Hästliv

Hej!

Klockan är efter midnatt här, men ibland får jag feeling att blogga lite. Skriva ner mina känslor i just den stunden jag känner dem. Så here we go! (vid köksbordet, precis inkommen från stallet). 



När jag för trettio minuter sedan satt i maskinen för att förbereda alla hagar med vatten till morgondagen, slog det mig. Jag firar snart 30 år med kärleken till hästen. För mig började resan med en far inom det militära. Han skulle på en av sina utlandsuppdrag, tror det var fredsbevarande arbete i Bosnien eller Kosovo denna gång. Inte lätt att minnas för det blivit en del vändor genom åren. Jag började på ridskolan med skräckblandad förtjusning, för att ha lite "tidsfördriv". Min ingifta "moster" har berättat att mamma någonstans funderade när "hästfasen" skulle gå över... Hon erkände att hon svarat att intresset avtar nog snart. 

Allt detta kom till mig i kväll. När jag satt där i maskinen och funderade varför den inte rörde sig framåt. Jag hade glömt lägga ur det neutrala läget, och verkade i min värld bestämt kunna tro att den skulle drivas framåt med tankens kraft. Min arbetsdag började strax innan klockan 06 i morse, och slutade som sagt vid midnatt. Det känns ändå helt okej att vara lite trött då. I samma veva såg jag att mina skor gått sönder. Kan konstatera att mina fötter klarar mer än 30.000 steg om dagen - skorna not so much. 

Hur som helst, jag svamlar. För jag är lite trött, men stolt. Jag är faktiskt lite stolt över mig själv och vad ridsporten gett mig. Den har fostrat mig till en person som inte tittat på klockan (eller lönekontot...) ;-) Den har disciplinerat mig så pass att dagens uppsatta uppgifter ska utföras, oavsett tid på dygnet. Hästarnas har gjort mig nyfiken och format mig i roller som tvingat mig att gå på magkänsla och söka information på samma gång. 
I företaget Stall Steninge By är jag vd, ekonomichef, marknadschef, PR-avdelning, inköpsansvarig, anläggningsansvarig, kvalitetsansvarig, säljare, personalchef, förare och projektledare. Alla dessa roller har jag antagit utan utbildning, anställningsintervju eller meriter. Det har helt enkelt bara varit uppgifter som stått framför mig och som skall lösas. Lite roligt när man tänker på det. Och det gör jag sällan. 


När jag ser denna bild minns jag känslan av stolthet och glädje. Mäktig känsla! (Foto: Sofie Sköld)


Min make, Per, håller just nu, tillsammans med vår Sofia på Ludvig & co, kvinnan som på riktigt har koll på vår bokföring och kan alla regler, på att starta ett Aktiebolag. Han informerade mig för någon vecka sedan att jag är satt i rollen som vd. Mitt direkta svar var "nej, det kan jag ju inte vara". Ni skulle sett blicken! Han stirrade på mig som att jag sagt att jag inte ville ha häst längre. Och när han hämtat sig och informerat mig om att jag haft rollen i 8 år redan, men i en bolagsform där det inte behövt vara utskrivet, då fick jag ge med mig. 

På fredag firar vi 8 år på gården. 8 år som har format mig till den jag är i dag. 8 år där jag haft ovanstående roller på gården, men inte tänkt en enda dag på att det är mitt jobb. För är det bland det roligaste man vet i världen, då kan det ju inte vara ett jobb? Det känns i alla fall inte så. Det känns bara som att jag har roligt om dagarna. 

Vilken lycka! Och allt för att ridskoleponnyn Roxette charmade mig med sin stubbman för alla dessa år sedan. <3

Mvh Annelie


Läst 9165 ggr Kommentarer Kommentera


Sommarens väder skapar magi på himlen. Energi tankar jag hos Concorde - min 2 åring e. Cascari. <3

Hej!

