Det finns myter kring att du inte ska belöna en häst när den är rädd eftersom det skulle förstärka rädslan. Men det är en total missuppfattning. Du kan inte göra hästen räddare eller mer stressad genom att belöna. Däremot kan du göra hästen räddare och mer stressad i en situation genom att tillföra tryck, smärta och begränsning av rörelsefriheten. Därför är det långsiktigt säkrare och mer effektivt att ändra på hästens känsla inför det skrämmande genom att systematiskt koppla det till något som hästen upplever som positivt. 

En häst som på slak tygel  stannar och vänder sig mot ryttaren med tiggmule när en snöplog passerar ekipaget med gnistor flygande runt bladet och snön sprutande mot hästens hovar - för mig slår det alla sorters alla uppbetslingar, säkerhetsutrustningar*  och ledarskapsövningar. Samtidigt vet jag hur svårt det är att förmedla den känslan till alla som hittills aldrig suttit på en häst som går ut i världen med den trygga attityden att allt knas som kan hända också kan leda till belöning. 

Skvallerträning är ett begrepp som myntades av hundtränaren Eva Bodfält för bra många år sedan nu. I korthet handlar det om att träna hunden att reagera på vissa saker på promenaden genom att självmant ta kontakt med sin människa och tala om att den upptäckt något - dvs skvallra. Det kan både handla om sådant som innan träningen varit lockande för hunden och sådant som gjort den rädd och utagerande. Det går även att träna jaktsugna hundar att skvallra på doften av ett viltspår för en belöning från sin människa i stället för att på eget initiativ dra efter haren. Skvallerträning bygger på att du har effektiva förstärkare som du använder på ett smart och systematiskt sätt. Som tack för din ansträngning så får du en hund som självmant håller koll på allt potentiellt lockande eller skrämmande som händer på promenaden och “skvallrar” tillbaka till dig när det är dags att belöna. Alla mina hundar sedan 25 år tillbaka är skvallertränade och det är så extremt praktiskt och tryggt. 

Hästar är varelser som till skillnad mot hundar ser mer faror i omgivningen än lockelser. Visserligen har det funnits mig närstående klickerhästar som resonerat “Titta, roliga targets, måste gå och kolla!” när hösilageplasten blåser  i sidled, men det har faktiskt varit gedigen skvallerträning som bidragit till den optimistiska läggningen hos hästen. Därför tycker jag att skvallerträning är en av de roligaste och mest användbara procedurerna som finns inom belöningsbaserad hästträning. Jag föredrar motbetingning och skvallerträning framför bara desensitisering just eftersom det leder till en så positiv och optimistiskt attityd hos hästen. Den attityden innebär också att hästen snabbare generaliserar till föremål och företeelser som en inte hunnit träna på ännu. Tidsbesparande och roligt!

Behovet av att skvallerträna sin häst handlar oftast om att hästen reagerar med rädsla/oro på sådant som den stöter på i miljön, inte att den vill springa fram till och roa sig med saker den ser. 

Därför brukar första steget vara att jobba med det som kallas för motbetingning. Dvs att något som tidigare väckt en obehaglig känsla (rädsla) hos hästen nu kopplas till något som hästen tycker om. Det är enklast att använda mat. Eftersom hästen inte kan äta (eller för den delen uppskatta en klistund) om den är för stressad så behöver koppling läskigt stimuli - mat ske med det läskiga i så låg dos som möjligt i starten av träningen. Träningen måste alltså inledas inom hästens komfortzon, inte i ett akut läge. 

