Text & foto: Malin Fredriksson
  
Till sin hjälp hade Rolf-Göran Bengtsson hoppningens förbundskapten Sylve Söderstrand och fokus för kvällen låg passande nog på unghästens utbildning. Sylve Söderstrand menar - tillsammans med arrangörerna ASVH, Swedehorse, Svenska Ridsportförbundet och Flyinge - att det är mycket viktigt att vi i Sverige får en gemensam syn på hur en unghäst ska utbildas. 
- Det är viktigt att vi har en och samma grundsyn i vårt arbete med den unga hästen. Tråkigt nog är det så med det svenska systemet att många hästar inte får chans att visa vad de kan, säger Sylve.
Han hänvisar till den stora skillnaden i startfälten under de olika unghästchampionaten. Hela 174 hästar hade kvalat till femårsklassen, men bara 38 till sjuåringarnas championat.
 
Viktigt med stöd i handen
Rolf-Göran börjar clinicen med att sitta upp på fyraåriga Ypsilon (e. Etrusco - Quite Easy). Han poängterar direkt att det är mycket viktigt att den unga hästen inte bara böjer in huvudet.
- Man måste hitta en känsla mellan handen och hästens mun. Hästen ska redan vid tidig ålder driva framåt och ta stöd i handen, i stället för att böja ner nacken och "spotta ut" bettet, förklarar Rolf-Göran.
Han menar att det är betydligt svårare att känna distanser vid hoppning om den unga hästen inte tar bettet på rätt sätt. Det är även viktigt för hästens hållbarhet att den vågar bjuda framåt och att den sänker sig korrekt, så att den tränar upp sin överlinje och rygg redan vid tidig ålder. 
Efter uppvärmningen arbetar Rolf-Göran Ypsilon över travbommar på marken innanför spåret. Detta visar sig lätt kunna bli vingligt på en fyraårig häst och ryttaren väntar därför tålmodigt ut valacken. Han försöker parera obalansen hos hästen på ett lugnt sätt.
- Håll din plan över bommarna och behåll hela tiden ett jämt stöd i tygeln, för att undvika att fyraåringen vinglar. Hur mycket stöd man ska ha i handen varierar från häst till häst, men viktigt är att stödet är jämt fördelat i båda tyglarna, förklarar Rolf-Göran - som personligen gillar att ha ungefär ett kilo i varje hand.
Avslutningsvis arbetar han hästen i galopp. Rolf-Göran menar att en fyraåring inte ska jobbas i en för liten galopp, utan att den i stället ska vara igång ordentligt och hitta sin balans. Han tycker även att hästen vid fyra års ålder är redo att lära sig byta galopp. Vid träning av galoppombyten tar han hjälp av en markbom på diagonalen, med en annan bom placerad snett ovanför. Det är ett mycket effektivt sätt, som fick Ypsilon att enkelt förstå hur han skulle byta.
 
Tjockt bett på unghäst
När Rolf-Göran sedan byter häst och i stället sitter upp på femåriga Philadelphia (e. Contendro - Irco Mena) påpekar han direkt att hon har ett för smalt bett. Han är inte mycket för smala tränsbett på unga hästar och menar att de bör ridas med tjocka tränsbett tills de vågar ta ett ordentligt stöd på bettet. Först när hästen söker sig framåt till ett visst bett kan man minska tjockleken. När Sylve i samma veva ifrågasätter gramantygeln får han medhåll av Rolf-Göran.
- Gramantygel ingår inte i unghästutbildningen, det är bara att gömma problemet, säger han.
Philadelphia är inte helt samarbetsvillig till en början och Rolf-Göran rider fram den femåriga hästen, både med och utan bommar, en lång stund innan han börjar hoppa.
- Kan man inte ha kontroll över bommarna ska man inte tro att man ska kunna hoppa hinder, menar han.
Rolf-Göran galoppjobbar därefter stoet och försöker att samla henne så gott det går. 
- Man kan börja samla hästen när den har fyllt fem år, men samla inte för mycket på en gång. Hästen måste kunna hitta sin balans och samla sina muskler i ett tempo innan man går in i ett kortare, säger han.
När Philadelphia är lösgjord får hon byta galopp över bommarna, som då har höjts upp till små hinder. Den bom som placerats diagonalt över den andra ligger fortfarande kvar som en riktlinje även för den femåriga hästen. 
Efter den lilla framhoppningen hoppar Rolf-Göran en serie bestående av en travbom fram till ett litet kryss med knappt sex meter till en kryssoxer. När stoet har gjort övningen några gånger byggs ytterligare ett hinder upp i serien, ett räcke 6,5 meter bakom oxern. Rolf-Göran väljer att placera bommar på sidorna av det nyuppsatta hindret för att rama in det lite extra. 
- Jag tycker att det är bättre att först hoppa hinder A och B i en serie, innan man lägger till ett C. Detta för att öka svårighetsgraden succesivt. Sedan travhoppar jag gärna in i serien för att underlätta för femåringen, förklarar han.
 
Högre krav
Den tredje och sista hästen som Rolf-Göran tar sig an för kvällen är sexåriga Rivage W (e. Quite Easy - Cortus). När de är i sexårsåldern börjar "Roffe" i allmänhet att kräva lite mer av hästarna, markbommarna samt serien byts ut mot hinderövningar med banhoppningsstuk.
Han värmer upp Rivage W, som är lite större än de två yngre hästarna. Rolf-Göran förklarar att det finns fördelar med en lite större och långsammare modell på häst.
- En långsam häst är oftast lättare att rida fort på, medan en snabb häst då lätt kan bli lite för kvick över hindren, menar han.
Rolf-Göran varvar sitsen mycket under uppvärmningen och visar att en sexårig häst ska kunna arbeta korrekt, även om man som ryttare lättar i sitsen. Detta gäller även vid galoppombyten, som han demonstrerar med Rivage W. Rolf-Göran fortsätter även att poängtera vikten av att ha stöd i handen.
- Hästen måste ta stöd i handen även vid hoppningen, för att våga sänka sig framåt-neråt i språnget och få upp sin rygg, säger han. 
Rolf-Göran väljer främst att fokusera på två övningar med sexåringen. Den ena är tre hinder på långsidan där han har placerat ett räcke med 24 meter till en oxer och sedan 20,5 meter till ytterligare ett räcke. Han hoppar långsidan några gånger fram och tillbaka, och försöker att hitta en rytm som gör att det blir sex respektive fem språng mellan de tre hindren. Rolf-Göran visar sin skicklighet då han lotsar hästen över hindren på ett mycket enkelt och okomplicerat sätt. 
Den andra övningen han väljer att visa upp är en fyrkantig oxer med två markbommar, en placerad fem meter framför och den andra tre meter bakom. Denna övning använder Rolf-Göran mycket i sin egen träning, för att få ordning på hästarnas bakbensteknik.
- Övningen gör att hästen får ner sin hals och upp sina bakben. Den är bra för hästar som tenderar att hoppa lite för långa språng. Casall har tränats mycket på den här övningen, säger Rolf-Göran.
Han förklarar att bakbommen kan rullas in ännu närmare hindret, men det gäller först när hästen är bekväm med avståndet på tre meter. 
Efter två höjningar river Rivage W och Rolf-Göran väljer då att placera en bom snett instucken i oxern på höger sida. Denna bom får valacken att hoppa mycket väl.
"Roffe" avslutar kvällen med att hoppa en kombination som består av ett plankhinder in och en oxer ut. På oxerns översta frambom placerar Rolf-Göran två bommar som en bred spets. Dessa får sexårige Rivage W att verkligen accelerera i språnget, till publikens stora förtjusning. 
Clinicen drar ut på tiden och Rolf-Göran kommenterar det med en mening som även skulle kunna sammanfatta unghästutbildningen i stora drag.
- När man är klar så är man klar. Man ska inte stressa fram resultat eftersom alla unghästar inte är klara för sina respektive unghästchampionat. Det är bättre att vänta än att ge sig in i någonting som ändå inte blir bra, säger Europamästaren.
 

---

---

---