Enligt önskemål har jag tänkt berätta om en tävling vi gjorde för tre år sedan i Central Park, New York. Riktigt häftigt, jag är så glad i efterhand att få ha varit med på en sån resa. 

Paridon Magi fick följa med och skulle starta Grand Prixen med Tinne. 

För alla er som besökt USA är det ingen nyhet att det ibland inte är det enklaste landet att ta sig in i. En kritisk tull (customs), formulär som ska fyllas i med mera, krävs för att du ska få komma in.  
För hästarna är det inte någon större skillnad. Blodprov, papper och dokument måste allt vara inom ramarna för governmentets bestämmelser. Detta tar såklart en del tid innan man har allt iordning efter konstens alla regler, för man vill INTE stå på flygplatsen, med eller utan häst, och inse att man inte får åka med. När alla papper väl är iordning är det dags att börja packa!
   

Magi på bilen.
  
Först och främst brukar jag utgå från min "vanliga" packlista jag har i anteckningar på mobilen. Den innehåller standard-grejer såsom tävlingsschabrak, träningsschabrak, lindor, paddar, borstar, täcken etc. Utöver det vanliga måste jag även ha packning för resan ner till flygplatsen – i det här fallet Schipol, Amsterdam. Från Upplands-Väsby till Amsterdam med två stopp på vägen blir det tre resdagar. Ledskydd, longeringsgrejer, mash, hö, tillskott och vattenhinkar har jag alltid lättillgängligt under färden. 
  

Cargo-planet vi åker med.
  
Väl framme behövs ett stort hönät till flyget, vattenhink, mash och mashhink. Med i containern har vi alltid: balsnören, sax, vetwrap, temp, borstar, hovkrats, extra grimma och extra grimskaft. Även ett tunnare täcke, men eftersom att temperaturen i planet oftast anpassas helt åt hästarna så brukar det sällan behövas. (Olika från gång till gång men du som flyger med ska alltid ha med jodphurs med stålhätta samt reflexväst för att få vistas vid på- samt avlastning av planet.)
  
Väl framme väntar en kort karantän för hästarna som kommit in i landet. Efter det fick vi komma till ett stall i Gladstone där hästarna tränades och fick förbereda sig inför tävlingarna. 
  

Tinne och Magi tränar i Gladstone.
  
Magi är en väldigt egen och personlig häst, men också väldigt snäll och enkel att hantera. Flyget tar han med ro. Sedan vändorna till vårt vinterhem, Wellington i Florida, så är han knappast längre imponerad av allt som har med containrar och flyg att göra. Vilket är väldigt skönt.
I containrarna åker de oftast två och två. Magi är också väldigt beroende utav sällskap hela tiden. Sen spelar det inte så stor roll oftast vem det är utan bara att det är någon. Så när Magi fick en snäll valacks sällskap på planet var det inga som helst problem. 
  

Magi nöjd på planet.
  
Jag bodde på ett hotell 15 minuter från stallet Magi stod i, men kunde med min hyrbil lätt ta mig dit. Efter dagarna i Gladstone var det till helgen äntligen dags att ta oss in till Central Park för tävlingen. Eftersom att Central Park, eller nej, New York i största allmänhet är extremt fullt med både trafik och människor överallt är det i princip omöjligt att ta sig in mitt på dagen med stora lastbilar fulla med tävlingshästar. Därför lastade vi mitt i natten och körde sedan in i Central Park.
  
Trots att det var mitt i natten vi rullade in med hästarna var det knappast dött i staden. De stora bildskärmarna spelade för fullt när vi rullade förbi och vi stod alla och klappade på våra hästar som stod med stora ögon och kollade ut genom de små fönstren som fanns i lastbilen. Alla hästar var konstigt lugna. Det var som att de var lika fascinerade som vi var. Väl framme vid tältstallarna som var uppbygga en 10 minuter från själva arenan så lastade vi ur och stallade in.
  

På plats i Central Park.
  
Som tur var fanns det som en liten egen stall-del med tältstallarna och alla hästar, för om någon hade berättat för Magi att han var mitt i stora Central Park hade han nog krävt att jag skulle sovit med honom i boxen om nätterna.

Magi var superfin på träningarna. Jag minns att Tinnes tränare Lussan inte var med vid denna tävling och det måste vara bland de första tävlingar jag gjorde tillsammans med Tinne. En riktig rivstart kan man säga att jag fick med Tinne – med hela resan och att vara ett öga på framridningen och agera bollplank. Jag sov nog väldigt gott när jag kom hem.

Vägen till tävlingsbanan var inte direkt kort och inte heller enkel. Cyklister, mopedister och allt annat som kan försiggå i Central Park en vanlig dag. Halvvägs till banan gick vägen under en bro. Vid ett tillfälle, jag tror det var på väg till küren, så var det ett ekipage med häst och vagn som kom travandes, på asfalt, på bron, just ovanför oss, som vi kunde se – för det var ingen hög bro. Och de passerade bron just när vi gick under den. Samtidigt var det en rockkonsert minns jag i andra delen av Central Park som vi också kunde höra basen ifrån. Miljöträning? 

Magi var verkligen en stjärna under hela tävlingen både prestationsmässigt men även hur han tog omgivningarna och hanterade hela New York-miljön. 

Banan var helt fantastisk, omgiven av läktare och med alla skyskrapor i bakgrunden. Som att någon har åkt med en jättehelikopter över New York och bara droppat en dressyrbana mitt i. 
  

Magi nöjd på promenad med täcke från andraplaceringen.
  
I Grand Prixen på fredagen fick de 73,140 procent och placerade sig på en andra plats. I küren 76,650 procent och återigen på en andraplats. Fantastiska lilla häst. 

Tinne på prispallen på den mäktiga arenan bredvid Judy Reynolds och Mikala Gundersen. Kolla bakgrunden!
  
När tävlingen var avklarad så var det samma resa hem igen – fast bakvänd ordning såklart. Tillbaka till Gladstone – till flygplatsen – flyg till Schipol – bil hem med två stopp på vägen. Noggranna koller utförs utav veterinärer på hästarna för att de ska få resa vidare och vi hästskötare som knappt lämnar hästarna ur sikte under dessa resor har koll så att hästarna är redo för resan som väntar. 
  
Väl hemma på stuteriet väntar hemmaboxen med lite extra halm och den efterlängtade gräshagen. 
  
Josefine