Nicola och Olivier Philippaerts trivs i Sverige. FOTO: Annelie Lundkvist

De är unga, framgångsrika och kommer från en riktig hästfamilj. Vid en ålder av 21 år har brorsorna Philippaerts från Belgien skördat stora framgångar, och de är enligt dem själva bara i startgroparna.

När Hippson stämt träff med killarna vid pressrummet, under tävlingarna i Friends Arena, möts vi av Olivier – som är på plats tio minuter före utsatt tid. Han har blivit ombedd av brorsan att infinna sig för att möta en svensk reporter, mer vet han inte. Men han ber direkt om ursäkt för att hans bror inte har hunnit ner från hotellet.


– För oss har det har alltid varit hästar som gäller, vi hade alla förutsättningar för det hemma med fina ponnyer och ridanläggningen. Så det var inte så mycket att fundera över, förklarar Nicola Philippaerts, när han väl dyker upp.
Han får medhåll av brorsan.
– Vi har fått fantastisk support i och med våra förutsättningar, säger Olivier.

Pappa Ludo stöttar
På anläggningen hemma i belgiska Dorperheide har familjen ridhus, utebana, ridslingor och alla andra faciliteter man kan tänka sig. Totalt finns det plats för 55 hästar, som dagligen rids både av familjemedlemmar och anställda ryttare.
Pappa Ludo Philippaerts har ridit fyra OS, han tävlar inte lika aktivt på den högsta nivån längre, utan jobbar med att hitta hästar till bröderna och deras yngre syskon. Något som visat sig vara ett heltidsjobb.
– Nästan alla hästar i vårt stall är till salu. Vi har dock fördelen att ha en hästägare som äger tre av mina hästar och en av Oliviers. De hästarna är inte till salu, utan det handlar om ett långsiktigt samarbete, berättar Nicola.

Tävlar 40 helger om året
Totalt sitter bröderna på runt åtta hästar varje dag, och lämnar gården 40 helger av årets 52 för att delta i tävlingar runt om i världen. Av förklarliga skäl bor de fortfarande hemma även om de hunnit bli 21 år gamla. De är ju ändå borta merparten av årets dagar.
Bröderna rider sin sista tävling i Mechelen efter jul, sedan är det dags för en efterlängtad semester. Vintersemestern känns nästintill helig och är ett välkommet avbrott i vardagen där killarna lämnar gården, stallet och ansvaret för att ladda upp inför nästkommande tävling.
Som ung kan det vara svårt att ha ett fungerande förhållande under en aktiv tävlingskarriär, men Nicola och flickvännen får det att fungera väldigt bra.

Krävande vardag
I och med att familjeföretaget riktat in sig på att sälja hästar ligger det ett stort ansvar på Olivier och Nicola. Utöver att rida sina tävlingshästar ska de även rida försäljningshästarna, och visa upp dem för potentiella kunder som kommer till gården.
– Jag brukar försöka rida mina bästa hästar direkt på morgonen, då har man gott samvete för att de har fått sin uppmärksamhet utan stress, säger Olivier.
Sedan tvillingarna började rida har pappa Ludo stått för träningen, något han fortfarande gör. Han beskrivs av bröderna som en rättvis men krävande tränare, som alltid vill höja deras ridning till nästa nivå.
Även om de kommer ut från banan efter en felfri ritt, som räckt till seger, har Ludo någon detalj han tycker kan ändras – för att prestationen ska bli ännu bättre.
– Vi har en hög nivå att leva upp till, något som gör att vi hela tiden utvecklas, säger Nicola.
   

Bröderna har ständig tillgång till bra hästar. FOTO: Ida Röök

Sammanhållning och syskonkärlek
Den ständiga längtan efter att utvecklas, hungern efter att lära sig mer och strävan efter att sätta den perfekta rundan är något som kännetecknar ryttare av världsklass. Olivier och Nicola är inga undantag – de är överens om att så länge de dagligen känner glädje i ridningen så kommer de att fortsätta.
Brorsorna är tvillingar, rider familjens hästar hela dagarna och åker väldigt ofta på samma tävlingar. Men de känner aldrig att det blir för mycket att umgås hela tiden, snarare tvärtom. Båda tycker att det är kul att utvecklas i ridsporten tillsammans.
Eftersom de rider på samma nivå och ofta rider samma tävlingar tar de hjälp och stöttar varandra i utvecklingen. 

Under tävlingarna i Friends Arena får de inte hjälp av pappa Ludo, både han och mamma Veronique är upptagna med tvillingarnas yngre bröder Thibault och Anthony i helgen.
– Våra bröder tävlar också. Thibault rider en juniortävling i Holland denna helg och Anthony, som inte har tävlat så länge, rider en tävling hemma i Belgien, berättar Olivier.

