Älskar att komma ut i hagen och Rose nästan puttar omkull en för hon vill pussas <3

Hej Sverige!

I natt vid 02 anlände vi hem till gården igen. Förseningar drabbade även oss nere i solen pga vädret här hemma. Tre timmar senare blev det för oss, en turbulent flygresa och jag var glad över att båda barnen sov medan vi landade på Arlanda, för det var till och med så att jag höll andan en stund. Men nu är vi hemma, påfyllda med energi och möts av ett vinterlandskap!

Jisses vad det har kommit snö, så tråkigt att det troligtvis försvinner inom kort, för just nu är allt så vackert! Jag satte mig i traktorn och plogade stallplanen, runt hagarna och fixade nu på morgonen, sen ska jag och barnen ut och slå snö av trådarna så att alla staket ser ordentliga ut igen. För er som inte vet har vi varit en vecka på Lanzarote. Vi tömde stallet och åkte iväg. Det har varit otroligt skönt! Jag har lämnat telefonen hemma på hotellrummet varje dag och känt mig hur lugn som helst. Mina egna hästar är fullt försäkrade och jag vet att teamet på kliniken vet hur jag tänker om något skulle hända, och framförallt att My som passat hästarna på lösdriften här hemma resonerar på samma sätt som jag när det kommer till allt.

Att jag har haft ett tufft år orkar man inte ens skriva längre. (Har någon missat så läs lite i bloggen.) Men en av mina goda vänner sa att jag inte riktigt själv förstår hur mycket jag jobbat. Hjärnan är ju påkopplad 24/7 med det ansvaret jag har över hästarna som kommer till gården. När hon sa det så tänkte jag, men tusan det stämmer ju. Så nu har jag njutit av att bara få vara. Jag har även insett att jag ska varar nöjd med mig själv. Jag har jobbat hårt under 2022 och faktiskt gjort så gott jag kunnat. Jag går till jobbet varje dag, jag har en otroligt högarbetsmoral och jag lägger ner hjärta och själ i allt som har med hästarna och gården att göra. Så länge jag gör det, och älskar mitt liv och jobb. Då ska jag vara nöjd. Så jag är nöjd. Väldigt nöjd faktiskt, och stolt! Stolt över konvalescentstall Stall Steninge By. 

Med den insikten har jag kunnat slappna av. Och somnat i solstolen mitt på dagen och Per har fått vara lite "chef över barnen", eftersom mamma somnat titt som tätt.
En av dagarna vaknade jag ur solstolen, vet inte varför men beslutade mig för titta upp. Då ser jag en 1 1/2 årig flicka ligga med huvudet ner och ryggen upp i den "djupa" delen av barnpoolen. Ingen var i närheten. Jag fullkomligt flög upp med kläder på, ner i poolen och försökte nå henne så snabbt det bara gick utan att ramla själv. Jag fick tag i hennes hår och slet upp henne. När hon skrek rakt ut kände jag nästan som att benen vek sig. Jag hade redan i huvudet börjat fundera på hur jag skulle få liv i henne igen. Mamman, som "bara" skulle gå till solstolen kom springande och tog över. Och allt gick bra. Men man får aldrig glömma - det går fort och barn drunknar i tystnad. Det tog mig 30 minuter och en drink att lugna mig, om vi säger så. Jag blev livrädd. Tänk om något i mig inte sagt åt kroppen att titta upp? 

Vi har spenderat semstern i poolen, havet och på barnlandet som hotellet hade. En otroligt härlig och underbar blandning. En dag hade vi lite mulet väder, då åkte vi till ett Aquarium som fokuserade på rehabilitering av fiskar. Där var det en sköldpadda som fastnat i fiskenät som blivit övergivet i havet, snart skulle hon släppas ut igen efter rehabilitering. En hel utställning var inriktad på plasten som slängs i havet och vad det gör med djurlivet. Jag gillar sånt, att barnen får se fiskar men vi även kan prata om vad som är rätt och fel.

Härliga ansiktsmålningar!


Lillasyster älskade sin hink, den gick med henne hela dagarna! haha!


Båda barnen har lärt sig simma under semestern. Många timmar i poolen blev det!

