Uppdatering, klockan 16.43: 
Det var en besviken Patrik Kittel som mötte upp pressen efter ritten. 
– På ett sätt är jag nöjd och tycker att han var duktig. På ett annat sätt är jag besviken på mig själv att jag tog in honom på prisutdelningen (i fredags, reds anm.).
Patrik vet att Scandic blir skärrad när det är dags för prisutdelning, därför brukar han ta med en häst till, som agerar "prishämtare". Men till Göteborg gjorde han inte det.
– Jag ville inte verka högmodig och ta med två hästar. Men så här i efterhand inser jag att jag borde ha gjort det.
Nere på framridningen såg Scandic avslappnad ut, något som Patrik bekräftar.
– Då var han jättelugn och fin.
Men efter ritten inne i arenan kom Scandic i hög fart ner mot stallgången, han ville inte vara kvar därinne. 
  
Älskar publiken i Göteborg
Även om det är just den stora publiksiffran och entusiasmen som skapar problem, vill Patrik inte skylla ifrån sig på dem. 
– Det är en underbar tävling och en härlig publik. Jag älskar när de klappar när man rider in, det vill jag att de ska göra, man känner sig så hedrad över att vara här.
  


Patrik lämnar framridningen.


På väg in mot tävlingsarenan.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ 

Uppdatering, klockan 16.35:
Tinne slutade tvåa, Hans Peter Minderhoud vann och trea blev Jessica von Bredow-Werndl på Unee BB från Tyskland. Patrik slutade fyra och Emilie Nyreröd på 14:e plats i sin finaldebut.
  
  

Publiken älskar Patrik Kittel och Watermill Scandic, och kärleken är besvarad. Ekipagets ritt innehöll ett par missar, bland annat taktinslag i skritten, och domarna gav dem 78,946 procent. Patrik såg besviken ut.

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ 

Uppdatering, klockan 16.15:
  

Hollands Hans Peter Minderhoud och Glock's Flirt genomförde en till synes perfekt kür och gick upp i ledning med 82,357 procent. Minderhouds sambo Edward Gal fick den här gången nöja sig med att följa finalen från läktaren, eller som när Hans Peter red, från "kiss and cry corner".

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ 

Uppdatering, klockan 16.10:

– Jag började nästan grina när publiken ställde sig upp. Vilken ritt, det är ett av deras bästa program någonsin. Jag fick verkligen gåshud av att titta på, utbrast Tinnes tränare Louise "Lussan" Nathhorst efter ritten.
Tinne själv strålade av lycka när hon mötte pressen.
– Vilken stämning, vilken känsla. Han var verkligen på hugget i dag, men fin att rida.
Att hon skulle rida piruett på en hand hade hon i bakhuvudet, men det var först inne på banan hon kände att det kommer gå.
– Jag har hela tiden velat göra det, och nu känns det kul att allt stämde. Jag är jättenöjd, det är en av våra bästa ritter.
Var du nervös inför i dag?
– Nervös på ett bra sätt skulle jag vilja påstå. Jag var sugen på att rida och visa vad vi kan.
Beskriv stämningen i arenan.
– Den är obeskrivlig, man får en sån känsla av publiken och Don Auriello har aldrig gått så här fint.
  


"Där satt den."
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ 

Uppdatering, klockan 15.55:

Han gjorde det igen, "Anton", strulade lite i den inledande halten. Men efter det blev det i stort sett en felfri uppvisning av Tinne Vilhelmson Silfvén och Don Auriello. Efter ritten belönades de med 81,429 procent, publikens jubel och stående ovationer. Ekipaget leder när fyra ryttare återstår.
  

Tinne bjöd på piruetter med tyglarna i en hand.

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ 

Uppdatering, klockan 15.30:
Den andra halvan av startfältet är i gång och det är här, där bland annat Patrik Kittel och Tinne Vilhelmson Silfvén finns, som vinnaren rider.
  

Snackisen som inte blev en snackis den här gången. Ryskan Inessa Merkulova har ridit på över 80 procent på hemmaplan, i nivå med Charlotte Dujardin och Valegro. I dag blev det "bara" 78,304 vilket placerar henne på andra plats när sex ekipage återstår.
  

Så här glad var tyska Fabienne Lütkemeier efter sin ritt på D'Agostino FRH, som tog dem upp i ledning med 78,339 procent.
  
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ 

Uppdatering, klockan 14.32:
  


"Godis pappa, godis!" Det utbrister en strålande glad Emilie Nyreröd när hon kommer ut från banan. Hela teamet klappar om Miata och Emilie blir överöst av beröm från sina närmaste.


Emilie vill att pappa ger godis till Miata direkt.


"Vänta, jag kommer!" Inget får komma emellan under Miatas godisstund.


Hela teamet klappar om Emilie och hästen.
  