Jag har inte hunnit blogga alls denna sommar. När jag summerar högsäsongen om någon vecka så kommer jag dela med mig av vad jag pysslat med. Då kommer ni förstå varför det inte funnits tid att sitta vid datorn.
Det jag dock tänkte göra just nu är att blotta mig själv lite. Förra veckan stod det klart att en häst, som jag verkligen gett allt och lite till för att försöka hjälpa ägarna att rehabilitera, fick somna in. Att låta hästar somna in är inget jag tar lätt på, aldrig någonsin. Jag har sagt till mig själv att den dagen jag inte blir ledsen över en avlivning, då ska jag sluta med mitt arbete. 
Men. Jag brukar klara av att hålla mig professionell tillsammans med hästägare och hålla skenet uppe för hästen. Tårarna brukar komma ute i lastbilen när allt är klart. 

Denna gång klarade jag dock inte det. När jag själv tittade över axeln på veterinären och ultraljudet så fullkomligt bröt jag ihop. Det är så många aspekter i detta som gjorde mig så himla himla ledsen. Och med världens gulligaste ägarfamilj. Som jag skrev till min bästis senare på kvällen, jag ville verkligen att vi skulle laga hästen och ge dem en fortsättning på sagan. Men så blev inte fallet och det tog så himla hårt. Det jag dock tar med mig är värmen från veterinären som stannade kvar på jobbet en fredag kväll för att jag var på väg in. Att hon var med hela vägen och hämtade ner vår andra veterinär som varit inblandad i fallet. Det var inga tvivel om vad som var bäst för hästen och det gick vi självklart på <3

Jag kanske ofta framställer mig i bloggen som en positiv och glad person, det är jag! Jag älskar mitt jobb. Men på kvällen när detta hände kände jag ett behov att få dela med mig av baksidan på yrket. Hästarna blir ju inte bara mina inackorderingar, de blir mina arbetskamrater.

Mvh Annelie



Läst 17144 ggr Kommentarer Kommentera

Hej!

Nu är sommaren här. Juni har officiellt startat och det är faktiskt sommar då. Oavsett vad någon annan säger ;-) 
Här i Stockholm har det varit blött, blött och lite mer blött. Jag har dock hållit humöret uppe och sagt att det är bra för gräset. Något det inte varit bra för är dock stonas brunsten. Det växlande vädret har gjort det svårt för dem att komma in i riktigt bra vårbrunster. Jag hoppas på ändring nu när värmen kommer. 

På avelssidan får vår del så resorberade mottagarstoet Chippens embryo, men vi har ett nytt embryo i ett annat mottagarsto som vi håller tummarna för. Koll om det växer i nästa vecka! Vår Cajza var inte dräktig vid första försöket, men är omseminerad. 
Unga Rose har inte fått någon stark brunst att seminera på ännu, så vi avvaktar och väntar på värmen.


Ett sto från seminstationen får sova över när ägarna är upptagna på tävling.


Ett annat sto sov över - inseminerad med Vitalis.


Med alla brunstiga ston hemma på gården så har vi släppt iväg Conny och Lunatic på sommarbete. 
Conny kastrerades för drygt 3 veckor sedan. Allt har läkt ihop superfint, och han har landat lite i att vara valack, men ibland tänder han till lite på damerna ;-) Så de får gå i skogsängen där de kan äta gräs och inte bli distraherade. Conny är nu 2 år och Lunatic 24, åldersskillnaden märks dock inte nämnvärt!


Conny får öka farten för att hinna med Luna!


Här var Conny mindre, senhösten 2020. Tillsammans med Lunatic som var "nanny" vid avskiljningen. 

Hemma i stallet så har det varit full rulle denna vecka. Vi har både släppt hem hästar, men också med kort varsel fått in nya hästar. Hem släppte vi semesterhästar och den läkta frakturen. in kom en uppskuren och gipsad hov pga hålvägg, en kotfraktur och två seminston. Full rulle med andra ord. För att göra saken lite mer spännande så har Elwira, 2 år, varit med mamma hela veckan. Smått febrig och lite snorig gör att man får leka med mamma istället för kompisarna på förskolan. 


Glada miner och mammas mössa på seminstationen.

Vi gör även vårt yttersta för att hinna med Towes onsdagar på ridskolan. Det är så härligt att se gruppen bli kompisar och barnen får känna spänningen med att få en ponny tilldelad, pirret att göra iordning och sedan rida. I veckan fick de hoppa, superroligt tyckte alla och ponnyerna är ju världens snällaste <3


Towe har hittat Kiwis favoritställe att bli kliad på. 

