Rolf-Göran är som vanligt väldigt uppvaktad av media på plats.
  

Sverige slutade på en sjätteplats, ett nesligt nedslag från bronsmedalj. Men hoppet lever – Rolf-Göran Bengtsson är med till inividuell semifinal och Alexander Zetterman är andra reserv till den. Fast han vet inte om han tänker rida om han kommer med.

 – Det är bittert, konstaterar förbundskapten Sylve Söderstrand.
Ett enda nedslag gjorde att Sverige missade medalj i detta mästerskap, men något att glädja sig åt är förstås att vi nu är kvalade till OS i Rio.
– Visst är vi glada att vi har OS-platsen, men det var inte därför vi var här. Först nu känns det som att vi kan börja prata om den. Och det är ju jättejättebra, säger Sylve och fortsätter:
– Att vara en enda bom ifrån bronset, det är bittert.
Han är åter imponerad av Alexander Zetterman, och att Peder Fredricsons H&M Sibon visade sig klara banan så fint.
– Sibon är en häst för framtiden, det har han verkligen visat nu.

"Vet inte om jag rider semifinalen"
Alexander Zetterman ligger på 32:a plats, fem ekipage är reserver till den individuella semifinalen som rids på lördag. Först och främst menar han att nedslagen han själv har haft hittills har varit extremt billiga.
– Ja, det har varit billiga misstag. Jag har inte rivit svårigheterna och det är givetvis retligt. Men jag är stolt över att ha klarat ett mästerskap så här bra, säger han.
Alexander pratar som att det är slut för hans del nu. Men han ligger alltså på reservplats för att få delta i den individuella finalen.
– Det brukar nästan alltid vara några av topparna som inte startar. Men jag vet inte i nuläget hur jag gör om jag får rida. Jag måste fundera lite på det. Hästen har gjort det här så bra och jag har fått rida tuffare och tuffare för varje dag här. Jag känner mig osäker på om jag vill att han ska gå ännu mer. Det känns lite som att det räcker för honom.
Enligt ” Alex” är detta det tuffaste Cafino någonsin har gjort.
– Det här är bara början på något riktigt bra och jag vill tänka på framtiden. Vi får se hur jag gör.
Förbundskaptenen är dock tydligt med sin personliga åsikt:
– Jag tycker att han ska rida om han får chansen. Det är en enorm erfarenhet både för honom och hästen. Är man på ett VM rider man. Men jag ska inte säga defintivt, vi har inte hunnit prata om det mer ännu. Vem vet när han är på ett VM nästa gång? Jag tror att Alex är lite ödmjuk när han säger att han inte vet om han ska rida.

Sibon lade i högre växel
Peder Fredricson hade självklart högre målsättning med detta mästerskap.
– Men jag är otroligt nöjd med hästen. Jag kunde växla upp ett snäpp i dag och han var med på det. Jag är glad att han har fått bevisa att han kunde hoppa det här. Jag visste inte riktigt när vi kom hit om han skulle klara det.
Henrik von Eckermann är extremt nedslagen efter missen i dagens runda.
– Jaha, ja då är man ännu en dålig erfarenhet rikare, konstaterar han och fortsätter:
– Det kändes lättare än i går men det var ändå för dåligt. Jag känner lite att jag skulle ha ridit mer aggressivt i går, jag var lite nöjd med hur hon hoppade på framridningen och ja, red inte ordentligt helt enkelt.

Det kan komma slarvfel 
Rolf-Göran ”Kungen” Bengtsson gjorde det IGEN! Och prisar åter sin häst:
– Han gör det om och om igen. Allt har fungerat till hundra procent, han hoppar långt, han hoppar framåt, han kommer tillbaka. Han vill inte göra vid någonting, han är i superform, säger Rolf-Göran om Casall Ask.
Ekipaget ligger nu tvåa inför fortsättningen.
–  Det är minst två rundor till, det kan komma slarvfel, det gör det väldigt lätt. Men vi har inte plats för slarvfel.
Rolf-Göran menar att dagens bana hoppades väldigt lätt, men att den var byggd så att man fick välja lite själv om man skulle rida framåt eller ta tillbaka.
– Det gjorde att det blev roligt att titta på och en utmaning för ryttarna, säger Rolf-Göran.

Hellre bara tre ryttare
Nu laddar han med sightseeing, vad som ska ses i vackra Normandie är inte bestämt.
– Vi rider lite lätt i morgon och kommer sedan ifrån tävlingsplatsen lite, säger Rolf-Göran.
Han har själv inte ställt in sig mentalt på finalen ännu, men man kan ändå inte låta bli att undra vad han tycker om formen, där fyra ryttare byter hästar med varandra.
– Jag hade hellre sett att det bara var tre. Den fjärde ryttaren och dess häst har gått hela vägen men får ingenting för det i slutändan. 

Text och foto: Ida Röök
   

Peder Fredricson tog revansch med H&M Sibon.

Duktiga Sibbe får godis.

"Snyggt jobbat, brorsan".

Många svenskar på plats, roligt!

Alexander Zetterman fick ett "billigt" nedslag.

Han vet inte om han rider semifinalen om han får chansen.

Ett enda nedslag blev det för Gotha och "Henke" idag.

"Kungen" levererar som vanligt.

Spända svenskar under "Roffes" ritt.

Jodå, det gick vägen – idag OCKSÅ!

"Där satt den".

Alexander är nöjd och stolt.

Herrarna var ett nedslag från brons.

"Bittert men nöjd ändå", säger Sylve Söderstrand.

Kristian von Krusenstierna gav Biggles en puss efter ritten.
  
