Den amerikanska ryttaren Reed Kessler har gjort spikrak karriär, redan på OS i London var hon rekordung och blev historisk. Nu siktar Reed mot nästa olympiska spel – med sin tyska tränare.
  
Som uppvuxen i USA har hon sedan tolv års ålder tränat för sina gudföräldrar Katie och Henri Prudent. Talangfulla Reed har matchats mot de stora uppgifterna – och har ständigt levererat.
Den amerikanska lanslagsledningen tog ut henne och Cylana att rida för det amerikanska laget vid OS i London. En höjdpunkt i karriären, men även en milstolpe för den framtida satsningen.
– Katie och Henri tog mig från barnklasserna till de olympiska spelen. Jag är tacksam över allt de har lärt mig, men efter sju år kände jag att det var dags att utmana mig själv ytterligare. Detta för att ständigt bli bättre, säger Reed till Hippson under tävlingarna i Göteborg.

Hästvänlig träning
Om en flytt för henne och hästarna skulle bli aktuell gällde det för den redan framgångsrika ryttaren att verkligen få hjälp med sina svagheter och att få chans att utvecklas ytterligare. Vem skulle kunna bidra till detta? 
Svaret blev Marcus Ehning.
Varför just Marcus?
– För att han siktar på att hästarna ska få en lång tävlingskarriär. Det är inte många ryttare som har tävlat så framgångsrikt under så många år, han bryr sig verkligen om hästarna, säger hon.
Reed berättar att om det är något Marcus bryr sig om, och fokuserar på, så är det vad som är bäst för hästen. För honom handlar det alltid om att fokusera långsiktigt, inte enbart på en viss klass eller tävling. Detta leder till framgång – ryttaren får ett hållbart hästmaterial och kan därmed hålla sig kvar på toppen.

Lade studierna på hyllan
Det var drygt ett år efter OS i London som flyttlasset gick till Tyskland, och till familjen Ehnings anläggning. Just nu har Reed sju egna hästar på plats i Europa – bland annat OS-hästen Cylana, Cos I can, Charity 33 och svenskuppfödda Ligist.
Hemma på gården i Lexington, Kentucky, finns bland annat familjens avelsston och pensionerade tävlingsponnyer. Den helhjärtade satsningen på ridningen har gjort att Reed har valt bort studierna.
– Jag valde att inte plugga vidare, eftersom jag vet att ridningen är det jag satsar på inför framtiden.
Med sju hästar i stallet har hon att göra hela arbetsdagen, hon tränar tillsammans med Marcus och inspireras på en av världens bästa ryttares anläggning. För en tävlingsryttare på Reeds nivå handlar det ständigt om att se till att hästarna är i toppform och väl förberedda inför nästa helgs meeting. Trots att hon dagligen rider så många hästar prioriterar Reed även att besöka gymmet efter stallet.

Gott intryck av Göteborg
Trots att hon är en berest tävlingsryttare var detta bara andra gången Reed var på plats i Göteborg, för att delta i Gothenburg Horse Show. År 2013 var hon här för att rida världscupfinalen tillsammans med Cylana. Redan då överraskades hon av den fantastiska atmosfären inne på banan, och av att publiken alltid är så entusiastisk.
– När jag red finalen var läktaren helt fullsatt, att rida in på arenan då är en känsla jag inte glömmer i första taget.

Mystisk väska
Under tävlingsdagen ser vi Reed bära omkring på en väska. När den inte sitter på hennes axel håller hästskötaren i den, eller så hänger den på ett staket nära dem. Nyfikenheten gör att vi frågar Reed vad det är hon bär omkring på?
Med ett skratt säger hon att vi absolut kan får veta, men att titta ner i väskan just denna gång går inte. Den är enligt henne själv alldeles för stökig.
– I vanliga fall har jag min ridhjälm och mina handskar i väskan, det är det viktigaste så klart. Men där ligger även några olika par sporrar, några extra snoddar, klibbsprej till sadeln, min hårborste och en bra bok, säger Reed.
Vi ser henne senare på läktaren, lite avskilt från de andra ryttarna. Hon öppnar väskan och fiskar upp just boken. Det dröjer inte många minuter innan hon är uppslukad av texten, i stället för att prata med sina ryttarkollegor.
När banan öppnar lägger Reed ner sin bok och ser fokuserad ut. Det är nästan som att den korta lässtunden har gett henne ny energi hinner vi tänka, när hon promenerar ner för att gå banan.
  
Text och foto: Annelie Lundkvist

Det kunde nästan inte bli bättre. Fram till sista ryttaren var det trippel svenskt i topp, men med nästan en sekunds marginal puttade schweiziska Janika Sprunger på Bonne Chance CW ner Henrik von Eckermann till andra plats.
– Det var inte min första Grand Prix-seger men min bästa, sa Janika efteråt.
  
