Marie Ryman - Programridning och hoppträning
APR
03

Programridning och hoppträning

 

Solen har allt skinit lite på mig idag! Äntligen fick jag min sovmorgon idag, den behövdes, och sedan hade vi pedagogiklektion med Åsa Steninger. Denna gången var det rösten som låg i fokus, en rolig lektion där vi arbetade i grupper med olika delar, talteknik, aukustik, mm, och sedan presenterade och diskuterade det hela i helklass i slutet av lektionen. 

 

Det är en hel vetenskap det där! Jag tror mig ha ganska bra koll på min röst, har ju sommarjobbat som växeltelefonist och är det något jag fick träna då så är det talteknik, de drillade mig hårt och det var nog inte så dumt faktiskt :) Sedan gäller det att kunna klämma i på utebanor och i ridhus, flera timmar i sträck, där kommer den riktiga utmaningen att jobba med... 

 

I eftermiddags var det dags för programridningen med Mataking,  Ulf Wilken dömde och Agneta Aronsson skrev protokoll, ja jag klagar då inte! Mataking kändes egentligen fin för dagen men visste precis vad det var frågan om när jag styrde upp på medellinjen första gången, den lilla rallyfarbrorn! Han blev rätt på men jag lyckades parera det ganska bra ändå och han är fortfarande lydig i alla fall. 

 

Det är inte allt för långt kvar till vår utbildningskontroll, där det är lite mer skarpt läge gällande programridningen, men nu har vi gjort om planen lite så att de som vill får rida Msv C:2 i stället. Det kör vi på, nästa dressyrvecka får vi nog damma av kandaret.

 

 

Rio fick vara med på hoppträning för Daniel Svensson nu på kvällen, han ska ju göra tävlingsdebut på måndag så det passade bra att få komma iväg och genrepa lite. Han fick godkänt, Daniel höll med om att han hoppar bra stammen till trots så det var ju kul att få det bekräftat :)

 

Det knepiga ligger i att ha honom framme hela banan igenom, första halvan brukar gå riktigt bra men sedan är det lätt hänt att han viker ner nacken och tänker på dressyr i stället för hoppning. Styr man på hinder då är det mest lotto om det blir en bra anridning... Men, det tog sig allt, tror vi vågar komma tillbaka och vi lär överleva tävlingen också. 

 

 

Sofhie var nöjd med sin springare! Han tävlar både dressyr och hoppning i helgen han, multitalang ;)

 

 

 

 


Läst 26457 ggr



comments powered by Disqus


Fler inlägg

APR
21

Det börjar med dig


Hästvärlden liknar inget annat. Minns du hur det började? Dagen du först mötte ett djur många hundra gånger starkare än dig, med hårda hovar och tänder som är ganska vassa ändå. Hur du fick lära dig att de är känsliga djur, men med ett hjärta av guld, och man kan lära sig prata med dem och bli deras vän. Att ni tillsammans kan ni göra fantastiska saker.

Vi två minns det, fascinationen har aldrig lagt sig utan snarare eskalerat, och vi påminns ofta om varför vi tillhör de många med stort engagemang och hjärta för den här världen. För hästar, för sporten och för gemenskapen. För viljan att göra svensk ridsport bra för så många som möjligt. Det var det som fångade oss när vi öppnade dörren till hästarna och det är därför vi är här. Allihopa.

Med engagemang och intresse kommer åsikter om stort och smått, och vi kommer ofta se olika på saker. För en del innebär dock oliktänkandet att respekten för varandra försvinner. Diskussioner, som många gånger i sin grund var nödvändiga, kantas alltför ofta av hårda ord, kränkningar och glåpord. Det pratas om varandra, istället för med varandra. Vad som i någons ögon ses som snedsteg skapar storm. Folk ställer sig bakom de som skriker högst för att undvika att någon ska skrika på dem. Rädslan att göra fel riskerar att trycka undan viljan att göra rätt. 

Det är inte bara klimatet hos oss som hårdnar. Hela samhället är ganska tufft. Visioner, ambitioner, drömmar och framtidstro är starka drivkrafter, men med dem kommer också en sårbarhet när en hög insats ger en utdelning som är direkt motsatt vad du tänkt dig.  Bara det faktum att så många på internet, en plats där alla kan vara vem de vill, ändå väljer att använda det för att såra, skälla och kränka är för oss obegripligt. Men vi tänker inte låta det förstöra det vi brinner för.

Ridsporten dör när engagemang och kärlek som drivkraft äts upp av hat och ilska. Vänner, låt det inte hända. Ridsporten blir vad vi riktar vårt fokus på, och det är vi som väljer. Men den enda du kan ändra på är dig själv. Det är där vi alla måste börja.

 
Så.

