Vemod och sorg men massa fina minnen!
Karolina här. Jag vill bara skänka en tanke till alla som någon gång behövt ta det ofrånkomliga beslutet att ta bort ett djur som varit en vän, en familjemedlem eller en arbetskollega. När det är dax att avliva och ta farväl, vill vi alla att detta skall ske på ett värdigt sätt och erbjuda våra djur ett lungt slut. Anledningarna kan vara många till varför man ex. avlivar sin häst, men beslutet är ofta något man helst inte vill tänka på förrän det är dax.
Det är alltid sorgligt med avslut och vi som hästägare bör få känna oss trygga och lita på den som utför uppgiften. Vi bör även få veta vad vi har att vänta oss. Det är viktigt med information och det är viktigt att människor i omgivningen vet vad det är som pågår för att vi ska kunna undvika obekväma situationer. Det kommer med det ansvar vi tar på oss när vi skaffar oss djur i vår ägo. -ANSVAR Att våra djur får en respektfull hantering ända till slutet.
Förra veckan hade jag och ett gäng fina medstudenter en redovisning om farmakologisk avlivning av häst. Vi jobbade fram information och skrev ihop en fin handout som skall delas ut som inläsningsmaterial till övriga klassen.

Det hela började med att vi läste en artikel om en hästägare som var tvungen att ta bort sin häst pga en akutskada. Hon ringde ut en veterinär som avlivade häsen med Somulose (en avlivningsvätska för häst). Veterinären lyssnade på hjärtat och sade att hästen var död. När djurägaren 8 timmar senare fått dit djurambulansen för att hämta kroppen så fanns inte hästen där. Den skulle legat under en pressening, men hästen hade inte dött av injektionen utan levde fortfarande. Den hade dessutom lyckats kravla iväg ca 20 meter. Hästen avlivades då av ambulanspersonalen med ett skott . Detta är ett skräckexempel på hur en avlivning med läkemedel inte får gå till.
Nedan får ni en kortare version av hur avlivningsvätska fungerar:
och den målsättning vi har för en god avlivning
Substanser vid farmakologisk avlivning kan verka på två sätt:
ELLER:





| Läst 4195 ggr | Kommentarer | Kommentera |
Här kommer mer smått och gott från kongressen i Danmark som jag var på förra helgen:
- Föl kan vara laktosintoleranta. Föl som har diarré som man inte hittar orsaken till och som bara fortsätter, kan alltså bero på laktosintolerans. Det är ovanligt, men diagnosen ställs oftast genom att man tar bort mjölken och ger dem ersättning för att se om diaréen avtar. Obs! Glöm inte att ett diarée-föl alltid kräver veterinärundersökning. Detta är inget man experimenterar med själv utan att ha uteslutit alla andra orsaker till diarré.
- Fölbrunstdiarré är en MYT! Tidigare trodde man att anledningen till att föl vid ca 3 veckors åler ofta blev lösa i magen, berodde på att stoet då kom i brunst och att mjölkens sammansättning därav förändrades. Nu har man undersökt detta och det visade sig inte alls stämma. Man kollade när stona föll in i brunst och kollade även när fölen blev lösa i magen för att se om det korrelerade, men de gjorde det inte. Den förklaring man nu har är att fölen vid ca 3 veckors ålder för första gången börjar tugga i sig saker i omgivningen, mammans hö osv. De blir alltså lösa i magen för att deras mag-tarm flora rubbas/ändras av övergången till annan mat.
- Som vi vet så är ju träckprovsundersökning en momentan koll av hur många maskägg som hästen urskiljer. Det är bara den adulta mängden maskar som för tillfället lägger ägg som vi kan fånga upp med träckprov. Vi kan inte mäta hur många masklarver som ligger vilandes inne i slemhinnan i tarmen t.ex. Nu arbetar forskarna med ett nytt test där man i framtiden hoppas kunna mäta larv-bördan i slemhinnan också, för att få en mer sann bild. Fråga mig inte hur detta test ska gå till, men "they work on it" som en av föreläsarna sa.
- På små sjuka föl så är det mycket viktigt att hålla koll på glukos och insulin-nivåerna. Många föl har en fördröjning av sin egen insulinrespons/produktion det första dygnet vilket gör att de lätt kan få för högt blodsocker, hyperglykemi. Samtidigt kan de få för lågt blodsocker om man inte får i dem råmjölk. Att mäta glukos, och tillföra glukos och eventuellt insulin i rätt dos och mängd har visat sig vara mycket viktigt för att få svagfödda föl att klara sig. Det forskas en hel del inom detta ämne, bland annat av en lärare på SLU vid namn Johan Bröijer. Han var även i Danmark på kongressen och talade om detta.