Om vi som exempel tar en häst som är rädd för cyklister så kan vi börja träningen med att placera en medhjälpare med en cykel på så långt avstånd att hästen kan se att det är en cykel,  men tillräckligt långt bort för att den ska kunna titta och samtidigt vara avspänd nog att ta emot matbelöningar och äta dem. En idealisk set up är att medhjälparen kan dyka upp  och röra sig i mellanrummet mellan två byggnader. När medhjälparen med cykeln syns i mellanrummet matar du hästen, oavsett vad hästen gör för övrigt eller var den håller huvudet. Med mata menar jag att du tar mat från din ficka/godisväska och stoppar in i hästens mun, upprepade gånger. När cykeln försvinner bakom en byggnad tar ni paus i matandet. På det sättet får du möjlighet att skapa associationen ”se cykel - få mat i munnen” . Efter 10 sådana repetitioner kommer det att uppstå en förväntan hos hästen att du ska börja mata när cykeln är synlig. Du kommer att märka det genom att hästen så fort den ser cykeln på något sätt riktar uppmärksamhet mot dig i förväntan på att mat ska komma. Den kommer helt enkelt att fråga om det inte är dags för matbelöning när den ser cykeln. En del skulle kanske kalla det för att hästen tigger - men i det här fallet är det en bra sak att få hästen att fråga om den kan få en belöning. Att be om en matbelöning i stället för att vilja lämna situationen när den ser något som tidigare varit skrämmande betyder att hästen nu har en ny, positiv association till det som tidigare varit skrämmande - precis det du vill uppnå med motbetingning. 

Nu kan du utnyttja hästens fråga om belöning och fortsätta förstärka att hästen talar om att den sett något som borde vara värt en belöning. Så när hästen ser cykeln och vänder uppmärksamheten mot dig i förväntan så förstärker du den här rörelsen mot dig genom att belöna. Först i detta stadie kan det vara läge att också introducera en markör, dvs. klicker eller belöningsord för att göra det ännu tydligare för hästen vilket beteende du vill förstärka. Vilket orienteringsbeteende du väljer att förstärka är upp till dig. Vill du att hästen vänder hela huvudet eller räcker det med att den vickar ett öra mot dig men fortsätter titta på objektet? 

I exemplet med cykeln kan du sedan gradvis öka svårighetsgraden genom att ha kortare avstånd och så småningom också laborera med riktning och hastighet på cykeln. Träna på olika platser. Dela upp träningen på olika pass under flera dagar så att hästen inte blir överbelastad. När du börjar träna efter ett uppehåll är det bra att alltid börja på en lättare nivå än där du slutade förra gången. Hästar är känsliga för trigger stapling och kan ha olika dagsform och stressnivå olika dagar. 

Om du och hästen är ovana vid skvallerträning så kan det vara bra att rigga sådana här övningar på flera olika potentiellt läskiga saker med medhjälpare. Då får både du och hästen öva på proceduren motbetingning.

Börja inte med det som du vet är det svåraste för din häst. Börja träna på det som är minst farligt först. Vad brukar din häst reagera på? Paraplyn, hundar, barnvagnar, skidåkare, andra hästar osv. Gör en lista och välj det lättaste först och det svåraste sist. 

Börja alltid på långt avstånd, hellre göra det för enkelt än för svårt. 

Det är viktigt att objektet du tränar på dyker upp först innan du börjar mata. Om du börjar mata innan hästen fått syn på det du vill motbetinga kan du råka få omvänd effekt - dvs att maten blir läskig eftersom det är när hästen börjar äta som det läskiga dyker upp. 

Tänk också på att använda samma ätbara belöningar som hästen får i många olika andra sammanhang. Annars kan du råka få associationen att när hästen får just den här maten så vankas också träning på läskiga saker - vilket kan göra att just den maten får ett lägre värde för hästen. 

Använd heller inte extra gott godis för att försöka snabba på processen, det brukar få motsatt effekt.  Om matbelöningen är extra god och sällan är tillgänglig för hästen kan den tillfälligt dölja tecken på ovilja för att komma åt det åtråvärda, samtidigt som den då hamnar lite för högt i stress av träningen. 

Försök heller aldrig locka hästen framåt mot det läskiga med maten, det kan också ge bakslag i form av räddare häst och försämrade associationer till matbelöningen.

Ta sedan med proceduren ut i omgivningarna. Sök upp platser där ni brukar stöta på svårigheten - men håll er på avstånd i början. Var snabb att belöna om något potentiellt obehagligt dyker upp. Om du på hemmaplan förstärkt hästens skvallerbeteende att vända huvudet mot dig, så struntar du först det kriteriet nu när ni är ute i ny miljö. In med gotta i munnen bara, oavsett vad hästen gör. Tar hästen belöningen lugnt och fint kan du börja testa om du kan få igång en liten kedja av ”titta på objektet - vända sig mot dig” och då förstärka det. 