Visa respekt för alla människor. Alla. Och det innebär att på allvar se och lyssna på varandra. Egentligen vet vi ingenting om någon, mer än att vi alla är människor, så det personliga måste hållas utanför sakfrågor. Bekräfta och beröm andra. Det är så vi växer. Berätta öppet och tydligt om dina olika uppdrag och roller. Vi möter ledare, representanter och förebilder i olika former var vi än vänder oss i ridsporten. De är alla där av en anledning, och gör vad de tror är bäst för ridsporten. I rollen ingår det att ge och ta emot kritik, annars förs inte utvecklingen framåt. Var en god förebild för ridsporten. För idrott. För alla andra. Ta ansvar och agera om någon bryter mot våra regler. Ett sunt ledarskap bör också klargöra vad som inte är okej.

En skriven värdegrund är bara ord, och det är först när vi inspirerar andra att efterleva den eller agerar när något inte är okej som den får ett värde. Det här är ridsportens ledstjärnor för hur vi ska agera gentemot varandra. Svårare än så här är inte spelreglerna för hur vi ska kunna samsas i den här världen. Den som när dessa riktlinjer står klart för alla kan återgå till att helt och fullt kretsa kring världens bästa fyrbenta kompis och allt underbart vi kan göra ihop med dem.

Glöm inte varför vi är här. För att vi gillar hästar, sporten, gemenskapen. Så var schyssta mot varandra, det är hårt nog att ramla av. Och kom ihåg, det är du som väljer vilket klimat vi ska ha i ridsporten. Det börjar med dig.


Marie Ryman
 
Malin Gustafsson,
ordförande i SvRF:s Centrala Ungdomssektion



Läst 5106 ggr Kommentarer Kommentera

APR
11

Tårtor att minnas

Okej, vi tar det från början. Under helgen firades det att jag överlevt ett kvarts århundrade i den här världen, och lämpligt nog inföll detta på påskafton. Fyra hästiga vänner hemifrån som hängt med så länge jag kan minnas hade flygit ner från min hemby och det finns inga jag hellre hade firat med.

Så, lördag eftermiddag stod jag och Petra i köket och försökte skära ut bokstaven S och ett plusstecken ur varsin jordgubbe. De andra tre var på övervåningen, duschade i skift och snyggade till sig inför kvällens middag. Att de skulle komma hit, och att det skulle bli fint väder, var egentligen det enda jag önskat mig. Och att Rebecka skulle hålla tal vid middagen. Det hålls alldeles för lite tal nu för tiden. Två tredjedelar av önskningarna hade redan infriats och att Rebecka kan prata är det inget tvivel om. So far so good, alltså.

  

Det är inte den första minnesvärda tårtan vi skapat. Vi har har bakat oss igenom vår uppväxt. Utöver maskeradhoppningen var tårttävlingen på ridskolan bland det mest prestigefyllda, det har bakats allt från derbybanor till skottkärror med hö, 90% av dem gick åt skogen men tanken var alltid god och överambitiös och även om samtliga är de sämsta förlorarna man kan tänka sig, så kunde vi ändå skratta åt eländet och försöka intala oss att vi inte brydde oss ändå. Så hanterade vi det mesta.

Vi gjorde allt tillsammans och krigade oss fram. Inget svetsar samman folk som hubertusjakter, mockning, klubbtävlingar, leriga parkeringar och övernattningar i klubbis fastän vi nästan inte sov någonting. 

 

Ingen av oss slutade med hästar egentligen, även om det bara är jag som har det som jobb idag. Vi tar hand om varandra lika noga fortfarande, om än på distans, och 25:e födelsedagstårtan bakades med de som gillade mig när jag hade äggformad jockeyhjälm och mittbena också. Samma tjejer som på ridläger i Vinslöv förde statistik över vem som slog ihjäl flest flugor. Bromsar gav extrapoäng, så när en talgoxe flög in stod Petra med flugsmällan i högsta hugg och frågade på fullaste allvar hur många poäng man fick för en fågel. Bra fika på avslutningen där också.

- Nero, kom ner och kolla på tårtan! Den blev episk.
- Jamen det blir det väl alltid när vi gör något?
 





Så är det förstås. Och som TUR är är även tårtframtiden säkrad efter veckans tävling i Luhmühlen, eftersom Malins man Jörg på söndagen meddelade att avfall i vatten numera innebär krav på bakning av hela två tårtor. På onsdagen åkte vi alltså med ett gäng unghästar för årets första terrängtävling på bortaplan, vilket ju då även blev badpremiär för chefen. Man kan välja trevligare vatten...

Jag startade Earl Grey och Nicki, deras första terräng på bortaplan, och är egentligen nöjd med båda som hoppade felfritt, även om det som väntat var lite spänt, och poängen blev därefter. Det är bara att jobba vidare, övning ger färdighet.






Läst 8201 ggr Kommentarer Kommentera

MAR
31

Säkrare vårtecken än tussilago

Egentligen vet jag inte ens om det finns tussilago i det här landet, men snödroppar och krokusar har lokaliserats, påskliljorna är på väg upp och man kan ana blad här och var med lite god vilja. Men när tävlingsdebuten på terrängbanorna görs, då är väl vintern ändå färdig? Understället hänger dock med en liten stund till och jag erkänner att dunjackan var med i helgen, men, detaljer...

