TACK alla ni som läser, följer bloggen och hör av er på Instagrams DM.
ALLTSÅ passerat 12 TUSEN läsare!!!!!!!!! NI ÄR FANTASTISKA!!!!!!

Jag har haft en liten timeout eller rent ut sagt ett mentally breakdown. Rätt skönt att tillåta sig själv att faktiskt bryta samman för att sen resa sig upp igen. 
Klassificeringen tog otroligt hårt på kroppen. De tänjde på min kropp i positioner som inte är möjliga för mig då jag saknar vissa leder, ligament och delar i bäckenet. 
Jag sa aj såklart eftersom att förböja en del som är stopp gör ont. I efterhand skulle jag sagt stopp istället för ett aj. 

Men nu är den klar. Jag fick korrigeringar på mitt medicinska kort. Och trots att jag har massor med underlag på min skadehistorik så behövs mer in.
Nu har jag x antal tusen röntgenbilder att sortera ut samt inväntar kompletterande intyg att skicka in. 

Klicka här för att komma till regelverket: FEI paradressage compensating aids guidelines

- Hårt handtag på sadeln. 
För att förhindra att jag tappar balansen
Min tolkning av FEI: Materialet av ex läder, stabilt. Max höjd 10 cm från framvalv. Och 30 cm bredd. 3 cm från min magdel. 

- Snoddar på stigbyglarna
Jag köper vanliga breda gummiband

- Läderrem mellan stigbyglar till sadelgjord
För att stabilisera fot och nedre del av kroppen
Dessa måste användas tillsammans med säkerhetsstigbyglar. 
Läderremmen (sporrem) får ej kortare än 5 cm från sadelgjord till stigbygel. 

- Kardborreband över låren

- Knut på tyglarna
För att få grepp om tyglarna som glider. Dessa knutar skadar min artros mer än gör nytta. Dock gick ej handtag igenom. Så därav kommer troligt mina tyglar tyvärr fortsätta att glida ur greppet.

- Växla mellan att rida lätt eller sitta ner
- 2 spön 
För att underlätta då benen är kraftlösa och tappar känsel. 
Dock är min ena häst inte alls förtjust i att jag har spö, så där kämpar vi på att hitta en ergonomisk positionering av mig istället. Och arbeta med ett annat språk. 
Max 120 cm långa

- Nicka vid halt
- Padd ovanpå sadeln

Har fått några frågor på Instagram, DM:
"Hej, jag tycker du är superduktig och rider dina hästar sååå mjukt och fint!!!!! Men varför var inte du med i enköping? ska till starta sm?"

Vill börja med att säga tack, vad glad jag blir att du tycker om det du ser. :-)
Jag valde att inte starta OBS klasserna i Enköping som är  uttagning/mönstring till Svenska Paradressyrlandslaget, då den kom alldeles för nära inpå klassificering och min kropp var helt ur fas. 
Dalgaards Dux och jag är kvalade för SM 2024 men kommer troligt avstå detta år. 
Möllegards Romeo har möjlighet att kvala under kommande månad men får se. Han har nerverna på utsidan i främmande miljöer vilket gör det osäkert för mig som har benen "fast" i sadeln.
Självklart lossnar spännen vid ett fall men ändå. För mig är säkerheten A och O vid all hantering med dem så att flänga runt utan kontroll bara för att vi "kan" är inte min grej. 
Vi ska ha en hitta tillbaka till det som är roligt år är tanken. Är flera utmaningar med kroppen och grunden i allt är att ha roligt. Och det ska vi ha :-) 
Sen vilka klasser det kommer att bli är en annan sak. Galoppen och skolor är svårast för mig så det tränar vi extra mycket på. Det gör att kroppen är ännu mer sliten efter ett pass. Men men skam den som ger sig!

"Hej hopp i galopp! Kan du tipsa om en bra övning för min ponny springer mest med huvet i luften eller kröker mycket på nacken så den rullar ihop sig"
Jag tränar mina hästar mycket i skritt, det är fantastiskt vad givande det är! Lilla och stora fyrkanten, nyttjar varje hörn, varje bokstav. När det sitter utan spänning så tar vi det i trav, samma sak där, sen galopp. 
Om något inte fungerar så går vi tillbaka till skritt, gör om och gör rätt. 
Min filosofi är att fungerar det inte så nöt inte på, gå tillbaka till skritt, ha inte för bråttom. 