– Det känns helt underbart! Vi var lite ringrostiga i fredags och jag ville verkligen visa vad vi kan. Nu har jag fått göra det, säger Emilie efter ritten.
Inte nog med att det var hennes första världscupfinal, hon passade även på att debutera med en helt ny kür i dag.
– Jag har inte tävlat så mycket för jag ville lägga fokus på min nya kür. Det blev lite extra nervöst över hur Miata skulle reagera inne på banan, han är ju så van med den gamla.
Men Emilie hade inget att vara orolig för, några småmissar glömdes bort när hon senare red en fantastisk piaff och avslutade med rejält höjd svårighetsgrad.
– Det var tanken att göra den svårare. Min första kür har blivit för enkel.
Hur nöjd är du?
– Det kändes inte som att jag kunde göra det bättre i dag, så jag är jättenöjd.
  
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ 

Uppdatering, klockan 14.20:

Miata sträcker ut ordentligt i ökningen.
  
Emilie Nyreröd och Miata gjorde en utmärkt uppvisning med några små missar. Nytt i programmet var galoppiruett från skritt och ut i skritt direkt efteråt. 
Så här kommenterar förbundskapten Bo Jenå ritten:
– Hon gjorde det så bra hon kunde med denna nya kür. Starkt att gå in i en final och prestera så bra, sista piaffen var riktigt bra.
Domarna belönade Emilie och Miata 73,143 procent och en andraplats så här långt.
  

FÖRHANDSINFORMATION

Klockan 13.15 startar världscupfinalen i dressyr med küren. I år finns det god chans till svensk seger genom Tinne Vilhelmson Silfvén och Patrik Kittel.
  
I den inledande küren slutade Tinne Vilhelmson Silfvén på Don Auriello tvåa och Patrik Kittel på Watermill Scandic trea. Vann gjorde Hans Peter Minderhoud och Glock's Flirt från Holland. Emilie Nyreröd och Miata gör debut i världscupfinalsammanhang. De hade en miss i Grand Prix vid inledningen till diagonalen med byte i varje, annars var det en bra ritt.
  
Starttider för de svenska ekipagen:
14.05 Emilie Nyreröd/Miata
15.40 Tinne Vilhelmson Silfvén/Don Auriello
16.20 Patrik Kittel/Watermill Scandic
  
SVT direktsänder finalen i kanal 1 med start 13.00.

Start- och resultatlistor
SVT Play, sändningen startar 13.00
FEI TV, betalkanal
 

Tinne Vilhelmson Silfvén och Patrik Kittel red i det svenska dressyrlaget. Foto: Tomas Holcbecher

  
Hej!

Så var världsmästerskapet över för den här gången. Jag tänkte summera lite hur mina tankar kring de svenska prestationerna går. Och så lite kring vilka minnen jag bär med mig framåt.
Om vi börjar med dressyren så tycker jag att det var väldigt roligt att Tinne fick göra en så fin uppvisning i Grand Prix Special. I Specialen gick Anton bättre än någonsin och det är verkligen kul att få till det på ett mästerskap. Patrik Kittels Scandic kom inte upp i sin bästa nivå, det fattades helt enkelt tävlingar eftersom han har varit borta på grund av skada. Det man kan säga om laget är ju att det inte räcker att bara en ryttare rider på topp, som Tinne – när fler och fler av våra konkurrenter kommer upp över 80 procent. Vill vi nå målen att kvala till OS och även ha medaljchans på mästerskapen framöver måste vi börja tänka mer utanför boxen.  Det är roligt att vi börjar få allt fler ekipage att välja bland som kan gå i ett lag, alla andra länder utvecklar sig ständigt och det måste även vi göra för att hänga med.

Jag har förresten redan nämnt en annan av mina dressyrfavoriter men gör det igen – det unga holländska paret Diederik van Silfhout och hingsten Arlando. De imponerade stort på mig och även om de inte slog sig in i toppen ska det bli oerhört spännande att se hur de kan utvecklas.