Händer det något som du inte tränat på men som skulle kunna vara skrämmande  - in med mat i munnen på direkten för det också! Jag brukar ägna mig åt förebyggande motbetingning av allt som dyker upp plötsligt eller ser skumt ut. Jag gillar att hästarna börjar generalisera och självmant frågar ”Var det där värt något?” när något oväntat låter eller rör sig i omgivningen. Även om jag vet att min häst brukar klara en viss typ av utmaning, så tar jag alla tillfällen som ges att belöna för utmaningar i miljön eftersom det också motverkar trigger stapling. Om min häst självmant skvallrar så belönar jag definitivt, även om min egen bedömning är att det är på något ofarligt. 

Men tänk om jag får en häst som nu bara vill stå och titta på saker och få belöning för det?

Som alltid i belöningsbaserad träning så handlar det om att få en balans mellan olika övningar och att bygga upp en stor beteenderepertoar hos hästen så den kan många olika saker som alla kan ge utdelning. 

Jag vill i beteenderepertoaren ha några enkla, välförstärkta beteenden som är lätta för hästen att utföra även i en utmanande miljö. Alltså sådant som vi har haft möjlighet att belöna många gånger i trygg miljö så att de fungerar som favoritövningar. Från marken är muldutt på handtarget ett sådant enkelt, välförstärkt beteende som mina hästar blir trygga och glada av att få göra. Uppsuttet har vi lång förstärkningshistorik på öppna-rörelser. När hästen först skvallrat på den plötsligt uppdykande mountainbike-åkaren så kan jag efter belöningen för skvallret ge signal för ett favoritbeteende och så kör vi repetitioner på det tills hästen känns lugn och avspänd igen och vi kan återgå till vad vi nu gjorde innan skvallersituationen. 

Att ha välkända beteenden och övningar med lång historik av positiv förstärkning gör hästen lugn och trygg i utmanande miljöer. Min änglahäst Boogie hade en egen  variant på att skvallra när hon upplevde att hela miljö var stökig, t ex framridningen på tävling. Då frågade hon genom att  självmant samla och forma kroppen om hon kunde få göra sina öppnor och slutor och bli klickad för det en stund. Så långt har jag inte kommit ännu med mina nya två hästar, men genom att fylla på deras  beteenderepertoarer med olika klickbara beteenden och prova dem i olika miljöer samt att konsekvent motbetinga allt knas och stök som händer så rör vi oss mot det målet varje dag. Dunnit är en häst som behöver mycket motbetingning av allehanda upplevda faror och som  lätt hamnar i trigger stapling. Unna är en mycket äventyrligare sort som troligtvis också kommer att behöva mer förstärkning för att hålla kvar fokus på kontakt och att avstå från att fysiskt utforska allt spännande världen bjuder på. 

Om du vill veta mer om belöningsbaserad hästträning så är du välkommen till föreningen BHIS hemsida för mer information! 

Det finns också en fristående grupp på Facebook där du kan bolla erfarenheter med flera som skvallertränar sina hästar! 

*Jag rider alltid med hjälm oavsett hästens utbildningsnivå i skvaller! 

 

Härom veckan hettade det till i Hippsons kommentarsfält kring en hästföretagare som berättade om sina stallrutiner. Personangrepp och otrevliga privata meddelande är verkligen inte ok och leder aldrig samtalet framåt. Jag stöttar självklart inte den typen av reaktioner. Men jag är glad för alla som sakligt ifrågasatte hästhållningen så som den beskrevs. Jag hoppas att vi är på väg mot en framtid där det blir självklart att tillgodose hästarnas grundläggande behov även i tävlingsstall. 

Tävlingshästar är inte en egen framavlad art som har andra behov än övriga hästar. Jag har stött på personer som hävdar att vi hos den moderna sporthästen avlat bort flockbehovet och att det därför inte är nödvändigt för dem att ha närhet till andra hästar. Som bevis för detta berättar de om hästar som har svårigheter att samsas med andra i grupp med skador som följd. Den bistra sanningen är att dessa hästar har samma behov av ett stabilt flockliv som alla deras förfäder haft. Den korta tid som hästen varit domesticerad av människan är som en evolutionär fjärt i rymden sett till hästdjurens tiotals miljoner års långa historia. Så fort går det inte att avla bort behov. Däremot går det snabbt att skapa svårigheter för den enskilda hästen att fungera i flock genom en hästhållning som inte tar hänsyn till hästars grundläggande behov och som begränsar hästars möjligheter att utveckla sina sociala färdigheter. 

