Hej,
Här på gården händer det just nu väldigt mycket. Jag har under en längre tid funderat över vårt företagande, vart pengar kommer in och vart pengar springer ut. Företaget ligger i grund för att vi nu har möjlighet att bygga om stallet. Därför vill jag fortsätta på min tråd att se till så jag inte "tittar djupt i hästarnas ögon" även om jag så gärna vill. Ibland är det bäst för företaget och min arbetsbörda att sälja dem. I min icke-hästiga umgängeskrets har jag starka förebilder. Egenföretagare som alltid har ett öga mot horisonten och framtiden. Det ger ett inflytande på mig, hur kan det inte göra det?
Jag lägger ofta upp en plan och mål. Hur vill jag att allt ska gå? I går sa jag till min vän att det är helt sjukt att det "nästan alltid" blir som jag vill. Jag hävdade till henne att jag har en otrolig tur, men hon kontrade med att jag jobbar hårt. Så jag lyssnar lite på henne och sträcker på mig.
Vart vill jag komma med denna inledning på blogginlägget?
Visa det här inlägget på Instagram
I går sålde jag ett av våra dräktiga avelsston. I dag kör vi henne den korta resan till sitt nya hem. Den vi sålt är Carnella Z, älskade Nella. Jag la upp på instagram och Facebook att vår flock med hästar växer och jag behöver lyfta blicken innan det blir fler hästar än vad jag kan klara av. I bakhuvudet har jag orden som en rutinerad uppfödare sa till mig när jag började med avel: "Se upp, först är det 2 ston, sen blir det 4, 6, 8, 10 hästar".
Köparen, som vi känner, ringde upp efter en kort stund och frågade vad jag hade att sälja. Nella passar perfekt in för familjen och hon får nu flytta till deras gård, sova på box om nätterna (vilket hon kommer älska!) och i sommar kan hennes och deras sto mysa med sina kommande föl.
Hugger det till i hjärtat? Japp! Men ibland är det som att saker och ting är lite meningen att ske. Vi behöver minska på flocken och de behöver ett dräktigt sto. Perfekt!
Älskade mamma-mu <3
När det kommer till fler beslut så är vi i slutfasen av de S T O R A besluten gällande stallbygget. Det står mellan två stalleverantörer och två boxleverantörer. Vi har två priser att jämföra mellan mark-bolagen som ska gräva för grunden, sen är vi redo. Med redo menar vi att skicka in papper till Länsstyrelsen. Sen har de 8 veckor på sig att återkoppla. Har de något att anmärka så måste man åtgärda det innan man får börja gräva.
Finns lite att titta på under kvällstid med andra ord. Men jag måste verkligen säga - leverantörerna av både stall och boxar har ett otroligt tålamod med mig! Eftersom vi kommer på "bra saker" hela tiden så blir det korrigeringar och ingen har hittills tröttnat på mig i alla fall :-)
Nu måste jag sluta skriva och springa ut till hästarna.
Ha en fin dag allihop!
Mvh Annelie
Ps. Följ oss gärna på instagram @stallsteningeby
Läst 23559 ggr
Fler inlägg
Hej!
Att se sig själv ligga på ett tidningsomslag i brevlådan är nog det konstigaste jag upplevt. Att sedan bläddra och se så många sidor om lilla mig gjorde det hela ännu märkligare. :-)
Det har varit så galet nervöst till att tidningen skulle komma, rejält jobbigt. Men när en vecka gått och jag fått flera samtal och meddelanden om att det varit roligt att läsa så kunde jag börja slappna av. Det var ju bara lilla jag, sanningen och mitt liv jag berättade om.
Här hemma på gården märker vi inte av något "kändisskap" direkt. Jag promenerar hästar, fodrar, mockar bajs och fixar på som vanligt. Det har skickats hem friska hästar, och tagits emot nya. Senor, ligament och frakturer rullar som vanligt in. Jag försöker också få tid till att effektivisera mitt liv lite. Vilket resulterat i att det just nu är fullt ös ute på gården. En ny ridbana byggs. Jag hade en ridbana, men när vi byggde nya stallet så var den platsen perfekt för byggnaden, så jag offrade mig ridbana. Nu börjar det bli ohållbart att köra hästar till närliggande ridhus för kontrollerad träning på jämnt underlag. Så vi bygger en ny ridbana. Lyllos mig som bor granne med en entreprenör som har maskinpark och kunde "klämma in" mitt projekt :-)
Våren rullar också in, och då var det i dag dags för röntgen av min och kompisens tvååring. Hon hade fin fina röntgenplåtar och ingen liten benbit att plocka bort någonstans. Så vi håller planen - ut på lösdriften igen, sedan sommarlov i beteshagen innan hösten kommer och hon ska ridas in. Jag tror det är en "smaksak", men jag tycker om att röntga innan sommaren kommer så man ev kan operera bort ett fragment och inte stöta på några överraskningar under inridningen.