Denna helg är jag ensam hemma med alla hästar och barnen. Per är på svensexa i Berlin fredag - söndag, så det är bara att köra på. I dag skiner dock solen, så det blir en mysig dag utomhus!


Elwira morgonfodrade och släppte ut med mig. 

Nu är barnen otåliga här och vill gå ner till stallet. Får fortsätta blogga en annan dag!

Mvh Annelie @stallsteningeby på instagram


Läst 27966 ggr Kommentarer Kommentera

Hej,

Det är dags för en liten uppdatering här på bloggen. Tiden springer verkligen iväg, så jag har inte hunnit med att sitta vid datorn. 
Vad har hänt de två senaste veckorna här hos oss? 

Som jag avslutade senaste inlägget så har vi hämtat hem vår hingst Concorde, 2 år, e. Cascari - Cortzana - Cortez - Maraton. Han har bott nere i Värnamo från att han skildes från sin mor. Haft det superbra med ett gäng smågrabbar i härliga hagar och njutit av att leka och äta om dagarna. Nu har vi dock fått tillång till mer mark hemma för en egen lösdrift och tiden var inne för att kastrera honom. Så jag åkte för att hämta hem honom. Och OJ vad jag har saknat honom. Varit en dålig hästägare för jag har inte hunnit hälsa på honom, men jag vet att han haft det super så jag har inte "behövt" åka dit. Nu njuter vi dock i fulla drag över att ha honom hemma. Han kom hem söndag, fick ett bad måndag, åkte till klinik måndag eftermiddag för röntgen och sedan sov över för kastrering tidig tisdag morgon. Jag hämtade honom sedan tisdag eftermiddag och nu har allt läkt ihop fint och nästa vecka ska han få gå ut på bete med Lunatic :-)


Han har ärvt sin mammas långa öron <3

I höst rider Josefin in honom, och vi kör samma upplägg som med Rose. Målet är treårstest om han är redo!

På tal om Rose - vad gör hon? 
Hon ska tillbaka till seminstationen på onsdag och kommer högst troligt semineras denna vecka. Blir superspännande att se om hon vill bli dräktig och därmed få njuta av långledigt innan hon blir ridhäst. Hon har fått hedersplatsen på vår vägg i stallet <3

På tal om dräktigheter så har Cajza (Concordes mamma e. Cortez - Maraton) ovulerat i dag. Dräktighetskoll om några veckor så får vi se om vi kanske kan få ett sista föl från henne :-)

Chippen, som vi gör Embryotransfer på, ska in till stationen i morgon. Vi ska se om det finns ytterligare ett embryo att föra över. Det förra resorberade tyvärr mottagarstoet. Supertråkigt, men sånt som händer! Nya tag!


Att vara avelssto är jobbigt, även när man knappt är dräktig ;-) Powernap på Belle!

I dag har vi två hästar som åker hem, två fina valacker som varit här på semester medan ägaren varit i USA. Ytterligare en häst åker hem nästa vecka, ett sto som stått här med fraktur. Samtidigt så kommer en ny valack. 


Qulan och Harry har verkligen funnit sin plats i stallgänget. Härligt med lite semester <3


Fina Pride ska snart åka hem till ridskolan igen. Superskönt att frakturen läkt och hon kan leva många många år till! 

På tal om ridskolor! Towe har börjat på ridskola en gång i veckan. Även om hon har en ponny här hemma så ville vi att hon skulle få vara med i kamratskapen och gemenskapen som finns på ridskolor. Jag älskade att växa upp på ridskolan, så har sett fram emot att hon ska få börja där. Nu har hon ridit två lektioner och är redan sammansvetsad med tjejerna i sin grupp. Superkul!




I går stod jag och Per i regnet och fixade en av hagarna. Det ska alltid vara superväder när vi fixar med staket ;-) Sätt ljud på när ni lyssnar, han är helt klart inspirerad av Elitloppshelgen, haha!


Oj! Snacka om spretigt inlägg... Men det känns lika spretigt i mitt huvud ;-) Snacka om fullt ös med andra ord. Så ber om ursäkt för en lite dålig uppdatering, hoppas på att kunna skriva något lite mer matigt nästa gång :-) <3

Mvh Annelie, @stallsteningeby på instagram

Ps. Avslutar med en bild jag tog i veckan. Stallet är verkligen mitt happy place!




