Ryttare och tränare – och så hinns det med att hålla clinic också!

Patrik Kittel kom som bekant tvåa i världscupens Grand Prix-klass på fredagen. Just nu har han inte mindre än fyra topphästar i stallet – och så har han dessutom utsetts till Årets tränare.

Patrik Kittel mötte publiken under en mer intim stund i och med en miniclinic direkt efter GP-klassen på fredagseftermiddagen. Landslagsryttaren Rose Mathisen red hingsten Zuidenwind och Patrik pratade om sin roll som tränare. Han är ju inte bara ryttare på absolut toppnivå, utan har även utsetts till Årets tränare 2014 av Svenska Dressyrtränarklubben.
Under miniclinicen pratade han därför om sin roll som tränare – och vikten av dialog mellan elev och coach.
– Jag vill så klart kommunicera så mycket det går med mina elever, men försöker samtidigt att inte säga för mycket. Då blir det för mycket att ta in, säger han.

Viktigt att rannsaka sig själv
Till att börja med måste man som ryttare rannsaka sig själv, men också våga arbeta mer med sin självkänsla.
– Jag brukade tänka att jag faktiskt har betalat för att vara här, och då tänker jag också ta mina sex minuter på mig att visa vad just jag kan, säger Patrik och fortsätter:
–  Jag tror att de allra flesta ryttare kämpar med sin självkänsla, man måste våga vara bra på den hästen som man sitter på. Och samtidigt titta på vilka som är ens svagheter – plus jobba mer med dem.
Under clinicen pratade Patrik även om att det är detaljerna som är viktiga, att man ska kunna variera formen på sin häst, samt att man måste vara påhittig med hästar som har lite nerv.
– Som tränare måste jag läsa av vilken sorts häst ryttaren sitter på. Zuidenwind är känslig och het, honom gäller att aktivera hela tiden, säger Patrik. 
Utmärkelsen Årets tränare 2014 fick han ta emot efter clinicen, sedan var det dags att möta pressen. Patrik berättar om sitt schema den närmaste tiden.
– På söndag åker jag hem, sedan är det Doha som gäller med Scandic och sedan väntar tävling i Vidauban med Deja och Delaunay.

Enklare upplägg för Scandic
Just nu har han inte mindre än fyra topphästar i stallet, och de matchas alla på olika sätt.
– Scandic går tävlingar som är lite ”roliga” för honom, lite ”pengatävlingar” om man kan kalla dem det. Han går lite enklare meetings med ett lättare upplägg. Jag har så många andra bra hästar nu och vill inte pressa honom, vi har haft så mycket roligt tillsammans och det är jag tacksam för. Deja ska tävla utomhus och för Delaney gäller det att få ännu mer rutin. Toy Story har ju fått lite konkurrens den senaste tiden så han är glad att få vara med ute igen, säger Patrik.
Till Scandinavium tar man inte vilken häst som helst, menar ryttaren.
– Det är trångt, mycket publik. Toy Story trivs här och jag fick till en bra ritt idag, han var fin i formen. Visst var det kanske småsaker som inte stämde, men det är bara roligt att ha något att förbättra.

Matchar Deja mot EM
Patrik satsar inte på att rida världscupfinalen.
– Den enda häst jag har som kan gå en sådan tävling som finalen innebär är Toy Story, och i ärlighetens namn är det inte värt att släpa honom över Atlanten för att göra den tävlingen. Ska jag vara med där vill jag kunna komma topp-fem, men rent krasst går inte det med Toy Story. Därför väljer jag att tävla honom här i Europa i stället, säger Patrik.
Det är det talangfulla stoet Deja som matchas mot EM, som ju hålls i Aachen i augusti.
– Hon har en helt enorm kapacitet och har utvecklats ännu mer på hemmaplan nu, så jag hoppas att det är med henne jag rider EM och tar svensk medalj, naturligtvis, säger Patrik.
Den fjärde hästen Patrik tävlar på Grand Prix-nivå är lite okände Delaunay.
– Han är egentligen min frus, men jag hoppas kunna behålla honom så länge jag får. Det är en väldigt bra häst som visar otrolig kapacitet. Jag tror mycket på honom, men dealen är nog att han ska ridas av Lyndal senare, säger Patrik. 
På lördagen rids världscupens kür, Patrik menar att utgången i klassen är väldigt oförutsägbar.
– Vi har många starka kür-ryttare och flera av oss ligger omkring samma procent. Det blir spännande att se vem som tar hem det. Jag ska göra mitt bästa!, säger han. 

Här kan du läsa mer om Grand Prix-klassen.

Text och foto: Ida Röök

I samspråk med trean – Isabell Werth.

Toy Story trivs i Scandinavium.

Patrik berättar gärna om sina fina hästar – som matchas på olika sätt.

Det är kluvna känslor som gäller för Lisen Bratt Fredricson. Hon är jätteledsen över att hennes vän och lagkamrat Malin Baryard Johnsson missar OS, då Tornesch har blivit skadad. Samtidigt innebär det att hon själv blir ordinarie ryttare i London.
- Min första reaktion var att det är väldigt tråkigt för det svenska laget, f-n! Sedan blev jag faktiskt inte glad över att få rida utan bara fokuserad. Man går in som i en tunnel, säger hon. 
Sylve Söderstrand menar att det betyder jättemycket att alla i laget känner varandra så väl, inte minst när det händer något tråkigt. 
- Ryttarna lyfter och stöttar varandra.
  