"Vad har du för underlag på din fina ridbana?"
Jag har sand. Men har offerter på olika former av underlag. Det lutar åt textil, men inget klart. Finns andra planer med som innefattar bygglov. Men jag vill hitta tillbaka till glädjen först. 

"Varför galopperar du om det är dä du har svårt för??"
För att inga program jag tävlar är utan galopp. Så det är enda alternativet att göra så att jag kan med det jag har utifrån de förutsättningar jag har idag.

Det var allt för idag!

Njut av vårsolen! Och kram på er!

FOTO: Privat, Årsdebut LA:3 Dux och Marie 70,396%

Ett års väntan och längtan är snart över!

imorgon åker jag och en av mina Parakompisar till Ypäjä för internationell klassificering.

Timmarna av läkarbesök och ett gediget tjatande efter rätt dokument som ska till FEI för godkännande innan man blir tilldelad en tid. 
En internationell klassificering står högre i rang än den Svenska. 
Klicka gärna in på FEI och vad klassificeraren bedömer 

imorgonbitti har jag ett läkarbesök innan det är dax för att påbörja resan upp mot Stockholms båtterminal.

Älskar mina nya tyglar, de hjälper mig en hel del, svårt är det ändå men det glider inte fullt lika❤️

Synd man inte får tävla med dem .

Så här fäster jag snoddar på mina stigbyglar och som ni ser är min fot placerad långt in men det behöver vara så för att hjälpa mig med balansen. 
När ryggslutet krossades och var tvunget att sågas av så innebar det att nerverna som löper genom ryggraden och ner till Sakrum kapades med 😔

Det är många pararyttare har magnetsstigbyglar vilket verkar supersmidigt!

Tänk att kunna slippa de fula snoddarna! Men de hjälper att ha fötterna på plats men när benen tappar känseln är jag maktlös. 

Hemma på gården har vi elrullstolsträning. Dux är lite skeptisk än men det kommer. Det är viktigt att de båda får den tid de behöver.

Den vanliga lilla rullisen funkar jättebra med dem. Jättemysig att komma ut på långrullenad 😍

Dux och jag åkte till Sanna i söndags, alltid lika mysigt där! 
Vi lyckades lossa på lite spänningar och vi alla tre var mycket nöjda med passet. 
Pga mina skador är enormt svårt för mig att rida ihop en häst och man får gott andra mjuka vägar. 
Jag önskar att det vore enklare att komma iväg men nu är ju livet så här. Bara att acceptera. 



Världens bästa vänner! Utan hästarna hade jag nog inte klarat mig tillbaka, livet är nyckfullt 💕

Idag är det fredag, för många innebär det att komma hem, mysa på olika sätt. 
För mig är det dagen då jag och mina hästar har vilat klart för stunden. 
Vad gör ni under erat fredagsmys?

Det händer ganska mycket runt mig just nu så jag fokuserar på en sak i taget. Det 
Jag ska satsa på mig själv och mitt och mina partners välbefinnande. 
Men varför är det så svårt att göra det? 
En del tror jag är att vi många är uppkopplade på sociala medier nästan 24-7 på bott och ont. Vi ser saker, tar intryck av, lärdom av, kritiserar etc etc.
Jag läste igår ett underbart inlägg som en Silvferbjälke la upp - alltså det är så träffande många gånger. Och just detta inlägg fångade mitt fokus lite sådär extra. 
Det handlar om att vara just om att vara närvarande. Läs själv, mycket bra tycker i alla fall jag! 

Utmaning: Vart ska jag börja? 
Hur lär man sig att se sitt eget värde?  Hur vet man vad nästa steg är för att steg för steg i lagom takt komma framåt?