För fälttävlanslaget del har man ju som ni vet haft ett år som man bara vill glömma. Hästar har varit skadade, ryttare som inte har kunnat rida och ja – avbräcken har varit gigantiska. Eftersom ett OS-kval stod på spel förstår jag att Staffan Lidbeck kände en stor press att skicka ett svenskt lag, och troligen hade han fått mycket kritik om han hade valt att låta Sverige avstå lagtävlingen. Men man kan ändå fundera på det, i en så tuff sport som fälttävlan gäller det att ha slagkraftiga ryttare för att nå sina mål. Den negativa trenden förföljde oss verkligen, och även om Ludwig Svennerstål kommit till start hade det troligen ändå inte varit tillräckligt för det svenska lagets del.
Om man tittar på de som toppar i resultatlistorna har de länderna otroligt starka ekipage som är bra i alla grenar. Terrängritten har förändrats de senaste åren och det gör att man måste vara med efter dressyren och sedan inom/nära maxtiden och felfri i terrängen för att ha en chans. Vi kan inte ligga så långt efter när dressyren är avklarad, så är det bara. Det såg vi redan under VM i Kentucky att de som låg på topp tio hade riktigt bra resultat även i dreyssyren.
Jag tror att vi har mycket att lära av andra länder. Se på Holland till exempel som tog lagbrons i år. De har inte varit i närheten av medalj med laget tidigare, men har det senaste året gjort en jättesatsning. Vi behöver snegla mer på Tysklands upplägg, de abonnerar ju på guldmedaljen. Man måste titta på helheten, vilka har hästar som håller, hur tränar de och vad gör de som inte vi gör? Inte minst är jag imponerad av Michael Jung som rider terrängen i ett så jämnt tempo, i balans utan att bli för mycket av och på. Det sparar på hästarna – de blir inte trötta på samma sätt och har krafter kvar till hoppningen sedan. Det är också så att flera av våra fälttävlansekipage behöver komma ut och tävla mot de tuffaste konkurrenterna i ännu större utsträckning, det gör att man kan mäta sig på ett annat sätt.
Vill vi fortsätta ta medalj som under EM i Malmö bör dressyren förbättras avsevärt, om man utgår från 50-55 i straff efter dressyren är man liksom avhängd från början.

Hopplaget hade stora förhoppningar på medalj, och de kände själva att de kunde ta den. Så här i efterhand kan man bara konstatera att den säkrade OS-platsen känns oerhört skön att ha, det blir ett helt annat lugn nu fram till OS i Rio. Och så får man inte glömma att det var hela 33 lag som startade, Sverige var med till dag två, vilket flera av de stora nationerna inte var. Det är en framgång i sig.
Att det sedan blev som det ändå, ja – det är väldigt små marginaler som spelar in.
Sibon, som ju var en av hästarna i det svenska laget som mästerskapsdebuterade, gjorde ett jättebra jobb. Synd att det blev för många nedslag i mittenrundan, Peder hade inte Sibon tillräckligt mycket på bakbenen efter tidshoppningen. I den tredje rundan visade han dock att Sibon är en mästerskaphäst.
För Henrik var det svårt att inleda med en tidshoppning på känsliga Gotha. Han fick lite sota för det dag två och så fick han känna på de små marginalerna dag tre. Gotha har presterat riktigt fin hela säsongen, i det här mästerskapet hade de inte riktigt marginalerna på sin sida.  
Vad gäller Alexander kan man ju bara säga – vilken debut han genomförde! Jag tycker absolut att han gjorde rätt som gick in i semifinalen, det är bra att han vet som krävs för att ta det sista steget upp i de största klasserna. Det har gått väldigt fort för Cafino att utvecklas, och de kommer absolut att kunna ta det där sista klivet också.
Och så avslutades hela alltet med Rolf-Görans trista fjärdeplats. Det är verkligen tråkigt att han inte fick med sig en medalj, det var fruktansvärt att se honom så besviken. Det gjorde ont ända in i själen. Så som han har slitigt och matchat Casall in i minsta detalj.
Samtidigt så kan jag fortfarande känna hur huden knottrar sig på armarna när jag tänker tillbaka på hur Jeroen Dubbeldam tog sig an alla fyra hästar så himla fint. Jag satt så att jag såg hela framridningen och Jeroen tog sig verkligen tid att känna in varje häst och få dem med sig med ett stort självförtroende och lugn. Det kommer jag att bära med mig länge – även om det bara skillde ett tidsfel ner till silvermedaljören Patrice Delaveau så var Jeroen en riktigt värdig vinnare.

Det jag tror att alla discipliner nu måste fundera över är upplägget inför nästa mästerskap. Där har hoppningen kommit längre – de är kvalade till OS och de har till stor del redan ”vidgat vyerna”. Men för dressyren och fälttävlan gäller det nu att brainstorma sig fram till nya lösningar. Och så är inte senhösten och vintern tid för vila utan för träning och matchning. Det går fort fram till jul, sedan springer tiden på och så vips är det bara ett halvår kvar till nästa mästerskap. Det är på vintern vi kan förbättra hästarna, när tävlingssäsongen drar igång på allvar ska det arbetet i princip vara klart. Det är lätt att bli lite bekväm efter ett mästerskap men det gäller att inte låta det gå för lång tid innan man tar sikte på nästa, särskilt inte när man har piskan på sig att klara av att kvala till OS.

Så, det var allt för mig, jag hoppas att ni har tyckt att det har varit roligt att följa med på mitt VM-äventyr.
/Maria

Malin Petersen och Sofarsogood gjorde sitt bästa i fälttävlan.
Foto: Anki Yngve

Rolf-Göran Bengtsson hade en tung söndag i Caen.
Foto: Ida Röök
   

Har just gått finalbanan och är faktiskt nästan chockad över att det är så STORT idag igen...

