Hejsan!

Nu är det slut på julfirandet och vi börjar istället blicka fram emot nästa år. I detta inlägget hade jag tänkt göra en sammanfattning av året som gått.

Tävlingsåret startade redan i början av januari där vi fortsatte bli stabila på 120cm nivå. I mars bestämde vi oss för att vi ville kvala in till Falsterbo, Krafft the Tour of Amateurs. Detta gjorde att vi behövde samla placeringar i 120/125cm klasser för att samla poäng. Hela våren handlade egentligen om detta vilket skapade en rätt stor press för min del. Det blev en stress att varje runda behöva rida felfritt och snabbt för att få poäng vilket även påverkade min ridning. Om jag kollar tillbaka på denna tiden hade jag haft stor användning av Johanna Lassnack, speciellt när jag nu fått uppleva hur mycket hon kan hjälpa mig med mina tankar. Som tur var lyckades vi samla många placeringar vilket var bra för mitt självförtroende. I april debuterade vi även 130cm. Vi hoppade inte fler 130cm i våras även om vi kände oss mogna på den höjden då vi satsade på kvalklasserna istället. 

I slutet av juni fick vi reda på att vi gått vidare till Falsterbo efter en lyckad vår. Det var en stor lättnad att ha uppnått det målet man jobbat hårt för hela våren. Det var även i juni jag skickade in min ansökningsvideo till NAF träningsakademin. Jag kom ihåg att det var sista anmälningsdagen, både jag och mamma hade pratat om att skicka in ansökan men det hade inte blivit av. Jag tyckte det var värt ett försök så vi bestämde oss för att spela in en kort video. Jag är så glad att jag gjorde det för det har gett mig så mycket mer än vad jag kunnat drömma om. I juli var det dags för Falsterbo. Det var så häftigt att komma dit och få uppleva allt vad det innebär. Cree är bara 7 år och yngst i startfältet så vi kom dit för att samla erfarenhet och känna på hur det är att rida på större arenor. Hon är en väldigt känslig häst så det var mycket nya intryck för henne. Allt från att gå från stallarna till banorna, till att kunna rida fram vid utställningstälten, till att komma in till den mäktiga tävlingsarenan. Mycket nytt för oss båda men det har gett oss jättemycket för framtiden. Vi gjorde två bra rundor och jag är extra stolt över andra dagen där vi fick till en jättefin, mer avslappnad runda. Falsterbo var helt klart höjdpunkten detta året. Det var även denna veckan det blev officiellt att jag kommit med i träningsakademin, så jag fick träffa hela NAF teamet för första gången, världens bästa gäng!

Efter Falsterbo fick Cree en tre veckors välförtjänt vila. Sensommaren var spännande. Jag hade min första träningen för Irma, jag började blogga och Cree började gå på tillskotten jag och Sofia från NAF valt ut för att passa henne. Hösten har bestått av att bli stabilare på 130cm nivå vilket jag tycker vi blivit. Vi har kvalat till 135/140cm men där känner jag själv att jag inte riktigt är än, även om jag vet att det inte är några problem för Cree. Senaste tiden tycker jag även jag utvecklat min ridning i markarbetet och Cree har blivit väldigt fin att rida till vardags så jag hoppas till nästa år vi kan ta med oss det in i hoppningen. 

2023 lär bli ett spännande år med nya mål och utmaningar. Mitt mål till nästa år är att bli en bättre ryttare så att vi förhoppningsvis kan etablera oss i större klasser. Jag vill tacka NAF extra mycket för detta året och möjligheterna som getts tack vare dem. Nu har vi ett spännande år framför oss. Gott nytt år på er!

Almida Ericsson

Hej allihopa!

Nu har det varit en vecka med temperaturer under -20° C nästan varje natt hos oss i Stockholm. Haldor står i utebox och det kräver viss planering med såväl vatten som fryser som med täcken som värmer ordentligt. Jag tänkte därför dela med mig av lite tips och tricks vi använder oss av nu under vintern!