Om Sverige får ta ut en ny reserv till London är fortfarande oklart. Därför är det extra viktigt att ingen mer häst eller ryttare skadar sig, laget blir ju väldigt sårbart utan reserv.
- Så jag har sagt till dem att nu är det slut med fallskärmshoppning och liknande. Nä, skämt å sido, det kanske inte är så smart att rida de allra vildaste unghästarna veckorna innan OS, säger Sylve.
I veckan ska Lisen och Peder Fredricson ha fest för att de har bott tio år på Grevlundagården.
- Jag kommer dit bara för att kontrollera att Lisen inte går omkring i några skyhöga klackar, ler Sylve.
  
När paret Fredricson är i London får deras båda söner stanna hemma och se mamma rida på tv, tillsammans med far- och morföräldrar.
- Det går tyvärr inte att ha med dem, de får inte bo i OS-byn och säkerheten är väldigt stor i London, säger Sylve.
Lisen får inte ens ha maken Peder boende hos sig i OS-byn, trots att han är på plats som tränare. Han får i stället härbärgera i det boende som Svenska Ridsportförbundet tillhandahåller.
 
Text & foto: Anki Yngve

Det blev en grymt spännande avslutning här i Falsterbo, Peder Fredricson på H&M Cash In var som enda svensk med till andra omgången. Han gick ut som trea från slutet, satte en snygg nolla och ledde klassen. Men tyvärr passerades han i prislistan av vinnaren Nicola Philippaerts på Carlos från Belgien och tvåan Brianne Goutal på Nice De Prissey från USA.
  
GP-segraren Nicola Philippaerts hann se första ryttaren i andra omgången och insåg att det skulle bli en snabb omhoppning:
- Jag gav allt och det lyckades!
Andraplacerade Brianne Goutal bor egentligen i USA, men har varit stationerad i Europa under sommaren.
- Jag var väldigt glad i omhoppningen över att jag har en så försiktig och "scopy" häst. Det behövdes!
Hon avslöjar också att hon har koppling till Sverige, hennes pojkvän kommer härifrån...
  
Peder Fredricson var jätteglad för sin tredjeplats.
- Det är en speciell häst jag har, allt är möjligt och allt är omöjligt med honom. Men vet aldrig hur det blir. Cash In har en otrolig kapacitet, men ridbarheten måste vi jobba lite mer på...
Valacken gillar helt enkelt inte när ryttaren bestämmer för mycket.
- Det är bara att hänga med. Andra hästar kan man ha en tanke om att forma på ett visst sätt, men det går inte med den här. Jag har haft honom i tre år och kan fortfarande inte få honom på tygeln...
  
Om ett par veckor åker Peder till OS i London. Men inte som ryttare utan som tränare till sin bror Jens. Och som make till Lisen förstås, som nu är klar för en ordinarie plats.
- Jag, Jens och Lisen har tränat ihop hemma hos oss under de senaste månaderna, det har varit jättekul. Tidigare har det aldrig gått bra för alla oss tre samtidigt, men det har det faktiskt gjort den här säsongen. Även om jag inte har varit tillräckligt bra för att få rida OS.
Mindre roligt tycker Peder att det är att hans team-kamrat Malin Baryard Johnsson missar London.
- Det är bara tråkigt, jag är verkligen ledsen för Malin. Man vet ju hur det känns, dels att missa en OS-plats men framför allt när hästarna blir skadade...

Resultatlista

Den 18-årige Grand Prix-vinnaren Nicola Philippaerts.


Amerikanskan Brianne Goutal kom på andra plats.


När Peder fyllde 40 i vintras önskade han sig en klocka, men han fick ingen. Så lyxuret han fick i pris är han väldigt nöjd med.


Peder fick se sig slagen av "ungdomarna".
  
Text: Anki Yngve
Foto: Johan Sjögren

Tidigt under söndagseftermiddagen kallade förbundskapten Sylve Söderstrand till presskonferens. Och det var inget trevligt besked han hade att lämna, Malin Baryard Johnssons Tornesch har nämligen visat sig ha en senskada, och missar OS.
Med sig till presstältet hade Sylve en lapp från landslagsveterinär Jonas Tornell, där det stod att Torneschs senskada är treprocentig och sitter i vänster fram. Det är inget allvarligt för framtiden, men han kommer inte att bli frisk till London.
- Malin är förstås bestört, det är verkligen synd om henne. Det är ingen idé att ni söker henne i dag, hon kommer inte att vara tillgänglig...
   
In som ordinarie i laget går i stället Hippson-bloggaren Lisen Bratt Fredricson på Matrix. Om Sylve får anmäla en ny reserv är oklart, troligtvis går det inte eftersom reglerna säger att anmälan nu är helt stängd.
- Vi har fortfarande ett väldigt bra lag. Lisens häst har hoppat övertygande, även om den inte är lika rutinerad som Tornesch, säger Sylve.
   
Snacka om att det har varit dramatik för det svenska hopplaget den här helgen. Först vann de nationshoppningen, sedan visade det sig att Coupe de Coeur var ofräsch så att Henrik von Eckermann får ta Allerdings till OS. Och nu Torneschs skada...
 
Text & foto: Anki Yngve