Mamma är dressyrryttare
En viktig pusselbit i familjen Philippaerts liv är mamma Veronique, som håller koll på alla tävlingsscheman och på företagets ekonomi. Dessutom tävlar hon dressyr, hemma i stallet står två tävlingshästar som hon har tävlat med upp till S:t Georges på nationell nivå.
– Mammas hästar är ett undantag i stallet, de är inte till salu, säger Nicola med ett leende.
Veroniques intresse för dressyr, och familjens insikt om markarbetets viktiga roll i hoppningen, gör att en dressyrtränare kommer till gården två gånger i veckan för att ge ridlektioner.

Trivs verkligen i Sverige
Tvillingarnas framtidsplaner är glasklara – familjeföretaget ska fortsätta att utvecklas, så även de själva. Att återigen få uppleva stora segrar, som Nicolas världscupseger i Göteborg 2012 och Oliviers stora Grand Prix-seger i Spruce Meadows samma år, är sådant de ser fram emot med glädje och förväntan.
Bröderna är överens om att den svenska publiken är fantastisk. Tävlingarna och atmosfären i Stockholm imponerar på Philippaerts, som inte trodde att det skulle bli så här bra första året.
Och Nicola fortsätter att skörda framgångar i Sverige, på lördagen under Sweden International Horse Show vann han kvällens 1,50-hoppning där han belönades med en bil.

Text: Annelie Lundkvist 

I helgen som var fick vi se en välbekant häst i Falsterbo – med en ny ryttare i sadeln. Angelica Augustssons Mic Mac du Tillard togs tidigare i år över av David Will.
– Jag försöker att inte kontrollera henne för mycket, hon måste få vara lite galen, säger han.

Angelica flyttade från Tyskland till Belgien tidigare i år. Därmed fick hon lämna kvar superhästen Mic Mac du Tillard hos tidigare arbetsgivaren Dietmar Gugler i Tyskland.
– Det var så klart väldigt tufft för henne. Mic Mac har alltid varit Angelicas favorit, ända sedan hästen kom till oss, säger David Will.
Han tog över det egensinniga stoet och har gjort det med både framgång och motgång. De har bland annat vunnit en 1,50-klass, men i första klassen de startade i Falsterbo fick de tre nedslag.
– Jag red inte tillräckligt bra helt enkel. Hon behöver mitt stöd, hon är väldigt försiktig och känslig och är jag inte med henne hoppar hon inte lika bra, säger David.
  
Ödmjuk inför uppgiften
Han har ridit Mic Mac en del på hemmaplan även när Angelica tävlade henne.
– Så jag känner henne en del och vet lite hur jag ska göra. Men jag rider henne inte ens hälften så bra som Angelica, ännu i alla fall, säger han ödmjukt.
I söndagens Grand Prix-klass kom David fyra med Mic Mac, efter fyra fel i grunden.
– Det är viktigt att jag låter henne vara som hon är. Hon kan inte passas in i en mall och det måste jag vara medveten om hela tiden.
Än så länge har han inte känt av några tendenser till att Mic Mac skulle bli istadig inne på banan. Ni minns kanske att Angelica Augustsson hade problem med att stoet reste sig och vägrade gå från utgången vid ett par tillfällen.
– Nej, men jag försöker tänka på att hålla lite fart när jag rider förbi utgången. I början hade jag det mer i bakhuvudet att det kunde bli så, men nu tänker jag inte alls på det.
Om inte Angelica flyttat från Tyskland och bytt arbetsgivare hade kanske hon och Mic Mac varit tilltänkta att starta i VM i Normandie senare i år.
– Nja, nej. Några tankar på ett mästerskap har jag inte för henne. Självklart vill jag vara ute och tävla på hög nivå, men jag satsar inte på att hon ska gå VM alls, säger David Will.
 
Text & foto: Ida Röök 

Alexander Zetterman har gjort 21 starter under Falsterboveckan, målet var att vinna allt. Han fick nöja sig med flera placeringar och seger i den största Grand Prix-klassen, och med att ha dragit in prispengar på omkring en miljon kronor.

44 ryttare kom till start i Longines Falsterbo Grand Prix, varav åtta svenskar. Med till omhoppningen var Niklas Arvidsson på Click and Cash 1155 och Alexander Zetterman på Cafino, tillsammans med nio andra ryttare. Inte minst var det trekombinationen i grundomgången som skapade problem för flera av ekipagen.
Alexander Zetterman gick ut tidigt i omhoppningen och satte en riktigt snabb nolla. Ryttare efter ryttare fick fel i omhoppningen – eller red långsammare än Alexander. Och så var segern ett faktum.
– Jag är helt utmattad. Det har varit så mycket den här veckan och allt har planerats in i minsta detalj. Min häst är fantastisk och jag blir överväldigad när jag tänker på att han gör allt som jag ber honom om. Han har ett så stort hjärta, säger Alexander på presskonferensen efter klassen.