Fokus i dag är att få på dubbdäcken på lastbilen, hämta hem rehabponny som varit hos grannen Maria medan vi varit borta. I morgon börjar vi fylla stallet igen och ska en vända till kliniken. 
Älskar det - så redo för att sätta igång! Nu kör vi!

Mvh Annelie

@Stallsteningeby på instagram

Hej!

Det går inte att inleda detta blogginlägg utan att rikta ut ett stort TACK till er alla. Tack för bemötandet jag fick efter mitt förra inlägg! Det blev en gigantisk våg av omtanke, pepp och respekt. Min telefon plingade hej vilt i tre dagar non stop kändes det som. Fina kommentarer, meddelanden, och dm/pm fullkomligt välde in på mina sociala medier. Och även om jag redan hade påbörjat plan "semester", så blev detta lite av en spark i baken för att fortsätta jobba mot lite ledighet.


Tack för att ni gett tröstande och peppande tillrop åt mitt håll!

Nu har jag endast två hästar i stallet. :-) Det är en plan som varit i verket ganska många veckor och jag har envist stått på mig att vi inte ska släppa in nya hästar i stallet just nu. Jag har även avsagt uppdrag utanför gården och varit ganska tydlig med att jag behöver en paus. Vi har rullat in på vårt 9:onde år på gården och enda gången vi haft så här få hästar hemma är veckan då vi flyttade in. Jag har älskat nästan varje sekund, men nu känner jag att jag behöver andas lite. 

Så vet ni vad jag gjort när antalet hästar sjunkit...?

Jag har åkt till IKEA och köpt garderober till mina barn, tvättat hemmets alla gardiner, äntligen slagit tag i saken och köpt ett nytt vardagsrumsbord. Nere i stallet har jag tvättat hästtäcken i högervarv, städat ute i vårt stora förråd och skurat de tomma boxarna. Allt är redo för att när vi återvänder från utlandet så kommer det vara fräscht, fint och redo för att välkomna nya hästar. <3

Och efter de veckorna som jag nu fått gå lite på halvfart så kryper det i kroppen. Jag saknar att inte ha tio hästar som glatt tittar på mig vid morgonfodringen, gillar inte tomheten som kryper in över gården. Så när vi kommer hem från solen, poolen och glass i överflöd är jag mer än redo att öppna dörrarna igen <3

På tal om nya tag! Det har hänt två jätteroliga saker också senaste tiden!!

1. Vi har köpt ett föl!
2. Vår uppfödning Rose Bay har hoppat för första gången med ryttare!

Fölet är så fantastiskt, så hon kommer få ett eget blogginlägg :-) Det är drygt 6 veckor till vi hämtar hem henne, och jag längtar redan väldigt mycket!


Social med en stam och möderne av idel prestation. Vad mer kan man önska? <3

Men åter till Rose <3
Vi vet att hoppa kan hon, diplomet från unghästtestet på Strömsholm gav oss ju kvittot på det. Men nu har hon även hoppat med ryttare för första gången. Pga min trasiga fot kunde jag inte ha häran själv att sitta på över de första hindret, men jag tittade glatt på!

Just nu jobbar hon mot vintervila. Hon ligger verkligen i fas för sin ålder och i måndags gick hon träning med Karin Engström (https://equitrain.se) och onsdag hoppades hon. Karin hjälpte mig i måndags från marken att få henne att ta för sig i galoppen. Jag har anlitat Karin för att hjälpa mig under uppbyggnaden av denna häst. Jag vill att Karin möter upp mot mina svagheter från marken, målet är att när Rose är 7 år har jag en stark, liksidig och sund häst som får varierad träning. 

Karin och Rose tränar på.

När Jossan satt upp på onsdagen så kände hon av måndagens träning, hur hon sökte sig mer mot bettet och var framåt i galoppen. Superkul! Och utan problem tog de sig an det lilla hindret. 


Hopp!

Nu ska jag springa ut till stallet. Med endast två boxar att mocka hinner man med annat, så i dag ska vi packa för resan, åka på öppet hus hos kompisar som köpt gård och köpa lördagsgodis.

Återigen, tack för senast!

Mvh Annelie

@stallsteningeby på instagram