Nu har Henrik von Eckermann avslutat sin världscupfinal tillsammans med Giljandro van den Bosrand. Han sammanfattar det som en viktig tävling i karriären.
  
Text: Annelie Lundkvist
Foto: Tomas Holcbecher
  
Det började bra med en felfri första omgång, när tävlingarna inleddes tidigare i veckan. Men så kom det nesliga nedslaget i lördagens klass och Henrik visade sitt stora missnöje.
– Nu är det kört, sa han då.
Men när han i dag har ridit den sista omgången är han ändå nöjd att han fullföljde tävlingen tillsammans med "Boss", som Giljandro van den Bosrand kallas hemma i stallet.
  
Viktig erfarenhet
– Det är viktigt för mig att fortsätta och slutföra tävlingen hela vägen i stället för att ge upp, säger han till Hippson.
Enligt honom själv är det just erfarenhet som både han och hästen behöver.
– Jag är väldigt nöjd med denna sista runda, det var svårt för honom i kombinationen där vi rev.
Boss är en väldigt storgalopperad häst enligt Henrik, och fick nästan ett halvt galoppsprång för mycket i just kombinationen.
  
Krävande och rättvis bana
Henrik har inget att klaga på när det kommer till banbyggarens arbete denna helg.
– Jag har aldrig hoppat något som detta tidigare. Banan var krävande och banbyggaren har gjort ett jättebra jobb.
När vi pratar om hästen konstaterar han att "Boss" ger allt inne på banan.
– Han var som mest koncentrerad själv sista rundan, det kändes riktigt bra.
Vad väntar den närmaste tiden?
– Nu blir det lugnare i tre veckor. Jag ska tävla de andra hästarna på nationella tävlingar. De har blivit lite sidosatta när det har varit större tävlingar.
Vilken blir nästa stora tävling?
– Det blir Global Champions Tour i Antwerp i slutet på april, där hoppas jag att Cantinero är tillbaka.

I söndags avlutades Falsterbo Horse Show och med svenska ögon sett gjordes det på bästa möjliga sätt - Jens Fredricson vann Falsterbo Grand Prix. I vanlig ordning var så klart hela veckan full av höjdpunkter. Nu avslutar vi årets bevakning med att blicka tillbaka i ett blidspel.
 
Foto: Ida Röök 

Hippsons husbloggare My Almqvist är hästskötare hos Jens Fredricson och har arbetat i tre år med Lunatic. Här intervjuas hon av Falsterbo Horse Show efter dagens Grand Prix-vinst - och hon är så klart väldigt glad.
  
 

–  Jag hade det på känn. Jag har mått så bra och varit så stark mentalt, allt har stämt till 100 procent. 

Så säger Jens Fredricson om vinsten i Falsterbo Grand Prix. Nyckeln till framgången ligger i bra planering – och en otroligt stark känsla att segern var på gång.

Jens Fredricson var som enda svensk med till den andra omgången i Longines Falsterbo Grand Prix. Lunatic hoppade helt fantastiskt i den första rundan, där banan bjöd på en hel del klurigheter. Inte minst var det den sista distansen som ställde till det för en mängd ryttare. Många var felfria fram till den allra sista, gigantiska oxern – Angelica Augustsson och Livello till exempel.

Jens Fredricson fick en skämtsam smocka av tvåan Marcus Ehning när de stod på podiet under prisutdelningen, i dag var inte den legendariske tysken oslagbar.

– Efter Marcus omhoppning sa alla att ”det där går inte att slå”. Men det gjorde det, vilken fantastisk avslutning, säger förbundskapten Sylve Söderstrand, märkbart nöjd med hur Falsterbo-veckan slutade.

Lunatic var perfekt

Jens själv säger att känslan var 100 procent rätt.

– Det smittar av sig på Lunatic. Han känner mig utan och innan den hästen. Det finns ingen som honom, han passar mig som handen i handsken. Lunatic har ett ben här och ett ben där när han hoppar, men han vet vad som krävs för att ta sig över, och så gör han det.

I dag stämde hans plan hela vägen fram.

– Jag trimmade med hjälp av Henk Nooren i morse och då var Lunatic bara helt perfekt. Han kändes hur fin som helst.

Jens framhåller att det är just coachningen vid sidan av som gjorde att det gick så bra.

– På en sådan här tävling har jag stöttning av Sylve, Henk och många andra som jag kan bolla tankar och idéer med. Jag valde exempelvis att gå på åtta språng fram till den sista kombinationen i första rundan, det var inte många som löste det så. Hade jag gjort annorlunda hade jag kanske haft nedslag, säger han.

Full fart framåt

I omhoppningen kände han inför näst sista språnget att han var tvungen att gasa ännu mer. Mellan näst sista och sista hindret gav han och Lunatic därför allt.

– Jag hade en stor fördel av att gå ut sist i omhoppningen. Hade Marcus varit sist hade han ridit snabbare. Men jag släppte på helt efter sista hindret, det var bara full fart som gällde. Lunatic är som en liten kanin, han bara landar och sätter fart. Han är inte heller lika lång tid i luften, i och med att han är så snabb i språnget.

Landslaget i hoppning har på senare tid tagit hjälp av en mental coach.

– Jag träffade henne i torsdags. Hon kom in i stallet och frågade hur jag mådde. Jag svarade ”bra”. ”Jag ser det, du kommer att vinna”, sade hon då. Hon såg exakt på mig hur stark jag var mentalt, säger Jens. 

Jens Fredricson borde nu vara självskriven i EM-laget. Tillsammans med Sylve skulle saken diskuteras under söndagskvällen.

– Vi ger besked nästa vecka, säger förbundskaptenen.

Text och foto: Ida Röök

MISSA INTE BILDSPELET I TOPPEN PÅ SIDAN!