Avslutar med en bild på en fölis. En sommar när jag jobbade som sköterska hade jag hand om ett mini-shettis föl som vägde 17 kg, den var ungefär lika stor som fölet på bilden. Det var väldigt praktiskt när man skulle gå iväg och väga den eller ta ut den i undersökningsrummet. Det vara bara att lyfta den i famnen och hålla i. När den blev piggare börja den sprattla med benen och skrika "iiihhh". Men de gjorde inget, den kom ingenstans när man väl hade den i famnen. Fina minnen;)
/Izabella
| Läst 9227 ggr | Kommentarer | Kommentera |
Hallå!
Idag har jag suttit som en smäck och uppdaterad på equipe för att följa dagens SM-final i dressyr, önskar jag kunde varit där. Jag var själv o tävlade så jag kunde inte åka till Strömsholm. Red en regional Msv A:1. Målet var att slå mitt senaste resultat på 63%. Vi lyckades inte, vi fick strax under 60%. Från början var jag besviken, men som tur var hade min kille filmat ritten, så himla nyttigt! Efter att ha kollat på filmen och läst domarnas kritik igen, så förstod jag verkligen.
Vovva var för lång, han var stundtals över tygeln och var inte igenom och lösgjord i kroppen. Jag hade svårt att fokusera på framridningen, det hade regnat mycket o banan var tung (men det är ingen undanflykt, de bästa kan fokusera ändå;) Dock kände jag att Vovva faktiskt var duktig, han gjorde sitt bästa och gick precis så bra som jag red, duktiga häst! O sen skötte han sig utmärt på banan o tittade inte på nåt.Men jag red inte bra, jag red i alla fall inte så bra som jag kan, skärpning!
Om det finns något jag ibland blir irriterad på inom dressyr-världen så är det detta eviga klagande på domarna och att de dömer ojämnt. De dömer ner, de dömer hit o de dömer dit. Alla vet ju hur det egentligen ligger till. Alla vet vi ju att man ibland kan ha en domare som inte gillar hästen eller som lägger stor vikt vid en viss detalj. Men man blir INTE nerdömd 5 tävlingar på rad, inte 3 heller för den delen.
Om man får låga poäng, så är det bästa man kan gör att filma sina ritter, sätta sig med protokollet o gå igenom för att själv se. Ibland känns de bra men ser illa ut från marken, då är det bra att inse det. Idag var jag ganska nöjd när jag kom ut från banan, men när jag tittade på filmen såg jag direkt vad det var domarna såg.
Så sluta o klaga för guds skull, ta åt er av kritiken och rid bättre. Jag lovar er att om man är riktigt bra, så får man bra poäng till slut. Det är bara pinsamt när folk gör uppdateringar och gång på gång klagar över hur de blivit felbedömda. Nu har vi en till tävling på torsdag, sen blir det en lite längre träningsperiod, för att försöka förbättra det som nästan alla domare kommenterat de senaste tävlingarna.
Såhär gick inte Vovva idag, men vi kan rida så;) Jag tror det här med att ta kritik också är en mognadssak. När jag red ponny ville jag ofta tro att jag alltid blivit neddömd om det gått dåligt, fast jag egentligen kanske borde erkänt att jag inte alltid red så bra. Men det är viktigt o komma ihåg att man inte behöver döma sig själv bara för att man "erkänner" att ritten kanske inte var super-bra. Det är att INTE rida på 70%. Jag har träffat många som inte ens vågar ge sig ut på banan "innan" de känner att hästen går som på 70%, för de vill inte misslyckas, o vågar inte misslyckas. Hur kul blir sporten då?
Varför ska det vara sånt hyssh hyssh o man ska som dressyrryttare ALLTID ha en lång förklaring på varför man fick dåliga poäng. Kan man inte bara få vara kass ibland o sen komma igen? Herregud..de e väl inte hela världen;)
KRAM Izabella
| Läst 16552 ggr | Kommentarer | Kommentera |
Här bloggar de blivande veterinärerna Izabella Granswed och Karolina Eriksson. Som läsare får du följa deras vardag och får hänga med dem på äventyr med de egna hästarna.
Ja tack, jag vill ha Hippsons nyhetsbrev!



