Hej, 

I går grät jag nog mer tårar på två timmar mot vad jag gråtit på ett helt år. Dagen började bra, brist på sömn efter en natt med målning i nya stallet. Men det är inget som en Nocco inte kan ordna till, som jag brukar säga ;-) 

Efter morgonpasset på seminstationen åkte jag hem och hämtade kundhäst för återbesök till kliniken. Jag fick en märklig magkänsla när jag satt i lastbilen på vägen dit. Ringde hem och bad Per gå till beteshagen för att titta till Cajza. För er som inte vet det så är Cajza mitt hjärtashäst. (Här berättar jag om henne)

I 12 år har jag och Per haft vår fina häst <3

På kliniken nämnde jag för veterinären, som jobbade sin sista dag innan semestern, att jag kanske kommer tillbaka med Cajza. Jag sa det lite skämtsamt men nämnde det ändå, lite som att hennes arbetsdag inte var färdig ännu.

15 minuter hemifrån kom bilden - Cajza är sparkad i hagen. Skit! Rent ut sagt. Och jag visste att det var något fel. Vet inte hur jag visste det, men magkänslan kallade på mig till henne. Det låter jättemärkligt, men efter så många år tillsammans är det som att vi kan allt om varandra.
Jag kom hem, lastade av kundhästen och Per hade redan fått upp Cajza till spolspiltan. Vid den första undersökningen med tvättning, klippning runt såret och temp-koll, höll jag ihop det.

Det var en sammanbiten stämning i stallet, Per behövde inte säga det högt, men det kändes som han tittade på Cajza för sista gången. Och som att han visste det själv. 

Analysering - transport eller inte
Jag var säker på att det inte var en fraktur rakt av i benet. Fakta framför ögonen var en sparkskada med djupt sår och i hjärtat kände jag eventuellt en spricka. Hon gick ändå så pass bra på benet att en transport i lastbilen kändes tryggt och säkert för henne. Vi lastade och när jag hoppade in i bilen ringde jag veterinären jag 40 minuter tidigare lämnat på kliniken. 

Hon svarade glatt efter två signaler och då brast det för mig. Jag fick inte ut ett ord. Tårarna rullade ner för kinderna och jag kunde staka fram "Cajza", "Spark", "Trasig". Hon sa det enda jag behövde höra, och som jag visste hon skulle säga, trots fullt med patienter under eftermiddagen: "Kom!"

I lastbilen gick mitt hjärta sönder flera gånger om. Jag fick ringa min bästis, hon som vanligen alltid finns på kliniken och jobbar. Nu är hon på semester. Samtalet var en blandning mellan tårar och panik. Varför är inte hon på jobbet, jag behöver henne när det handlar om Cajza. Behöver någon som översätter åt mig när hjärnan inte fungerar längre. Och framförallt någon som säger "andas och lugna ner dig, det är säkert ingen fara". Hon själv insåg allvaret och fick säga att om jag inte förstår så får veterinären ringa upp henne på plats.

Under den korta lastbilsfärden till kliniken reflekterar jag flera gånger över hur jag sitter och gråter. Jag åker en sträcka med häst som så många gånger innan. Ingen häst får mig att tappa kontrollen över situationen, som jag gör med Cajza. Jag är annars coolheten själv och ser allt väldigt faktamässigt när vi håller på med kundhästarna. 

Ville inte möta någon eller ens behöva le
Väl framme på kliniken kliver jag in i ett undersökningsrum och gömmer mig. Stänger dörren och smsar veterinären vart jag är. Sen blir det ett team kompetenta kollegor som tar hand om Cajza. Jag själv går bredvid som ett rödgråtet spöke och kan inte alls klara av situationen. Det är som att jorden slutar snurra och jag faller i ett svart hål.
För de som känner mig så är jag ofta, nästan alltid, den glada och spralliga tjejen. Nu möttes de alla av en liten flicka med sin älskade häst som inte kunde sluta gråta. Det sas väldigt få ord. Den enda som pratade med mig var veterinären. Jag hörde henne prata men tog aldrig riktigt in vad hon sa. 

Det var först efter sista undersökningen som hon tittade upp på mig och sa "det här kommer bli bra". Då var det som att jag tog mitt första andetag på två timmar. Då kunde jag titta på ultraljudet och gå igenom det sparkade området med henne. Innan var allt bara en svartvit tv med dålig mottagning. Detta trots att jag brukar ha bra koll på ultraljud. När vi plåstrat om Cajza som fick vila lite i en box gick jag ett varv till alla som hjälpt till och tackade för hjälpen. Jag hade ju sett dem snabbt vara på sina platser på de olika avdelningarna, men ändå såg jag dem inte. 

