Det är alltid lika roligt när den här frågan kommer! Men när jag får den idag svarar jag inte på samma sätt som jag gjorde för tio eller ens fem år sedan. Vi lär oss nya saker  och våra metoder utvecklas hela tiden. Precis så som det ska vara!

Sedan kan svaren på hur du börjar också variera beroende på vem du frågar. Alla vi som tränar belöningsbaserat gör inte på samma sätt och vi kan lägga tonvikt på lite olika aspekter av träningen, eller som vi ibland kallar det - prata med lite olika belöningsbaserade dialekter. Så måste det också få vara! En tanke med föreningen BHIS är att olika varianter ska rymmas under samma paraply och berika varandra.

Men om du frågar just mig hur du ska börja så svarar jag så här idag.

Börja med att sätta dig in i teorin bakom det belöningsbaserade förhållningssättet. Det är inte bråttom att börja träna. Ge dig själv tid att förstå hur det fungerar innan du blandar in hästen. I slutändan kan du spara tid och krångel längre fram genom att göra en välplanerad start. Läs en bok och gå en kurs, tips och länkar hittar du mot slutet av detta inlägg. 

Ha heller inte bråttom att träna in något särskilt. Lägg i stället tid på att skapa ett lugn kring ätbara belöningar och att hitta bra pausbeteenden. Som jag nämnt i ett tidigare inlägg så är inte pausen en belöning när du tränar med positiv förstärkning, tvärtom kommer din häst att vilja undvika att få paus eftersom den hellre vill träna med dig. Du kommer att behöva pausstrategier för att kunna avsluta träningen på ett bra sätt.  Det låter kanske lite tråkigt att börja i den här ändan. Du är kanske väldigt sugen på att lära in nya roliga tricks eller kanske lösa något specifikt problem med hjälp av belöningsbaserad träning. Men genom att minimera risken för frustration i starten så ökar chanserna för att belöningsbaserad träning blir en trevlig upplevelse för både häst och människa. Som vi alla vet är hästar stora djur och om de blir frustrerade, arga eller väldigt entusiastiska så kan det innebära farligheter för oss. Dessutom har både häst och människa bättre inlärningsförmåga när vi är lugna och trygga i en situation, så vi vinner allihopa på att starta lugnt och tryggt. 

Hästar är oerhört lätta att motivera med mat men de blir också fort frustrerade om maten blir oförutsägbar eller upplevs svår att få tillgång till. Hästar är fysiskt och beteendemässigt skapta för att söka mat och äta under större delen av dygnet (16-20 timmar per dygn i frihet) De tar korta pauser i ätandet, sällan mer än två timmar och aldrig mer än fyra timmar. Många hästägare har svårt att ge hästen möjlighet att få sitt grovfoder jämnt fördelat över dygnet och att låta hästen söka och hitta mat under dygnets alla timmar. I stället ges hästarna större mängder vid några få tillfällen under dygnet. Det gör att många hästar är stressade kring sin mat och upplever en brist på resurser - trots att de är välskötta och i perfekt hull med en balanserad foderstat.  Om du har en häst som har begränsade möjligheter att äta på ett naturligt sätt så blir det extra viktigt att tänka på att inte träna med hungrig häst. Låt hästen äta en portion grovfoder innan du börjar och introducera sedan matbelöningarna med en extra hög grovfoder tillgängligt under träningspasset. Personligen tycker jag om att introducera belöningsbaserad träning för en ny häst på bete, men nu är vi ju mitt i vintern och det är långt tills gräset kommer. 

Välj ätbara förstärkare som är tillräckligt intressanta för att hästen ska ta emot dem, men inte så läckra att hästen helt väljer bort grovfodret och bara vill ha mer av dig. För många hästar går det bra att använda det vanliga grovfodret. Annars kan du prova t ex lusernhack. För mina nuvarande hästar som har fri tillgång på grovfoder funkar inte grovfoder eller bara lusern som förstärkare, så jag har fått välja sådant som är lite mer attraktivt. T ex blanda lusernhack med lite lågenergimüsli eller fiberpellets. 

