Tisdag drar hoppningens VM igång. Här ger lagryttarna Alexander Zetterman, Peder Fredricson och Henrik von Eckermann sin syn på mästerskapet.

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
   

"Stolt över att representera Sverige" 

På förra ryttar-VM var Alexander Zetterman reserv, nu rider 24-åringen från Linderöd på ordinarie plats i laget.
– Vi är ett starkt gäng och jag är stolt över att representera Sverige. Det är otroligt inspirerande att vara här, säger han. 

Alexander berättar att han har fått mycket input från sina äldre lagkamrater på precampen, samtidigt som han själv har samlat på sig en hel del erfarenheter genom åren. Dels genom alla mästerskap under ungdomstiden, dels som reserv både till EM i Windsor och till VM i Kentucky.
– Att ha varit reserv tidigare betyder faktiskt väldigt mycket. Man gör ju i stort sett samma uppladdning, i och med att man måste vara redo att hoppa in. Och sedan är en tävling en tävling, du får tänka att det är samma sorts bommar som vanligt.
Den som hjälpt honom allra mest under precampen är reserven Malin Baryard Johnsson.
– Hon är väldigt prestigelös, delar gärna med sig av erfarenheter och kommer och frågar om man behöver hjälp med något, berättar Alexander.

Ett otroligt år
Cafino har "Alex" bara haft i ett år, och det året har verkligen varit en resa för hästen. Han har spenderat vintern i USA, har gått sina första femstjärniga meetings och har vunnit GP:n i Falsterbo.
– Allt har varit ”det största vi gjort”, gång på gång. Men jag känner mig trygg med honom, även om Cafino nog aldrig har hoppat i en sådan här fotbollsarena tidigare, säger Alexander.
Han berättar att en av valackens styrkor är hans psyke.
– Cafino blir liksom aldrig stressad.

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

"Sibon har ett väldigt stort hjärta"

Peder Fredricson har liksom Rolf-Göran Bengtsson laddat upp inför VM med att bli pappa, till son nummer tre. Han skämtar om att han, som rutinerad småbarnsfar, kan ge ”Roffe” råd om blöjor och annat.
– Lisen och minstingen Bill kommer under måndagen, så de är med under VM, berättar han.

Sibon har länge setts som Peders speedhäst, lite i skuggan av förstahästen Cash In. Under nationshoppningen i St Gallen, i början på juni, visade han dock på allvar att han kan hoppa högt också.
– Jag är ett hundra procent bekväm med att rida honom här, och med att Sibon är rätt häst för VM. Det man först och främst vill ha är en häst som är försiktig och inte vill riva, sådan är han. Dessutom har han ett väldigt stort hjärta.

Kommer att rida fort
Tanken är att alla lagryttarna ska satsa rejält i tisdagens tidshoppning.
– Det är viktigt att vara med från början. Och i och med att fel räknas om till tid går det inte att satsa på en långsam och säker nolla, säger Peder.
Upplägget att rida fort passar förstås honom, som redan sitter på en snabb och försiktig speedhäst.
– Det var helt annorlunda med min tidigare mästerskapshäst Arctic. Han var bra på många sätt, men var jobbig att försöka rida fort på...

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ 

"Ludger finns alltid där och hjälper mig"

Henrik von Eckermann ser avslappnad och lugn ut efter precampen.
– Solen skiner här i Caen, det känns bra! Det är så tråkigt när det regnar, säger han med ett leende, när vi träffar honom på söndagen. 

Henrik berättar att Gotha känns fin att rida, han kan inte klaga på förberedelserna. I tisdagens tidshoppning kommer han att satsa på en bra tid, men utan att rida för aggressivt.
­– Jag har turen på min sida där, hon är snabb i sig själv. Men eftersom Gotha är så känslig får jag rida relativt mjukt.
Han beskriver stoet som lite vild i ridningen, men väldigt snäll i stallet.
– Det är som att hon vet när det är dags…

Hjälp av konkurrenten
Henriks chef, tränare och mentor – Ludger Beerbaum – rider också VM, fast för storkonkurrenten Tyskland.
– Men Ludger finns alltid där och hjälper mig, även så här på ett mästerskap. Och det finns ingen i det tyska laget som säger något om det. Vi försöker båda göra vårt bästa och vi gläds när det går bra för den andre. Oavsett sammanhang, säger Henrik.  

