Snillen spekulerar. Ragnar Bengtsson, Jonas Tornell och Sylve Söderstrand.

Det var inget vidare väder...

Henrik von Eckermann på gott humör!

Cantinero ser inte lika glad ut på just den här bilden.

Veteranen Tornesch utstrålar verkligen ett härligt lugn.

Douglas Lindelöws Casello är världsvan efter att ha varit i Las Vegas.

Bonzai H är stor när han sträcker på sig!

Helena Persson har varit reserv på många mästerskap. Nu ska hon få rida!

Fina landslagstäcken och en spjuveraktiv Henrik...

... som busar med lagkamraten Baryard.

Fina ''Tore''!

Sylve ser lite sammanbiten ut. Vetchecken är ett viktigt moment.

EM-laget i hoppning har anlänt till Aachen – under måndagen gick samtliga svenska hästar igenom besiktningen. Missa inte bildspelet ovan (där tyvärr Charlotte Mordasini fattas)!

FOTO: Tomas Holcbecher
  
Förbundskapten Sylve Söderstrand är glasklar när han säger:
– Jag har ett superbra lag. Alla i laget är bra lagspelare. Vi är här i Aachen för att tävla om medaljer.
Det är inget mellanår även om Sverige är kvalat och klart för OS i Rio de Janeiro genom insatsen på VM i Caen, Frankrike, förra hösten. Sylve Söderstrand siktar högt.
– Vi kan och vill vara med i toppen, säger han.
  
Måste ha massor av galopp
Den mest rutinerade i det svenska laget från tävlingar i just Aachen är Henrik von Eckermann som haft fina framgångar här. Han ger sina medryttare ett råd inför ritterna på den stora banan.
– Det känns som att man galopperar riktigt fort. Men då gäller det att öka lite till för att klara maxtiden.
Banan är enorm. Det passar Henrik väldigt väl. Han är den i laget som pushar och driver på, med all energi i världen.
– Han är en otrolig lagspelare. Henrik och Malin ger laget trygghet och boostar de andra, menar Sylve.
I Falsterbo efter nationshoppningen berömde Sylve Henrik.
– Men han är så intensiv att vi klarar oss med en Henrik i laget.
  
Tornesch är snabb
Henrik von Eckermann var dubbelt felfri i Furusiyya FEI Nations Cup i Rom med Cantinero och hade en felfri runda i Falsterbos nationshoppning.
– Jag har två lagkaptener, Henrik och så Malin Baryard Johnsson. De är så positiva och kan driva på ett lag på olika sätt, menar Sylve.
Malin har inte ridit något mästerskap sedan 2011. Då var Sverige fyra i Madrid och kvalade till OS. Rolf-Göran Bengtsson vann guldet individuellt. Nu är Malin tillbaka med samma häst som i Madrid, hingsten H&M Tornesch.
– Malin kan rida fort med honom. Det är bra i den första tidshoppningen. För där behövs det stor galopp och korta vägar på den gigantiska banan.
  
Laddade upp i Falsterbo
En av de två andra som så här långt är ordinarie i laget är 24-åriga Douglas Lindelöw som gör debut på arenan med Casello, en son till Rolf-Göran Bengtssons otroliga Casall Ask. Både Douglas och Malin passade på att använda Falsterbos stora gräsbana för att få igång galoppen på sina hästar under den precamp laget har haft.
Douglas slog till med ett EM-guld 2010 för unga ryttare. Vägen mot toppen bland seniorerna har varit spikrak. Nu gör han sitt första seniormästerskap.
– Vår precamp i Falsterbo och Köpenhamn var mycket bra, konstaterar förbundskaptenen.
  