Mitt första fokus är att hitta en bra belöningsrutin där jag kan ta belöningen ur fickan och ge till hästens mun i en smidig rörelse. Jag vill att det är min hand som kommer till hästen, inte hästen som möter min hand. I en del introduktionsbeskrivningar kommer du att se förslag på att vänta ut hästen tills den håller huvudet och hals rakt fram innan du belönar. Det här med att vänta på rätt beteende att förstärka kan dock vara en perfekt grogrund för att bygga in frustration hos en häst som är ny på belöningsbaserat, så numera väljer vi att istället jobba med hög förstärkningsfrekvens, dvs att många gånger i tät följd belöna med utsträckt arm där vi vill att hästens huvud ska vara. Genom att vara snabb med min belöningsplacering upptäcker hästen att det är smartare att ha kvar huvudet rakt fram så kommer maten direkt in i munnen. Att jobba med bytta och belöna med mera mat i byttan när hästen äter med huvudet i byttan är ett annat sätt att få förstärka huvud bort från godisfickorna utan att skapa den frustration som metoden  “vänta ut rätt beteende” riskerar att orsaka. Att vilja undvika frustration handlar inte bara om att inlärningen ska vara trevlig och rolig för hästen, även om det så klart är det viktigaste. Att undvika frustration innebär också att det blir säkrare för människan under träningen och dessutom så minskar du mängden extra beteenden som du kan råka förstärka av misstag.

Här Anna Hjelmroths pedagogiska filmklipp om hur vi behöver balansera upplägget för att undvika att baka in frustration i träningen.

Först när jag tycker att jag har hittat ätbara belöningar som är lagom attraktiva och hästen och jag har fått flyt i handmatning och byttmatning så tycker jag att det är dags att lägga till en belöningsmarkör.  Jag väljer först en muntlig. Den är lätt att byta ut om jag upptäcker att jag fått med något trassel i belöningshanteringen. Välj ett ord eller ljud som du inte använder i ditt vanlig umgänge med hästen. Som ni kanske här på filmen med Unna har jag “Bra!” som markör, och det är inget jag rekommenderar annat än till gamla klickerrävar som har i ryggmärgen att alltid dela ut en belöning efter markören, även om en råkat säga fel! 

Så välj något annat, t ex   klick, japp, yes eller något som känns lätt för dig att säga men inte ingår i ditt vanliga prat med hästen.  Säg ordet precis innan du påbörjar din belöningsrörelse. Tänk på att alla rörelser du gör mot din godisficka också kommer att vara markörer för hästen, dvs de signalerar också att belöning är på väg. Så för att din valda markör ska få en tydlig betydelse för hästen så måste du vara petnoga med att den kommer först innan du börjar din rörelse.   Klickern sparar jag tills jag känner mig helt säker på att våra belöningsrutiner är solida.

Som första beteenden att lära in när belöningsrutinen fungerar så gillar jag targets. En target är ett föremål som hästen vidrör med en kroppsdel för att få klick och belöning. Multarget och hovtarget är de vanligaste. Targets är inte bara enkla, roliga första övningar. De är också viktiga verktyg senare i träningen när vi vill förklara för hästen vad vi vill att den ska göra utan att använda tryck. De första beteenden en häst lär sig belöningsbaserat har en tendens att bli favoritbeteenden som hästen gärna vill plocka fram så fort den blir osäker, uttråkad  eller tycker att det går för lång tid mellan belöningar. Därför blir det ibland stökigt med hästar som fått lära sig ett trick med godis som t ex stegra, spansk skritt eller att pussas,  men som inte har möjlighet att få ätbara förstärkare för andra beteenden som t ex stå lugnt och vänta. Eftersom ett targetbeteende kräver att det finns en target framme att muldutta eller ställa sig på så minskar det risken för att det blir något hästen gör när vi inte tänkt oss. Vi kan göra det tydligt för hästen när det är belöningsbaserat träningsläge och inte, genom att plocka fram och ställa undan våra targets. När en är ny på belöningsbaserad träning och ännu inte vet om det här ska få genomsyra hela ens hästtillvaro så är det viktigt kunna signalera till hästen när ett belöningsbaserat pass börjar och när det slutar, t ex genom att plocka bort targets och ta av sig sin belöningsväska. 

Själv använder jag inte några start och stoppsignaler för att visa när det är träningspass. Jag har ett belöningsbaserat förhållningssätt i allt jag gör med hästarna och för mina hästar finns det alltid chans till belöning. Däremot så är vissa beteenden kopplade till vissa situationer, platser eller föremål. Jag håller t ex inte på och frishejpar olika rörelser på stallgången, där är det bara stå stilla beteenden som förstärks. Hästar kopplar snabbt ihop platser med vad som gett utdelning där, så bli inte irriterad på din häst när den försöker göra det ni gjorde igår på en viss plats på ridbanan fastän du tänkt något annat idag! 

När du vill läsa mer om belöningsbaserad hästträning så finns det numera tre olika böcker utgivna på svenska. 

Rida med klicker av Susanne Åkesson kom ut 2017 och är en lättläst inspirationsbok om belöningsbaserad hästträning som utgår från Susannes personliga resa med sin första klickerhäst Joey. 