Söndag red Kristian von Krusenstierna sin sista start på Biggles 1015 – efter framträdandet i världscupen fick ekipaget stående ovationer av publiken. Vilket rörde hela teamet kring hästen till tårar.

Text: Annelie Lundkvist
Foto: Annelie Lundkvist och Anki Yngve
  
Som den tävlingsmänniska Kristian är blev han besviken över domarsiffrorna, han tyckte att de var värda lite mer. Men samtidigt var detta sekundärt, känslorna till Biggles – att få pussa honom på mulen och krama om hästskötaren Karin och hustrun Linda var det som verkligen betydde något denna dag.
  
Känslosamt direkt efter ritten
När FEI-veterinären hade gjort den obligatoriska bettkontrollen direkt efter start hoppade Kristian av och torkade tårarna. Även hästskötaren Karin blinkade ordentligt i ett försök att hålla gråten inne, men när chefen kom för att ge henne en kram gick det inte längre.
– Det är väldigt skönt att sista starten gick så bra, jag har knappt kunnat prata om att det är hans sista tävling, berättar hon för Hippson när vi promenerar med Biggles.

Kom till stallet nästan samtidigt
Karin utsågs till Årets hästskötare på Ryttargalan i onsdags och har arbetat hos Kristian i drygt fem år, nästan lika länge som Biggles har varit en del av teamet.
– Han kom till stallet 20 dagar efter att jag hade börjat, för alla dessa år sedan. Biggles är den arbetskamrat jag kommer att sakna mest, säger Karin med tårar i ögonen.
Direkt när Biggles hade fått skritta av var det dags att promenera ner till stallet, där det serverades morötter i stora mängder och där många kramar delades ut.
  

Hingsten visade att han fortfarande kan!

Karin tävlingsfilmar ekipaget för sista gången.
  
Planerna är ännu inte klara
Att publiken gav stående ovationer, och överöste ekipaget med applåder, blev för Kristian en perfekt avslutning på en lång karriär tillsammans. När han fick Biggles till sitt stall visste han att Briar-sonen skulle kunna hjälpa honom med hans egen svaghet.
– Jag var dålig på piaff och passage när jag tog över honom från Jan Brink. Biggles har hjälpt mig väldigt mycket i karriären, säger ryttaren.
Kristian berättar att Biggles kommer att bo kvar i stallet på Ågesta ridskola ett tag till, några beslut om vart han ska ta vägen sedan har ännu inte tagits. Kanske flyttar han hem till sin uppfödare och ägare, familjen Lundberg Persson, för att gå i pension. Men Kristian vet samtidigt att Biggles inte är en häst som kommer att trivas med att bara gå i en hage hela dagarna.
– Det kan bli så att han får flytta till en yngre ryttare som han kan hjälpa i de lättare klasserna.
  
Fortfarande fräsch och motiverad
Beslutet om framtiden kommer inte att stressas fram, men en sak är säker. Kristian ville sluta när Biggles fortfarande var på topp.
– Jag har lyckats hålla honom motiverad för den högsta nivån i fem år, nu vill jag sluta medan han fortfarande tycker att det är roligt och är fräsch i kroppen, avslutar han.
  

Puss och kram direkt efter ritten.

Kristian applåderar sin fina häst...

... och de får stående ovationer av publiken.

Tack för allt, fina Biggles!

Lorenzos hästshow bygger på ett unikt samspel mellan hästar och människa.
I de natursköna omgivningarna i Camargue i södra Frankrike lever och tränar han med sina hästar. Lorenzo lever mitt ibland dem i ett litet hus omgärdat av en rad boxar med konstant öppna dörrar. Hästarna går ut och in som de vill och Lorenzo är alltid närvarande.
Under tävlingarna i Friends Arena har hästartisten gjort ett antal framträdanden. Upplev ett av dem i bildspelet ovan!
  
Läs mer om Lorenzo på SIHS:s sajt
  
Foto: Anki Yngve

  
I söndagens världscup valde Axel Olin att ta in reservhästen Wittstein 2, för att ersätta avlidne Filur. Ett beslut han tog tillsammans med sitt team och med stöd av de andra kuskarna. Vi träffade honom efter tävlingen.
  
Text och foto: Annelie Lundkvist
  
Vid presskonferensen är Axel tystlåten och ser stundtals ut att bli berörd av stunden. I hans tankar finns fortfarande fredagens händelse, där Filur föll ihop efter målgång.
– Jag valde att köra för att hedra "Fille" och för att visa publiken att man måste gå vidare. Hur jobbigt det än är, säger Axel efter att den internationella presskåren har lämnat rummet.
  
Har fått stort stöd i stallet 
När olyckan var framme i helgen fick han genast stöd på plats av veterinärer, funktionärer, de andra kuskarnas hästskötare och förstås av kuskarna själva. Direkt efter olyckan visste Axels motståndare i världscupen att det handlade om en sak, att komma upp i vagnen igen och att inte låta sorgen ta över.
– Samtliga kuskar kom fram och frågade om jag ville låna någon av deras reservhästar till söndagens tävling, berättar Olin.
Han säger att han inte skulle ha varit kvar på tävlingen utan stödet från sitt team. Under fredagen såg han inte publikens hyllning med lamporna, men han fick den återberättad för sig i efterhand. När det var dags för dagens prisutdelning fick Axel dock se hyllningen med egna ögon.
– Jag fick bita mig i tungan när vi skrittade in på banan och såg alla lampor, säger han om publikens tribut.

   

Publikens hyllning under söndagskvällen.