Heja Ryana!
Väl på kliniken lämnade jag också "min" bebis. Min uppfödning, men jag äger honom inte längre. Han bor kvar på gården och har nyligen upptäckt att han är stor, snygg och sexig. Dvs hingst.
Han må vara liten och endast ett år, men när han ställer sig på bakbenen och slår efter en - då är han betydligt större. haha! Så vi klämde in en liten kastrering i dag ;-)
Han var så nöjd när "mamma" kom och hämtade honom från det elaka stället som snodde hans bollar...
Wille <3
Så nu har jag gjort det "vi skulle" med unghästarna inför sommaren. Nu ska de få chilla ute i flocken igen (Wille får vänta lite till hans kastreringssår läkt) och jag hoppas sommaren ger dem härligt gräs i massor!
På tal om gräs. Man kan redan nu tjuvstarta lite, om man vet vart man ska titta. Här är det en av rehabhästarna som smakade lite extra tuggor efter vår promenad.
Hoppas ni får en fin vecka!
Mvh Annelie, @stallsteningeby på instagram
Läst 4503 ggr | Kommentarer | Kommentera |
Hej!
Nu när vi börjar bli ett stort och riktigt härligt gäng på mina sociala medier så ökar även kommentarer och tankar. Superroligt tycker jag! 🫶🏼😃
En återkommande kommentar är ”vart är hjälmen?”. Det är ju aldrig i en negativ ton, men frågan höjs. Så jag tänkte att jag berättar min syn på det 🤗
Jag litar på mina arbetskamrater! Hästarna har respekt för mig och jag för dem. Vi är alla medvetna om att jag är chef, men på alla arbetsplatser förekommer olyckor. Vi snackar allt från paper cut till större incidenter.
Ni kommer ALDRIG se mig på en häst utan hjälm. Och ni kommer ALDRIG se mig med hjälm när jag hanterar häst i stallet. Svaren på ovan är enkel. Man rider inte utan hjälm. Punkt slut.
Och om jag sätter på mig en hjälm i stallet för att hantera en häst - då finns det noll tanke på sociala medier. Tillfällen då jag tar på mig hjälm i stallet är vid tex bandagebyte på sparkande häst, hovslagararbete på unghäst eller en väldigt rädd och osäker häst som ska hanteras. Vid dessa lägen är telefonen min sista tanke.
Jag äger tre ridhjälmar, min barn har varsin och ni ser dem aldrig på kliniken utan hjälm. (Ser ni dem där så beröm dem gärna för hjälmarna! Personalen har hjälpt mig få in en positiv känsla för hjälm så de vill inte gå in utan 🩷)
En av mina hjälmar ligger alltid i lastbilen, om en trafikolycka med stressad häst händer.
Men hemma i stallet litar jag på mina hästar, så därför ser ni mig utan hjälm.
Hoppas ni förstår och respekterar mitt tankesätt. 🌸
Mvh Annelie, @stallsteningeby på instagram
Läst 14427 ggr | Kommentarer | Kommentera |
Hej!
Här på gården rullar livet på i en hej dundrande fart! I dag kom två nya hästar, en visste jag om i går, den andra fick jag någon timmes heads up om att den ville komma. Jag gillar snabba puckar, gillar att hjälpa till och känna att jag hjälper verkligen både häst och ägare. Men dagarna just nu blir låååånga. Det är många hästar på gården, och jag säger dagligen att när boxar blir tomma nu så ska de förbli tomma några veckor. Men i dag var en box tom i 10 minuter. Så det failade ju, haha!
Men jag har roligt, jag trivs och trots lite kalla, piskande isvindar så är våren på ingång. Barnen är hemma denna vecka på påsklov. Nu var det inte riktigt tanken men en magsjuka satte stopp för deras vistelse utanför gården. Dock är de så otroligt duktiga, vet att vi måste ta hand om hästarna och Towe är en fena på att hjälpa till med vattenfyllning ute och skrubba vattenkoppar inne, för att nämna något hon alltid ser till sköts.