Läst 26742 ggr Kommentarer Kommentera


Världens bästa Rose <3

FOTO, samtliga bilder utom den med rosetter: Sofie Sköld (https://fotografsofieskold.pixieset.com)

Hästen jag bloggar om i detta inlägg: 
Rose Bay
född 2020
Efter hingsten Cascari, undan stoet Carnella Z, som i sin tur är efter Caritano Z - Chellano Z. 
Uppfödd och ägd av oss, Stall Steninge By.


Hej!

Gud vilken underbar lördag vi hade på Strömsholm! När vi satt i lastbilen på väg dit vad jag inte nervös. Jag hade lixom förlikat mig med tanken att "det går som det går". Jag har gjort mitt yttersta att föda fram och ta hand om Rose på bästa sätt ända sedan hon föddes ute i hagen här på gården. Hon blev röntgad och fick vargtänder tagna innan inridningen och jag försöker tänka "enligt skolboken" på sådana saker. 

Väl på plats i boxen på Strömsholm var hon taggad och lite "dryg". Lite som att hon väntade på sin stund att få glänsa. Vi gick in i ridhuset och hon kändes hur cool som helst. Och så släppte vi henne. Då var det som att hon tog tillfället i akt och förstod vad det handlade om. Den galoppen hon drog i väg i alltså. "jisses, lugn", tänkte jag samtidigt som jag skrattade "show off" ;-) 

Sen hade vi 15 minuter som var riktigt roliga! Rose var på hugget och med gott självförtroende tog hon sig an uppgiften att löshoppa. Helt sjukt egentligen att våra treåriga hästar med största självförtroende flyger över oxrar som är 130 cm höga. Rose gjorde detta och bockade glatt på långsidan efter. 

Efter att hon hoppat sitt sista språng gick vi fram till henne för att ta av benskydd och visa upp henne exteriört. Sofie fångade på bild... Tror ni vi var nöjda? ;-) 


Från vänster: Josefin Enarsson, Stall JE Hästutbildning, som ridit in henne. Min bästis My Almqvist som gjorde OS-knopparna ;-), Rose som vill äta på staketet... och jag. 

Rose belönades med poängraden 8 - 8- 8- 8 - 8,5 - 8,5 vilket gav 49 poäng och HOPPDIPLOM!




Några av de fina orden domarna sa var: 
"Rose Bay är ett väldigt modernt sto med många styrkor. Hon har en rytmisk och vägvinnande galopp. Hon är intresserad av att hoppa, har en positiv inställning och hoppar försiktigt."

När domare Marianne Leffler inleder med "Hon har en frambensteknik som är "to die for"! Då fick jag gåshud. 


Här har jag precis fått höra alla fina ord och tänker "shit, vi gjorde det! HON gjorde det!!"

Sen brister det totalt och jag börjar gråta en skvätt av glädje. Har även fått höra att jag inte var den enda som lät några tårar falla inne i ridhuset, även domare och funktionärer kände glädjen i mitt hjärta. 





Älskade, ÄLSKADE häst <3

Utanför väntade Per med godis och vi fick både fina rosetter, gehäng och presenter. Superkul och vilken start på vårt första treårstest som uppfödare!!



Nu måste jag springa ner till stallet. Jag hämtade Rose´s halvbror (samma hingst) i går, han ska iväg till klinik för röntgen och kastrering i morgon :-) För Rose är det nu vila, en lång vila! Hon ska nämligen få gå på sommarlov, bli mamma och efter detta långa uppehåll bli min ridhäst. 

Mvh Annelie @stallsteningeby på instagram


Läst 26119 ggr Kommentarer Kommentera

Hej,

I går var vi uppe på Myrsjö Gård och träffade veterinär Gonzalo Ortiz Centeno. Alla stod förberedda i jakt på ett embryo ur vårt sto Chipotle HH. Jag var lite nervös, just för att hon historiskt sett inte tagit sig på första brunsten om våren, men skulle hon ha gjort det i år? Känslan de senaste två dagarna har varit att hon är lite "mysig", dvs dräktig. 