Uppladdningen inför premiären var väldigt pedagogisk för våra unga hästar. Vi inledde säsongen med en terrängtävling, alltså utan dressyr och hoppning, och eftersom tävlingen var på vår hemmaklubb Grossenwiehe har vi kunnat träna samtliga hästar där under veckan. Alla skötte uppgiften utmärkt redan på träningen, och efter att de tränat på Lumühlens bana förra veckan när jag låg i influensa, så kändes det som att de tyckte att det var tryggt och skönt att vara "hemma" igen. Väl förberedda alltså. Maria Gretzer var här tidigare i veckan för hoppträning där jag red Crocker - så även jag var i trim!

 

Dagen innan gick de flesta ett lättare pass hemma på terrängbanan, utan att hoppa men för att avdramatisera miljön lite och känna att koncentrationen fanns där. Nicki som är den hetare typen fick däremot travhoppa ett par små stockar, men kändes väldigt cool och i fin form.



Klockan 6 på lördagsmorgonen rullade vi iväg med de första transporterna, lastbil och ytterligare en trailer anlände senare - vi hade 10 hästar med oss till tävlingen. Och resultatet blev bra, alla hoppade felfritt, de flesta var placerade, och det blev en trevlig erfarenhet för dem. Bra byggd bana väl anpassad för unga hästar, som ju lär sig av att få göra rätt. Det är så man bygger man självförtroende!

Själva tävlingen rullade på snabbt och effektivt, som barn av 90-talet känns det fascinerande att man kan överleva utan Equipe online på en tävlingsplats, men med fasta starttider för klasserna och en whiteboardtavla på framridningen där startnumren ströks över vartefter galopperat över startlinjen så fungerade det med. 




Anne broddar Ballerina. Det var sandjord genom hela banan, som man ser på bilden men med gräs på - extremt regntåligt och utmärkt fäste, så vilken brodd som helst fungerade egentligen - men vi valde en liten.






Dagens bästa av mina tre hästar var 5-åriga Nicki som galopperade sig till 8,4 poäng i terränghästprov A vilket gav en andraplacering i hennes debut. I terränghästprov, geländepferde, bedöms hästens kvaliteter som fälttävlanshäst, hoppförmåga, galoppförmåga, ridbarhet etc.

Det gäller det förstås att som ryttare presentera hästen så bra som möjligt, hjälpa dem till bra distanser för att kunna visa fina språng, och hålla ett jämnt och relativt högt tempo för att kunna visa galoppförmågan, men givetvis utan att rytmen går förlorad. 






Earl Grey gjorde även han sitt livs första start, 0,1 poäng från placering, här på väg upp ur vattnet. Ed är en lite försiktigare typ av häst, men gjorde sin första runda klart godkänt. Lite mer galopp till nästa gång - då hinns det dessutom inte med att titta så mycket.








Vårt lilla fullblod No Deal gick en lätt stilklass med mig och var fjärdeplacerad, han visste vad som gällde och lade i precis rätt växel från start och gjorde en väldigt jämn och fin runda. Härlig känsla när de kan sitt jobb! 

Nästa tävling är i Lumühlen om 1,5 vecka, där finns både en klass för hel fälttävlan och möjlighet att bara rida geländepferde också. Jag är anmäld till båda men vilken häst man rider i vilken anmäls dagen innan, så vi avvaktar tills det är dags helt enkelt. Smidigt tycker jag. Nu är vi äntligen igång på allvar!


(Uppdatering - och så nu när jag 06:46 drog upp rullgardinen är det snöglopp, sviken av naturen ännu en gång. Malin åker på tvåstjärnig fälttävlan idag, letar vi fram isbrodden nu...?)

 


Läst 11043 ggr Kommentarer Kommentera

Till startsidan för Marie Ryman »



Marie Ryman av Marie Ryman

Marie Ryman, som jobbar hos fälttävlansproffset Malin Petersen i Tyskland, bloggar om sitt hästliv.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Lisen Välj
Portugal-bloggen Välj
Veterinärstudenten Välj
Noll till hundra Välj
Jens Fredricson Välj
Maria Wiklund Välj
Therese Välj
Redaktionen Välj
Hippologbloggen Välj
Saras vardag Välj
Marie Ryman
Avelsbloggen Välj
Veterinärbloggen Välj
Hästskötarbloggen Välj
Beyond Equestrian Välj
Gästbloggen Välj

stäng


Maries senaste




Arkiv

Husbloggare

Avelsrådgivning med SWB - del 5

Avelsbloggen


#MUSCARI STUDIOS Vinn ett smycke!

Beyond Equestrian


Rytmiskt och Följsamt

Saras vardag


Till Husbloggarna