Lagankaret Rolf-Göran: "Det är kul att vara pappa"

Text & foto: Anki Yngve

FOTO: Tomas Holcbecher och Anki Yngve
 
I lördags råkade Anna Hilton ut för ett otäckt rotationsfall under VM-terrängen. Ryttaren bröt armen på två ställen medan hästen Matrix W, mirakulöst nog, klarade sig oskadd. Förbundskapten Staffan Lidbeck är kritisk och menar att hindret borde ha haft utlösningsmekanism. 

Det hinder där Anna och Matrix W föll orsakade problem för många ekipage. Den svenske förbundskaptenen anser att en stor miss av arrangören var att det inte var utlösningsbart.
– Den här typen av fall går många gånger att undvika. Hindret där Anna föll är ett typexempel på ett räcke som borde ha gett vika, menar han.
Så länge fälttävlan finns kommer det enligt Staffan hända att hästar hakar i och faller, oavsett om de är trötta eller inte.
– Hade hindret varit utlösningsbart så hade bommen fallit rakt ner. Då hade ekipaget behållit en del av kraften framåt i stället för att slå runt, säger han.

Förespråkar hårdare regler
På den här punkten är Staffan kritisk mot det internationella ridsportförbundet FEI. Där finns nämligen en del konservativa krafter som inte vill att man ändrar på fälttävlanssporten, av rädsla för att den ska tappa sin karaktär.
– Jag har föreslagit att åtminstone vi i Sverige ska införa nya regler, så att den här typen av hinder alltid är utlösningsbara. Alltså typ rättuppstående räcken och öppna oxrar.
Staffan förklarar att om banbyggaren har med många hinder med häckar på banan, där hästarna kan glida igenom, vänjer de sig vid det. Kommer det sedan plötsligt den här typen av fast räcke, då kan hästen missförstå och inte hoppa högt nog.
– Jag tror att vi måste vara beredda på att sporten behöver utvecklas. I banhoppningen förr fanns ju till exempel fasta stenmurar, men det slutade man med. Själv är jag övertygad om att man ändå kan bygga banor med väldigt bra karaktär.
  
Behöver lämna bubblan
Generellt tycker Staffan att vi inom ridsporten ibland lever lite som i en bubbla.
– Vi hänger ihop och säger att ”allt är så bra, vi tar så bra hand om våra hästar”. Och det gör ju de allra flesta, men vi behöver samtidigt fundera över hur de som INTE är i sporten tycker att den ser ut. Ibland är vi nog för långsamma med att anpassa oss efter dagens samhälle, säger han.
Ryttaren Dag Albert, som bor i England, berättar att man i Storbritannien använder utlösningsbara hinder i stort sett överallt där det går.
– Det funkar jättebra. Bommen kollapsar rätt ner, så hästen kan inte få den med sig eller skada sig på den. Sedan är det inte som en banhoppningsbom som ramlar lätt, det krävs rejäl kraft. Du är nästan i backen innan hindret kollapsar, men slipper rotationsfallen, säger han. 
  
Får anpassa ridningen
Det har varit mycket snack om det extremt tunga underlaget på terrängbanan i Haras du Pin i lördags, men det är Staffan Lidbeck inte lika kritisk till som ryttarna.
– Fälttävlan är en utomhussport, det gäller att anpassa sin ridning efter underlaget. En trend i dag är att underlagen nästan blir för bra, ryttare rider hela tiden på fibersand och liknande. Men det gäller att kunna läsa av vilket underlag det är på banan och att rida efter det, något som är en viktig del av sporten, menar han.
  
Anna och Matrix mår bra
Vad gäller Anna Hilton så berättar landslagets sjukgymnast Per Rehn att hon opererades under söndagen.
– Anna mår jättebra, jag pratade med henne tidigare, hon tyckte mest att det var tråkigt att ligga på sjukhus.
Enligt Per var det inte något komplicerat armbrott, men teamet på kliniken ville operera för att det skulle läka snabbt och bra.
– Efter fallet var Anna på väg upp till medicintältet, men hon insisterade på att få prata med tv först eftersom hon tyckte att hon mådde bra. När hon väl kom till läkaren sa han att ”vi ska nog titta mer på det här”. Anna tyckte att det var mesigt att åka till sjukhus, hon ville stanna kvar och se Dag i terrängen, säger Per.
Matrix W fick som tur var inga fysiska skador i fallet. Men att hästen får avsluta en tuff tävling med ett fall kan knappast vara optimalt. Vi frågar landslagets terrängtränare Jan Jönsson hur man tacklar detta.
– Normalt, när det händer en sådan här sak, låter man hästen gå en väldigt lätt tävling nästa gång. Kanske flera lätta tävlingar, för att den verkligen ska få tillbaka självförtroendet, förklarar han.
  
