Hästen på bilden är min, och har inget med texten att göra... (Och både fel färg, kön och gren)

Hej,

Jag anser mig själv leva ett litet annorlunda hästliv. Det rids just nu inte så mycket på gården. Sedan min tävlingshäst pensionerades och ställdes i avelsboxen så har verksamheten med skadade hästar helt tagit över all min tid. Jag lever alltid efter röda tråden att vi går dit livet erbjuder väg. För oss har det vuxit till en härlig verksamhet där jag lägger ner hela min själ i. 

Men ibland har vägen tagit in mig på lite märkliga vägar och jag tänkte att en blogg är väl till för att dela med sig av livet? Här kommer ett kapitel ur mitt hästliv, tänkte blogga lite om kapitel som format mig. Detta kapitel har gjort mig mer ödmjuk och ansvarsfull. 

Det var en dag för många år sedan då jag blev uppringd av Kronofogden. Först satte jag i halsen, för jag hade minsann betalat alla mina fakturor. Men fallet gällde inte mig, utan jag hade blivit rekommenderad till dem. Man behövde hjälp att hämta ett antal tävlingshästar på högsta nivå. När kronofogden är inblandad så handlar det så klart om obetalda skulder. 

Jag valde att inte fråga vad skulderna innebar eller vem ägaren var, för det har jag inte med att göra. Istället gjorde jag ett kostnadsförslag och la upp en plan på hur jag skulle vilja se till att hästarna kom till min gård och ombesörjdes här på bästa sätt. Fokus och målet var att hästarna mådde så bra som möjligt under tiden de var här. Det var ju självklart inte hästarnas fel att de var satta i denna situation.

Tillsammans med ansvariga för utmätningen gjorde jag en plan och ställde som krav att en veterinär skulle vara på plats när hästarna skulle hämtas. Det fanns inga tvivel från min sida om att hästarna var välskötta, men eftersom jag skulle ha ansvar för hästar i miljonklassen så ville jag ha ett bevis på deras skick när de hämtades. Till exempel ville jag undvika att hämta en häst med svullen sena som vid ett återlämnande sedan få skulden för.

Som alltid blandade jag in min älskade make i detta hämtande av hästar. Han fick köra en av lastbilarna och var väl inte jätteimponerad. Men ärligt så ville jag helst inte blanda in någon utanför familjen. Det var ett sådant känsligt uppdrag att jag höll väldigt tyst om det även till vänner. Anledningen till att han började tvivla på sin frus omdöme var när vi möttes upp, Kronofogden, veterinär och polis. Poliserna klädde på sig skottsäkra västar... Blicken jag fick av honom då var obetalbar. Jag kände mig inte så nervös inför vad som komma skulle, förstod att västarna var en säkerhetsgrej för att de fanns jaktvapen på gården. Men att någon skulle skjuta på mig kändes väldigt otroligt. 

Polisen och kronofogden rullade in först och informerade om varför de var där och berättade för hästägaren vad som skulle ske. Därefter kom vi med veterinär och lastbilar. 
I ett sånt här läge möter man inte en person i sitt rätta jag. Världen har precis rasat och från min sida var det viktigt att visa att jag ville hjälpa till. Även om vi verkligen var de sista de ville se där. 

Jag hade med mig täcken, transportskydd och lädergrimmor, samt tejp som jag skrev hästarnas namn på och fäste på grimmorna. Vi frågade ägaren hur hästarna föredrog att åka i lastbil och om det var något rent matmässigt jag behövde tänka på. Jag fick veta att en drack dåligt och ville ha mycket mash. Tittade ägaren i ögonen och lovade att ordna det. Veterinären gick igenom dem och dokumenterade vad vi såg.

När vi rullade ut från gården och började resan hem ringde min man från andra bilen. Han var orolig över hästägaren, skulle vi bara lämna gården så där. Mitt svar blev att vårt uppdrag nu var att köra så försiktigt vi kunde hem och ge hästarna förstklassig skötsel.

Sagt och gjort, under några dagar gick hästarna i skrittmaskinen, ute i hagarna om dagarna och fick extra mash för magarnas skull. Dagligen hade jag kontakt med Kronofogden som i sin tur rapporterade till hästägaren. Och efter några dagar ringde telefonen. Skulden var betald och hästarna skulle återgå till ägaren. Mitt telefonnummer gavs ut och några timmar senare rullade en lastbil in på gården. 

Där kan man tänka att det skulle kunna bli ett märkligt möte? Men absolut inte. Jag avrapporterade vad hästarna gjort under sin tid här, hur jag matat dem och hur de motionerat. Glädjande nog fick jag ett varmt tack och jag tar med mig från detta uppdrag att hästarna märkte inte mer än att det blev några dagars semester. Personen i fråga har jag mött en gång efter detta, men jag gjorde som ens gynekolog gör - låtsades som att vi inte kände varandra. 

Varför bloggar jag om detta? Någonstans inom mig gnager det att ryktet säger att myndigheter och avdelningar inte respekterar hästar. Jag ville reflektera och ge min syn på hur det var att ta hand om flera hästar för en myndighet utan hästvana. Hur de förstod att djuren måste må bra och att de kräver både omvårdnad och respekt. 

Mvh Annelie

Hej, 

Är det bara jag som tänker "tänt var det här", när skottkärran står liiite för långt bort, men man vet att det går att sätta den ändå? Då snackar jag så klart om bajsbollen. Haha!
Otroligt märklig sak att tänka på under fredagsmockningen, jag vet. Men via instagram så kunde jag notera att jag är inte ensam om tanken, så tänkte kolla här också. 

Vad säger ni, visst borde "bajskastning mot skottkärra" vara en egen OS-gren? Vi är många som skulle ha medaljchans!

