Hästliv

Jag kommer för alltid minnas din päls mot min hud, din andning och dina mjuka näsborrar.


Vår skatt, vår vän och själsfrände.

Jag och Per kan inte minnas vårt liv utan dig i det. Så länge har du varit en del av vår familj. Älskade Cajza.

Det är med respekt och kärlek vi ser dig djupt i ögonen och ser det där vi egentligen inte vill se.
Ser hur du hamnar på efterkälken, ser du du inte orkar hålla fanan lika högt som du brukar, ser den matta blicken i annars så pigga ögon, och framförallt känner värmen i det där frambenet.
Men så har det kommit glimtar under sommaren där jag tänkt att du är inte redo. För vi är inte redo.

Men vi älskar ju dig. Du har lagt hela grunden för det liv vi lever, för miljön våra barn växer upp i och lärt mig känna kärleken till hästen och att lita på min magkänsla.

Jag minns när vi pensionerade dig. Hur veterinären sa att det var för tidigt, men jag stod på mig om röntgen. Hur förvånade vi blev av att se förändringarna och hur lätt valet blev att sitta av. Med det i bakhuvudet vet jag att du drar upp din sköld och visar inte hur ont du egentligen har.

Dagens beslut att låta dig somna in med din son Concorde är det tuffaste jag tagit. Med så fullt av respekt och kärlek för det känns som att bröstkorgen ska explodera.

Jag var inte redo. Jag hade aldrig blivit redo. Men alla tecken visade mig att du var.

Att säga tack går inte. Jag kan inte tacka dig för allt du gett mig. Känslorna ryms inte i det ordet. Men jag försöker. Tack, jag älskar dig och lovar att ingen någonsin kommer kunna mäta sig med dig. ❤️

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

När solen sjönk över Gottröra bjöd vi Concorde "Conny" och Cajza på godis och morötter. De har haft en härlig dag ute med sina vänner och med den största av respekter fick de sedan somna in. Att säga att vi är ledsna är inte ens i närheten av våra känslor. Vi känner sorg över sagan med Conny som vi inte ens fick påbörja. Vi känner tomheten efter Cajza. De gnäggar identiskt och jag kommer nog för alltid gå här hemma och lyssna efter de båda.


En dag kommer jag berätta varför vår 2:åring efter Cajza behövde avlivas, istället för att påbörja inridning. Men jag är inte redo ännu. Jag har inte kommit över smärtan att om jag blivit informerad om hans fraktur så hade jag kanske kunna rädda livet på honom. Nu fick jag upptäcka det själv, alldeles alldeles för sent, och trots att så många veterinärer engagerat sig, både i Sverige och utomlands så var svaret samma från alla. "Det går inte". Jag har skrikit, gråtit och bönfallit dem. Ta alla pengar jag har, men rädda livet på honom. Men det fanns ingen utväg som gjorde mig lycklig. 

Jag kommer minnas detta som mitt livs förlust och aldrig någonsin kommer jag släppa någon av våra hästar utanför gården. Låt mig läka och komma över chocken. Sen ska ni få veta. 


Våra älskade hästar, mor och son. Jag hoppas ni går på det eviga sommarbetet tillsammans nu <3 


Mvh Annelie @stallsteningeby på instagram

Läst 86798 ggr Kommentarer Kommentera

Hej, 

Som jag skrev i föregående blogginlägg så väljer vi att avsluta vårt avelsprojekt här på gården. Vi har alltid kallat det projekt, för det var aldrig menat att vara något permanent. Det finns många uppfödare ute i landet, som år efter år jobbar med sina ston, föl och unghästar. Jag hade aldrig förhoppningen eller tanken att bli en av dem. Jag såg helt enkelt en del av hästvärlden som jag inte kunde något om - och valde att gå all in för att lära mig mer. 

Jag har jobbat fyra säsonger på Stockholm Seminstation och lärt mig MASSOR. Jag känner min otroligt trygg i rollen som assistent till veterinären och avslutade min anställning där med att undersöka mitt eget sto. (Detta självklart med överseende av veterinären!) Mallig var jag när jag snabbt fann allt han bad om ;-)


Älskade Chippen ställde snällt upp!