I boxen har Haldor en termobar som ger tillgång till is-fritt vatten under hela natten. Den rymmer dock endast 30 l vatten och han har därför en vanlig vattenhink med 20 l som vi testat lite olika lösningar för, för att hålla den is-fri. Vi har både testat med att hälla lite olja i vattnet, lägga i en petflaska som flyter omkring och stör isbildningen samt fylla en petflaska med lite varmvatten och salt, och hoppas på att den värmer vattnet ett tag i alla fall. Det har funkat om det inte varit så många minusgrader men när temperaturen närmar sig -10 fryser även det. Något jag läste om häromdagen var att man kan spänna fast sittunderlägg/sittdynor runt sin vattenhink och få ett ganska bra resultat. Det är något jag har tänkt att testa!

I hagen har vi inte tillgång till el, för att på så sätt kunna ha en eldriven termobar. Vi har därför en helt vanlig kylväska som man kan ha matvaror i. Med locket stängt under natten har det isolerat vattnet bra och ger honom vatten under dagen. För att undvika att locket fryser fast stryker vi på lite vaselin runt kanterna på locket. För extra isolering skulle man kunna ställa ner frysväskan i en vanlig vattenhink med halm i.

Vi har även förmånen att stå i ett stall med höautomat. Haldor får då högiva vid 22.00, 02.00 och 06.00. När han får mat mer frekvent kommer han igång i kroppen och det är dessutom bra för magen att få mat ofta och mycket grovfoder. De nätter då det är riktigt kallt ger vi ibland lite halm som han kan tugga på under natten som extra hjälp för att hålla värmen.

Nu i helgen när temperaturen istället börjar närma sig 0°C, kan vi istället få problem med styltor i Haldors skor. Om vi inte har snösulor brukar vi stryka på lite olja i sulorna så att det blir svårare för styltorna att fästa. Det kan antingen vara NAF Farrier Solution eller matolja.

På min instagram (@idapelander) har jag lagt ut en video där jag summerar det första halvåret med NAFs träningsakademi. Så kika in där om ni undrar vad jag främst har tagit med mig under den första tiden!

Annars får jag och Haldor önska er alla en god jul och ett gott nytt år! Vi hörs igen 2023 med nya mål inför en ny tävlingssäsong!

Ida Pelander

Hejsan!

Vilken kyla som kommit de senaste dagarna. Idag passade vi på att rida ut i skogen när solen var framme, det var riktigt krispigt men fint i skogen. Det jag tycker är värst med kylan är alla lager kläder man blir tvungen att ta på sig så man känner sig osmidig i sadeln. Dessutom tycker jag att det är svårt att hitta bra ridskor som är varma men samtidigt smidiga så att de går att rida i, så just nu kör jag på fler lager strumpor istället. 

Igår var vi på vår sista tävling för året i Åstorp. Jag gillar verkligen det tävlingsstället då de har tre ridhus vilket är väldigt lyxigt och bra när det är fruset ute. Vi hoppade två klasser, 120cm och 130cm. Jag är mindre nöjd med min ridning i första klassen då jag tycker jag red stressat och pressade henne i onödan vilket gav oss ett nedslag i kombinationen. Andra klassen är jag mycket mer nöjd med då jag behöll mitt lugn och tog tid på mig mellan hinderna så att det inte blev stressat vilket även gjorde Cree mycket lugnare. Det var bara på ett ställe som jag skulle vågat sitta tillbaka och ta en extra förhållning in till kombinationen, så det blev ett ner även i den klassen. Det är verkligen påtagligt hur små marginaler som krävs för att få ett pet. Men det är även det som gör denna sporten så spännande. Jag har väldigt lätt för att lägga stor skuld på mig själv så fort jag gör ett misstag, även om det är litet. Johanna sa en klok sak till mig: "Du gjorde det du trodde va det rätta beslutet i den situationen". Det tog jag verkligen till mig för varje beslut jag väljer att ta på banan, som måste tas väldigt fort, gör jag för att jag vill skapa de bästa förutsättningarna för mig och hästen att komma till hindret. Men då besluten måste tas fort kan man heller inte alltid räkna med att det blir perfekt varje gång. I efterhand kan man alltid hitta saker som man kunde gjort bättre men det går inte heller att döma sig själv för varje liten grej som man kunde gjort annorlunda då man gjorde det man trodde var rätt.