Relation före prestation av Anna Stavholm kom ut 2019 och förklarar pedagogiskt hur du kan komma igång med klickerträning och innehåller många olika förslag på belöningsbaserade övningar och tricks. 

I slutet av 2021 kom finländska tränaren Minna Tallbergs bok Motiverad häst - inlärning, beteende och kommunikation ut på svenska.  Den beskriver pedagogiskt och utförligt hästens beteenden, behov och inlärning. Minna går igenom hur du kan introducera ätbara belöningar i din träning och på det sättet få en mer motiverad häst. Minna använder i större utsträckning än Susanne och Anna en kombination av positiv och negativ förstärkning. Jag delar inte hennes syn på varför detta skulle vara nödvändigt eller ens effektivt,  men jag tycker ändå att hon skrivit en väldigt bra bok som jag önskar alla hästmänniskor läste. Om du ännu inte är helt säker på att du vill släppa taget om dina nuvarande metoder men längtar efter en djupare förståelse för din häst och skulle vilja testa vad ätbara belöningar kan göra för er träning och kommunikation - då är detta definitivt en bra introduktion till belöningsbaserad hästträning! Efter att första tryckningen snabbt sålde slut finns den nu att beställa igen. 

Hos Relationsbaserad Hästträning finns omfattande interaktiva e-böcker som förutom text även innehåller videoklipp, poddavsnitt och webinarium. Anne Dirksen som driver företaget rekommenderar att du börjar med “Hästens känslor och signaler” som första steg. Det finns gratis utdrag på hemsidan för dig som vill kika närmare på detta alternativ.  

Böcker är ett bra sätt att få grepp om teorin bakom träningsmetoden, men oftast behövs även stöd och individuellt anpassade råd från en tränare när en ska omsätta teori till praktik. Som jag berättat i ett tidigare inlägg så har många belöningsbaserade tränare legat i framkant när det gäller att erbjuda digitala kurser och träningsstöd. Här följer en lista på några olika introduktionsmöjligheter som finns tillgängliga just nu. 

OHR+ erbjuder en introduktionskurs online med start den 7 februari

Hos ETOLOG.SE finns än så länge första delen av en planerad serie om tre om Klickerträning för häst

Hos Anna Stavholm finns en online introduktionskurs som du kan välja med eller utan individuell coachning 

För dig som inte har egen häst eller som vill vänta med att prova på sin egen så finns det några ställen som erbjuder klickertränade lektionshästar. 

På Stall Kungskvarn i Linköping erbjuds förutom lektioner och coachning online även möjligheten  att komma till Kungskvarn för läromästarlektioner där du får träna med en erfaren klickerhäst. 

Även Stall Lyckoklövern i Falkenberg erbjuder möjligheten att komma dit på plats och lära sig klickerträning tillsammans med gårdens erfarna klickerdjur, som förutom hästar även inkluderar getter och höns. 

Att klickerträna flera djurarter är väldigt utvecklande för ens tränarfärdigheter.  Många av oss som har hållit på ett tag gick t ex en hel serie med Chicken Camps  för den legendariska djurtränaren Bob Bailey. På dessa kurser samlades hundtränare, tränare från djurparker och någon enstaka hästtränare för att med den för alla neutrala hönan som lärare bli bättre på teori och praktik. Galet roligt och lärorikt! 

I brist på hönskurser rekommenderar jag varmt att gå en klickerkurs med hund som en del i din förberedelse för att börja träna hästen.  

Att börja med hunden har varit mångas väg till att även vilja träna sin häst belöningsbaserat. I föreningen har vi just detta som tema för vår nästa medlemsföreläsning online den 1 feb kl. 20.    “Belöningsbaserad häst- och hundträning, skillnader och likheter över artgränserna”. Hundtränaren  och beteendeanalytikern Eva Bertilsson och den belöningsbaserade AR-entusiasten Angelica Hesselius har samarbetat i olika projekt under de senaste åren och är fyllda av upplevelser och erfarenheter som de vill dela med oss. 

Vi är ju bara i början av året så flera tränare kommer att fylla på sina kurskalendrar! Ett bra stället att hålla reda på vad som erbjuds är den fristående gruppen Klickerträning av hästar - Belöningsbaserad hästträning på Facebook där det kontinuerligt tipsas om kurser och föreläsningar. Det är också ett bra ställe att utbyta erfarenheter med andra, allt ifrån nybörjare till mer rutinerade hästklickare!  

Det blir mitt sista kom-igång-tips för idag! 