I hästens grundläggande behov ingår att äta ofta, röra sig över stora ytor och att ha fysisk kontakt med andra hästar. Läs gärna detta utmärkta inlägg från Renate Larssen, ordförande i Sveriges Akademiska Etologer,  om vad forskningen egentligen säger om vad som är god hästhållning.

En god hästhållning är grunden i det belöningsbaserade förhållningssättet. Det är varken etiskt eller effektivt att försöka ”klicka bort” beteenden som är problematiska för oss men som beror på att hästen inte får sina hästbehov tillfredsställda under alla de timmar av dygnet som inte är träning och samvaro med oss människor. Det är rimligtvis inte heller etiskt att bestraffa och korrigera sådana beteenden av samma anledning, men den diskussionen får föras någon annanstans än här. 

Det är inte ovanligt att någons första kontakt med belöningsbaserad träning beror på att det finns ett beteendeproblem som hästägaren  inte har lyckats lösa med vanliga metoder. Det är oftast när det traditionella inte har fungerat som någon är motiverad att pröva något annat.

Om du vänder dig till en belöningsbaserad hästtränare för att få hjälp så kommer hen med största sannolikhet utgå från LIMA Hierarchy of Procedures for Humane and Effective Practice. Det kan beskrivas som en etisk modell för djurtränare för att säkerställa att valet av metoder för att lösa ett problem eller förändra ett beteende är så positiva som möjligt för djuret,  inkräktar så lite som möjligt på djurets naturliga beteenden samtidigt som de är effektiva och leder till önskad förändring. 

Det innebär att steg 1 alltid är att först titta på hästens hälsa och livsmiljö. Är hästen helt frisk? Har den ont någonstans? Har den tillgång till en livsmiljö där den får sina behov tillfredsställda - dvs långa ättider och födosök utspritt över dygnet, rörelsefrihet större delen av dygnet och flocksamvaro större delen av dygnet. (Eller med Jenny Yngvessons kärnfulla sammanfattning GRUPP, GRÄS och GALOPP! )

En stor mängd beteendeproblem försvinner av sig självt utan särskild träning när vi kan åstadkomma förbättringar i hästens livsmiljö. Vår valack är ett skolboksexempel på en häst som kan gå från att beskrivas som stallets bad boy när han ofrivilligt hamnat utan hagkompisar,  till att vara stallets mest lätthanterade häst när han har en kompis. Han nöjer sig faktiskt med en kompis och verkar kunna komma överens med nästan vem som helst. Men stallsystem som bara tillät hästarna att gå max två och två i hagarna innebar ständiga avbrott i relationerna när hästar flyttade eller såldes och perioder utan kompis uppstod i väntan på nästa.  Därför har vi honom numera på lösdrift.  Som inackorderad verkar det vara det säkraste sättet att få tillgång till hästhållning i grupp.  I en grupp hästar,  mellan 4-8 stycken,  blir det inte lika dramatiska förändringar om en flyttar ut och en flyttar in, förutsatt att det inte är ständig omsättning så klart.  Sedan finns det en mängd andra fördelar med lösdrift också, men för hans del har det verkligen varit det sociala sammanhanget  som är den viktigaste pusselbiten för hans välmående. 

Det kan kanske kännas långsökt att fundera på hästens hela livssituation när de problem en vill lösa handlar om sånt som lastning, korrekta galoppfattningar eller att hantera spruträdsla. 

Men förutsättningarna för att lyckas med träningen är så mycket större om du inte försöker träna med en i grunden frustrerad och stressad häst.

För att lyckas med ätbara belöningar behöver du en häst som inte upplever resursbrist och stress kring mat. En häst kan ha en perfekt balanserad foderstat och ändå ha en upplevelse av matbrist pga av hur vi utfodrar dem. Det är både oetiskt och riskfyllt att träna med för hungrig häst. Jag säger FÖR hungrig, eftersom hästar verkar vara lite hungriga konstant, även på fri tillgång. Om du kan se till att hästen upplever tillgång på mat i små portioner utspritt över dygnet så kommer du att ha större chans att lyckas med lugn och avspändhet runt  matbelöningar jämfört med om din häst serveras större portioner 3-4 gånger per dygn. 

