigt speciellt band till varandra som känns nästan unikt, säger hon.

Trivs i Göteborg
Jessica är klar för finalen i Las Vegas. Där siktar hon kanske inte på att vinna, med tanke på hur överlägsen en viss Charlotte Dujardin är.
– Jag kan bara fokusera på min egen prestation. Jag åker för att göra mitt bästa Grand Prix-program och min bästa kür, så får vi se hur långt det räcker.
Jessica vann ju båda dressyrklasserna i Göteborg även förra året.
– Jag älskar att komma hit och min häst verkar göra det med. Vi trivs här båda två.
Tvåa i klassen blev dressyrgiganten Isabell Werth på El Santo, som fick 79,900 procent.
– Jag satte verkligen en massa tryck i honom i dag och jag känner mig mycket nöjd med känslan vi fick tillsammans.
Edward Gal slutade på tredjeplats med 78,100 procent, efter att ha visat upp en Glock´s Voice med lite egna åsikter.
– Han var inte helt fokuserad i dag. Han kickade lite i någon övergång och tittade mycket på allt runt omkring. Men över lag är jag nöjd, säger han. 

Text: Ida Röök/Annelie Lundkvist
Foto: Ida Röök 

Missa inte bildspelet i toppen av sidan, där flera av de svenska ryttarna kommenterar sina ritter!

Resultat 

Kristian von Krusenstierna gav Biggles en puss efter ritten.
  
Söndag red Kristian von Krusenstierna sin sista start på Biggles 1015 – efter framträdandet i världscupen fick ekipaget stående ovationer av publiken. Vilket rörde hela teamet kring hästen till tårar.

Text: Annelie Lundkvist
Foto: Annelie Lundkvist och Anki Yngve
  
Som den tävlingsmänniska Kristian är blev han besviken över domarsiffrorna, han tyckte att de var värda lite mer. Men samtidigt var detta sekundärt, känslorna till Biggles – att få pussa honom på mulen och krama om hästskötaren Karin och hustrun Linda var det som verkligen betydde något denna dag.
  
Känslosamt direkt efter ritten
När FEI-veterinären hade gjort den obligatoriska bettkontrollen direkt efter start hoppade Kristian av och torkade tårarna. Även hästskötaren Karin blinkade ordentligt i ett försök att hålla gråten inne, men när chefen kom för att ge henne en kram gick det inte längre.
– Det är väldigt skönt att sista starten gick så bra, jag har knappt kunnat prata om att det är hans sista tävling, berättar hon för Hippson när vi promenerar med Biggles.

Kom till stallet nästan samtidigt
Karin utsågs till Årets hästskötare på Ryttargalan i onsdags och har arbetat hos Kristian i drygt fem år, nästan lika länge som Biggles har varit en del av teamet.
– Han kom till stallet 20 dagar efter att jag hade börjat, för alla dessa år sedan. Biggles är den arbetskamrat jag kommer att sakna mest, säger Karin med tårar i ögonen.
Direkt när Biggles hade fått skritta av var det dags att promenera ner till stallet, där det serverades morötter i stora mängder och där många kramar delades ut.
  

Hingsten visade att han fortfarande kan!

Karin tävlingsfilmar ekipaget för sista gången.
  
Planerna är ännu inte klara
Att publiken gav stående ovationer, och överöste ekipaget med applåder, blev för Kristian en perfekt avslutning på en lång karriär tillsammans. När han fick Biggles till sitt stall visste han att Briar-sonen skulle kunna hjälpa honom med hans egen svaghet.
– Jag var dålig på piaff och passage när jag tog över honom från Jan Brink. Biggles har hjälpt mig väldigt mycket i karriären, säger ryttaren.
Kristian berättar att Biggles kommer att bo kvar i stallet på Ågesta ridskola ett tag till, några beslut om vart han ska ta vägen sedan har ännu inte tagits. Kanske flyttar han hem till sin uppfödare och ägare, familjen Lundberg Persson, för att gå i pension. Men Kristian vet samtidigt att Biggles inte är en häst som kommer att trivas med att bara gå i en hage hela dagarna.
– Det kan bli så att han får flytta till en yngre ryttare som han kan hjälpa i de lättare klasserna.
  
Fortfarande fräsch och motiverad
Beslutet om framtiden kommer inte att stressas fram, men en sak är säker. Kristian ville sluta när Biggles fortfarande var på topp.
– Jag har lyckats hålla honom motiverad för den högsta nivån i fem år, nu vill jag sluta medan han fortfarande tycker att det är roligt och är fräsch i kroppen, avslutar han.
  

Puss och kram direkt efter ritten.

Kristian applåderar sin fina häst...

... och de får stående ovationer av publiken.

Tack för allt, fina Biggles!

Lorenzos hästshow bygger på ett unikt samspel mellan hästar och människa.
I de natursköna omgivningarna i Camargue i södra Frankrike lever och tränar han med sina hästar. Lorenzo lever mitt ibland dem i ett litet hus omgärdat av en rad boxar med konstant öppna dörrar. Hästarna går ut och in som de vill och Lorenzo är alltid närvarande.
Under tävlingarna i Friends Arena har hästartisten gjort ett antal framträdanden. Upplev ett av dem i bildspelet ovan!
  
Läs mer om Lorenzo på SIHS:s sajt
  
Foto: Anki Yngve

  
I söndagens världscup valde Axel Olin att ta in reservhästen Wittstein 2, för att ersätta avlidne Filur. Ett beslut han tog tillsammans med sitt team och med stöd av de andra kuskarna. Vi träffade honom efter tävlingen.
  
Text och foto: Annelie Lundkvist
  
Vid presskonferensen är Axel tystlåten och ser stundtals ut att bli berörd av stunden. I hans tankar finns fortfarande fredagens händelse, där Filur föll ihop efter målgång.
– Jag valde att köra för att hedra "Fille" och för att visa publiken att man måste gå vidare. Hur jobbigt det än är, säger Axel efter att den internationella presskåren har lämnat rummet.
  
Har fått stort stöd i stallet 
När olyckan var framme i helgen fick han genast stöd på plats av veterinärer, funktionärer, de andra kuskarnas hästskötare och förstås av kuskarna själva. Direkt efter olyckan visste Axels motståndare i världscupen att det handlade om en sak, att komma upp i vagnen igen och att inte låta sorgen ta över.
– Samtliga kuskar kom fram och frågade om jag ville låna någon av deras reservhästar till söndagens tävling, berättar Olin.
Han säger att han inte skulle ha varit kvar på tävlingen utan stödet från sitt team. Under fredagen såg han inte publikens hyllning med lamporna, men han fick den återberättad för sig i efterhand. När det var dags för dagens prisutdelning fick Axel dock se hyllningen med egna ögon.
– Jag fick bita mig i tungan när vi skrittade in på banan och såg alla lampor, säger han om publikens tribut.

   

Publikens hyllning under söndagskvällen.