Lakanet har varit med på tävlingarna sedan år 2000.
– Vi har bytt en gång, det andra blev för sliten, men det är dags att byta igen.

Det blev en fjärdeplats i sjuårsklassen, Ludger rider fram för att lämna plaketten på ärevarvet.

Väggen hemma på Tjörns ridklubb – ingen tvekan om att han är favorit.

Förväntansfulla tjejer ska lämna över presenter under fredagen.

Mitt i bangången smiter Ludger över för att hälsa – och få blommor.

Han lovar att komma till Gothenburg Horse Show så länge hans tävlingskarriär pågår, det är nämligen en inbokad helg varje år – för fansens skull.

När de svenska ekipagen rider in på arenan jublar publiken, du behöver alltså inte se ryttaren för att förstå att det är en svensk. När en tysk man vid namn Ludger Beerbaum rider in på banan behöver du inte heller se, bara lyssna – efter de stampande fötterna.

Ger bort plakett och rosett
Även om Ludger faktiskt är på jobbet, och inom några få sekunder får startsignal inne på banan, travar han ner till sin hejarklack på andra sidan arenan. Han har fullt fokus på sin häst och den kommande utmaningen, men det ser nästan ut som att han på ren rutin rider förbi det stora lakanet med texten ”Ludger – the one and only”.
När prisutdelningen ägt rum galopperar pristagarna ärevarvet – och så även Ludger. Men först gör han ett snabbt stopp vid sina fans. De får både plakett och prisrosett från sin tyska stjärna.

Han är bäst i världen
Vi frågar tjejerna hur det kommer sig att just Ludger är deras favorit?
Det är för dem ingen tvekan om att Ludger är bäst i världen, de svenska stjärnorna får stå åt sidan. Hemma på Tjörns Ridklubb finns nämligen en hel vägg med hans prisrosetter och plaketter.
De unga tjejerna på plats i arenan är inte första generationen fans, deras mammor har tidigare stått och viftat med banderollen under många år i Scandinavium. Tjejerna själva påpekar att lakanet måste förnyas, detta har hängt med till Gothenburg Horse Show varje år sedan 2000, och har flera autografer och hälsningar från Ludger.
Innan fredagens klass kommer Ludger promenerande med blommor och choklad - under bangången fick han nämligen presenter från tjejerna. När han senare kommer ridande mot banan är inte blommorna långt borta. Hans fru har med dem i väskan – för de ska med hem till Tyskland.
– De är fantastiska, jag tror vi är inne på tredje generationen i gruppen, säger Ludger med ett leende.
Hur är det att ha dem på läktaren när du rider?
– Det är riktigt motiverande, jag uppskattar dem jättemycket. Så länge jag rider kommer jag att komma till Göteborg för att visa min uppskattning.
Det är inte bara under tävlingarna i Göteborg som hans fans är aktiva, i gruppen "Ludger the one and only" på Facebook lägger de upp bilder från förr, och höjdpunkter från hans internationella starter.

Text: Annelie Lundkvist
Foto: Ida Röök och Privat 

Det är kluvna känslor som gäller för Lisen Bratt Fredricson. Hon är jätteledsen över att hennes vän och lagkamrat Malin Baryard Johnsson missar OS, då Tornesch har blivit skadad. Samtidigt innebär det att hon själv blir ordinarie ryttare i London.
- Min första reaktion var att det är väldigt tråkigt för det svenska laget, f-n! Sedan blev jag faktiskt inte glad över att få rida utan bara fokuserad. Man går in som i en tunnel, säger hon. 
Sylve Söderstrand menar att det betyder jättemycket att alla i laget känner varandra så väl, inte minst när det händer något tråkigt. 
- Ryttarna lyfter och stöttar varandra.
  
Om Sverige får ta ut en ny reserv till London är fortfarande oklart. Därför är det extra viktigt att ingen mer häst eller ryttare skadar sig, laget blir ju väldigt sårbart utan reserv.
- Så jag har sagt till dem att nu är det slut med fallskärmshoppning och liknande. Nä, skämt å sido, det kanske inte är så smart att rida de allra vildaste unghästarna veckorna innan OS, säger Sylve.
I veckan ska Lisen och Peder Fredricson ha fest för att de har bott tio år på Grevlundagården.
- Jag kommer dit bara för att kontrollera att Lisen inte går omkring i några skyhöga klackar, ler Sylve.
  