Text: Anki Yngve
 

Landslagets sjukgymnast Per Rehn. FOTO: Anki Yngve

Malin Petersen, Staffan Lidbeck och Dag Albert.

Dag Albert och Malin Petersen fick två rivningar var i söndagens banhoppning.
– De red väl och hade bra rytm. Kanske hade de inte den där sista skärpan på den avslutande diagonalen. Men det var inga rundor att skämmas för, säger fälttävlansgängets hopptränare Maria Gretzer.

Hon berättar att när hon började träna fälttävlansryttarna, så red de lite på samma sätt på banhoppningshinder som i terrängen. Alternativt satt de för tungt och höll på mycket i munnen på hästen.
– Man måste lära hästarna att i dag är det hoppträning, och då hoppar man så här. Vi tränar med extremt mycket eftergift för att de ska ta runda språng. I terrängen kan man däremot inte ge en massa eftergift, där ska hästarna hoppa ur handen, annars kan de snubbla och falla. 

Målet inte uppfyllt
Förbundskapten Staffan Lidbeck säger att han givetvis inte kan vara nöjd med det här VM:et, för Sveriges del.
– Målet var först att kämpa om medalj, sedan fick vi sätta ner målet till att vara bland de sex bästa lagen. Och nu har vi bara två ryttare i mål, även om de genomförde på ett hedervärt sätt, säger han.
Nästa chans till OS-kval blir på EM om ett år.
– Vi måste bli bättre till dess, så klart. En gräns att sträva mot är att ha tre ryttare under 50 straff efter hoppningen. Där någonstans måste man ligga om man ska vara med och slåss i toppen.

Plus och minus med ”flytt”
Malin Petersen menar att Sofarsogood kändes jättefin inne på hoppbanan.
– Men ändå ramlade två bommar… Först trodde jag bara att det var insprånget i kombinationen, och då var jag ganska nöjd. Men så såg jag att jag fått med mig sista hindret också.
Att hästarna fick lastas och åka från Haras du Pin på morgonen, till VM-arenan i Caen, tror hon inte har påverkat dem.
– Nej, men vi var ganska irriterade i går kväll, när vi fick packa och fixa i stället för att bara beta hästarna och ta hand om dem. Men så här i efterhand gick den biten väldigt bra, fördelen är att vi är färdigpackade nu. Det är bara att åka hem! 

Fräsch Tubber Rebel
Dag Albert är också nöjd med hur hans häst kändes i banhoppningen.
– Han kom lite försiktigt in på trekombinationen och räckte inte fram. Och så föll sista hindret. Men hästen kändes fräsch, inte som efter en endagsklass förstås, men jättefin.
Att de flesta hästarna i tävlingen varit så fräscha i dag, trots det tuffa underlaget i går, tycker varken ryttare eller förbundskapten är så konstigt.
– Det var tungt, men jämnt mjukt hela vägen, säger Dag.
– Vad gäller skaderisk är mjukt underlag skonsammare för hästarna, fyller Malin i, och Staffan håller med. 

Slutar 33:a och 34:a
Vann VM i fälttävlan gjorde Tyskland, före Storbritannien och Holland. Sverige slutar tolva (uteslutna Anna räknas automatiskt som 1000 straffpoäng) av 16 lag, men hade som sagt bara två ryttare i mål. Individuella guldet gick till tyska Sandra Auffarth på Opgun Louvo, silvret till tyske Michael Jung på Fischerrocana FST och bronset till Storbritanniens William Fox-Pitt på Chilli Morning.
Dag Albert slutade på 33:e och Malin Petersen på 34:e plats, i ett startfält på totalt 91 ekipage (varav 60 tog sig hela vägen till banhoppningen).

Text & foto: Anki Yngve  

Fullständigt resultat 

Malin Petersen såg ut att gå mot en felfri runda, men så föll två bommar mot slutet. 
 

Dag Albert slutar som bästa svensk, på 33:e plats.
 

Maria Gretzer tränar fälttävlansryttarna i hoppning. 

Staffan är kritisk till bristerna i säkerheten för häst och ryttare.
Foto: Anki Yngve

Förbundskapten Staffan Lidbeck träffar Radiosportens Christian Olsson direkt efter VM-finalen i Caen.
Efter gårdagens olyckor ute på terrängbanan blir det automatiskt tid för eftertanke, något som Staffan anser krävs.