– Jag visste att min häst har kapacitet att vinna, även om hon är ung. Och när jag såg att Dermot Lennon var två sekunder snabbare än Henrik visste jag att jag kunde göra det, fortsätter hon.
Tvåan Henrik von Eckermann, som återigen får till ett fantastiskt resultat med Cantinero, var inte förvånad.
– Jag visste att sista ryttaren skulle gå om mig, så jag är väldigt glad över min andraplats.
  
Vilket genombrott för Mordasini
Hon har ridit någon nationshoppning för Sverige i år, men för de flesta svenskar är hon en doldis – dagens trea Charlotte Mordasini som har svensk mamma och en pappa med rötter i såväl Frankrike som Schweiz.
– Det här är fantastiskt och nästan overkligt. Jag har tävlat femstjärnigt förut men aldrig femstjärnig Grand Prix, säger hon efteråt.
  
Hemlighetsfull förbundskapten
För förbundskapten Sylve Söderstrand återstår nu angenäma problem inför EM, som bara är en milstolpe mot nästa års OS.
– Vi hade tolv ryttare som kvalat till Grand Prix, det har aldrig hänt förut.
Något EM-lag vill han inte plocka ut än.
– Det är bara en ryttare som är klar och det är Helena Persson, de andra är inte klara än så ni får vänta.
Trots sitt genombrott är inte Mordasini aktuell för EM.
– Hon var mycket bättre än jag trodde. Hon är professionell i allt hon gör, säger han om henne.
Om Malin Baryard Johnsson och Tornesch, som gjorde en mycket bra insats och kom fyra, säger han så här:
– Hon har varit med i bakhuvudet inför EM. Tornesch har hoppat strålande och den rutin som de har är enormt värdefull.
Med sådana svenska framgångar i Grand Prix som här i Falsterbo känns det som om EM kan bli hur kul som helst.  

Text och foto: Annika Grundberg

Resultat

Jens galopperar in på banan, Lunatic är med på noterna.
  
Avtackningen av Lunatic genomfördes 15 minuter innan Falsterbo Grand Prix, flera av de internationella ryttarna som gick banan stannade upp och applåderade när ekipaget red ärevarvet.
– Han trodde nog att han skulle in och hoppa, det var nästan så att han blev besviken när jag hoppade av, säger Jens.
  
Ryttaren tackade uppfödare, ägare och sin hästskötare för alla framgångar. Lunatic kommer nu att agera läromästare åt ägarens 13-åriga son i både hoppning och dressyr.
  

"Luna" njuter av uppmärksamheten.


Jens tackar sitt team.


Hej då, tack för allt!

Glädje och bus på prisutdelningen.
  
Den perfekta födelsedagspresenten blev ännu en individuell seger och lagseger i Nations Cup för Tinne Vilhelmson Silfvén. Lagmedlemmarna sken som solar på prisutdelningen, kan det vara vårt EM-lag som klev upp på pallen?

Minna Telde och Emilie Nyreröd kunde sitta och titta på när deras lagkamrater säkrade segern. Emilie berättar för Hippson efter ärevarvet att det är lättare att rida ärevarv när man har tävlat samma dag. För att låta Miata bli av med lite energi innan de red in på banan värmde hon upp lite lätt.
– Min häst är inte så förtjust i prisutdelningarna, så det kändes att det fanns lite extra energi i dag.
Hon red in för att ta emot priset med gott självförtroende, den goda formen från tävlingarna på Mallorca håller i sig. Hon har nu visat för landslagsledningen och för sig själv att framgångarna där inte var någon engångsföreteelse.
Minna Telde kände stor glädje över lagets insats, även om hon fortfarande är besviken över sin egen prestation. 
– Med lagryttare som dessa bådar det riktigt gott inför EM, konstaterar hon.
Nu kommer Santana att få ta det lugnare i drygt två veckor, ridas ut i skogen och hopptränas.
– Hoppryttarna kallar det nog inte för hoppträning, men vi skuttar över hinder, skrattar Minna.

Framtidshopp och glädje att tävla i Sverige
Patrik Kittel skyndar från prisutdelningen över till uppvärmningen, hans fru Lyndal ska nämligen rida nästa klass.
Innan han springer iväg hinner han glädjas åt att detta bådar gott inför framtiden, både för honom och Deja men även för det svenska laget.
– Hon är en riktig tävlingshäst, hennes förmåga att fokusera är otrolig, säger Patrik, som även blev tvåa individuellt i klassen.

Anton sträcker på sig i den ökade traven.

Tinne Vilhelmson Silfvén och Don Auriello, som red till sig den individuella segern i klassen, älskar att tävla på hemmaplan. Under prisutdelningen ropade publiken dessutom ut ett fyrfaldigt leve för Tinne på födelsedagen.
– Det blir lite extra allvarligt på hemmaplan, man vill så gärna visa publiken och vill så himla mycket, menar Tinne.
Helheten stämde i takt med musiken, och hon tycker att det är väldigt bra för det svenska laget att få rida Nations Cup på hemmaplan.


Patrik Kittel och Deja är fokuserade.

Individuell prisutdelning – avslappnade hästar.

Resultat

Text & foto: Annelie Lundkvist