Hej, 

Som rubriken antyder så är det dags. I samband med att hästarna stallas in från sommarbeten och hästlivet ska ingå i "hösttermin" för oss alla så kommer de lika säkert som träckprovs-resultatet på posten. De vita skåpbilarna. Varför de alltid är vita undrar jag i min stillhet. Vore smart av någon att åka runt i en svart skåpbil. Men icke. Inte här i alla fall.

För några kvällar sedan var jag hos min granne och kvällsfodrade hennes hästar. Det kändes onödigt att de skulle jäkta hem när jag ändå var i närheten, så jag fixade. Jag har varit på deras gård i många år, många gånger i mörker och ensam. Det har hittills aldrig varit några problem. Till den kvällen. Då blev jag rädd. Jätterädd faktiskt. Kände ett enormt obehag, som att någon stod och tittade på mig. När jag kom hem kvällsfodrade jag mina egna hästar och gick upp till huset. 

Morgonen efter ser jag att grannstallet haft inbrottsförsök i sadelkammaren. Larmet gick och förövarna flydde innan personalen hann fram. Turligt nog utan utrustning! När jag berättar detta för Per, som är på jobbet, berättar han om sin upplevelse kvällen innan. Efter att jag kvällsfodrat hästarna klev han nämligen in i vårt stallbygge för att fixa lite. Plötsligt när han står där så smäller en dörr igen, en dörr som han var säker på att han stängt. Han trodde att det var jag som ångrat mig och kommit ner till honom. Men så var inte fallet. 

Slår man ihop dessa tre händelser så är jag övertygad om att någon stod och iakttog mig på grannens tomt. Att vi hade påhälsning på bygget och att det är samma personer som gjorde inbrottsförsök hos grannen. 

Mörker och kyla är ett tecken på höst - men även för ligorna att dra igång?

I går kväll fick vi liknande vibbar på gården. Att det var en bil som snurrade och "rekade". Hur kan de vara "på´t" igen bara några nätter senare, undrade jag i mitt stilla sinne? Vad ska de ens hit att göra?
Jag har inget av "värde" för dem i min sadelkammare. Vi har inga sadlar där, knappt träns heller och mest är det använda regntäcken, fleecetäcken och bandagematerial. Så om de bryter sig in hos oss kommer de nog vända i dörren. Detta efter att de förstört och vi lämnas kvar med att laga.

För 6 år sedan hade ridskolan i Rimbo påhälsning. Och eftersom jag jobbade på Hippson då gjorde jag en intervju med ridskolechefen om hur det gått till. Efter denna intervju tappade jag hoppet. Vill de bryta sig in så gör de detta. Som bilden nedan antyder, tagen av ridskolans personal och publicerad här på Hippson, så sågade de sig in genom väggen.

Jag pratade med min pappa om detta igår, osäkerheten när man går och lägger sig om kvällen. Hur kommer det se ut i stallet när man kommer ner? Jag känner aldrig, faktiskt ALDRIG, någon osäkerhet för våra hästars skull. Där är jag ganska säker på att de blir orörda. Men efter att han hört min oro i går så kommer kameror installeras, kameror som larmar på min och Pers telefon om någon kliver in i stallet. 

Det jag jättegärna vill veta är - hur gör ni? Har ni kameror, larm, vakthund sovande i stallet?
Jag tar gärna emot tips! Är det lättast så skicka dm via @stallsteningeby på instagram eller dra ett mejl stallsteningeby@gmail. com

Mvh Annelie 

Hej!

Nu är kidsen på förskolan igen, de hade tydligen inte tid att säga hej då till sin pappa utan sprang direkt in till kompisarna. Härligt ändå, att de trivs bättre där än i mammans tempo hemma ;) 

I helgen anordnade SWB Mälardalen fölvisning på Stockholm Seminstation och hos Lövsta stuteri. Jag sprang några varv med föl på lördagen och passade även på att visa upp vårt inlånade, dräktiga, sto Warona L. Hon njöt av att bli knoppad och uppvisad. Det var nästan som att hon trodde att exteriörbedömningen vad veterinärbesiktning, för när vi gick mot lastbilen sen taktade hon väldigt snyggt bredvid mig. Hon fick väldigt fina omdömen och domare Ove Stenson berömde hennes fina skick. Kul att höra när föl nummer 4 från henne ligger på bakning :-) 


Vacker som en dag! <3 


Hon gillade när publiken tittade på henne ;-) 

Jag har inlett måndagen bra. Stall, visitering på bete och vattning är färdigt. Nu har även Lisbeth varit här på våran årliga dejt, som vi kallar det. Hon id-märker nämligen fölen åt oss. Numera går det på löpande band när man vet hur det går till. Båda avkommorna, Come as you are och Caramelle, fick högsta betyg i uppförande! Känns konstigt att inte ha något eget föl med i högen, men sånt är livet!


Lisbeth bor bara några minuter från oss, supersmidigt!

Nu har jag precis ätit lunch och ska springa ner till bygget. Dags att måla! Något som verkligen aldrig tar slut, jag målar och målar, haha.

Dagens blogginlägg får avslutas med en bild på Bella. Vår älskade hund som övervakade hästarna i sjukrutorna vid frukosten. 

Mvh Annelie @stallsteningeby på instagram

Hej i regnrusk och känsla av höst!

Denna vecka sliter verkligen på mamman i familjen. Att barnen betyder allt råder det ingen tvekan om, men när de "bara" är lite snoriga får de följa med ut i gårdsarbetet. Så i söndags när de båda nös insåg jag att nu blir det ju ingen förskola. I dag är det torsdag, och de skulle egentligen kunna gå till förskolan, men då känns det "onödigt" när det bara är två dagar kvar på veckan. Så jag tar det säkra före det osäkra och har dem hemma veckan ut. 