Flera bud på Cafino
Cafino är en elvaårig valack som var med Alexander i USA och tävlade i vintras.
– Vi började med några mindre 1,20-klasser, men då kom vi inte ens fram till första hindret, han bockade och hade sig. Nu har vi jobbat ihop oss. Det har kommit flera bud på honom, flera ryttare har provat honom man han har alltid kommit tillbaka till mig. Det känns som att det är meningen att det ska vara vi två. Det blir väldigt känslomässigt när jag tänker på det, säger Alexander.
Cafino tävlades tidigare av Karl-Jakob Ingvarsson, bland annat har han gått young rider-EM, men steget till att vinna en femstjärnig internationell Grand Prix-klass är förstås stort, något som förbundskapten Sylve Söderstrand också intygar.
– Både Alexander och Cafino har utvecklats massor det senaste året. Alexanders teknik i ridningen har förfinats och Cafino har höjt sig inte bara ett snäpp utan två eller tre, säger han.
Alexander har alltså haft en fullproppad Falsterbo-vecka, med 21 starter. Han har kunnat dra in runt en miljon i prispengar med hjälp av placeringar och den avslutande segern – och så en tjusig Longines-klocka förstås.
– Jag sa för längesedan att jag inte skulle köpa någon klocka utan vänta tills jag vann en. Men så dröjde det så länge att jag skaffade en Longinesklocka ändå. Men den gick sönder så den här är välkommen, säger Alexander.

Trött men inte omotiverad
Inför den sista starten för veckan var han ganska avslappnad.
– Eftersom jag är så trött hade jag ingen energi för att kunna vara nervös. Jag var motiverad men avspänd och visste vad jag behövde göra. När jag hoppade av Cafino efter grundomgången kunde jag knappt stå på benen, det läget är det.
Inte helt oväntat får Alexander frågan om han är klar för VM i Normandie nu i och med framgångarna.
– Nja, det vet jag inte riktigt. Men jag blickar framåt och slipar på detaljer. Det gäller att bestämma vilka tävlingar man vill göra och sikta på det. I och med detta kanske jag kan få plats på fler större tävlingar. Det är ett måste för att kunna prestera på toppnivå – att göra det här ofta så att det blir rutin. Jag kan inte gå in och överprestera varenda gång jag rider femstjärnigt, därför måste jag göra det oftare, säger han.
  
Blir taggad av pressen
Alexander funkar som bäst när han rider under press.
– Den där söndagen när det ösregnar, man ska starta avdelning B och klockan är sex på kvällen, då gäller det att motivera sig. Pressen motiverar mig, jag är en ganska avslappnad person som behöver ha den för att motiveras. Skulle jag rida VM har jag en hel nations förväntningar på mig, säger han och fortsätter:
– Jag tänker mycket på alla som står bakom mig, att det här är min betalning till dem – min mamma, min bror, min hästskötare, hästägarna och sponsorerna. Min mamma finns alltid där, hon hade ju kunnat göra något annat av sitt liv men har valt att stötta mig och min bror.
Hela tre sekunder skilde segraren från nummer två i resultatlistan, tyska Andre Thieme och Contanga 3.
– Det är respekt att vinna så stort. Jag tyckte att jag höll bra tempo men så såg jag resultatet när jag kommit över mållinjen, jag trodde nog att jag red snabbare, säger han och fortsätter:
– Det är häftigt med publiken, under prisutdelningen stod jag bara och tänkte att ”hjälp vad häftigt”, jag undrar då hur Alexander kände sig.
Niklas Arvidsson fick dessvärre ett stopp i omhoppningen efter att ha kommit för nära hinder nummer två. 

Text: Ida Röök
Foto: Ida Röök/Annelie Lundkvist 

Här hittar du fullständigt resultat.

 
Falsterbo Horse Show intervjuar Alexander:

Patrick van der Meer - en nöjd segrare.

Den sista dressyrklassen under Falsterbo Horse Show blev sjuåringarnas final, med tio startande ekipage. Segrade överlägset gjorde Patrick van der Meer med Coco Chanel, på 74,12 procent.
– Det är en sådan otrolig atmosfär här i Falsterbo, något som gjorde dagens seger ännu roligare, säger Patrick efter prisutdelningen.

Bästa svensk i klassen blev Per Sandgaard på Charmeur med 69,64 procent. Direkt efter ritten var Per märkbart besviken över några missar. När vi träffar honom efter prisutdelningen kan han inte riktigt njuta av placeringen.
– Missarna kostade andraplatsen, det är tråkigt. Men det är en väldigt talangfull häst som jag tror kommer gå hela vägen, säger Per.

Resultat


Per Sandgaard ser ljust på framtiden, det här var nämligen bara början.

Text & foto: Annelie Lundkvist