Så får du din häst att lasta sig själv (2013-06-18)
Lär dig mer om hästens anatomi - bakbenen (2013-06-15)
Nick Skelton om sin Big Star (2013-06-12)
7 kommentarer
Hej Carina! Ursäkta sent svar men vi har missat din kommentar och såg den nu! Med vätska så får du ett snabbt hjärtstillestånd, hjärnan slås ut och hästen dör. Bultpistol "dödar" egentligen inte hästen utan bedövar den bara genom att slå ut medvetandet och vid korrekt skott träffa andningscentra vilket stoppar andningen. Hjärtat fortsätter dock att slå så teoretisk så är hästen inte död innan du tömt den på blod vilket leder till att hjärtat stannar. Hjärtat skulle förmodligen stanna ändå pga syrebrist efter en stund men för att vara säker på att allt ska ske snabbt och hästen inte ska kunna "vakna upp" om bulten träffat fel så ska man avbloda direkt. Hoppas du fick svar!
Jo, tack jag fick svar. Anledningen till att jag föredrar bult är just det skräcksenario med den stackars hästen som inte dog utan hasade sig omkring. Jag har svårt att leva med bara tanken på att det har hänt.
En annan nyfiken fråga som kanske ligger utanför ämnet men...varför måste man avbloda vid bult men inte vätska?
ps; det heter blött, verbets supinumform (svenksläraren är framme =))
Man får som veterinär själv avgöra om man vill avliva med vätska eller bultpistol. Använder man bult måste man dock avbloda hästen (MKT blod) så omgivning kan spela in. Man ska helt enkelt göra det som man känner sig mest bekväm med och det som passar i situationen. En akut traumatiserad häst där det skall gå fort kankse bult är att föredra eftersom du annars måste lägga en kanyl vilket kankse tar tid, samtidigt som hästen kan har dåligt blodtryck om den ex. blött mycket, vilket kan försvåra när du ska lägga kanylen. Sen måste man även väga in säkerhetsaspekter. Avlivningsvätska är livsfarligt för människa och det krävs skyddskläder, dubbla handskar och visir om det skulle råka skvätta. Det som står i inlägget är MÅL för hur vi vill att en optimal vätska ska vara, sen är det inte så i verkligheten. Det har hänt att veterinärer som råkat få i sig knappt en droppe då de stuckit sig på kanyl fått livshotande skador. Båda metoderna är oerhört säkra när de utförs på rätt sätt men du kan skjuta fel med bultpistol och du kan i vissa oerhört sällsynta fall få en häst som inte dör av avlivningsvätska eller skada dig själv. På kliniker där vi jobbat använder man vätska och vi upplever att det gått väldigt smidigt men det finns som sagt inget rätt eller fel på vad som är bäst. Beror helt enkelt på vad veterinären är bekväm med och hur förhållanden runt omkring ser ut. Det händer att det blir inbrott i veterinärbilar men skulle man knarka på avlivningsvätska skulle man dö på vippen. Vi pratar absolut om säkerheten och avlivningsvätska ska helst vara dubbelt inlåst och ska inte stå ihop med andra mediciner. Endast vissa personer ska ha tillgång till dessa skåp osv. Veterinärer som har läkemedel i bilen rekomenderas att ha bilen i låst garage sen är det alltid upp till varje veterinär hur denne gör. Hoppas ni fick svar!:)
I vilka fall använder man avlivningsvätska och i vilka fall använder man bultpistol?
Jag har varit med om båda sätten att avliva hästar och fann bultpistolen fördelaktig, både för mig som ägare och hästen. Det är kanske fel, man jag upplever att avlivning med bultpistol är snabbare = direkt död och på någont sätt mer "säker".
I fallet med avlivningsvätska gick det också otroligt fort men antagligen berodde det på att hästen var så sjuk att den redan var döende.
Superintressant läsning - stort tack! För en tid sedan var det ju förresten något fall i Sverige då avlivningsvätska hade stulits (ur veterinärbilen?) av människor som försökte använda detta som (dödlig) "narkotika". Är det något ni pratar om på utbildningen, säkerheten kring hanteringen - stöldrisk och så vidare?
Är det verkligen helt ofarligt för åskådare och personal? Har hört annorlunda, inte för åskådare men för den behandlade veterinären. Har varit med vid fler talet avlivningar, både stora och små djur, senast var häst med somulse, det gick så fort och var helt smärtfritt för hästen så jag var faktiskt imponerad efter.
Bästa bloggen!