– Jag tror att vi måste fortsätta jobba med hinder som löser ut och ger vika, och inte står kvar och orsakar problem, säger Anders Lidbeck till Radiosporten.

Lyssna på intervjun här:

Uppdatering klockan 17.05:

Guld-Sandra på presskonferensen efter tävlingen.

Sandra Auffarth är ny världsmästare i fälttävlan. Silvret går till Michael Jung, medan bronset hamnar hos William Fox-Pitt. Tyskland vinner även lagtävlingen före Storbritannien som tar silvret. Holland kniper lagbronset.

Dag Albert slutar på plats 33 strax före Malin Petersen som slutar på plats 34.

_ _ _ _ _ _ _ _

Uppdatering klockan 17.01:
Sandra Auffarth som tidigare hamnat lite i skuggan bakom Michael Jung rider in och sätter en felfri runda tillsammans med Opgun Louvo. Hon rider precis som Michael en helt perfekt runda. Deras hästar flyger genom svårigheterna utan några som helst problem.

_ _ _ _ _ _ _ _ 

Uppdatering klockan 16.57:
Har han inga nerver??? Michael Jung kommer in på banan och sätter den snyggaste rundan i dag. Felfritt så klart! Blir det även individuellt guld? Lagguldet är redan klart!
_ _ _ _ _ _ _ _ 

Uppdatering klockan 16.45:
Återigen kokar arenan när det står klart att det franska laget nu är kvalat till OS i Rio 2016. Härligt!
_ _ _ _ _ _ _ _

Uppdatering klockan 16.42:
Boyd Martin rider Ludwig Svennerståls tidigare häst Shamwari 4, näst intill felfritt på banan.
Tyvärr, tyvärr slår de i inhoppet i trekombinationen som länge ser ut att ligga kvar - men bommen faller. Ekipaget slutar på 4 fel och blir placerade bland topp 10.
_ _ _ _ _ _ _

Uppdatering klockan 16.27:
Zarah Phillips sätter en felfri runda med High Kingdom. Det sätter verkligen press på Tyskland om de vill ta med sig guldmedaljer hem.

_ _ _ _ _ _ _

Uppdatering klockan 16.20:
Nu står det klart att Holland kommer att få en medajl med sig hem, med stor hjälp av Elaine Pen med Vira som red en felfri runda. Frågan är bara om det blir silver eller brons? Tyskland ligger på guldplats. 
_ _ _ _ _ _ _ 

Uppdatering klockan 16:08:
Missade ni de svenska ryttarna? Se Malin Petersen och Dag Alberts rundor nedan:



Malin intervjuas av SVT Sport efter ritten:


Dag Alberts ritt:


Dag Albert kommenterar ritten:


_ _ _ _ _ _ _ _

Uppdatering klockan 16.05:
Publiken fullkomligt exploderar när Rodolphe Scherer rider klassens sjätte felfria runda. Magiskt!

_ _ _ _ _ _ _ 

Uppdatering klockan 15.37:
Dag Albert och Tubber Rebel fick två nedslag inne på banan. Uthoppet i trekombinationen föll - det blev långt för hästen att hoppa uthoppet. Hela ritten flöt på riktigt bra, det såg ut som att ekipaget skulle sluta på 4 fel, men tyvärr föll sista hindret.

_ _ _ _ _ _ _

Uppdatering klockan 15.30:
Malin Petersen och Sofarsogood fick en jättefin runda i dag, "Sofie" som det fina stoet kallas, såg hur fräsch ut som helst. De kom in lite tight i sista kombinationen - och rev inhoppet. Tyvärr föll även det sista hinder. Ekipaget slutar på 8 fel i banhoppningen.

Strax kommer Dag Albert och Tubber Rebel!
_ _ _ _ _ _ _ 

Uppdatering klockan 15.16:
Danska Peter Flarup slutade på 20 fel i banhoppningen tillsammans med Twin Peaks.
_ _ _ _ _ _ _ 

Uppdatering klockan 14.56:
Joseph Murphy och Dirk Schrade sätter båda varsin felfri runda inne på banan. Det är de första felfria ritterna i eftermiddag.