Att "spola ur" ett embryo var inget man gör på "femton minuter, en kvart" utan det var mycket att hålla reda på och ordna. Renlighet på utrustning och sto var en sak. Vi hade hemma på Stockholm seminstation fullt upp så jag kastade mig iväg mitt i arbetspasset, hämtade hästen på lösdriften och åkte direkt. Självklart var hon nyrullad och snygg när jag kom ut i hagen... Men som tur var räknas det inte, utan de viktigaste delarna tvättar man ju ändå på plats.  (Och tur för mig att vi var ensamma där, så jag behövde bara skämmas lite över min dammiga dam ;)


Gonza spolar ur embryon, Anders sitter på huk och bevakar mängden som kommer ut (och håller ett vakande öga så filtret embryot landar i står säkert.)

Vi fick stå med och titta under processen och Gonza berättade om varje steg och visade oss hur det gick till. När det väl var dags att gå in i labbet kände jag att vi väntar utanför så han får arbeta i lugn och ro. Det var en nervös väntan må jag säga! Men ut tittade ett glatt ansikte sen som bad oss hämta mottagarstoet.



Hej embryo med både mor och far som gått 1,60-hoppning <3

In kom mina kompisars sto som stod till förfogande som mottagarsto. Henne känner vi väl, så att hon ställde upp som reservsto åt oss kändes superkul! Våra egna mottagarston tajmade inte denna brunst, det visste vi, men stationen är väldigt lösningsorienterade, så vi körde på och de ordnade häst som tajmande väl. 


Fina Noora får embryot placerat i sin livmoder <3

Efter att själva överföringen var gjort fick vi komma in i labbet för att titta hur det hade gått till. Det var helt klart ett "pilligt" jobb, och imponerande att se. I bilen på vägen hem så tänkte jag på hur galet det vore om detta fungerar. Om stoet Noora vill behålla embryot i sin kropp. Då har jag varit delaktig i att ta hand om mitt sto, varit den som hjälpte till med tappning av hingsten och sen även sett den lilla föras över mellan två hästar. Närmare full insyn än så kommer man nog inte som stoägare inom avel. 

Sen vet jag att det varit omskriver om Embryotransfer och hur stona mår som "blir av" med sitt embryo. Jag har haft det i åtanke att jag ska hålla mig vaksam på Chippens mående under denna resa. Dock brallade hon glatt i hagen i morse, snodde hö av ponnyn Persilja och rullade sig innan lunchfodringen så hon återigen är dammig. Just nu mår hon med andra ord som en stjärna. Viktigt att hålla koll på det tänker jag. 

I morgon seminerar vi ett av våra andra ston, går mot treårstest med Rose på lördag och hämtar upp vår tvååring på söndag. Det är helt klart full rulle här ute på landet. Kul!

Mvh Annelie @stallsteningeby på instagram 


Läst 16584 ggr Kommentarer Kommentera

Hej!

Då är vi igång. Seminsäsongen 2022 har startat. Ni som brukar klicka in här på bloggen vet att avelsåret började på värsta sätt för oss. (Läs det inlägget här)
Så det är lite men handbromsen och faktiskt lite "strykrädd", som jag börjat med våra ston. Det är lite av ett beroende, detta med avel. Det kostar väldigt mycket pengar, har en väldigt hög risk, men den resan man tas på går inte att jämföra med något annat. Man är hög av glädje och nedslagen i sorg, det vänder snabbt och vi alla drivs av känslan att få blunda och känna den lilla fölmulen nosa en på kinden. Den känslan gå inte av för hackor. 

Därför kör vi. Men stort peppande av människor runt och med Per som hejar på här hemma. För hade jag fått välja hade jag slutat.

I år kommer vi gå "all in". Vi har ett hopp om 6 föl på bakning när hösten kommer, men realistiskt sett så får vi helt klart se vad det blir :-) Det är nog ändå det viktigaste som jag tror många glömmer. Bara för att man vill ha föl, betyder det inte att man får ett föl. Alla ston kanske inte vill bli dräktiga, kombination mellan sto och hingst kanske inte naturen gillar och stoet kan haft bakterier i livmodern utan att man vetat om det när hon vart ridhäst. Det jag dock vet att alla som arbetar på seminstationer lever och jobbar rumpan av sig sommartid för att hästägarna ska få föl.