Meeeen!
Det var inte detta jag tänkte blogga om i dag, jag tänkte blogga om vad jag surade ur på i mina sociala medier.
Visste ni att det kommit ett nytt magiskt pulver som får senskador att försvinna, artros att aldrig ens ha existerat och DET BÄSTA AV ALLT!!!! DET MOTVERKAR HÄLTA.
Kyss mig i arslet och slå mig hårt i huvudet. JAG SMÄLLER AV.
Ursäkta svenskan, men man går alltså ut med detta i text för att sälja produkten.
Men vänta! Det blir BÄTTRE!!
Jag smäller av! Det är så otroligt roligt, tragiskt och provocerande på samma gång.
Vi tänker alltså inte att miljö, ev avel och kanske trauma kan orsaka skador? Istället säljer vi ett pulver som ser till att senskador, hältor och artros aldrig kommer drabba hästen!
(Nu vill jag vara politiskt korrekt här och säga att jag nämner inte namnet på försäljaren här i bloggen. Och nej, det är inget svenskt företag). Tänker man till så kan man hitta vilket företag det gäller, men det skriver jag inte ut på Hippson :-)
Ha ett bra grovfoder (hö/hösilage), ta analys och rådgör med en oberoende yrkesperson om en bra foderstat. Därefter tar du din häst på förebyggande veterinärkontroll en-två gånger om året och rider omväxlande, ridbana, skog, klättring och gärna rid för instruktör om möjligheten finns.
För att avsluta mitt inlägg får jag väl bli lite positiv igen. Påsken! Min påsk var magiskt bra! Storebror kom upp från Halmstad med fru och deras två hästgalna barn :-) Vi höll på långa dagar i stallet, tackade hönsen för alla ägg vi fick och spontant rev vi lite träd också. Varför inte lixom!
Om ni inte följer mig på instagram så har ni nog missat... Jag älskar våra höns. <3 Varje gång de ser mig kommer de springande.
Vi skulle in och äta middag, men jag sa "Daniel, jag är så jävla trött på det här trädet". Sen var vi igång och fick upp den med rot och allt!
Edith och Ella, kusinerna med rätt intresse! ;-)
Jag brukar gå all in - så även i år ;-)
Slut för i dag, nu ska jag ner och kvällskolla hästarna. Blir alltid en extra vända första kvällen för nya hästar.
Mvh Annelie, @stallsteningeby på instagram
Läst 16958 ggr | Kommentarer | Kommentera |
Till startsidan för Hästliv »
Här hittar du alla våra husbloggare
Annelies senaste
- Se sig själv i brevlådan och vi bygger för framtiden
- Hjälmens vara eller icke vara (i min arbetsmiljö)
- Det finns inga magiska "Quick fix" i pulverform
- Historiens vingslag tog mig till Versailles
- Öppnar man dörren forsar det in
- Sprutad led, fotografering och hopp om våren
- Tårar, snö och is. Men även nytt år och fullbokat
- Jag är företagare - inte chef!
- Tävlingsdebuten gjord "på riktigt"
- Nej tack (ibland) till ridhus och kunder
- Är du okej? - Nej, det är jag inte.
- Bloggen tar ett uppehåll
- Ett föl stod i skogskanten och tittade på mig
- 9 år non stop - och jag glömmer bort tiden
- "Second opinion" - för en kan väl inte veta allt?
- Bildblogg: Hej! Jag lever!
- ”Varför anställer du inte någon som mockar?”
- Juletid ger arbetstid
- Mjukstart blev en kickstart!
- Hemma med energi och insikter
Arkiv
- April 2024
- Mars 2024
- Februari 2024
- Januari 2024
- Oktober 2023
- September 2023
- Augusti 2023
- Juli 2023
- Maj 2023
- April 2023
- Mars 2023
- Februari 2023
- December 2022
- November 2022
- Oktober 2022
- September 2022
- Augusti 2022
- Juli 2022
- Juni 2022
- Maj 2022
- April 2022
- Mars 2022
- Februari 2022
- Januari 2022
- December 2021
- November 2021
- Oktober 2021
- September 2021
- Augusti 2021
- Juli 2021
- Juni 2021
- Maj 2021
- April 2021
- Mars 2021
- Februari 2021
- Januari 2021
- December 2020