Tyska laget under prisutdelningen. FOTO: Tomas Holcbecher

Charlotte Dujardin och Valegro tog den individuella "segern" – med 85,271 procent – i lagklassen som ridits i dagarna två. Direkt efter sig hade hon två tyska ryttare som red hem lagguldet till sin nation. Nämligen Isabell Werth och Helena Langehanenberg, på Bella Rose 2 respektive Damon Hill NRW.
– Det är tack vare fyra unga och briljanta damer vi vann här i dag, säger Tysklands förbundskapten, som en liten passning till veteranen Werth.
Silvret gick till Storbritannien och bronset till Holland. 
  

Valegro gör sig redo för ceremonin tillsammans med sin ryttare och Allan, hästskötaren. FOTO: Tomas Holcbecher


Glada silverbritter med "drottningen" till höger. 
FOTO: Tomas Holcbecher


Adelinde Cornelissen får sträcka på sig för att synas i holländska lagets "selfie". FOTO: Tomas Holcbecher
   

Svenska laget slutade på en sjätteplats, men var poängmässigt väldigt nära fjärdeplaceringen. 
– Det som ändå är positivt, för OS-kvalets del, är att USA kom fyra och inte trea. Hade de blivit trea här hade de varit direktkvalade till OS och ytterligare ett lag från den ligan hade haft en plats. Nu blir kvalchansen lite större för oss europeiska lag, förklarar Bo Jenå.
Förbundskaptenen är ändå positiv inför GP Specialen – dit Tinne Vilhelmson Silfvén, Patrik Kittel och Minna Telde har kvalat.
– Det programmet passar egentligen alla tre lite bättre, det är mycket piaff och passage och de kan ta ut svängarna lite mer, säger Jenå.
Han poängterar samtidigt att de måste rida fullt ut i morgon, eftersom bara 15 ekipage går vidare till den avslutande küren. Konkurrensen om platserna är knivskarp. 

Resultat, lag
Resultat, individuellt
Läs Hippsons direktrapport från klassen – i efterhand
   

Glad Charlotte Dujardin rider ut från banan. FOTO: Anki Yngve
  

Kramkalas. FOTO: Anki Yngve
  

Charlotte med Norman, VM-maskoten. FOTO: Anki Yngve
  

Segrande tyska laget på väg in på presskonferens. FOTO: Anki Yngve
  

Hollands Adelinde Cornelissen var riktigt glad för sin medalj. "Parzival är 17 år men känns som sju", säger hon. FOTO: Anki Yngve

I söndags avlutades Falsterbo Horse Show och med svenska ögon sett gjordes det på bästa möjliga sätt - Jens Fredricson vann Falsterbo Grand Prix. I vanlig ordning var så klart hela veckan full av höjdpunkter. Nu avslutar vi årets bevakning med att blicka tillbaka i ett blidspel.
 
Foto: Ida Röök 

Hippsons husbloggare My Almqvist är hästskötare hos Jens Fredricson och har arbetat i tre år med Lunatic. Här intervjuas hon av Falsterbo Horse Show efter dagens Grand Prix-vinst - och hon är så klart väldigt glad.
  
 

–  Jag hade det på känn. Jag har mått så bra och varit så stark mentalt, allt har stämt till 100 procent. 

Så säger Jens Fredricson om vinsten i Falsterbo Grand Prix. Nyckeln till framgången ligger i bra planering – och en otroligt stark känsla att segern var på gång.

Jens Fredricson var som enda svensk med till den andra omgången i Longines Falsterbo Grand Prix. Lunatic hoppade helt fantastiskt i den första rundan, där banan bjöd på en hel del klurigheter. Inte minst var det den sista distansen som ställde till det för en mängd ryttare. Många var felfria fram till den allra sista, gigantiska oxern – Angelica Augustsson och Livello till exempel.

Jens Fredricson fick en skämtsam smocka av tvåan Marcus Ehning när de stod på podiet under prisutdelningen, i dag var inte den legendariske tysken oslagbar.

– Efter Marcus omhoppning sa alla att ”det där går inte att slå”. Men det gjorde det, vilken fantastisk avslutning, säger förbundskapten Sylve Söderstrand, märkbart nöjd med hur Falsterbo-veckan slutade.

Lunatic var perfekt

Jens själv säger att känslan var 100 procent rätt.

– Det smittar av sig på Lunatic. Han känner mig utan och innan den hästen. Det finns ingen som honom, han passar mig som handen i handsken. Lunatic har ett ben här och ett ben där när han hoppar, men han vet vad som krävs för att ta sig över, och så gör han det.

I dag stämde hans plan hela vägen fram.

– Jag trimmade med hjälp av Henk Nooren i morse och då var Lunatic bara helt perfekt. Han kändes hur fin som helst.

Jens framhåller att det är just coachningen vid sidan av som gjorde att det gick så bra.

– På en sådan här tävling har jag stöttning av Sylve, Henk och många andra som jag kan bolla tankar och idéer med. Jag valde exempelvis att gå på åtta språng fram till den sista kombinationen i första rundan, det var inte många som löste det så. Hade jag gjort annorlunda hade jag kanske haft nedslag, säger han.

Full fart framåt

I omhoppningen kände han inför näst sista språnget att han var tvungen att gasa ännu mer. Mellan näst sista och sista hindret gav han och Lunatic därför allt.

– Jag hade en stor fördel av att gå ut sist i omhoppningen. Hade Marcus varit sist hade han ridit snabbare. Men jag släppte på helt efter sista hindret, det var bara full fart som gällde. Lunatic är som en liten kanin, han bara landar och sätter fart. Han är inte heller lika lång tid i luften, i och med att han är så snabb i språnget.

Landslaget i hoppning har på senare tid tagit hjälp av en mental coach.

– Jag träffade henne i torsdags. Hon kom in i stallet och frågade hur jag mådde. Jag svarade ”bra”. ”Jag ser det, du kommer att vinna”, sade hon då. Hon såg exakt på mig hur stark jag var mentalt, säger Jens. 

Jens Fredricson borde nu vara självskriven i EM-laget. Tillsammans med Sylve skulle saken diskuteras under söndagskvällen.

– Vi ger besked nästa vecka, säger förbundskaptenen.

Text och foto: Ida Röök

MISSA INTE BILDSPELET I TOPPEN PÅ SIDAN!