Våra barn får verkligen inte en uppväxt som alla andra. Jag älskar att de får frisk luft, närhet till djur och friheten att springa runt på gården och leka. De får dock en liten "skev" bild på hästägande då vi bara har trasiga hästar på gården. Men ponnyn Persilja hjälper till att visa hur det "ska" vara, skoj att rida etc :-) 

Vi inledde måndagen med att gå upp 06.00, var på kliniken för att lämna häst 07.20. Därefter hem, lasta nästa häst och åka till tandläkaren. Väl hemma var det mockning på schemat innan vi fick en lunch och åkte för att hämta två hästar på kliniken. 

Mamman lite sliten, barnen fortsatt glada!

2 åringen Rose Bay blev av med av med två små små vargtänder.

Tisdagen blev betydligt lugnare och vi var bara hemma på gården. "Bara" är iofs inte så bara, allt ska ju skötas med hästarna och vi tog emot en ny häst som kom från kliniken. 


Varför händer alltid detta? Jo, för jag inte tömmer den! haha

Onsdag var vi åter i vårt snabba tempo när hästmassör kom till gården och vi direkt efter lastade två hästar för att åka till hovslagaren. Telefonen gick varm, tror dagens rekord var 6 mottagna samtal på 5 minuter. 


Towe hjälper till att mocka och sopa ur lastbilen.


Elwira fyller hinkar med mamma.


Det finns även lite tid för bus, här fick de rocka loss i vattenpölen.

I dag torsdag ska vi en vänta till kliniken på återbesök, följt av fredagsbesök med en annan häst på kliniken. 

Jag vet ju helt att vad som räddar min vardag är 1, mina OTROLIGT snälla barn! 2, alla människor som möter oss i hästsammanhang och hjälper mig. Vem som helst kan nog inte gå in på en klinik med häst och två barn utan problem. Jag har genast kompisar som kommer fram och ger barnen klistermärken och hjälper mig med passning medan jag visar upp häst. 


Gladast den här veckan är Cajza, som åter fått gå ut i hagen <3

På lördag ska jag visa upp Warona för exteriörbedömning, sen nog springa med 4 - 6 föl på fölvisningen. Lite flytande just nu hur många jag ska visa, haha. 
Då är dock Per hemma och tar barnen. Denna vecka för honom är minst lika intensiv, fast med jobb utan barn. 

Söndag kommer få avrunda veckan med två hästar som flyttar hem, en hästägare som kommer på besök och en förhoppning om att vi ska kunna borra ner stolp till nya hagarna. Drömmen vore att hinna måla lite inne i stallet också. 

Ps. Jag har även slutat dricka Nocco. Något jag denna vecka vecka saknar, men hållit mig från att köpa! Heja mig!

Mvh Annelie @stallsteningeby på instagram

Hej, 

Först - tack för kärleksbombningen efter mitt förra inlägg! Fint att så många känner igen sig i känslan, det är den gemensamma nämnaren till hästen. Kärleken. 
Cajza läker fint, trivs ändå helt okej inne på box och njuter av att bli lite extra bortskämd. 

När mini-människan kommer med godis blir man som gladast!

På tal om boxvila, just nu har vi några som står på box. Det rör sig både om belastningsfång, sårskada och bukoperation. Jag har för avsikt att tömma stallet på hästar. Vi ska riva boxar, både en del som ska skrotas och en del som är såld. Min tanke var att augusti/september skulle detta genomföras under. Men så ringer hästägare och behöver hjälp. Då har jag svårt att säga nej... I 27 minuter hade jag plats i stallet, sen var det kört. 

Bukopererad häst kom i går när det blev svårt för ägaren att få ihop jobb och hans omvårdnad första tiden.

Som rubriken till blogginlägget lyder så börjar sommarlovet lida mot sitt slut. Våra gästande semesterhästar har lämnat boet och det är dags för både jobb och förskola igen här på gården. Själv längtar jag lite efter semester på riktigt. Det har inte blivit en enda dag ledig för mig under 2021, men det kommer nog 2022 tänker jag. Vi brukar vanligtvis åka en vecka utomlands och lämna allt lite. Men pga Covid så väljer vi att hålla oss och barnen hemma i år igen. 

Nästa vecka är sista veckan på seminstationen. Där är tempot betydligt lugnare nu under senare delen av säsongen. Vi gör mest dräktighetskontroller och skriver intyg på att ston är dräktiga så att ägaren kan signa upp foster- och fölförsäkring. 

När hösten kommer måste jag först ta hand om lite personliga grejer, tandläkare, frisör och kiropraktor/massage är bokat. Därefter ska lastbilen på service och gården förberedas inför den stora flytten. (Som är hela 45 meter typ) :-) 

Jag avslutar dagens blogginlägg med lite bilder: 

"Får man smaka?"


Sommar-stammisen Zäta blev hemskjutsad av hela familjen Eriksson <3


Det tar sig! 


Sommarfuxen Myran njuter av sista gräset innan hon kliver på lastbilen hemåt. 


Vår 2-åring Rose Bay har varit på löshoppning. Framtiden ser ljus ut!


Hon har även fått träns på sig för första gången :-) 



Towe vet att djuren går först, därför bor vår shettis Vivi inte hemma längre. Hon har tröttnat på barnens bus och njuter av ett pensionärsliv på en gård utan barn och där man blir väldigt bortskämd. Vi älskar att åka och hälsa på!


Vår svarta dressyrstjärna promenerar snällt runt. Snart ÅB hos veterinären. 

Mvh Annelie

@stallsteningeby på instagram