Dejas inställning till tävling är alltid positiv.
    
Nu är sista OS-starten gjord i Rio de Janeiro för Patrik Kittel och Deja. De avslutade med en riktigt fin ritt, dock inte den som Patrik egentligen hade velat visa för domarna.
  
Text: Annelie Lundkvist
Foto: Tomas Holcbecher
  
Inför avresan till Brasilien har Patrik och Deja finslipat sin kür som var avsedd för de olympiska spelen, men för bara några dagar sedan kom beskedet. Rättigheterna till musiken blev inte godkända.
– Tyvärr fick vi inte godkänt av Stevie Wonder att använda kürmusiken och jag ville inte chansa. Man kan inte rida utan ett godkännande, för en stämning vill man inte ha på halsen, förklarar Patrik.
  
Tog den gamla küren i finalen
Därför blev det till att gräva i arkivet och plocka fram ett annat kürprogram som han och Deja känner väl till, men inte har ridit på länge.
– Det var drygt tre år sedan vi red det programmet. Deja blev lite osäker inne på banan och kände nog att detta inte var vad vi hade övat på. Men hon är en fantastisk individ som alltid gör sitt bästa.
Tyvärr blev det lite småmissar för ekipaget. Patrik berättar att han gjorde missar i alla serier, både större och mindre, samt i sista piaffen. Även om han försökte reparera det blir det kostsamt i en OS-final.
  
Fokuserar framåt
Närmast ska han titta på Tinne Vilhelmson Silfvéns och Don Auriellos ritt, sedan har det redan börjat locka med OS i Tokyo 2020. Något Patrik ser som ett självklart mål för framtiden.
– Det har varit ett fantastiskt OS här, vi har haft väldigt roligt och har gjort bra ritter, avslutar han innan det är dags att springa vidare till Tinnes framridning.

Deja fullkomligt dansade fram inne på banan.
 

Tack för fina ritter i Rio, Patrik!

I söndags avlutades Falsterbo Horse Show och med svenska ögon sett gjordes det på bästa möjliga sätt - Jens Fredricson vann Falsterbo Grand Prix. I vanlig ordning var så klart hela veckan full av höjdpunkter. Nu avslutar vi årets bevakning med att blicka tillbaka i ett blidspel.
 
Foto: Ida Röök 

Hippsons husbloggare My Almqvist är hästskötare hos Jens Fredricson och har arbetat i tre år med Lunatic. Här intervjuas hon av Falsterbo Horse Show efter dagens Grand Prix-vinst - och hon är så klart väldigt glad.
  
 

–  Jag hade det på känn. Jag har mått så bra och varit så stark mentalt, allt har stämt till 100 procent. 

Så säger Jens Fredricson om vinsten i Falsterbo Grand Prix. Nyckeln till framgången ligger i bra planering – och en otroligt stark känsla att segern var på gång.

Jens Fredricson var som enda svensk med till den andra omgången i Longines Falsterbo Grand Prix. Lunatic hoppade helt fantastiskt i den första rundan, där banan bjöd på en hel del klurigheter. Inte minst var det den sista distansen som ställde till det för en mängd ryttare. Många var felfria fram till den allra sista, gigantiska oxern – Angelica Augustsson och Livello till exempel.

Jens Fredricson fick en skämtsam smocka av tvåan Marcus Ehning när de stod på podiet under prisutdelningen, i dag var inte den legendariske tysken oslagbar.

– Efter Marcus omhoppning sa alla att ”det där går inte att slå”. Men det gjorde det, vilken fantastisk avslutning, säger förbundskapten Sylve Söderstrand, märkbart nöjd med hur Falsterbo-veckan slutade.

Lunatic var perfekt

Jens själv säger att känslan var 100 procent rätt.

– Det smittar av sig på Lunatic. Han känner mig utan och innan den hästen. Det finns ingen som honom, han passar mig som handen i handsken. Lunatic har ett ben här och ett ben där när han hoppar, men han vet vad som krävs för att ta sig över, och så gör han det.

I dag stämde hans plan hela vägen fram.

– Jag trimmade med hjälp av Henk Nooren i morse och då var Lunatic bara helt perfekt. Han kändes hur fin som helst.

Jens framhåller att det är just coachningen vid sidan av som gjorde att det gick så bra.

– På en sådan här tävling har jag stöttning av Sylve, Henk och många andra som jag kan bolla tankar och idéer med. Jag valde exempelvis att gå på åtta språng fram till den sista kombinationen i första rundan, det var inte många som löste det så. Hade jag gjort annorlunda hade jag kanske haft nedslag, säger han.

Full fart framåt

I omhoppningen kände han inför näst sista språnget att han var tvungen att gasa ännu mer. Mellan näst sista och sista hindret gav han och Lunatic därför allt.

– Jag hade en stor fördel av att gå ut sist i omhoppningen. Hade Marcus varit sist hade han ridit snabbare. Men jag släppte på helt efter sista hindret, det var bara full fart som gällde. Lunatic är som en liten kanin, han bara landar och sätter fart. Han är inte heller lika lång tid i luften, i och med att han är så snabb i språnget.

Landslaget i hoppning har på senare tid tagit hjälp av en mental coach.

– Jag träffade henne i torsdags. Hon kom in i stallet och frågade hur jag mådde. Jag svarade ”bra”. ”Jag ser det, du kommer att vinna”, sade hon då. Hon såg exakt på mig hur stark jag var mentalt, säger Jens. 

Jens Fredricson borde nu vara självskriven i EM-laget. Tillsammans med Sylve skulle saken diskuteras under söndagskvällen.

– Vi ger besked nästa vecka, säger förbundskaptenen.

Text och foto: Ida Röök

MISSA INTE BILDSPELET I TOPPEN PÅ SIDAN!