Hej, 

De senaste dagarna har varit jobbiga. Tidig torsdag drog tandläkaren ut min sista visdomstand. Visdomständerna har inte gett mig mer än smärta och dyra tandläkarkvitton. Under tiden tandläkaren drog ut tanden höll han ena handen i underkäken för att den skulle vara still, sen drog han. Och drog och drog och drog. Jisses, den satt med rötterna som ett litet ankare. 
Jag kände mig svag torsdag förmiddag, men som tur var hade min praktikant i stallet ordnat med hästarna på förmiddagen så jag tog faktiskt några timmar för mig själv och gick till sängs medan Per kom hem från jobbet för att hjälpa till med gårdssysslorna. Sedan dess har det varit knaprande på smärtstillande och gurglande i bakteriedödande medel. 
Ont i munnen är det värsta jag vet. Det ligger riktigt högt upp på skalan vad jag inte klarar av. 


Rose Bay tycker synd om sin matte <3

Under torsdagens tidiga kväll tog jag emot en ny häst i stallet. En 5 åring som är här på lite vila :-) Per blev kompis med honom direkt!



I lördags kände jag att en sjukdag hade suttit på sin plats. Att bara fått ringa någon chef och säga "Hej, jag är sjuk i dag". Sen fått somna om. Istället hade jag båda barnen ensam och alla hästar på gården. Det var bara att "hugga i" och köra på till Per kom hem lite senare på dagen. 

På tal om tänder...
När jag tog emot den nya hästen på torsdagen så tyckte jag att vår unghäst Rose betedde sig lite märkligt. Plötsligt låg det även tussar av hö nedanför hennes boxdörr. Hmm... Magkänslan sa en tand på sne så här i tider när hon ska tappa sina första tänder. När vi kvällsfodrade så gick jag till Rose och tyckte synd om henne. Per kom fram till oss och sa "det är väl lika bra att du kolla upp hennes mun? Hon är ju den mest curlade unghäst jag vet". Mitt svar? "Jag har tid 09.30 hos Therese i morgon! 

Sagt och gjort, vi åkte till tandläkare Therese och fann en tand som börjat skifta men inte släpper. När vi tittade in i munnen var det blodigt och jag förstår att hon sett lite låg ut. Men vips var den borta och vi på banan igen :-)

Här var innan vi ens hade börjat pilla i munnen. Älskar kameran så man får se vad tandläkaren ser!

Denna vecka blir lite lite olika besök till kliniker med hästar, det kommer en ny häst. Två ston ska komma hem från lösdriften för att börja banta inför seminsäsongen. Cajza ser nämligen ut som att hon skulle kunna lyfta iväg själv om vinden blir för stark. Så tjock får man inte vara när Connys syskon ska tillverkas!

Rose har fått en kompis i hagen. De älskar varandra <3 Kliar på varandra, sover tätt tätt och delas samma hög med hö. Gullisar!

Towe och Persilja - bästa paret! 



Rose börjar sakta sin uppladdning inför unghästtestet i maj. Skrittmaskinen för lugna promenader var inget läskigt. Proffs!

Nu måste jag springa ner till stallet, fullproppad dag och en näve smärtstillande i hand. Nu kör vi!

Mvh Annelie @stallsteningeby på instagram

Hej!

Denna söndagkväll firar vi här hemma. Vi firar framtiden och "nya karriärer" :-)
Anledningen till firandet är de två damerna på bild nedan som flyttat in på gården <3


Zelda och Zunny, som Towe kallar de nya tjejerna är hemma nu <3

Under lördagen chattade jag lite med en bekant. Tänkte att jag drar ett meddelande och ser om jag kan få napp. Och ett sånt supernapp vi fick!

Jag tar det lite från början. 