_ _ _ _ _ _ _ 

Uppdatering klockan 14.39:
Tre ekipage in i tävlingen kan vi se att banan bygger på lydiga och välgalopperande hästar. Banan är byggd för att ekipaget ska ha en god balans och innehåller en trekombination som hittills inte klarats felfritt.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

Dag Albert träffar före detta fälttävlanskollegan Peder Fredricson i Caen. "Vi tävlade ihop när Peder red riktiga grejer", skämtar han. FOTO: Anki Yngve

FÖRHANDSINFORMATION:
I dag rids den avslutande banhoppningen i fälttävlans-VM. Sverige har bara två ryttare kvar och är därmed ute ur lagtävlingen, men Malin Petersen på Sofarsogood (startnummer 23) och Dag Albert på Tubber Rebel (startnummer 26) representerar Sverige individuellt.
Deras mål är förstås att rida upp sig placeringsmässigt, efter två grenar ligger de på 40:e respektive 37:e plats.

Lagklassen leds av Tyskland före Storbritannien, Australien och Frankrike. Individuellt leder britten William Fox-Pitt på Chilli Morning, med 50,3 straff. Därefter ligger två tyska ekipage – Sandra Auffarth på Opgun Louvo (52 straff) och Michael Jung på Fischerrocana FST (52,3 straff).

Länk till direktsändning i SVT Play
(Klassen sänds även i betaltevekanalerna Horse1 och FEI TV)
Startlista
Banskiss 

Söndag förmiddag besiktigades alla de svenska banhoppningshästarna – och de såg väldigt fräscha ut. I morgon, måndag, väntar en träningshoppning inne på banan där ekipagen får bekanta sig med arenan. Sedan drar VM i gång tisdag, med den inledande tidshoppningen.
 

Malin Baryard Johnsson och Tornesch är reserver i laget.
FOTO: Tomas Holcbecher 
 

Peder Fredricson med Sibon. FOTO: Tomas Holcbecher 
 

Henrik von Eckermann och Gotha. FOTO: Tomas Holcbecher 
  

Rolf-Göran Bengtsson och Casall. FOTO: Tomas Holcbecher 
 

Alexander Zetterman med Cafino (som först kallades Cappuccino av speakern). FOTO: Anki Yngve

Enligt landslagstränare Henk Nooren har precampen på hans anläggning gått riktigt bra. 
– Vi hade en trevlig vecka, som inleddes med lätta saker och mot slutet var alla väldigt glada och nöjda med sina hästar, säger han.
Henk gillar att allt är så nära här i Caen, jämfört med Kentucky-VM där det var långa avstånd för hoppryttarna – mellan exempelvis stall och arena.
– Jag var på testtävlingen tidigare i somras och allt var bra, förutom då det kom ett riktigt tungt regn. Då blev underlaget dåligt. Men väderleksrapporten för veckan ser okej ut, säger han. 
När det gäller lagets chanser menar Henk att det finns sju-åtta lag som mer eller mindre har samma chans att ta medalj, däribland Sverige.
– Det är en öppen och stark lagtävling. Individuellt är det ännu svårare att förutsäga något, allt kan hända...
 

Henk till höger, bredvid Peder Fredricson. FOTO: Anki Yngve 

Rolf-Göran Bengtsson fick en minst sagt speciell uppladdning inför VM, när hans dotter Pamina Caroline valde att titta ut en och en halv månad för tidigt.

Ryttarstjärnan ser glad och avslappnad ut när han möter pressen på söndagsförmiddagen, efter hästbesiktningen.
– Det är kul att vara pappa! Om Pamina ändå skulle komma ut tidigt var det en bra tidpunkt nu, i stället för mitt i tävlingsveckan, ler han.
Rolf-Göran menar att uppladdningen har funkat bra ändå, även om han missade precampen hos landslagstränare Henk Nooren.
– Men vi har haft kontakt oss emellan. Jag har tränat på som vanligt och har egentligen inte gjort något annorlunda än vad jag brukar inför en stor tävling.

Kvar på sjukhuset
Rolf-Göran berättar att både sambon Evi Penzlin och lilla dottern mår bra, även om de får vara kvar på sjukhuset i minst 14 dagar till.
– Det är en ny upplevelse. Och det var häftigt att vara med på sjukhuset när hon föddes, trots att hon var tidig gick allt bra.
Det är Pamina som blir tilltalsnamnet, ett namn som inte är så vanligt varken i Sverige eller i Tyskland:
– Vi hade det namnet uppe och fick ju bestämma oss ganska snabbt när det blev som det blev. Vi gillar att inte så många som heter det.