Det jag ska fokusera på nu i vinter är att hitta ett lugn i min ridning så även Cree kan bli mer lugn i sig själv. Det jag känner är mitt problem nu är att jag antingen är för på eller för av. Jag vill kunna hitta ett mellanting där jag kan vara effektiv men samtidigt lugn i mina hjälper. Det är detta jag och Irma har fokuserat mycket på med övningarna vi gjort på träningarna som ni kan hitta här: https://www.hippson.se/artikelarkivet/traningsakademin/hitta-rytmen-med-irma-karlssons-ridovningar.htm

Det är en lång bit kvar från dit jag vill komma men det känns bra att ha ett mål att jobba mot. Andningsövningen Johanna gav mig känner jag har gett resultat senaste veckan. Jag har mycket lättare att känna mina spänningar vilket även gör att jag kan släppa på dem. När jag vågar slappna av helt tycker jag även Cree vågar slappna av, vilket låter helt rimligt och som jag nu blivit mer medveten om. Jag använde även mitt tidsschema jag hade gjort över tävlingsdagen för att kunna gå tillbaka till det när nervositeten kom för att hitta tillbaka till rätt fokus igen. Igår hade jag ingen större nervositet så jag behövde inte använde det aktivt men jag ska absolut fortsätta med det då jag tror jag kan jobba med det förebyggande för nervositeten.

Jag ser fram emot vinterträning så att vi är i toppform till nästa år. Tills dess önskar jag er alla en god jul!

Almida Ericsson

Hej allihopa!

Som jag skrev i förra inlägget har jag nu haft min första mentala träning med Johanna Lassnack. Det var väldigt intressant och givande och jag har nu ett par övningar jag arbetar med dagligen. Mer om vad vi pratade om under träningen kommer i en artikel på Hippson!

Jag var även på plats i Friends arena under söndagen och tittade på ponnyküren och finalen av Lövsta Top 10 dressage. Det var väldigt roligt och inspirerande! Jag har alltid tyckt om att se på när andra rider eftersom det alltid finns något man kan lära sig! Det spelar ingen roll om man sitter på läktaren på hemmaplan eller om man tittar på Jessica von Bredow-Werndl som vinner küren på 88,8%, det finns alltid något man kan inspireras av. Något jag speciellt reflekterade över när jag satt på läktaren var hur pass mycket ryttarna utbildar sina hästar, även när de är inne på banan. De berömmer och kräver ingenting som de vet är utanför hästens förmåga. Allt för att hästen ska få en bra upplevelse och ett bra självförtroende för att utvecklas vidare. Vid ritter då ekipaget samlat på sig ett antal misstag tycker jag att man kan se hur ryttarna lägger ner kraven lite och snarare bygger på erfarenhetsbanken och förtroendet häst och ryttare emellan. Något annat som inspirerade mig var hur väl ryttarna med sitsen kunde hjälpa sina hästar. Hur de sitter för att störa så lite som möjligt och kunna inverka på allra bästa sätt så att hästen kan arbeta så bra som möjligt.

Det är alltid lika roligt att komma hem på eftermiddagen och rida själv när man är full av ny inspiration efter en förmiddag på Friends arena. Den dagen hade jag planerat in ett dressyrpass och fokuserade då mycket på min egen ridning. Hur kan jag som ryttare hjälpa min häst på bästa sätt? Vad kan jag göra för att stärka vårt samspel ytterligare? Jag jobbade då en del med övningen ”kvadraten” från senaste träningen med Mads (https://www.hippson.se/blogs/naf/var-andra-traning-for-mads-hendeliowitz.htm). De många övergångarna red jag samtidigt som jag fokuserade mycket på min egen sits. Jag kände då att jag verkligen fick honom mellan hand och skänkel samt hur han mer och mer lyssnade på mina vikthjälper. Vi båda var väldigt nöjda och glada efter det passet! Att se på dressyr i toppklass är perfekt inspiration under vinterträningen!

Jag hade tyvärr inte möjlighet att vara på plats när Mads red Lövsta Future Challenge för unga hästar men det var väldigt kul att det gick så bra! Grattis till andra platsen Mads!

Nu fortsätter vi träna på, både på banan och mentalt! Ha en så trevlig vecka och så hörs vi snart igen!

Ida Pelander