Eftervården hemma blir den vanliga efter en sårskada, mediciner och rengöring av såret. Cajza får bo på box i några veckor innan hon får komma ut till kompisarna igen. Per har även fått tillsägelse att köpa många påsar morötter i dag <3 



Cajza är 18 år, hon är pensionerad från ridningen, men jag har tänkt att hon ska leva och bo många många år till hos oss på gården. Det jag fick en påminnelse i går om är att när ens älskade häst blir skadad är det som att hjärnan slår av och hjärtat brister. Då behöver man någon som kliver fram och tar lead. Jag brukar vara den personen för våra kunder. I går fick veterinär-Eva vara den för mig. Så tacksam över att hon och jag är kollegor sedan ett år tillbaka så hon känner mig och förstod exakt hur hon skulle hantera situationen. 

När jag kom hem pussade jag lite extra på alla kundhästar. Bakom dem står hästägare som känner precis som jag känner för Cajza. Jag känner mig hedrad varje dag över att få vara den som tar hand om dem.

Kärleken till hästen hörni. Stark och fin sak! <3

Kram, Annelie

@stallsteningeby på instagram

Cajza - hästen med stort H för mig. Foto: Magdalena Grönneberg

Hej, 

Senaste veckan har vi haft svårt att hinna med stallbygget. Hästarna går i första hand och med värmen som varit har det helt klart varit fokus på dem!

Men vad som hänt senaste tiden är att stallväggar är klara, dörrar monterade och målningen på utsidan närmar sig finalen. Under lördagen åkte vi och köpte en färgspruta - under nästa vecka ska det målas på insidan av stallet. Jag ser fram emot att använda den här färgsprutan. Nästan lite löjligt mycket! Som ett barn inför julafton, haha. 

Nedan ser ni en kort film från stallet som det såg ut för några dagar sedan: 

Visa det här inlägget på Instagram

Ett inlägg delat av Stall Steninge By (@stallsteningeby)

Tips mottages gärna:
Utöver glädjen att få måla på insidan av stallet så snurrar många beslut i mitt huvud just nu. Det handlar om hur sadelkammaren ska inredas. Om någon besitter på vetskap om vart man hittar snygga träns- och sadelhållare i trä, gärna ek. Så hojta gärna via @stallsteningeby på Instagram <3

Lite bilder från veckan:


"Måla, måla, måla"


"Spika, spika, spika". Knutbrädor på plats!


"Snickra, snickra, snickra". Dörrar på plats!


"Vattna, vattna, vattna". Alla hjälper till!


Det finns alltid tid för en puss-paus.


Fölen växer så det knakar. Mammorna får lite extra kraftfoder morgon och kväll på betet. Här är Per nöjd över hur snäll "Arne" var att avmaska :-) 


"Heja, heja" Vi hann en sväng till Solvalla för att se vår travare tävla. 


Towe blev väldigt glad över hur snälla kuskarna var vid värmningen - många vinkade och ropade hej!


Vår travtränare bor bara 5 minuter bort, vi åkte dit i dag och bjöd både på champagne och morötter!


Per ser tyvärr otroligt stolt och nöjd ut här med Dozen of Oysters. Då här glad ser han inte ut med våra hopphästar... Undrar om det har något med inkomst vs utgifter att göra? Tur att denna häst numera börjar dra in vad de andra kostar ;-)

Mvh Annelie

Hej, 

Det är sommar, högsommar, och i går fick jag lätt panik. Jag utbrast till Per att sommaren är snart över. Jag älskar sommaren, men varje år känns det som att man andas in den ljuva varma luften och vips är det oktober. Juli månad är alltid högsäsong för oss. I år är det mer än vanligt. 

I år vill jag kalla mig själv för dåre. Jag har plöjt ner nosen och kör på framåt. Vågar inte riktigt stanna upp och känna efter. Det som räddar mig just nu är skrattet. Oj vad jag skrattar. Jag har så otroligt roligt varje dag. Morgonen startar någon gång mellan 5-6tiden. Därefter rullar det på i ett bra tempo fram till midnatt/01-tiden. Sen stupar jag ner i sängen, säger åt min man att jag älskar honom och somnar som en liten gris. 