Jag sommarjobbar som vanligt på Stockholm Seminstation, som assistent till vår seminveterinär Carla. Vi har en otrolig uppställning med hopphingstar i världsklass detta år. Förutom 3 som gått det högsta man kan gå i internationell hoppning så finns det även en riktigt riktigt snygg blivande stjärna. Superkul!

Men jag kommer även spendera lite tid i lastbilen denna vår. Vi har nämligen påbörjat vår resa för att få ytterligare föl efter vår stjärna Chipotle HH. Embryotransfer har jag beslutat mig för att göra på Myrsjö Gård hos Anita Rostner tillsammans med veterinär Gonza. De båda känner jag sedan innan och Gonza är riktigt duktig på ET. 
I måndags hjälpte bästis My mig att köra över våra mottagarston, Hulda och Zelda. De har gått in i brunst och bor nu på Myrsjö för att kunna bevakas. Min drottning Chippen undersöktes på onsdagen och ligger lite efter sina mottagarston. Vi har boostat henne lite in i brunst för att alla tre ska hamna i fas. Tidig fredag morgon ska vi tillbaka för kontroll. (Detta är därför ett tidsinställt inlägg, så när du läser detta sitter jag nog i lastbilen med henne mot Myrsjö)

Varför gör vi ET på Chippen?
Jag hade inte kostat på detta på vilket sto som helst, men Chippen har gått 1,60 hoppning och tävlat internationellt. Hon är ett trestjärnigt prestationssto med en otrolig stamtavla och mycket prestation bland sina syskon. Vi har fått två föl efter henne, två ston som verkligen gett mig hopp om att vi är på rätt avelsspår. De är nu tre och fyra år gamla. Men sedan dess har vi haft problem. Chippen är, precis som sin mor, otroligt fertil och befruktar konstant två ägg. De betyder att vi vid dräktighetsundersökningarna ser två embryos. Då måste man ta beslutet att "klämma" ett embryo. Något som ofta fungerar, men när vi gör det på Chippen så släpper hon båda. 

Vi har alltså försökt i två säsonger med att få föl, och totalt fått många många embryos, men inget föl. Så nu kostar vi på oss detta. Vi går "all in" i hopp om föl.

Om vi lyckas finns det ingen garanti på, men en sak är säker - jag ser fram emot att lära mig ännu med om avel i och med denna resa! <3


Chippen spanar in hästarna på Myrsjö, uppe i backen står henne mottagarston <3

Håll gärna en tumme för oss denna seminsäsong. Jag känner lite att jag behöver det! För det som driver mig just nu är den lilla känslan av fölet som nosar en på kinden. Jag kan blunda och känna det så tydligt. Helt klart en målbild!

Mvh Annelie @stallsteningeby på instagram. 


Läst 18337 ggr Kommentarer Kommentera

Hej!

Jisses vilken vecka det har varit! Påsken blev allt annat än mysig för mig. Långfredagen blev nog den längsta i mitt liv, jag verkligen bara låg till slut och önskade att dagen skulle vara över. 
Inom loppet av den dagen hann min mobilskärm gå sönder, jag ramlade i hästbajs på lösdriften, råkade trycka till stallväggen med en hösilagebal (som tur var lagade Per!), men det värsta var när jag fick övre luckan på lastbilen i huvudet. Jag kände det i kroppen redan innan vi skulle åka till Norrtälje. Att jag skulle inte åka med. Med allt som hänt på morgonen så borde jag bara gått upp och lagt mig. Men vi skulle köpa tvättmaskin till stallet och ny tv hem. Barnen var laddade på att få äta på McDonalds, och hur tråkig mamma är man inte om man inte vill åka med. 

Men när vi lastat allt i hästdelen står jag på kanten mellan golv och ramp och tittar snett bakåt, in i lastbilen. Plötsligt skriker Per och jag hinner inte reagera. Den starka vinden har tagit tag i övre luckan som kommer flygande i full kraft. Den träffar mig över höger öra och det känns som att skallen exploderar. Jag ligger i en liten hög på rampen och håller mig för huvudet, tårarna rinner och det enda jag säger är "jag vill verkligen bara åka hem nu!!".