Veckan började lite konferens-bakis. Ni vet när en jobbat intensivt med att förbereda något och sedan genomfört det, så kan det kännas lite märkligt efteråt! Som om en inte riktigt vet vad en ska känna efteråt egentligen. Lite så var det förra söndagen när den sista konferensgästen loggat ut från Zoom och styrelsen bara hängde kvar och inte visste hur vi skulle säga hej då  till varandra. Trött, tom och lycklig var de känslor jag identifierade hos mig själv till slut. BHIS-dagarna 2022 var till ända och även om vi inte utvärderat formellt ännu så är upplevelsen att vi fick till ett uppskattat evenemang med föreläsare i toppklass. Jag tror att vi även lyckades åstadkomma  en känsla av gemenskap i det digitala formatet. Majoriteten av de anmälda valde att följa föreläsningarna live. Vi fick även stor uppslutning på vårt digitala mingel på lördag kväll. Risken för alkoholrelaterad baksmälla var dock minimal, vår menti-enkät visade att kvällens populäraste dryck var vatten, tätt följt av te! 

Sedan klev jag ut ur den belöningsbaserade bubblan rakt in i första arbetsveckan efter julledigheten, kanske inte utvilad men full av framtidstro. Allt fler hästmänniskor vill ha en annan relation och ett annat förhållningssätt till sin häst än den auktoritära, tvingande och bestraffande. Allt fler människor vill lära sig hur inlärning fungerar på riktigt och hur de kan använda etiska, hästvänliga och effektiva metoder för att utveckla sina hästar. 

Fast inte Ludger då… Veckan som gått har i media varit fylld av tragiska filmklipp, märkliga undanflykter, luddiga regelverk och berättigad bestörtning från allmänheten. Även känt och okänt hästfolk uttrycker att de är chockade. Själv är jag inte ett dugg förvånad. Det här är varken det första eller det sista avslöjandet av oetiska metoder utförda av framgångsrika hästmänniskor. Vi hästmänniskor  är präglade sedan barnsben att tycka att våld mot hästar är befogat. Vi är också fostrade att inte ifrågasätta dem som har längre erfarenhet än oss själva, har bättre tävlingsresultat eller mer prestigefyllda poster i en organisation. Vi vågar inte säga ifrån eller rapportera av rädsla att själva förlora möjligheter, status eller frysas ut. Jag har själv varit där tidigare i livet, tigit om sådant som borde ha reagerats på, därför att jag värderade relationen till utföraren och min egen tillhörighet i gruppen högre än hästarnas välfärd. Jag tror de flesta av oss har sådana erfarenheter om vi tänker efter. Erfarenheter som vi organiserat om och på olika sätt rättfärdigat i våra minnen för att stå ut med den kognitiva dissonans som de orsakar.

Men jag tror ändå att vi är på väg mot förändrade attityder, även om det ibland känns som vi tar myrsteg. Om jag någon kort stund känner mig missmodig  så brukar jag gå in på Stall Lyckoklöverns insta och fylla hjärtat med barn som går på klickerridskola. I julas när jag tittade på deras julshow på youtube kom maken och frågade varför jag snörvlade så dant. Han befarade väl corona och en jul i karantän. Men när han såg vad jag tittade på konstaterade han lugnad “Jaha, barn som klickertränar hästar, du tänker att du ser framtiden nu!”

Jag har även en ung person i min närhet som valt bort traditionell ridskola och som istället vill utvecklas inom belöningsbaserad ridning. Hen hjälper mig nu att skola om Dunnit till helt belöningsbaserad ridning. Hästar som först utbildats på vanligt traditionellt vis och sedan får byta träningsmetod till belöningsbaserat brukar kallas för crossoverhästar. Dunnit var tio år och en erfaren, framgångsrik tävlingshäst när hon kom till mig. Hon är alltså definitivt inriden. Men hon är också en häst med många starka känslor och associationer till olika saker som har med ridning att göra. Inte för att hon haft det dåligt i sitt tidigare liv. Tvärtom har hon varit en högt älskad familjemedlem och tävlingskamrat hos sina tidigare ägare som är seriösa, duktiga och fina hästmänniskor. Men hon kom till dem som en importhäst som producerats för en marknad i väldigt unga år med allt vad det innebär för en häst, och hennes utbildning fortsatte sedan i Sverige med vanliga, traditionella tryck/eftergiftsbaserade metoder. 

