FOTO: Ida Lövgren

I sju år har Sara Johansson jobbar tillsammans med Malin Baryard Johnsson och tagit hand om hennes hästar på bästa tänkbara sätt.

I dag berättade Sara för Hippson att hon gör sin sista tävling här i Göteborg, sedan lämnar hon stallet i Norrköping för nya äventyr.

- Jag har länge funderat på att byta karriär, men nu känns det som att tiden är inne för att verkligen ta steget vidare.

  
  
Chefen Malin och teamet hemma i stallet är stöttande och förstående, men Sara kommer inte att försvinna helt från hästeriet!

I stället för att bestämma över hästlastbilen på vägarna i Sverige och utomlands så tar Sara nämligen över och blir "roadmanager" över tävlingen Riders Challange som tv-mannen Timothy Smart står bakom.

- Annika Ersgård på förbundet tipsade mig om tjänsten och jag kände direkt att det passar mig, berättar Sara.

Men det är lite vemodigt att sluta erkänner hon, speciellt att inte få vara med på alla tävlingar där den största gemenskapen med alla vänner finns. Hon skrattar när jag frågar om hon kommer att bli medryttare hos Team Baryard nu - och berättar att det nog inte är omöjligt eftersom hon kommer att bo kvar i Norrköping, bara några minuter från stallet.

Hennes plats kommer en svensk tjej vid namn Anna att ta över. Hon flyttar hem från Tyskland där hon har varit baserad tills nu.

  
Den sista frågan jag ställer Sara innan jag lämnar henne är nog också den svåraste för henne att svara på, nämligen: Vilket är ditt bästa minne?

Ögonen lyser upp och leendet på hennes läppar blir brett när hon säger att det är omöjligt att välja! Till slut kommer hon fram till att det blir VM i Kentucky 2010.

- Ögonblicket när Actrice gick dubbelnolla i hoppningen kommer jag sent att glömma. Det var nämligen ingen som trodde på henne förutom jag och Malin.

I söndags avlutades Falsterbo Horse Show och med svenska ögon sett gjordes det på bästa möjliga sätt - Jens Fredricson vann Falsterbo Grand Prix. I vanlig ordning var så klart hela veckan full av höjdpunkter. Nu avslutar vi årets bevakning med att blicka tillbaka i ett blidspel.
 
Foto: Ida Röök 

Hippsons husbloggare My Almqvist är hästskötare hos Jens Fredricson och har arbetat i tre år med Lunatic. Här intervjuas hon av Falsterbo Horse Show efter dagens Grand Prix-vinst - och hon är så klart väldigt glad.
  
 

–  Jag hade det på känn. Jag har mått så bra och varit så stark mentalt, allt har stämt till 100 procent. 

Så säger Jens Fredricson om vinsten i Falsterbo Grand Prix. Nyckeln till framgången ligger i bra planering – och en otroligt stark känsla att segern var på gång.

Jens Fredricson var som enda svensk med till den andra omgången i Longines Falsterbo Grand Prix. Lunatic hoppade helt fantastiskt i den första rundan, där banan bjöd på en hel del klurigheter. Inte minst var det den sista distansen som ställde till det för en mängd ryttare. Många var felfria fram till den allra sista, gigantiska oxern – Angelica Augustsson och Livello till exempel.

Jens Fredricson fick en skämtsam smocka av tvåan Marcus Ehning när de stod på podiet under prisutdelningen, i dag var inte den legendariske tysken oslagbar.

– Efter Marcus omhoppning sa alla att ”det där går inte att slå”. Men det gjorde det, vilken fantastisk avslutning, säger förbundskapten Sylve Söderstrand, märkbart nöjd med hur Falsterbo-veckan slutade.

Lunatic var perfekt

Jens själv säger att känslan var 100 procent rätt.

– Det smittar av sig på Lunatic. Han känner mig utan och innan den hästen. Det finns ingen som honom, han passar mig som handen i handsken. Lunatic har ett ben här och ett ben där när han hoppar, men han vet vad som krävs för att ta sig över, och så gör han det.

I dag stämde hans plan hela vägen fram.

– Jag trimmade med hjälp av Henk Nooren i morse och då var Lunatic bara helt perfekt. Han kändes hur fin som helst.

Jens framhåller att det är just coachningen vid sidan av som gjorde att det gick så bra.

– På en sådan här tävling har jag stöttning av Sylve, Henk och många andra som jag kan bolla tankar och idéer med. Jag valde exempelvis att gå på åtta språng fram till den sista kombinationen i första rundan, det var inte många som löste det så. Hade jag gjort annorlunda hade jag kanske haft nedslag, säger han.

Full fart framåt

I omhoppningen kände han inför näst sista språnget att han var tvungen att gasa ännu mer. Mellan näst sista och sista hindret gav han och Lunatic därför allt.

– Jag hade en stor fördel av att gå ut sist i omhoppningen. Hade Marcus varit sist hade han ridit snabbare. Men jag släppte på helt efter sista hindret, det var bara full fart som gällde. Lunatic är som en liten kanin, han bara landar och sätter fart. Han är inte heller lika lång tid i luften, i och med att han är så snabb i språnget.

Landslaget i hoppning har på senare tid tagit hjälp av en mental coach.

– Jag träffade henne i torsdags. Hon kom in i stallet och frågade hur jag mådde. Jag svarade ”bra”. ”Jag ser det, du kommer att vinna”, sade hon då. Hon såg exakt på mig hur stark jag var mentalt, säger Jens. 

Jens Fredricson borde nu vara självskriven i EM-laget. Tillsammans med Sylve skulle saken diskuteras under söndagskvällen.

– Vi ger besked nästa vecka, säger förbundskaptenen.

Text och foto: Ida Röök

MISSA INTE BILDSPELET I TOPPEN PÅ SIDAN!