Det är väl här som jag och läkarna på akuten helt går isär när det gäller prioritering. Jag tappade synen en stund, men hallå - det var en jävla smäll! I övrigt mådde jag ok. Så jag åkte hem.
När jag vid midnatt sedan får sprängande huvudvärk och efterföljande dag får svårt att se igen. Då ringer jag 1177. Sjuksyster Birgitta var inte imponerad och till akuten jag fick åka... Där var de ännu mindre imponerade och man kopplades upp på EKG och drogs massa blodprover. Samtliga informerades om att man var hästtjej, och det var nästan som att de drog i en högre växel då. Jag fick göra flera tester, fick droppar i ögat så jag såg påtänd ut och kördes upp för en DT-på huvudet. Alla lugnade sig när de insåg att jag inte hade en blödning, utan "endast" en svullnad.


Fem timmar på akuten blev det!

Så diagnos - rejäl hjärnskakning. Det betyder att jag i en vecka haft huvudvärk. Men det börjar lätta! :-) 


Mina armar efter att ha fallit handlös i smällen.

(Och ja, det kan låta som att jag tar ovan som en klackspark, det gör jag inte. Slag mot huvudet är allvarligt, men jag kände mig verkligen inte orolig. Dock visste jag inte att det tar en stund innan man får hjärnskakning och symptom. Men nu har jag lärt mig det!)


Men. Nog om det! Vi måste prata lite häst också! Den största boosten denna vecka är helt klart att vi släppt hem 6 hästar. Och trots detta fanns det inte en enda ledig box i stallet i morse. Det är så himla roligt! Ännu roligare är det att jag i går kväll fick meddelande och samtal om en av hästarna. FRISKförklarad!! Så himla himla roligt. Det är verkligen detta som gör att jag varje morgon älskar att gå ner till stallet. Glädjen jag känner när jag får veta att hästarna gör framsteg och till och med kommit tillbaka fullt i träning. Varje dag går jag här i min "ensamhet". Jag är en egenföretagare som 365 dagar om året är på jobbet. Jag lägger ner så otroligt mycket tid (och steg) i att promenera hästarna, stretcha dem och göra vad veterinärerna ordinerar. Det blir så himla himla roligt när man får kvitto då. Kvitto på att jag faktiskt på mitt vis hjälp till att rädda ett liv, någon fyrbenta kärlek.

Ger inte det energi en torsdag, då vet jag inte vad som gör det!


I morse fick alla lite extra pussar!

Nu ska jag och Towe sparka igång denna dag med mockning. Vi kombinerar lite VAB/stalljobb efter en lång och härlig frukost uppe i huset. Hon tittar på Madagaskar 3, jag bloggar, sen går vi ut :-) 

Ha en fin dag allihop!

Mvh Annelie @stallsteningeby på instagram.


Läst 19090 ggr Kommentarer Kommentera

Hej hej bloggen! (Paus för att jag skrattar åt mig själv, där var jag lite rolig!)

Det var en månad sedan jag bloggade. Jag har tänkte tanke så många gånger under denna månad att jag ska sätta mig vid datorn och skriva, men sen så somnar jag. 
Just nu snittar jag nog på arbetsdagar på 15 timmar tror jag. Det är helt galet vad jag promenerar med hästar, åker på återbesök till kliniker och mockar bajs i högervarv :-) 

För mig som egenföretagare är detta ett angenämt problem, men jag byggde ut stallet för att jag tyckte det var så tråkigt att tacka nej till kunder. Fortfarande måste jag tacka nej till kunder, men någon mer utbyggnad blir det inte. Då kommer jag nog promenera av fotsulorna på mig själv.


Jag och en underbar dam efter ett positivt återbesök!

Det som ger energi i vardagen är inte bara min Nocco, utan även att vi är lite "on a roll" med alla kundhästar. Superkul med positiva återbesök för alla hästar och det gör att jag gärna promenerar sena kvällar i regn - när man vet innerst inne att det gör skillnad!

I går körde vi hem en häst och fick med oss en annan. I dag ska jag köra hem en annan och knappt en timme senare kommer nästa. I morgon är det två hästar som åker hemåt och de boxarna blir i samma stund upptagna. Jisses, ni förstår kanske varför jag inte hunnit blogga :-) 

Så jag tänker att jag skriver detta inlägg "som en ursäkt", sen tar jag nya tag under helgen och bloggar igen. Då är vi nollställda lixom!