När paret Fredricson är i London får deras båda söner stanna hemma och se mamma rida på tv, tillsammans med far- och morföräldrar.
- Det går tyvärr inte att ha med dem, de får inte bo i OS-byn och säkerheten är väldigt stor i London, säger Sylve.
Lisen får inte ens ha maken Peder boende hos sig i OS-byn, trots att han är på plats som tränare. Han får i stället härbärgera i det boende som Svenska Ridsportförbundet tillhandahåller.
 
Text & foto: Anki Yngve

Det blev en grymt spännande avslutning här i Falsterbo, Peder Fredricson på H&M Cash In var som enda svensk med till andra omgången. Han gick ut som trea från slutet, satte en snygg nolla och ledde klassen. Men tyvärr passerades han i prislistan av vinnaren Nicola Philippaerts på Carlos från Belgien och tvåan Brianne Goutal på Nice De Prissey från USA.
  
GP-segraren Nicola Philippaerts hann se första ryttaren i andra omgången och insåg att det skulle bli en snabb omhoppning:
- Jag gav allt och det lyckades!
Andraplacerade Brianne Goutal bor egentligen i USA, men har varit stationerad i Europa under sommaren.
- Jag var väldigt glad i omhoppningen över att jag har en så försiktig och "scopy" häst. Det behövdes!
Hon avslöjar också att hon har koppling till Sverige, hennes pojkvän kommer härifrån...
  
Peder Fredricson var jätteglad för sin tredjeplats.
- Det är en speciell häst jag har, allt är möjligt och allt är omöjligt med honom. Men vet aldrig hur det blir. Cash In har en otrolig kapacitet, men ridbarheten måste vi jobba lite mer på...
Valacken gillar helt enkelt inte när ryttaren bestämmer för mycket.
- Det är bara att hänga med. Andra hästar kan man ha en tanke om att forma på ett visst sätt, men det går inte med den här. Jag har haft honom i tre år och kan fortfarande inte få honom på tygeln...
  
Om ett par veckor åker Peder till OS i London. Men inte som ryttare utan som tränare till sin bror Jens. Och som make till Lisen förstås, som nu är klar för en ordinarie plats.
- Jag, Jens och Lisen har tränat ihop hemma hos oss under de senaste månaderna, det har varit jättekul. Tidigare har det aldrig gått bra för alla oss tre samtidigt, men det har det faktiskt gjort den här säsongen. Även om jag inte har varit tillräckligt bra för att få rida OS.
Mindre roligt tycker Peder att det är att hans team-kamrat Malin Baryard Johnsson missar London.
- Det är bara tråkigt, jag är verkligen ledsen för Malin. Man vet ju hur det känns, dels att missa en OS-plats men framför allt när hästarna blir skadade...

Resultatlista

Den 18-årige Grand Prix-vinnaren Nicola Philippaerts.


Amerikanskan Brianne Goutal kom på andra plats.


När Peder fyllde 40 i vintras önskade han sig en klocka, men han fick ingen. Så lyxuret han fick i pris är han väldigt nöjd med.


Peder fick se sig slagen av "ungdomarna".
  
Text: Anki Yngve
Foto: Johan Sjögren

Tidigt under söndagseftermiddagen kallade förbundskapten Sylve Söderstrand till presskonferens. Och det var inget trevligt besked han hade att lämna, Malin Baryard Johnssons Tornesch har nämligen visat sig ha en senskada, och missar OS.
Med sig till presstältet hade Sylve en lapp från landslagsveterinär Jonas Tornell, där det stod att Torneschs senskada är treprocentig och sitter i vänster fram. Det är inget allvarligt för framtiden, men han kommer inte att bli frisk till London.
- Malin är förstås bestört, det är verkligen synd om henne. Det är ingen idé att ni söker henne i dag, hon kommer inte att vara tillgänglig...
   
In som ordinarie i laget går i stället Hippson-bloggaren Lisen Bratt Fredricson på Matrix. Om Sylve får anmäla en ny reserv är oklart, troligtvis går det inte eftersom reglerna säger att anmälan nu är helt stängd.
- Vi har fortfarande ett väldigt bra lag. Lisens häst har hoppat övertygande, även om den inte är lika rutinerad som Tornesch, säger Sylve.
   
Snacka om att det har varit dramatik för det svenska hopplaget den här helgen. Först vann de nationshoppningen, sedan visade det sig att Coupe de Coeur var ofräsch så att Henrik von Eckermann får ta Allerdings till OS. Och nu Torneschs skada...
 
Text & foto: Anki Yngve