Följ mina bilder här:

Jag får lov att gå banan!


Längden på oxrarna VÄL TILLTAGEN idag...

Funktionärerna med ringmaster Pedro i mitten, är på hugget.

Del av framridning som idag sker inne på arenan framför publiken, lägg märke till speciell "hage" för sadling.

Som ni ser är det inte så lågt idag heller...
 

Maffig oxer, lägg märke till detaljer med bilarna på bron, så fina hinder.
 

Trekombinationen, obs man ser knappt att insprånget är en oxer...

Blir tufft idag!


Framhoppningen, inne på arenan.
 

Varje ryttare får ta max 2 språng, ett på räcket ett på oxer, eller två på samma hinder. 3 min från det man sitter upp.

Rolex har bangång med sina kunder.

Som sagt, oxrarna är större än vad jag trodde i dag.

Och jag poserar vid ett av de fräckaste hindren!

Rolf-Göran Bengtsson på Casall Ask. FOTO: Ida Röök

Hej!

Jag har funderat en del inför dagens Final Four-final. Det är en helt öppen historia, med fyra otroligt skickliga ryttare som ställer upp. Det ska bli väldigt spännande att välja upplösningen på plats här i Caen.

Hur går det för Casall Ask?
Om vi börjar med att titta på hur de andra ryttarna kommer att ta sig an Casall, så tror jag att han och Rolf kommer att klara den lite mindre banan galant. Sedan undrar jag inte om Casall börjar tycka att det är lite nog nu.
Han är försiktig och han vill inte riva, samtidigt har han många rundor i kroppen och jag kan inte låta bli att fundera om han inte tycker att det räcker nu, han är nog inte jättesugen på att springa runt med tre ryttare till.
Rolf är ju verkligen riktigt duktig på att motivera Casall även när han blir lite hingstig och står emot, då är Rolf där direkt och hjälper till. Men det handlar om fingertoppskänsla. Jag tror inte de andra ryttarna har råd att göra några misstag med Casall och även om han är otroligt välriden tror jag inte att han är den enklaste hästen att sitta upp på i den här formen av tävling.
Roffe och Casall är ett så bra team, frågan är om de andra kan lyckas lika bra med honom.

Orient Express
Den häst som jag tror är knepigast att rida är Patrice Delaveaus Orient Express. Särskilt under gårdagen syntes det att den tappade galoppen när Patrice blev nervös, den travade nästan mellan hindren på några av distanserna. Den hästen kan nog vara lite udda för de andra att rida, särskilt när man inte har så lång tid på sig.

Cortes 'C' 
Jag träffade Beezie Madden i går eftermiddag och hon sa att hon nästan skäms över hur lättriden hennes Cortes 'C' är. Hon har ju ridit VM-final innan så hon är väl luttrad, men den hästen tror jag inte blir några problem för Rolf eller de andra.

Zenith
Med Jeroen Dubbeldams Zenith har jag lite funderingar över hur mycket bensin den kan ha kvar i kroppen efter så många dagars tävlande. Det kan vara en nackdel för de ryttare som rider den sent, den är ung och har inte så mycket erfarenhet. Den är otroligt välriden, men blir den trött så blir den. De äldre hästarna har gjort många tävlingar med flera rundor på raken och omhoppningar dessutom.

Fyra arbetsberidare och fullblodsproffs
Det ska bli oerhört spännande att se finalen. Alla fyra ryttare är riktiga arbetsberidare, fullblodsproffs. Ingen av dem är varken bättre eller sämre än Rolf. Visst, Rolf har en vana av att rida många olika hästar, att bara sitta upp på dem och känna sig för direkt. Men det har de andra också – på precis samma sätt.
Det är det som gör den här finalen så oerhört spännande och helt öppen – det går inte att förutspå alls hur det ska gå. Det jag tror kommer att avgöra i slutändan är den som har mest flyt med hästarna.
Men å andra sidan är Rolfs stora styrka i ridningen att han motiverar hästarna, att han får dem att ta i lite till. Han pratar med dem på ett speciellt sätt.
Dessutom är det ju så med Patrices häst – att bara för att jag tycker mig se att den kanske kan bli lurig behöver inte det betyda att det blir så. Jag minns att alla var oroliga inför att rida Mynta i VM-finalen i Jerez 2002, men sedan visade det sig att de flesta tyckte att hon var enklast.

Ni hänger väl med i eftermiddag? Klassen startar klockan 15.00!

Hej så länge!
/Maria 

Beezie Madden på Cortes 'C'. FOTO: Ida Röök

Patrice Delaveau på Orient Express. FOTO: Ida Röök

Jeroen Dubbeldam på Zenith. FOTO: Ida Röök