Hemmavid om våren har jag tagit hand om fölningar med allt vad det innebär. Min första fölning var ett rejält felläge där fölet redan var död, pga brusten navelsträng. Är inte det en start på avelskarriären så vet jag inte... Därefter har det varit enkla fölningar och svåra fellägen. Allt har vi ordnat. Och fram till fölen kommer handlar allt, året runt faktiskt, om stoet. Jag har vårdat mina avelsston med fint foder, tandvård, hovvård. Hyrt en gigantisk lösdrift för att ge dem friheten att röra på sig med en stoooor ligghall att gå in och sova i. Om sommaren vandrar de glatt på otroliga 10 hektar mark som ligger inbäddad i skog för underbar skugga de varmaste dagarna. Jag har verkligen gjort allt för att maxa mina chanser till att få föl på ston som är välmående och i fertil ålder.



Quimby på sommarbete som föl. 

Men har jag då fått föl?

Svaret blir nja. Jag summerar detta projekt med siffrorna 18 mot 4 (6). Det betyder att jag har försökt få 18 föl, men slutar med 4 stående avkommor. Vi har 2 föl på bakning, så jag hoppas vi slutar på 18 mot 6. Av dessa stående avkommor har vi sålt 2. Men! Vill jag ändå slå in här! De fyra avkommor vi fått är helt fantastiskt fina. Så stolt över dem!

Vi bedriver arbetet här på gården i ett företag. Därför får jag det ganska bra på papper hur det går, rent nummermässigt. Om man gör det privat så är det lätt att man blundar för siffrorna och kör på. Därför har jag varit hård mot mig själv. Jag har tagit till sägningen "kill your darlings", titta på företagets olika delar med granskande ögon och ta bort de delarna som kostar mer än de ger.

För oss blir det avelsdelen.


Mary Ellis och Rose Bay sommaren 2019.

Det blir naturligt på något vis. Jag känner mig lite "klar" med den delen av mitt liv. (just nu). Jag stänger inte dörren helt för att ta föl i framtiden. Men just nu är det inte där mitt hjärta slår en extra volt. Vi har därför sagt upp arrendet på lösdriften och den gruppen av hästar splittras. Det är unghästar som flyttar hem för inridning, Chippen är såld, Warona flyttar hem till sig etc. 
Ur gruppen kommer vi ha de två dräktiga mottagarstona och Lunatic. Just nu håller vi på att ordna en egen liten lösdrift hemmavid som de kan bo i. 

Att ha hästar på lösdrift på gården bredvid tar sin tid. Jag lägger ner mycket tid varje vecka på att ta hand om dem och istället frigör det tid och kraft för mig att lägga här hemma på gården. Det känns bra!


Concorde som föl 2020 <3 


Den här resan har öppnat så otroligt många dörrar för mig. Jag har inte bara lärt mig hela reproduktionsdelen utan även lärt mig hantering av föl och allt det administrativa med att ordna pass till dem, avmaskning, vaccinationer etc etc. 
Vi har varit på fölvisningar, fölauktion, unghästtest och varit med vid inridning. Jag ser inte tillbaka på denna resa med känslan av misslyckande - tvärtom! 
Utan denna resa hade jag inte suttit med i styrelsen för SWB Mälardalen, där jag lärt mig ännu mer. Min målsättning där är att tillsammans med salugruppen försöka skapa möjlighet och en fönster ut för uppfödare att kunna sälja sina fina avkommor. 



Projektet gav oss också Rose! Och för det är jag evigt tacksam <3 Om en månad är sommarlovet färdigt för henne och hon är min nya ridhäst.
Som jag väntat så många år på att hon ska växa upp :-) 



Mvh Annelie

@stallsteningeby på instagram


Läst 74312 ggr Kommentarer Kommentera

Hej!

Nedan bild är från 20 april, då vi inleder vår resa för att göra Embryotransfer på vårt sto Chipotle HH. Det har varit en rolig, lärorik och väldigt slitsam resa. Det slitsamma kommer jag inte sticka under stolen med ;-) Oj vad jag kört, trixat och fixat!


Chippen <3

Här finns mitt första blogginlägg, daterat 20 april: https://www.hippson.se/blogs/hastliv/drottningen-ar-redo-for-et.htm . Därefter kommer ett inlägg 10 maj, dagen efter vi spolade ur vårt första embryo. https://www.hippson.se/blogs/hastliv/embryo-uttaget-check.htm Därefter har jag inte hunnit blogga om det, så tänker att det blir ett längre inlägg denna gång. Kanske med ett litet oväntat slut?

Vi har gjort ET på Myrsjö Gård, det ligger cirka 90 minuter från oss. När man gör hos dem så köper man ett "paket" med tre sköljningar, dvs tre chanser att få embryo insatt i mottagarsto. Vi gick in i "projektet" med två egna mottagarston. "Hulda" och "Grisen", två ston som vi tidigare på året köpte av travtränare Peter Norrman i Sigtuna. Tyvärr drabbades Grisen av förstoppning på stationen och fick sova över på kliniken en vända. Då blev vi lite ur fas med stona och till första sköljningen fick vi låna ett annat sto. Det stoet resorberade tyvärr embryot vid dygn 19. 