I många fall kan en låta sin belöningsbaserade utveckling börja med att inte göra om allt för hästen och på många områden  fortsätta med det som funkar och gradvis lägga till mer och mer belöningsbaserat, i takt med att en själv och hästen lär sig det nya förhållningsättet. Men med Dunnit har jag alltså valt att börja om från noll med ridningen för att övertyga henne om att allt även uppsuttet är helt byggt  på positiv förstärkning. Vi har ändrat på utrustningen så att den är olik det hon haft i sitt tidigare liv. Vi gör alla steg från början som vore hon en unghäst. Rörelser som hon lärt sig belöningsbaserat från marken kommer gradvis att kopplas till ryttarens signaler.  Vi har noggrann koll på att hon ser harmonisk och obesvärad ut i alla steg i processen. Eftersom vi inte har bråttom någonstans får det ta den tid det tar. Hon älskar det! Vid köpet beskrevs hon som en enmanshäst, men det har gått över sedan människor kopplades till belöningar.  Oj, vad hon gillar att ha ett helt litet ridteam med ryttare, markmänniska, rekvisitör och ibland även tränare på plats! 

Efter ett lite längre uppehåll pga diverse karantäner under jullovet  så tänkte vi att vi skulle ta det lugnt och bara göra lite uppsittning första gången vi sågs. Men så tänkte inte Dunnit, var det människa uppepå skulle det även vara rörelse så rekvisitören fick snabbt ordna fram en bana med stationer. 

Idag träffades vi igen och så fort ridpadden var på fick Dunnit väldigt bråttom att valla med sig sitt ridteam till ridbanan för att få igång aktiviteten. Det är så roligt att få se henne börja bli lika glad för ridningen som hon är för vår belöningsbaserade AR-gymnastik från marken, det som annars är hennes favoritgrej. Det är också fantastiskt roligt att få göra detta tillsammans med en ung person som valt belöningsbaserat som sitt förhållningssätt till hästar! 

För att uppmuntra och hjälpa  fler unga personer att utvecklas inom belöningsbaserad hästträning så har föreningen BHIS instiftat ett ungdomsstipendium som delas ut två gånger per år. Det är snart dags att söka till vårterminens utdelning, och mer information kommer inom kort i våra sociala medier och på hemsidan.

En annan sak som gjort mig väldigt glad under veckan är att det blivit så tydligt vilken klippa min dotters häst Hottis utvecklats till. Han kom till oss som 7-månaders föl och har därför alltid varit “valpen”. Nu blir han 13 år och har haft förmånen att vara samma människas häst under hela sitt liv. (Bortsett från en period när hans människa jobbade utomlands och han var tvungen att vara min. En lite utmanande period för oss båda… )  I veckan valde Dunnit alldeles själv att vi skulle följa efter Hottis med dotter upp i skogen. I skymningen. När tryck/eftergift försvann ur Dunnits liv började hon säga nej till uteritter och promenader i skogen. Allra mest nej till skogen när det mörknar. Att säga nej tack till aktiviteter som hästen tidigare gjort med tryck/eftergift är en vanlig fas i crossoverhästars utveckling. När hästen inte längre riskerar obehagliga konsekvenser så kan den visa vad den egentligen inte vill göra. Då blir den pedagogiska utmaningen för oss att visa för hästen att även denna aktivitet leder till positiv förstärkning. När det gäller uteritt och turer i tät skog så har jag på olika sätt försökt värdeladda med targets och godissök. Vi har även använt oss av andra hästar som stöd. Så sedan Hottis och dottern flyttade “hem” efter studier på annan ort så har vi hängt på Hottis i dagsljus några gånger.  Nu valde hon alltså helt frivilligt att haka på även i skymning! Trots att det blev riktigt mörkt innan vi var klara så var hon helt avspänd under hela rundan. Förutom vid ett tillfälle då Hottis halkade till lite på is. Då skyndade hon ifatt och tryckte mulen mot hans bakdel en kort stund. 

Hottis är verkligen den mest harmoniska matchningen hittills. Det känns jätteroligt, både för att det hjälper Dunnit till nya framsteg men också för att det är ombytta roller från när min änglahäst Boogie var Hottis trygghetsankare i hans ungdom. Vårt lilla busfrö har gått och blivit en mentor! 

Hottis som handhäst när han var åring

För fler funderingar kring hästars “nej” och när de krockar med våra önskningar så tipsar jag om Morotspoddens senaste avsnitt där Lena Manea samtalar om just detta med klickercoach Sandra Månsson! 

Så avslutades veckan med den hedrande utnämningen till December månads frust av Hästvälfärdsgruppen! Jag känner ingen press alls nu...  Glöm inte att följa dem på Facebook för intressanta och tankeväckande inlägg om hästvälfärd! 

Nu hoppas jag på en vecka med lite mer tid och bättre underlag för träning av både Dunnit och det spralliga ungstoet Unna!