Jag tänkte skriva om vår unghäst som ska gå unghästtestet, om starten av årets seminsäsong som för oss blir spännande med Embryotransfer och massa annat!

Så håll ut, snart är jag tillbaka!

Mvh Annelie @stallsteningeby på instagram (där uppdaterad det flitigare)


Läst 20672 ggr Kommentarer Kommentera


Min älskade Rose Bay - haft från embryo till unghäst. Henne släpper jag helst inte.
Foto: Jenna Vainionpää

Tidigare i veckan var jag med i en telefonintervju. Efter så många år som reporter och nyhetschef på Hippson så var det en vardag att intervjua personer. Nu är det många år sedan jag gjorde det, men det sitter nog i ryggmärgen tänker jag. Att jag istället var den som blev intervjuad kändes märkligt - men kul!

Vi kom in på tråden om min vardag. Att varje dag kliva upp och gå ner till ett stall med skadade hästar. Jag vet att jag bloggat om det tidigare, men jag kan själv aldrig riktigt komma över det. Hur mycket jag älskar min vardag, det yrkesliv och liv som min familj hjälpt mig att bygga upp här hemma på gården. Med familj menar jag min make som sponsrat otroligt mycket i uppstartsfasen och mina barn som låter mamma vara hästgalen :-)

Under den eftermiddagen gick jag i stallet och kände lite extra tacksamhet över min vardag. Men samtidigt funderar jag över varför jag inte tröttnar... Men sen kom ett telefonsamtal från en hästägare. 

Man bollar tankar och spekulerar. Veterinären och kirurgen har sagt sitt, därefter måste hemmaveterinären säga sin sak och då kan vi nog få en bild på framtidsutsikt. Men det som jag gillar med mitt jobb är att ingen vet allt. I 80 procent av fallen vet hästägare mer än man tror, har en större insikt i hästens vardag och kan hålla den där pusselbiten som är så otroligt viktig för läkning och framtida förhinder för återfall i skada. 

Jag tror inte att ni som hästägare ska underskatta er stora roll.

Hur kommer det sig att vi i sadel säger "man blir aldrig fullärd", men när det kommer till, för att nämna ett exempel, veterinära frågor så förväntar många sig att få det korrekta svaret efter några minuter. Med den medicinska utbildningen som yrkespersonerna har finns det helt klart en större grundplåt att stå på, men i den takt som forskningen utvecklas finns det ständigt nya rön att gå på. 

Att prata med hästägare när det handlar om att luska ut historik om en häst är lite som att hoppa tillbaka till åren som reporter. Man ställer frågor, bollar saker men låter ändå ägaren prata. Oftast slutar samtalen i att man kan få en ganska god insikt till hur en skada återkommit eller vad som gjorde att hästen reagerade på ett visst sätt. 

Det är kanske därför jag aldrig tröttnar - precis som i ridningen kommer man aldrig hitta de enda svaren direkt. Man får fortsätta jaga, leta och söka. 

Fint ändå!

Just nu har vi följande hästar i stallet: 

En armbågsfraktur, två opererade haser, en hjärtmuskelinflammation, en rejäl sårskada, en senskada, en med skada i karpus och tre semesterhästar. 

Det är alltså allt från strikta boxvilor till långa dagar ute i hagarna med promenader i skrittmaskinen. Så säg mig - hur kan mina dagar bli tråkiga? <3

Mvh Annelie 

@stallsteningeby på instagram


Läst 27495 ggr Kommentarer Kommentera
Sida: 1 2 3 4 5 nästa » sista » 

I bloggen hästliv får vi följa med Annelie Eriksson i hennes vardag. Det är allt från familjeliv till den dagliga verksamheten med både rehabilitering av hästar och avel. På den egna gården finns det ständigt något att göra.

Till bloggen

Här hittar du alla våra husbloggare




Ansvarig utgivare: Marit Nordkvist

Kundtjänst: info@hippson.se

Adress: Hippson AB Vallgatan 16, 302 42 Halmstad

Hippson är sajten med inspiration, kunskap och nytta för dig som ryttare och hästägare. Här publiceras dagligen nyheter, reportage, frågespalter, expertsvar, ridövningar och snackisar från hela hästvärlden. Hippson ger även ut flera populära ridövningsböcker med konkreta tips och steg-för-steg-instruktioner.