Det är också mycket lättare att träna harmoniskt med en häst som inte har ett understimulerat rörelsebehov pga att den vistas på små ytor eller i box under stora delar av dygnet. En häst som har en trygg tillvaro i en stabil flock har lättare att lämna sina kompisar för en stunds träning med sin människa utan att känna känna oro. 

Inte heller kommer den att se människan som sin enda chans till social kontakt och taktil stimulans och därför försöka bröta runt med sin människa i brist på hästkompisar. Det här gäller oavsett vilken träningsmetod du väljer, men blir extra viktigt när du vill undvika bestraffningar och korrigeringar i så stor utsträckning som möjligt. 

Jag vet att det kan kännas överväldigande och provocerande att fundera på om ens hästs livssituation idag uppfyller hästars egentliga behov. Du kanske har din häst på en mycket välskött anläggning med fina faciliteter eller i ett mysigt kollektivstall med god gemenskap bland människorna. Du trivs och har det du behöver som hästmänniska. Men vad kostar det din häst  i fysisk hälsa och psykiskt välmående att få sin mat 3-4 gånger per dag ur en påse, gå avskild från de andra eller i bästa fall med en icke självvald kompis,  samt stå inne i boxen i stallet från kl 15 till kl 08 de flesta dagar på året? 

I stället för att bara värja oss för att det blir för smärtsamt att tänka på,  så är det mer givande för våra hästar om vi erkänner att de har dessa behov och därför kan bete sig problematiskt på olika sätt när vi inte ger dem möjlighet att leva så som de är gjorda för att leva. Det är inte hästen som ÄR jobbig, den HAR det jobbigt pga vår nuvarande hästhållning. I stället för att blunda och hålla för öronen när alla olika forskningsresultat presenteras som entydigt pekar på hästens behov av mer lågintensiv rörelse, mer frisk luft, mer utspridd ättid, mer kontakt med andra hästar,  så kan vi titta på vad vi kan börja göra för små förändringar som gör livet lite mer hästvänligt. Kan vi sprida ut vissa mål i små portioner att leta efter? Kan vi lägga till ett nät med halm i boxen att plocka med? Låta bli att servera kraftfoder i krubba och i stället använda maten till godissök och träning? Går det att placera om och sprida ut resurser som vatten, slicksten och foderplatser i hagen för att skapa mer promenerande i stället för hängande vid grinden? Om det inte går att öppna hagar och låta hästar gå tillsammans - kan det gå att byta eltråd mot andra staket så att det åtminstone går att ha lite fysisk samvaro över staketet?

Små förändringar kan innebära stora förbättringar i en enskild hästs upplevelse av sin tillvaro. Förbättringar som också ger större chans till effektiv inlärning och trevlig samvaro den där timmen som du tränar din häst. (Fast det är egentligen bonus, det viktigaste är ju hur din häst har det alla de där andra timmarna per dygn.) Så i stället för att fastna i tankar om att just din häst inte kan gå på lösdrift eller med sällskap, titta på vilka små steg mot en mer hästanpassad hästhållning du faktisk kan ta, redan idag. Något är bättre än ingenting alls…

Unna går på lösdrift i grupp men ett fodersök efter mineralpellets är en trevlig och berikande aktivitet även för henne. 

På föreningsfronten kraftsamlar vi inför årsmötet den 27 mars då vi kommer att inleda med en efterfrågad föreläsning om lastträning med Anne Dirksen från Relationsbaserad hästträning. Online så klart, precis som alla våra aktiviteter hittills. 

pressbild Anne Dirksen

Vi hoppas också på att få in många ansökningar till ungdomsstipendiet som delas ut varje halvår till en ungdom som fyller max 18 år under 2022 (vi har faktiskt ingen nedre gräns) och som vill träna för en belöningsbaserad tränare. Regler och ansökningsformulär finns på hemsidan och sista ansökningsdag är den 6 mars. 

På det privata planet hoppas jag på en fin träningssöndag med mina hästar, medryttare och tränare i morgon. Isfritt är väl för mycket begärt antar jag…