Det tog mig år att negativa tankar om mig själv för att inse att jag behöver faktiskt hjälp att trassla ut mitt garnnystan. 
För att nå dit krävdes det att vara på botten, att såkallat landa och erkänna för mig själv att jag behöver hjälp att reda ut saker. 
SÅ mina vägar korsades av mentala coachen Christina Bolander. En guldgåva och jag kommer att vara henne evigt tacksam för att hon orkat med mitt eviga trasslande och att hon efter någon minut insåg att HJÄLP hennes hjärna är ju full av måsten.... 

Hur gör jag för att ta mig vidare (Kontakten med Christina)
Vilka delar ska jag börja med (Jag har ju så mycket hela tiden att jag håller andan o kör)
Vad kommer min omgivning att säga (tex sociala medier, går jag ur normen av att inte passa in...)
Hur vet jag ens att det kommer fungera (kontrollbehov)

Jag minns Christinas lugna varma röst: Jag vet vilka steg du behöver ta, hur vi ska göra göra för att det ska fungera, jag finns vid din sida.

Jag har nu några förhållningssätt jag har lärt mig från min menatal coahch att förhålla mig till som jag tänkte dela med mig av till er: 
- Tillåta mig att må bra, vid negativa röster, tankar, så ställer jag mig frågan högt till mig själv.. tex ÄR JAG SÄMST???? Svaret blir högst troligt nej. osv. 
Livet är inte att härda ut i det evigt snurrande ekorrhjulet. 
För att skapa mervärde för mig så har jag kommit till insikt att jag behöver: 
1. Inse vad jag värderar att satsa på för att utveckla mina styrkor, färdigheter och bibehålla min drivkraft, livsgnista. 
2. Ta steget ATT GÖRA, ta små steg, lite i taget OCH se positivt på NU ÄR DET ÄR KLART! Just den lilla saken är i alla fall  för mig otroooooligt lätt att förbise. 
Ex... Åh Marie du o Dux kom ju 2:a i första klassen på SM 2023 
Jag: Tack - jorå jag hade tur alla de andra hade inte turen på sin sida
Sen är det inte mer med det. Men här behöver jag göra en backspegelreflektion och faktiskt se vad var det som gick bra, varför fick vi en 8 på den ökade traven just där o då, hur red jag, vad var det för underlag osv. 
Jag delar numera ned ett program i delmål. Målet behöver vara reallistiskt och nåbart, accepterat av mig men också i samspel med min partner. Har jag 2 partners så är det 2 olika individer vilket då innebär 2 acceptanser med var och en av dem.

Delar med mig förenklad bild vart jag är just nu: 

Dux
- skrittas igång, skritt med fokus på djup och låg med en fin genomsläpplighet i ryggen.
- Sadel är omvärmd och den ska formas in under tiden. 
- Passa in hans handgjorda bett som ska passa just hans lilla söta pussmun och vara godkänt för tävling - Bombers!
- Anmäld till årets första tävling.

Romeo
- Joggas igång, passa in lite nya bett, vi ska testa att gå från tredelat till tvådelat. 
- Anmäld till årets första tävling.

Jag
- Hålla fokus på vart vi ska, vem jag är och vad som fungerar för mig och oss och hålla fast vi det. 
- Vara i bubblan 
- När jag är med mina partners (hästarna) så ska jag var närvarande dem. Jag ska fokusera på dem, släppa mobil och sociala medier. Filma i all ära, men sen på kvällen i soffan kan jag ägna mig åt sociala medier. 
- Jag filmar inte själv i mer än skritt ibland med en fin bakgrund, men jag kommer inte tumma på säkerheten att filma i andra gångarter. En olycka händer så lätt. Ja må vara för överförsiktig, men en jag har ett brett konsekvenstänk och jag är mån om de alla runt omkring mig. Den stunden jag är med hästarna är deras kvalitetstid och det är då vi bygger tillit skapar förtroende och de läser av alla mina energier. Alltså hästarna... vad skulle vi göra utan dem? 
- Hitta en lagom nivå där min hälsa och träning lirar ihop.

Tack för idag och kom ihåg att just Du är bäst på att vara just Du! 
Du har tagit dig dit du är idag och det är grymt jobbat! 

Kram på er!