Hippson Lifestyle

Hippson testar: Working Equitation

Working Equitation är en ridsportgren som, precis som westernridningen, baserar sig på boskapsarbete. I grunden handlar det om att få en häst som är lydig, vändbar och hållbar och som verkligen samarbetar med sin ryttare och löser problem. Grenen är ny i Sverige och Hippson har fått prova på. Det var en riktig utmaning, men kul!

Text: Emma Rost
Foto: Eva Eternell Hagen

Ridsportjournalisten Eva Eternell Hagen är en av dem som varit med om att ta Working Equitation till Sverige. Hon blev biten 2003, när hon och ett gäng kompisar åkte till Portugal och red för Joao Lynce, en tränare som bland annat ridit i Portugals lag i VM. Nu håller Eva egna träningar varje måndag, hon kör en hel del clinics och märker att intresset växer.
- Jag var nyligen nere hos Lomma Ridklubb och höll en clinic och de blev helt sålda, berättar hon.

Gå fram före samling
Hippsons reporter fick komma ut till stallet utanför Upplands Väsby och prova på den nya ridsportgrenen. Jag fick rida Pijano, Evas arab, som säkert inte är helt okänd. Eva har ridit mycket akademisk ridning tidigare och uppvärmningen bestod bland annat av att rida öppna och sluta på volt i både skritt och trav.
- Han ska vara så böjd att du ser ganaschbågen. Du tycker säkert att han är förböjd, men det anser inte jag, kommenterade Eva mina försök att få till det.
Under uppvärmningen är det också viktigt att kontrollera att hästen svarar både framåt och bakåt.
- Hästen måste gå fram innan jag kan börja samla den, förklarar Eva.


Hippsons reporter testar att öppna och stänga en grind, vilket inte var helt lätt, och att rida skänkelvikning över en bom.

Skänkelvikning över bom
Därefter visar Eva hur det ska gå till, innan det är dags för mig att göra ett försök. Hon börjar med att visa skänkelvikning i galopp över en bom på marken. Hästen ska vara helt rak och den får inte nudda bommen.
- Man tar sikte på sporren eftersom det är svårt att veta exakt var hästens ben är. Sporren ska vara i linje med bommen, säger Eva.
Hon rider sitt halvblodssto Waggie, som är en av de få hästar i Sverige som klarar att göra skänkelvikningen i galopp.
Nästa moment är galoppombyten mellan koner, på medellinjen i det här fallet. I praktiken blir det byten i vart tredje. Allting görs på en hand och på kandar.
Det är fartfyllt och riktigt imponerande att se hur bytena sitter som en smäck. Eva och Waggie rider även det som Eva kallar för storslalom. En bana mellan koner och hinderstöd där man ska byta galopp mitt emellan kon och stöd.


Det gäller att komma så nära lansen som möjligt när den ska plockas upp och sedan få en rak linje till tjuren. Egentligen ska allt ridas i galopp, men så här första gången kändes det tryggare att rida i skritt.

Rida med lans - en utmaning!
Sen beger vi oss ut på gräsbanan där ytterligare moment visas. Eva och Waggie öppnar och stänger en grind, ryggar genom en sväng och visar hur man rider med lans. Just det momentet är riktigt kul att titta på. Ryttaren plockar upp en lans ur en tunna, rider an mot en tjur i plywood på vars rygg det sitter en ring. Ringen ska plockas upp med lansen och därefter ska ring och lans parkeras i nästa tunna. Allt görs i galopp!


Åt ena håller var det inga problem att rygga genom bommarna, men åt andra var det riktigt svårt!

Spöet visar vägen
Så är det då min tur. Och det är inte helt lätt! Jag får börja med att rygga genom en liten bana av bommar där hästen ska svänga och rygga samtidigt. Åt ena hållet går det bra, åt andra hållet verkar det vara stört omöjligt att få Pijano att vända.
- Peta till med spöet på bakdelen precis när du ska vända och visa honom vägen med det, säger Eva.
Till slut lyckas vi faktiskt.
Momentet med grinden är också klurigt. Det gäller att komma in mot grinden och vara i en sidvärtsrörelse redan innan. Efter några gångers träning lyckas jag öppna, rida igenom och stänga till, men inte få på haspen. Nåja, det är trots allt första gången.
Eva tycker att vi ska testa tjuren. Pijano och jag tar den dock i skritt och jag är jättenervös över att jag ska peta till honom med lansen. Lyckas faktiskt få tag på ringen alla gånger utom den första.


Man ska rida ganska nära stödet för att få en bra väg mot nästa kon.

Skänkelvikning över bommen i skritt funkar okej. Det är svårt att få hästen mitt över så att den inte trampar på bommen. Men den riktiga utmaningen är storslalom med galoppombyten. Jag får börja att rida snett igenom i galopp och byta på mitten för att få in känslan i bytena.
- Slarva inte med vägen efter bytet. Utnyttja hörnen och forma runt innerskänkeln ordentligt!
När bytena sitter någorlunda får jag testa på att rida ungefär som en serpentinväg mellan koner och hinderstöd. Det är svårt! Framför allt är det svårt att få till en bra väg. Det känns som att avstånden mellan koner och hinderstöd är väldigt små och tajta och mina svängar blir hela tiden för yviga. Fast bytena sitter, oftast. Ett par gånger får jag till det och det är en grym känsla när jag känner hur hästen svänger runt tajt runt konen och sen byter.


Piaff och passage som avslutning.

Avslutningsvis får Pijano visa mig hur det där med piaff och passage känns, vilket är riktigt roligt för en dressyrtant som mig.
Working Equitation är en rolig upplevelse som utmanar i och med att både ryttare och häst måste lösa problem allt eftersom. Lite grand som i hoppning, men utan de läskiga hindren. Men det är svårt så här första gången eftersom det är ett lite annorlunda sätt att rida på.