Sommarkvällar när de är som bäst <3

Våra två barn (1 1/2 och 4 1/2 år) har varit lite förkylda, därför hålls de hemma denna sista vecka från förskolan innan sommarlovet. Eftersom de inte är sjukare än att näsan rinner lite får de vara med ute på gården. Jag kan säga att göra stallet med minstingen är en utmaning. I dag fann jag henne med hovkratsens borste i håret. Oj vad fin hon gjorde sig! ;-) 

Jag hoppas mina barn ser tillbaka på barndomen med glädje över att de fått växa upp med djur.

Hur går det då för oss då? 

Avelsbiten: Warona L är fortsatt dräktig med Warrant. Fölet är beräknat till 1/4 (!) <3 Hon är anmäld för exteriörbedömning 21 augusti för att få sina ***. 
Chippen fortsätter med sina vackra "tvillingar" och ger oss problematik när vi ska klämma en. Hon är omseminerad med Cristello och vi har sagt att 2022 får det nog bli ET på henne, för nu har vi försökt för många säsonger utan att få till det. Vi hade kunnat ha 12 föl på henne så fertil som hon är ;-) 
Cajza. Min Cajza. I kväll stod hon och ropade efter mig så att det ekade i den svala sommarkvällen. Det bör betyda brunst - i morgon åker vi till seminstationen. Hon ska semineras med Tenor du Gue. Men eftersom hon själv trodde att hon var dräktig så har det varit svårt att få igång henne i brunst igen. 
Tanke som gått i mitt huvud senaste veckan: "Precis som med människor är det inte självklart att det blir en graviditet. Men vi älskar dem inte en millimeter mindre för det"

Lilla Fiona, som åkte med Lunatic som "nanny" till kliniken är åter i sommarhagen. Hovbölden läkte fint och hon fick bo hemma i stallet medan den torkade ut <3 


Finaste presenten! Överraskade med paket på posten kunde vi öppna denna och jag bölade ögonen ur mig. Vår första uppfödning. Så fin och nu dräktig med sitt första föl!

Unghästarna: Inridning är bokad för Rose. Hon är född tidigt på året, så hon kommer få åka iväg efter sommaren för inridning. Därefter blir det härlig vila med gänget på lösdriften innan vi till våren siktar på unghästprovet på Strömsholm. 
Conny lever LIFE tillsammans med sin flock. Ett gäng smågrabbar som hittar på bus. Just nu är han allt annat än snygg i kroppen, men vi blundar och tänker att han blir nog snygg sen när han vuxit till sig ;-) 
Tanke som gått i mitt huvud senaste veckan: "Äntligen ska det bli dags att få rida på vår prinsessa, hur ska Per reagera när jag säger att jag vill betäcka henne efter unghästtestet?" :-)

Rehab/kundhästarna: Rullar på väldigt bra! Vi har några återbesök inbokade och planer upplagda för hästarna. Våra "semestergäster" är på plats och njuter av lata dagar och härliga nätter. 
Tanke som gått i mitt huvud senaste veckan: "Stanna upp och njut, sommaren tar slut fort"

Utsläpp i ny beteshage för mammor och föl. 


Cheldon är tillbaka för sommarledigt - han gillar det!


Myran har rätt inställning! När solen skiner ska hatten vara på.


Tidigt utsläpp med dimman och två damer som säger god morgon <3

Bygget: Oj vad det händer grejer! Just nu står målning på schemat. Jag ska bara hitta luckan för att göra det. Därefter blir det dags för elektrikern att komma för att ordna allt med belysningen. Våra boxar är beställda och bekräftade. Tyvärr kommer vi få vänta till mitten på september innan de kommer. Men vi har "lyxat" till det med montering! Tror det blir värt varje krona om man räknar ut hur snabbare det kan gå än om vi skulle stå där själva.
Det interna målet var att vara klara till 1 september. Det spricker helt klart. Nu får det bli 1 oktober istället. Målet på pappret är årsskiftet, så det klarar vi nog i alla fall. 
Tanke som gått i mitt huvud senaste veckan: "Varför är vi inte klara än?"

Mvh Annelie - @stallsteningeby på instagram

Ps. Låt mig inte vara för gnällig!
Jag fick ju faktiskt några timmar ledigt för någon helg sedan och åkte in till Globals-tävlingen på Stockholm stadion. Så lyxigt att få sätta på sig en klänning, sitta på VIP:en och träffa många gamla bekanta <3