Alexander Zetterman skrämde oss rejält när han fick en jätterivning på första hindret. Här berättar han, och lagets först startande ryttare Peder Fredricson, om sina rundor.

Alexander tyckte att det var roligt att ”få en uppgift”, han var tvungen att prestera ett bra resultat i och med Peders tolvfelsrunda.
– Det är lite som att få chansen att lägga en straffspark – och att sedan sätta den, förklarar han.
Den grova rivningen på första hindret berodde enligt ”Alex” på att han valde att ta en annan väg än de flesta andra ryttarna, för att undvika en kamera i luften som han trodde att Cafino kunde bli spänd för.
– Jag kom lite snävt mot ettan och skuggorna bildade som en marklinje framför hindret. Cafino var taggad och tog av ett helt galoppsprång för tidigt, berättar han och fortsätter:
– Just i det ögonblicket, i en hundradels sekund, tänker man på alla som hjälpt en hit. Alla som har förväntningar – att man inte vill göra någon besviken. Sedan körde jag bara på enligt planen, lade det där nedslaget bakom mig. Jag har inte kommit till VM för att misslyckas.
Resten av banan gick galant.
– Det var mitt i prick. Cafino är fantastisk och i superbra form. Det blev ingen idealisk start, men sedan gick det desto bättre. Vi har pratat mycket om det med laget att allt kan gå fel här, varenda hinder som du tar dig över felfritt räknas. Det finns ingen ursäkt för att man river första hindret, det ska man ju bara klara på ett VM. Men resten satt mitt i prick, jag måste kunna vara nöjd också, det måste jag ge mig själv. Allt kan hända här, det är bara på med hårdhandskarna och köra igen.

Sibon blev "förvånad"
Peder Fredricson är givetvis nedstämd efter att ha kommit i mål med hela tolv fel efter sin nationshoppningsrunda.
– Jag kom inte in i rätt rytm på banan, den är väldigt teknisk, säger han.
Peder berättar att han kom lite fort på andra hindret, som Sibon rev.
– Han brukar backa av men gjorde inte det, det var då vi tappade rytmen.
Både häst och ryttare blev ”förvånade” av nedslaget som kom. Eftersom de tappat rytmen rev de även trean som ett följdfel.
– När man kommer in för laget är man väldigt beslutsam att gå i mål. Jag fick rida ganska hårt, särskilt in i trekombinationen, och det är jag inte van vid. Jag har aldrig varit i den här situationen med Sibon förut, berättar Peder och fortsätter:
– Sibon blev lite springig, jag försökte rida med tryck men fick inte riktigt till det. Det här var inte bra nog och inte bra gjort av ryttaren, säger han besviket.

Text & foto: Ida Röök

Rapporter, bilder, startlista, klipp + SVT Play-länk

Här hittar du SVT:s direktsändning av klassen.
Här hittar du onlineresultat.   
   

Alexander på väg in.

Många svenskar är på plats.

Sjukt fina språng!

Över pistolen också...

Alexander klappar om Cafino efter ritten.

Och så blir det en godbit också!

Peder Fredricson och Sibon på väg in.

Ritten förevigas av groomen Malin Henlöv.

Ett av hindren som Sibon rev.

Peder kämpade för att hjälpa Sibon.

Det blev många fina språng.

Sylve Söderstrand och Jens Fredricson diskuterar rundan.

Som han kämpade, Sibon!

"Attans", tycks hela svensklägret tänka.

Peder är givetvis besviken över sin runda.

På framhoppningen sprang vi på Lisen Bratt Fredricson, med lille Bill i vagnen. "Man får inte glömma att Sibon bara har hoppat på den här nivån i ett halvår, men det var inte för svårt för honom idag. Det som hände var ett ryttarfel", analyserar hon maken Peders ritt. 

I söndags avlutades Falsterbo Horse Show och med svenska ögon sett gjordes det på bästa möjliga sätt - Jens Fredricson vann Falsterbo Grand Prix. I vanlig ordning var så klart hela veckan full av höjdpunkter. Nu avslutar vi årets bevakning med att blicka tillbaka i ett blidspel.
 
Foto: Ida Röök 

Hippsons husbloggare My Almqvist är hästskötare hos Jens Fredricson och har arbetat i tre år med Lunatic. Här intervjuas hon av Falsterbo Horse Show efter dagens Grand Prix-vinst - och hon är så klart väldigt glad.
  
 

–  Jag hade det på känn. Jag har mått så bra och varit så stark mentalt, allt har stämt till 100 procent. 

Så säger Jens Fredricson om vinsten i Falsterbo Grand Prix. Nyckeln till framgången ligger i bra planering – och en otroligt stark känsla att segern var på gång.

Jens Fredricson var som enda svensk med till den andra omgången i Longines Falsterbo Grand Prix. Lunatic hoppade helt fantastiskt i den första rundan, där banan bjöd på en hel del klurigheter. Inte minst var det den sista distansen som ställde till det för en mängd ryttare. Många var felfria fram till den allra sista, gigantiska oxern – Angelica Augustsson och Livello till exempel.

Jens Fredricson fick en skämtsam smocka av tvåan Marcus Ehning när de stod på podiet under prisutdelningen, i dag var inte den legendariske tysken oslagbar.

– Efter Marcus omhoppning sa alla att ”det där går inte att slå”. Men det gjorde det, vilken fantastisk avslutning, säger förbundskapten Sylve Söderstrand, märkbart nöjd med hur Falsterbo-veckan slutade.

Lunatic var perfekt

Jens själv säger att känslan var 100 procent rätt.

– Det smittar av sig på Lunatic. Han känner mig utan och innan den hästen. Det finns ingen som honom, han passar mig som handen i handsken. Lunatic har ett ben här och ett ben där när han hoppar, men han vet vad som krävs för att ta sig över, och så gör han det.

I dag stämde hans plan hela vägen fram.

– Jag trimmade med hjälp av Henk Nooren i morse och då var Lunatic bara helt perfekt. Han kändes hur fin som helst.

Jens framhåller att det är just coachningen vid sidan av som gjorde att det gick så bra.

– På en sådan här tävling har jag stöttning av Sylve, Henk och många andra som jag kan bolla tankar och idéer med. Jag valde exempelvis att gå på åtta språng fram till den sista kombinationen i första rundan, det var inte många som löste det så. Hade jag gjort annorlunda hade jag kanske haft nedslag, säger han.

Full fart framåt

I omhoppningen kände han inför näst sista språnget att han var tvungen att gasa ännu mer. Mellan näst sista och sista hindret gav han och Lunatic därför allt.

– Jag hade en stor fördel av att gå ut sist i omhoppningen. Hade Marcus varit sist hade han ridit snabbare. Men jag släppte på helt efter sista hindret, det var bara full fart som gällde. Lunatic är som en liten kanin, han bara landar och sätter fart. Han är inte heller lika lång tid i luften, i och med att han är så snabb i språnget.

Landslaget i hoppning har på senare tid tagit hjälp av en mental coach.

– Jag träffade henne i torsdags. Hon kom in i stallet och frågade hur jag mådde. Jag svarade ”bra”. ”Jag ser det, du kommer att vinna”, sade hon då. Hon såg exakt på mig hur stark jag var mentalt, säger Jens. 

Jens Fredricson borde nu vara självskriven i EM-laget. Tillsammans med Sylve skulle saken diskuteras under söndagskvällen.

– Vi ger besked nästa vecka, säger förbundskaptenen.

Text och foto: Ida Röök

MISSA INTE BILDSPELET I TOPPEN PÅ SIDAN!