Nästa vända gick det fort, och då snackar vi speed!
Jag kommer nog aldrig glömma hur vi åkte upp till stationen för en koll inför nästa försök och Chippen står med ett perfekt ägg som är på väg att gå. Nej nej nej! PANIK och jag vet att hingsten Caracas var fullbokad på fredagen. Ringer hem till min chef Linda på Sthlm Seminstation och panikar. Så här i efterhand kanske det känns lite dramatiskt, men sommaren är relativt kort och man vill inte missa en bra brunst. 
En normaldos skick-semin ligger på cirka 15-20 ml. Chippen seminerades hemma på Sthlm med 1,5 ml. Vi tog verkligen alla droppar vi hade. 

Om vi säger så här, ingen av oss hade så höga förhoppningar när vi 8 dagar senare skulle spola ur och se om vi hittade något embryo... Men där var det! Helt otroligt! Men som vi själva säger mest hela sommaren - "man behöver bara en spermie".
Inget av våra mottagarston låg bra i tid, så vi fick använda Odessa Face, som stod på Myrsjö. Hon är i dag dräktig med Chipotle HH - Caracas - bebis på 92 dygn <3.


Odessa i framkant med vår flock. <3

Inför vårt sista försök valde jag att byta hingst. En av hemmahingstarna på Sthlm är Tenor du Gue. Som jag älskar honom. Han är vacker, vänlig och haft en finkarriär med Jonna Ekberg. Denna gång kände jag mig lite matt på alla körningar upp till Myrsjö, så vår hemmaveterinär på stationen samarbetade med Myrsjös veterinär och vi tajmade allt här. När det väl var dags åkte jag upp med Chippen och "Grisen" för att se om det kunde finnas något att spola ur. Och JA DÅ <3 Det kom ut ett embryo som vi satte in i vår lilla travare. Helt otroligt, tre embryo på tre chanser. Nu var vi spända för att se så att det skulle "fastna" i unga "Grisen", som är 4 år. En vecka senare jublade jag och veterinärerna, helt otroligt! Vi har två föl på bakning efter vår älskade Chippen. 


Ett litet kollage över glada ägare och stolta föräldrar ;-) 


Döttrarna berömde Grisen med äppelkalas <3

I och med det var vi klara på Myrsjö, och måste ju påstå att vi fick en full pott, även om ett sto resorberade. Vad gjorde vi då med vårt egna travsto "Hulda"? Hon var på väg in i fin brunst, så vi lånade ut henne till Lövsta stuteri. Där kunde hon tajma med ett annat sto och har i dag ett foster som växer i magen. Superglada är vi att hon också får bli mamma, och extra glad är jag över att det är bra ägare som kommer ha hand om henne. Vi leasar ut henne under tiden hon går dräktig och sedan med fölet. 

Vad gör vi då med vår älskade Chippen? Hon kommer få flytta hemifrån. Det är med blandade känslor vi släpper taget om henne, men detta är vår sista avelssäsong och efter fölen som föds 2023 kommer vi inte längre hålla på med avel. Därför valde vi att sälja Chippen och jag visste direkt att någon annons kommer hon inte komma ut på. Det handlade om rekommendationer och magkänslan. Glädjande nog har jag hittat det perfekta hemmet! Hon flyttar till Spanien <3 En svensk familj lämnar Skåne för värmen utomlands och Chippen kommer få gå med hennes avelsston och fortsätta sin karriär inom aveln. 


Jag kommer sakna våra kramar <3

Nästa inlägg tänker jag ska handla om varför vi slutar med avelsprojektet (som vi kallat det) och hur jag ser på mitt företagande här på gården. 

Mvh Annelie

@stallsteningeby på instagram


Läst 52050 ggr Kommentarer Kommentera

Här hittar du alla våra husbloggare


Mest lästa



Ansvarig utgivare: Marit Nordkvist

Kundtjänst: info@hippson.se

Adress: Gamla Brogatan 11, 111 20 Stockholm

Hippson är sajten med inspiration, kunskap och nytta för dig som ryttare och hästägare. Här publiceras dagligen nyheter, reportage, frågespalter, expertsvar, ridövningar och snackisar från hela hästvärlden. Hippson ger även ut flera populära ridövningsböcker med konkreta tips och steg-för-steg-instruktioner.