Vårt älskade avelssto Chipotle HH har gått 1,60 internationell hoppning. Är en underbar tjej som vi älskar väldigt mycket. (Läs om henne här) Hon har även gett oss två superfina avkommor som kommer visa framfötterna på tävlingsbanan i framtiden, det har jag stor tro på! Men de senaste åren har vi haft det svårt. Hon är otroligt fertil (precis som sin mor och nu även sin dotter) och får dubbelt befruktade embryon hela tiden. Eftersom ston inte kan (undantag finns med case där två föl föds) bära tvillingar så försöker man "klämma" ett embryo i magen. Men när vi gör det på Chippen så dör båda. Hon tar sig varje gång och blir dräktig, för att sedan tappa dem. Vi har även försökt se om "naturen kan sköta det" med att låta embryona växa till sig lite och se om något av dem slutar växa. Men nej då, båda har vuxit lika mycket, och då måste vi stanna naturens gång för att inte orsaka eventuellt lidande för varken föl eller vårt sto.

Jag vet inte hur många tårar jag gråtit över att det inte går. Samtidigt vet jag att vi, tillsammans med vår seminstation och veterinär, gett henne alla förutsättningar, men det går inte. 

Förra året utbrast teamet på stationen, "Men Annelie, du måste göra embryotransfer på henne". Haha, ja kanske, skrattade jag. Det är ju drömstoet att göra transfer på. Dubbelchans att få till det så att säga. Men det kostar en hel del...

I år tar vi hoppet ut i denna nya värld och ser om vi kan få till det. Men för att klara detta behövs ston att föra över det befruktade embryona i. Vi kommer använda oss av Myrsjö Gård för att göra Embryotransfer, och via Anita får man möjlighet att hyra mottagarston. Men vi kände här hemma att vi gärna ville ha våra egna ston, tjejer som är del i vår familj, hemma på gården. 
Att använda oss av ston som inte längre gör karriär inom travet kändes också bra. De är ofta välhanterade och kan få en ny karriär i livet <3

Stall Peter Norman på Erikssunds säteri hade precis vad vi sökte. Två ston som var redo för nya karriärer. Ena är 4 år, den andra 11 år och haft föl själv. Med Annsofie i spetsen löstes detta på bästa sätt. Jag litar helt på Annsofie, så vi "svängde förbi" och plockade upp tjejerna i dag. De här två stona kommer få gå och åka tillsammans till seminstationen i sommar. Känns bra att köpa två som redan känner varandra, då de kan ta stöd av varandra i den nya miljön. 

Nu återstår "bara" den svåraste frågan... Vilken hingst ska vi välja?

Chippen och Niklas Jonsson i Österrike. Foto: Tomas Holcbecher/Holcbecher.com 


Ps. När vi rullade in på gården, klev in i stallet och jag la ögonen på denna tjej. Då kände jag att det här blir bra! Är det bara jag eller är "Zelda" väldigt lik vår 3-åring Rose Bay? (ignorera mitt hår på bilden, bra drag i vinden, haha)

Mvh Annelie  

Här var något jag inte visste fanns? Stiftelsen Life After Racing - spana in!

Hej!

Gud vad man längtar efter sommaren. Eller jag gör det i alla fall! Det gröna gräset, varma solen och härliga kvällarna. Istället är det Sverige vi bor i och här norr om Arlanda jobbar vi is, snö och kyla. 

För 5 år sedan var det dock -22 grader, vattnet frös och snön nådde en imponerande höjd. Jag kommer aldrig glömma den dagen, av den enkla anledningen att jag inte var på gården. Vår första dotter föddes, så jag ansåg mig helt klart vara värd den semesterdagen! Stackars kompisen My fick jobba hårt här hemma på gården, tur att det var en röd dag. haha


Fem år - och firade med födelsedagstårta, precis som Pettson och Findus!

I går hade vi fullt upp med födelsedagsfirande, stallfix och hovslagaren kom till tre hästar. Den som var minst imponerad var Lunatic. När jag hämtade honom från lösdriften tyckte han helt klart att det var helt orimligt att han skulle lämna höbalen. Klippa naglarna kan man göra en annan dag, enligt honom. 

"Kom nu Luna...!"

En annan uppgift vi även hann med var att åka till ridhuset. En kundhäst är under igångsättning. Jag gör inte sånt, men detta är ett "specialfall", och då kallade jag in min kompis. Vi möts upp i ridhuset och hon sätter igång hästen åt ägaren. I går kom första galoppen! Kändes som rehab-hjärtat skulle explodera av stolthet!

Glada miner och full galopp (i en långsida, haha) <3

Jag har även hunnit bevaka en häst för att ta ett urinprov. När jag skulle rulla iväg med det var det både snö och is på vägbanan. Så jag fick låna min makes bil. Det var inte läge att spilla ut hästurin på golvet, om vi säger så. Blev dubbeltätning!


Stallmässigt så jobbas det på med hästarna. Alla boxar är upptagna och vi har även två hästar som inte kommer åka hem på utsatt tid. Båda ägarna är i karantän, varav den ena sitter utomlands. För oss går det bra, hästarna fortsätter vardagen med oss. Men plötsligt har det blivit väldigt klart hur många som nyligen smittats av sjukdomen. Flera vänner till oss är eller har varit i karantän och sjuka.

Så jag avrundar dagens blogginlägg med "Håll i och håll ut" och för er som bor där isen ligger tjock - använd brodd!
Jag själv satte på mig broddar här om kvällen. Men inte blev det lättare för det... Tydligen måste man sätta dem med broddarna ut mot isen - inte mot skon. Supermärkligt! hahaha



Hoppas det lämnar er med ett skratt! Jag skrattade gott i alla fall :-) 

Mvh Annelie

@stallsteningeby på instagram

Hej, 

Hoppas ni alla haft en underbar ledighet över jul och nyår. Förhoppningsvis med många timmar i stallet och roliga minnen skapats. För oss blev nyår en lugn historia. Det blir varje år ganska avslappnat och vi firar alltid in det nya året här hemma på gården. I år valde vi att fira helt ensamma efter att många i vår närhet blivit smittade av Covid. Peppar peppar så är vi fortsatt friska, även om det börjar kännas som en tidsfråga innan man blir sjuk. 

Vi valde att köpa hem sushi och barnen fick välja den nya tecknade filmen Encanto att se efter maten. De höll sig vakna till 21 och hade då hunnit tända tomtebloss ute på altanen. Jag och Per tillbringade tolvslaget nere i stallet, som vanligt. Här är det dock lugnt med fyrverkerierna. Grannarna runt oss har fin respekt för våra hästar och nästan alla har en eller fler hundar. Så för våra hästar blev det en lugn och skön nyårsnatt. 
Vi hade förberett borta på lösdriften med ny halmbal, ny höbal och till bredden fyllt med vatten. Så att de kunde mumsa hela natten, både inne och ute. 



När det gäller snön så är det numera en 24 timmars upplevelse känns det som? En "snö-smocka" anländer, vi plogar och skottar som tusan för att det dagen efter förvandlats till tö och isbana. Superkul. Verkligen. Superroligt. 

Det är fint så länge det varar!


Dagen innan nyår tillbringade jag på hästsjukhuset i Uppsala. Jag och hästen som är här pga ett problem med ögat var inne för kontroll och enklare ingrepp i ögat. Jag nämnde honom i bloggen förut - hästen som dog på operationsbordet, men man åter fick till liv. 
Det är inte självklart att man 1. får liv i hästen och 2. att den klarar sig utan följder.

Den här kämpen har fått lite följdproblem efter det inträffade. Han är dock en riktig fighter och snäll som den snällaste häst man kan finna. Jag är mest "elak" mot honom hela tiden och medicinerar, men när vi var på kliniken så var det ändå mig han sökte sig till. Och den som söker stöd finner det. Jag smet en snabbis till receptionen för att hämta varm choklad och sen till lastbilen för att hämta en till jacka, sen satt jag på en pall utanför hans småkyliga box under våra 5 timmar där. 

Vi var ensamma den mesta tiden, men han lämnade inte mig många meter utan hade gärna sin mule strax ovanför mitt öra. Lite som att han höll min hand. <3

Lite töntigt fantiserat av mig kanske, men jag gör ju detta för att jag älskar hästar, så mitt hjärta blev varmt i bröstet och jag kliade lite extra på honom när han sökte trösten. 

(Munskydd ska vara på, men vi var ju ensamma, då åkte det ner)

Min man skrattar alltid åt mig när jag lägger ett duntäcke under ulltäcket. Men jag gillar att få in lite fluff och luft under ulltäcket och värme upp på halsen. Någon mer som gör så?



Under januari får vi förresten boxplats ledig. Känns det intressant så spana in stallsteningeby.se eller vår instagram @stallsteningeby. 



Mvh Annelie