Ljumsken sköter sig
Till VM-staden Caen kom Rolf-Göran Bengtsson i natt, inför förmiddagens veterinärbesiktning där Casall gick igenom utan problem. Målsättningen är att ”komma så högt som möjligt” i tävlingen.
– Vi har alla kommit hit för att göra vårt bästa. Men det är lång väg att gå, det är väldigt många startande och många som är riktigt bra.
Den krånglande ljumsken känns okej just nu, och laget har med en fysioterapeut som kan behandla Rolf-Göran vid behov.
– Jag tror inte att den paus Casall fick i vintras, i och med min skada, har varit till någon nackdel. Han känns pigg och fräsch och min ljumske är ”ihopskruvad” som den ska.  
 
Text & foto: Anki Yngve

 

Efter OS var Casalls besiktning och "trampet på ballen" den stora snackisen. Men i dag gick det bra! 

Anna Hilton kraschade rejält med Matrix W på VM-banan i dag. Det var i det avslutande vattenkomplexet som Matrix fick problem och föll.

– Jag mår hur bra som helst, vi mår bra båda två. Nu tar vi nya tag, jag är lite stel i ryggen men jag är ju inte helt ung längre, sa Anna till Hippson efter ritten.  

När mediabruset och adrenalinet lagt sig kände Anna ändå att det gjorde ont i armen och uppsökte sjukhus i Argentan, för en rutinundersökning. Vid röntgen upptäcktes att armen var bruten – två frakturer i underarmen konstaterades.
 
Anna mår i övrigt bra och är vid gott mod, men eftersom det är en fraktur som kräver operation kommer hon att stanna på sjukhuset över natten, och opereras under söndagen. 

Vår fotograf Tomas Holcbecher blev vittne till olyckan, och bilderna nedan visar vilket fokus det var för att ta hand om Matrix W efter fallet.


Anna får snabbt hjälp av funktionärerna med att få av utrustningen.


Det blev uppståndelse kring hästen, som redan var lite i chock efter fallet.


Mannen ber publiken om tystnad medan Matrix leds bort.


Anna Hilton blev ganska snabbt släppt av sjukvårdare vid hindret, något som i efterhand har ifrågasatts. 

Brittiske lagryttaren Harry Meades häst Wild Lone finns inte mer. Klockan 16.15, efter genomfört terrängprov med noll fel på hinder, föll han ihop död. Valacken blev 13 år gammal. 

VM:s veterinära delegater kommer nu att gå vidare för att hitta den exakta dödsorsaken. I enlighet med FEI:s regler kommer Wild Lone att obduceras.
Enligt ryttaren, som starkt nog kom på presskonferensen trots sin sorg, avslutade hästen banan med flaggan i topp.
– Jag vill skicka sympatier till hästägarna och till min groom Jess, som har vigt sitt liv åt att ta hand om mina hästar på bästa sätt, säger Harry Meades.

Inte på grund av banan
Han vill betona att dödsfallet inte hade med det svåra underlaget på banan att göra, och vill inte att någon drar felaktiga slutsatser.
– Jag är förstås förkrossad, men är övertygad om att det som hände min häst inte hade med arrangemanget att göra. Wild Lone led inte och veterinärerna på plats gjorde ett väldigt bra jobb efter omständigheterna.
Harry berättar att valacken var en fantastisk häst, som han haft sedan den var fyra år.
– När han var sex sade jag att han i framtiden skulle bli den bästa fälttävlanshästen i världen. Och det tycker jag att han var, VM-terrängen kändes som en vanlig träning för honom.

Vill ta medalj för Harry
Det brittiska lagets sportchef Will Connell sänder sympatier och tankar till Harry och hans team. Även han vill betona att organisationskommittén har hanterat det hela väldigt bra, och att hästens död inte hade med den tuffa tävlingen att göra.
– Sådana här händelser är både sorgliga och svåra. Hästen hoppade en fantastisk clearround och hade en fantastisk ryttare. Vårt mål är att stå på det där podiet i morgon, så att Harry kan få sin lagmedalj, säger han. 
 
Text & foto: Anki Yngve 
  

R.I.P Wild Lone. ARKIVFOTO: Tomas Holcbecher

Det är svårt att inte bli glad när man ser guldhästen Valegro vara hemma i sin hage och njuta av gräset. Vilken vardag det är för dessa hästar - ena dagen står en hel arena upp och applåderar, andra dagen njuter de av gräset i sin hage.

Charlotte Dujardin hälsar via Facebook att hon kommer hem snart och kramas med honom. 

Även Adelinde Cornelissens pärla är hemma i hagen och njuter: