Krönikor
Publicerad: 2023-11-27KRÖNIKA: Vad hade vi väntat oss?
Nina Lodin har arbetat som beridare utomlands under många år. I dag är hon åter i Sverige, läser till equipat, håller träningar och rider en del hästar åt hästägare. Hon tycker inte att de avskyvärda bilderna från Helgstrand är förvånande. Hon menar att det är mer vanligt än vad vi tror och att det kommer att fortgå så länge pengarna styr och efterfrågan finns.
Det verkar som att det spräckts ytterligare en bubbla. Där ”vanliga dödliga” helt plötsligt inser att hästar inte blir väl behandlade överallt och att det handlar om pengar, pengar och mer pengar. Ännu en gång är vi chockade och bestörta trots att det här inte är första nyheten av sitt slag.
Men kanske tar det ännu hårdare den här gången för att det är ett modernt stall? En framgångssaga som alla någon gång såg på och tänkte; ”WOW, jag vill ha en häst från Helgstrand”. För att det var någonting som faktiskt kunde uppnås? Skäms vi lite mer den här gången för att inte ha synat bluffen och blir argare? I stället för när till exempel Ludger Beerbaum blev anklagad för barrering. Vi vanliga dödliga köper ju inte hästar hos Ludger. Eller på ”den gamla goda tiden” när Schockemöhle var i farten med alla möjliga knep för att hästarna skulle hoppa högre. Det var ju rykten, inte filmer i sociala medier. Och vad kan man vänta sig av gamla tyska hoppgubbar? Är det för att Jovian var nästan lika magisk som Totilas när han gick Unghäst VM i Ermelo 2019 som femåring under en karismatisk dansk med tidigare medaljer i bagaget? En trevlig affärsman som gärna ställde upp på intervjuer och agerade till synes öppet? Som verkade nåbar och pedagogisk? Dessutom lagom i tid som Cathrine Laudrup-Dufour blivit en av världens bästa ryttare och Danmark verkligen hamnat på kartan igen inom dressyren. Våra skandinaviska grannar, dom är väl som oss? Där finns väl inget ont?
Alla har all rätt att vara upprörda över det här. Det som visas i den här dokumentären är fruktansvärt, det är djurplågeri, det är ingenting någon någonsin ska kunna stå bakom. Det är ingenting som någon häst någonsin förtjänar. Jag är också upprörd.
MEN
Är det verkligen en så stor chock? Hur tror gemene man att det ser ut i dessa stall? Det här händer inte bara hos Helgstand. Även om jag ska förtydliga att vissa av dessa bilder på till exempel spömärkena är värre än vad även jag någonsin sett. Men sanningen är att det här händer, mer eller mindre, på så många platser i världen. Det är en vardag för många fler hästar än de som står här i Sverige, lyckliga på sina lösdrifter. Varför då? Pengar är såklart drivfaktorn. Men hur tjänar man pengar på att behandla en häst såhär? Hur klarar ryttarna i fråga av att göra det ens?
Låt oss lägga upp ett scenario. Du arbetar som beridare. Det är din dröm, du jobbar i ett välkänt stall där du har en verklig chans att få komma ut och tävla, göra ett namn för dig själv. Du älskar hästar och det du gör. Du får en bra start, ett lagom antal hästar tills att du bevisat dig själv och kommit in i rutinerna. Sen byggs det på, pressen ökar. Du får bättre hästar, du får fler hästar och kraven att konstant prestera ökar och ökar. Jag vet, jag har varit där. Du kanske har 15 hästar på din lista som du ska hinna med på en dag, kunder kan komma precis när som helst och då måste hästarna kunna visas.
Inte bara det, fyraåringen du red in i höstas ska gå som en klocka med vilken hobbyryttare som helst som är villig att betala. Går provridningen dåligt är det ditt fel, det är du som får skämmas. Och med dåligt menas inte nödvändigtvis att det är katastrof och kunden ramlar av. Nej det räcker med att den går emot en alldeles för hård och ovan hand och kör upp huvudet. Eller blir skrämd i ett hörn. Du kanske kommer undan med en utskällning av chefen eller ännu värre, han/hon säger ingenting, nästa dag rider hen hästen själv och klagar på allt du har gjort fel. Eller så är hästen på en annan ryttares lista. Du pressas dag ut och dag in, gradvis till en början och innan du vet ordet av sitter du där med frustration och stress för att galoppfattningarna inte är perfekta på den nyligen inridna hästen. Eller den där sexåringen gör inte perfekta byten än eller är inte redo att piaffera. Vem som helst ska kunna sitta upp på den där hästen och den ska springa snällt med nacken rund.
För sanningen är också att de flesta hobbyryttare är inte så finkänsliga att de känner om hästen är framme för skänkeln eller inte, om den jobbar genom kroppen eller bara böjer nacken. Om den gör en imponerande travökning som ser bra ut som du kan lägga upp på sociala medier så ökar chansen att du köper den. De flesta potentiella köpare för dessa hästar vill komma dit, få hästen serverad och sitta upp och känna sig jätteduktig. Då måste hästen gå automatiskt och vara lite avtrubbad för större provokationer. Som beridare förväntas du fixa det, det ska ske oavsett.
Jag försvarar ingenting av det här, absolut inte. Jag har varit där, inte på Helgstrand, men i branschen utomlands. Jag vet hur pressad, blind och avtrubbad man blir. Hur det långsamt växer fram. Det är som alla som säger att de direkt skulle lämna en partner om den var elak, utförde psykiskt eller fysiskt våld. Tills man står där själv och kommer på alla ursäkter i världen och hoppas in i det sista att han/hon kommer ändra sig. Det är lite samma här. Det har gått väldigt lång tid med små steg innan det blivit så här.
Det här har drivits av efterfrågan och tillgång. Det var med allra största sannolikhet inte så här Helgstrand Dressage startades, ryttarna där tog inte jobbet för att göra det som görs i dag. Det har varit en lång spiral som sakta gått nedåt där aveln tagit fram hästar som bara passar extremt skickliga ryttare och behöver sälja dem till ”vanliga dödliga”. Alla vill ha sin egen Totilas, Valegro, Bella Rose eller Jovian. Det har alltid varit en ohållbar väg och nu ser vi det svart på vitt. Behöver Andreas Helgstrand lägga ner sin verksamhet (vilket vore en rimlig utgång av det här) kommer det sopa det här problemet under mattan tillfälligt. Vi måste alla hjälpas åt att förändra sporten som vi älskar. För alla länder är inte som Sverige, hur gärna vi än skulle vilja det. Sverige är inte heller fläckfritt. Det finns ingen quick fix eller enkel lösning. Men medvetna val och tid kommer nog ta oss dit vi vill vara.
Vad kan man göra då? Köpa sina hästar från små uppfödare, privata säljare eller mindre företag. Vår sport är redan svindyr som det är. De flesta av oss, mig inkluderad, kan inte köpa en färdig häst i dag. En femåring som redan gör byten är lockande. Vi får trots allt kanske nöja oss med den där treåringen så att vi kommer undan lite billigare. Men treåringarna är för svåra, de flesta har inte kunskapen att ha unga hästar. Att lämna bort hästen för inridning eller tillridning hos en bra tränare/beridare är för dyrt. Men i det långa loppet kommer det ändå att vara billigare, både ekonomiskt och mentalt.
För när du köper den där flashiga hästen på videon, från det där otroliga stallet som var så enkel när du var där. Så kommer väldigt sannolikt problemen komma på löpande band när du väl har hästen hemma. Plötsliga beteendeförändringar när hästen kommer ur den där cirkusen och plötsligt kan känna saker och bearbeta det den varit med om. Det leder till rädda ryttare och en osäker miljö. Höga veterinärräkningar kommer som ett brev på posten när smärtor från skador som kanske varit där under en längre tid visar sig plötsligt från en dag till en annan då hästen börjar slappna av och kroppen kan känna efter. Jag själv var med om det en gång. En häst som var stressad och spänd och när den äntligen började slappna av i galoppen blev blockhalt i ett bakben av en senskada som inte hade läkt. Ägaren löste problemet med att ge hästen till någon annan och den blev lika spänd och stressad igen och hältan syntes inte.
Jag förstår de mer kända namnen som inte vill gå ut och säga något just nu. Säger de varken bu eller bä kommer det rasa in kommentarer och meddelanden. Jag har full respekt för att de inte vill just precis nu kasta sig in den grisiga pajkastning som är sociala medier. Vi är kanske flera som ska fundera på det, det är lätt att sitta bakom sin skärm och skriva som om man aldrig någonsin ridit med stress, frustration, rädsla eller enorm press. Som att man alltid själv varit 100 procent rättvis mot sin häst och aldrig missat dennes signaler. Vi har alla gjort misstag. Även om vi inte satt det i system eller gått särskilt långt, jag tvivlar inte på att de flesta hästar garanterat får förstklassig service och omhändertagande vid minsta skråma.
Jag tror vi alla är rörande överens om att vi vill arbeta tillsammans för en bättre sport. För att sporten vi älskar ska vara något vi kan stå för. Det är varken första eller sista gången vi ser något som det här tyvärr. Kanske behöver vi som i alla andra branscher (till exempel jordbruk) också införa oanmälda kontroller och kvalitetscertifieringar. Så blir det lättare för både arbetare och kunder att välja rätt.
Åter igen, jag kan inte understryka nog hur fullkomligt oacceptabelt det som visats i dessa klipp är. Det är på alla vis fruktansvärt och det finns inget som försvarar det. Men vi måste också acceptera det faktum att vi skäms för att vi kanske inte ville tro det.
//Nina Lodin
(Det här är en krönika, vilket innebär att det är skribentens åsikt och inte en nyhetsartikel)
taggar
Liknande webbartiklar
- ”Fler kommer att våga säga ifrån”
- Traudi Björling: "Krävs en diskussion för att skapa förändring – måste komma uppifrån"
- Helgstrand uttalar sig om Operation X
- Videoövervakning kommer att installeras i alla ridhus som ägs av Helgstrand Dressage
- OS inte längre aktuellt för Andreas Helgstrand
- Operation X kommer att sändas på TV4
- TV2-reportern berättar som sina upplevelser
- Tidigare stallchefen: "För sportens skull är det viktigt att få fram vad som har hänt"
- Hemska scener i dokumentär om Helgstrand: "Det är våld, inte ridning"
- Helgstrands topphästar till Kittel och Werth
Ridsportcenter anses vilselett kommunen
Det har varit många turer kring Växjö hästsportcenter. Nu anmäler Växjö kommun, som lånat ut pengar, bolaget som hanterat pengarna.
Travaren som satsar på Falsterbo
Frasse skulle bli pappas skogshäst – men nu kvalar Minna Dottoris honom till Amatörtouren. De har redan plockat hem två segrar i 1,20 i år.
”Finns väldigt många fina travare som bokstavligt talat skänks bort”
"Det syns på utsidan att de mår bra"
Unghästutbildaren och hoppryttaren Björn Svensson delar här sina tankar och rutiner om hur de ser till att hästarna alltid kan prestera på topp.
Rutiner vid tävling, resa och ridning under sommarens månader
Unghästbedömningar - en nyttig erfarenhet
Unghästchampionat är en möjlighet för den unga hästen att samla erfarenhet. Men den behöver vara redo för uppgiften. Royne Zetterman förklarar deras tänk.
"Det är en individuell bedömning för varje häst"
Idyllisk hästgård med hög charm
I Njurunda, söder om Sundsvall, finns en hästgård med totalt åtta boxar och ett stort bostadshus med anor från 1880-talet.
Ännu en topplacering för Wilma Hellström
Wilma och Cissi BJN fick möta ett gäng tyskar i omhoppning i dagens Grand Prix. Något som de gjorde med bravur.
Hon kan tvingas lämna sin hästgård
I Jämtland har intresset för gruvbolag ökat. Men att bygga gruvor kan komma att påverka många boende som inte kommer kunna bo kvar.
Lars Kerstens Hallilea såld till USA
Hallilea har varit en viktig del av Lars karriär och försäljningen var oväntad. En av de mest minnesvärda ögonblicken var segern i Göteborg.
Bloggar på Hippson Se alla bloggar
Mycket att tänka på vid träckprov
Att avmaska "för säkerhets skull" leder inte till parasitfria hästar, smittan ligger i stället dold och man riskerar att missa förekomst av stor blodmask.
Oklar attack mot dödat föl
I helgen hittades ett dött föl på en gård utanför Nybro i Kalmar län. Men enligt Länsstyrelsen är det oklart om det rör sig om en vargattack.
"Den initiala besiktningen visar inte på något vargtypiskt beteende"
Wilma Hellström trea i 1,50-klass
Flera svenskar startade i går och de alla gjorde bra resultat – men bäst av alla var Wilma Hellström med Quinti von Hof som tog tredjeplatsen.
Normal asymmetri eller hälta?
När är ett asymmetriskt rörelsemönster normalt och hur kan mankens rörelse avgöra vilket ben hästen är halt på?
Forskaren och klinikveterinären Marie Rhodin på SLU berättar mer
Övervikt hos hästar – ett vanligt problem
Fler och fler hobbyhästar är för tjocka. Det innebär en hälsorisk som kan försämra prestationen och leda till följdsjukdomar. Veterinär Izabella Granswed förklarar.
Få koll på hästens bakben
Spårar hästen verkligen? Det är inte det lättaste att känna. Veckans övning ger bättre känsla för var hästen har sina bakben.
Ett vanligt fel är att man är på för mycket med innerskänkel
Hästar intar Göransson Arena i Sandviken
Nästa år kommer Göransson Arena att fyllas med 1200 ton sand och omkring 300 hästar. Nordic Horse Show flyttar nu från Lugnet i Falun till bandyarenan i Sandviken.
Så skyddar du din häst mot kvarka
Kvarka är en smittsam luftvägsinfektion som kräver isolering. God hygien, rengöring och desinfektion är väsentligt för att hindra smittspridning.
Från smitta till sjukdom räknar man med tre dagar till två veckor
"Hästen måste ta egna beslut och initiativ"
Fälttävlansryttaren Anna Hassö är en tränare som brinner för att hästar ska få vara hästar. Många ser upp till Annas kunskap och passion.
Försök inte förändra hästen utan välj en häst som passar dig
Henrik von Eckermann fortsatt världsetta
Med 22 månader på tronen är Henrik von Eckermann fortfarande världsetta i hoppning. Även Peder Fredricson klättrar tillbaka mot topp tio.
SM-medaljer ska delas ut på Grevagården
Det är 34 år sedan dressyr-SM arrangerades på Grevagården senast. Till helgen ska medaljörer i fem ålderskategorier samt paradressyr koras.
Mycket på gång i Portugal inför tävlingar
Dressyrryttaren Astrid Hedman bloggar om resan att komma med i landslaget, om kommande tävlingar och gemenskap mellan ryttare.
Hitta snabbt
Aktuella samarbeten
Senaste expertsvaren
Fråga experterna
Mest läst
Håll dig uppdaterad
Senaste numret
– Tema: Hullbedömning
– Porträtt: Annelie Lundkvist
– Den svåra skritten
– Konditionsträna i backe
– Om hästens flyktbeteende
– Fixa tappskon
...och mycket, mycket mer!