Visa detta inlägg på Instagram

Ett inlägg delat av Stall Steninge By (@stallsteningeby)

Foto: Hästfotograf Jenna Vainionpää.

Hej!

Efter 229 dagar av hårt arbete och målmedvetenhet arbetar jag nu i vårt nya stall. Det har varit långa dagar, ibland ända in till 3-tiden på natten, med målsättningen att hinna klart innan kylan kommer. Vi hann klart och sista veckan har varit fullt ös. Inte byggmässigt, men jobbmässigt. 

Jag ville bygga mig ett stall som skapar trygghet, ljus och ro för de skadade hästarna. Målsättningen var harmoni och efter en veckas användande så måste jag säga - jäklar vad bra det blev!

De 6 boxarna som ligger i ena änden och 4 boxarna i andra änden ger lugn mellan "stalldelarna". Hästarna som står på box hetsar inte upp sig när de andra går ut. Det är två skötselspiltor, tvättstuga och sadelkammare mellan, så det blir tillräckligt avstånd för att de själva ska se det som "olika stallar".  Bruksbalkens takhöjd ger god lufta och Ydre Grindens boxar med ekplank ger värme. Jag är nöjd att jag valde två boxar i ena hörnet med heltäckande vägg. Så de hästarna får vara i fred och inte känna att de måste försvara sin mat. En av hästarna som står där nu brukar bli jättearg vid matning, han är nu lugn som en filbunke för det finns ingen som vill "sno" hans mat. 

Att stå under taket och göra höpåsar i förrådet är även det en fröjd, när regnet smattrade på taket så fnissade jag lite för mig själv. Så många år jag stått ute i regnet vid hösilagebalen. No more :-)

Vi kan kort och gott säga så här. Jag är N Ö J D. Så nöjd! Och glad. Och lycklig!

Foto: Hästfotograf Jenna Vainionpää.

Länsstyrelsen var ute och besiktigade stallet som fick med beröm godkänt. Jag var ett nervöst vrak innan, men det gick finfint!

I fredags hade vi besök av Get the Galopp som på uppdrag fotade en superrolig sak! Blir extra skoj att se ens stall på en 8 meter lång reklamvepa sen! Även lördagen var till för fotografering, då för oss själva. Hästfotograf Jenna Vainionpää var ute på uppdrag av oss för att ta bilder på stallet. Jag kände att jag ville ha fina bilder innan vardagen sätter in och Jenna är supergullig och har hjälpt mig på lite uppdrag tidigare. Så det blev en superhärlig lördag!

Foto: Hästfotograf Jenna Vainionpää.

För att sedan avsluta en helt fantastisk vecka hade vi bjudit in till Öppet hus. Jag hoppades att det skulle komma kanske 15-20 personer, då grannar och föräldrar. Men vi höll på att ramla omkull när det kom över 70 personer!
Jag blir fortfarande tårögd när jag tänker på det. Det var kunder, gamla kunder, följare på instagram, grannar och vänner som tog sig tid att åka ut till oss på en söndag. Stämningen var helt underbar och vi hade så otroligt trevligt! Det blev ett stort mingel där alla pratade med alla, oavsett bakgrund och inriktning på ridsporten. 

Vi bjöd på akoholfri bubbel och mumsiga cupcakes och Towe hade tagit beslut om att hästarna som inte fick följa med på minglet också skulle få cupcakes. Så vi satt tillsammans under veckan och ordnade det <3 (Fyllde helt enkelt hästgodis i fasta muffinsformar och satte snöre runt :-)




När söndag kväll kom var jag helt slut. Det var som att mållinjen var nådd. Nu har takten inte riktigt slagit av, eftersom jag har fullt stall och passade på att skicka iväg min man till Alicante i 5 dagar. Jag tyckte att en golfresa med vänner har han verkligen förtjänat, så i morse åkte han!

Så nu ber vi till VAB-gudarna att barnen håller sig friska och att livet rullar på stadigt här på gården denna vecka. Annars blir det lite svettigt, haha. 

Hoppas ni har en fin dag!

Mvh Annelie

Hej,

De senaste veckorna har varit tuffa, och just nu känner jag att jag ska hålla ut en vecka till. 8 dagar för att vara mer exakt. Då är det slutbesiktning av bygget och den stressen som just nu är en våthandduk över mina axlar kommer då lätta. 

Gården ekar nästintill tom på hästar, det enda som pågår överallt är bygg, bygg och bygg. Det är småfix i massor, flytt av saker och uppskruvande att ännu mer saker. Jag går runt här på gården och i dagens snöoväder är det som att jag känner mig helt otillräcklig. Ni vet känslan "vad jag än gör så blir det fel". Sömnbrist och sjuka barn ligger bakom fasaden. Jag lutar mig väldigt mycket mot vänner nu, för pepp och ventilering av tankar och oro inför slutbesiktningen. Tänk om allt vi byggt upp och tycker är superfint blir ratat. Ångesten är total. 

Men men... Låt mig hållas lite till så ska vi nog se att det blir snurr på bloggen igen! Förhoppningsvis går allt bra och stallet fylls med hästar, det är ju ändå målet och något som verkligen kommer ge glädje och energi <3

Bifogar lite filmer och bilder från vårt bygge, så ni inte tröttnar på mig helt! :-) 


När man får pynta lite, då är det dags för inflytt <3

Visa detta inlägg på Instagram

Ett inlägg delat av Stall Steninge By (@stallsteningeby)

Visa detta inlägg på Instagram

Ett inlägg delat av Stall Steninge By (@stallsteningeby)

Visa detta inlägg på Instagram

Ett inlägg delat av Stall Steninge By (@stallsteningeby)