Inte reserv den här gången
Helena Persson har fått en ny vår. Hon är mesta mästaren i Sverige med sju SM-guld. När Helena hade Classic H var hon den ständiga femteryttaren vid en rad internationella mästerskap. Men med ”den fula ankungen” Bonzai H är hon tillbaka i hetluften och får rida i laget!
– Bonzai kan hur lätt som helst hoppa stora hinder och kommer att passa bra på den här banan, menar förbundskaptenen om sin rutinerade lagryttare, som gör Aachendebut.
Femte ryttare är Charlotte Mordasini, ny i laget och med fina framgångar den här säsongen. Charlotte bor i Schweiz, har hästarna på franska sidan om gränsen och tränar för legendariska Michel Robert.
Charlotte valde att rida för Sverige den här säsongen. Tidigare red hon för Frankrike under junior- och young rider-tiden.
– Charlotte passar in i laget och tillför energi, säger Sylve Söderstrand som har satt ett mål – att rida för medalj i lag.
  
Svenska laget

Malin Baryard Johnsson, 40 år
Bor: Norrköping
Häst: H&M Tornesch, 15 år
Ägare: Heliotrop AB
  
Henrik von Eckermann, 34 år
Bor: Hörstel, Tyskland
Häst: Cantinero, 13 år
Ägare: Stal Beerbaum
    
Douglas Lindelöw, 24 år
Bor: Hörby
Häst: Casello, 12 år
Ägare: Fam. Bladh & C. Person
  
Helena Persson, 46 år
Bor: Västerhaninge
Häst: Bonzai H, 15 år
Ägare: Salino AB
  
Charlotte Mordasini, 27 år
Bor: Haut Savoi, Frankrike
Häst: Romane du Theil, 12 år
Ägare S.C.E.A. Kalimba
  
Så här sänds EM på SVT 

Textkälla: Pressmeddelande från SvRF

Kristian von Krusenstierna gav Biggles en puss efter ritten.
  
Söndag red Kristian von Krusenstierna sin sista start på Biggles 1015 – efter framträdandet i världscupen fick ekipaget stående ovationer av publiken. Vilket rörde hela teamet kring hästen till tårar.

Text: Annelie Lundkvist
Foto: Annelie Lundkvist och Anki Yngve
  
Som den tävlingsmänniska Kristian är blev han besviken över domarsiffrorna, han tyckte att de var värda lite mer. Men samtidigt var detta sekundärt, känslorna till Biggles – att få pussa honom på mulen och krama om hästskötaren Karin och hustrun Linda var det som verkligen betydde något denna dag.
  
Känslosamt direkt efter ritten
När FEI-veterinären hade gjort den obligatoriska bettkontrollen direkt efter start hoppade Kristian av och torkade tårarna. Även hästskötaren Karin blinkade ordentligt i ett försök att hålla gråten inne, men när chefen kom för att ge henne en kram gick det inte längre.
– Det är väldigt skönt att sista starten gick så bra, jag har knappt kunnat prata om att det är hans sista tävling, berättar hon för Hippson när vi promenerar med Biggles.

Kom till stallet nästan samtidigt
Karin utsågs till Årets hästskötare på Ryttargalan i onsdags och har arbetat hos Kristian i drygt fem år, nästan lika länge som Biggles har varit en del av teamet.
– Han kom till stallet 20 dagar efter att jag hade börjat, för alla dessa år sedan. Biggles är den arbetskamrat jag kommer att sakna mest, säger Karin med tårar i ögonen.
Direkt när Biggles hade fått skritta av var det dags att promenera ner till stallet, där det serverades morötter i stora mängder och där många kramar delades ut.
  

Hingsten visade att han fortfarande kan!

Karin tävlingsfilmar ekipaget för sista gången.
  
Planerna är ännu inte klara
Att publiken gav stående ovationer, och överöste ekipaget med applåder, blev för Kristian en perfekt avslutning på en lång karriär tillsammans. När han fick Biggles till sitt stall visste han att Briar-sonen skulle kunna hjälpa honom med hans egen svaghet.
– Jag var dålig på piaff och passage när jag tog över honom från Jan Brink. Biggles har hjälpt mig väldigt mycket i karriären, säger ryttaren.
Kristian berättar att Biggles kommer att bo kvar i stallet på Ågesta ridskola ett tag till, några beslut om vart han ska ta vägen sedan har ännu inte tagits. Kanske flyttar han hem till sin uppfödare och ägare, familjen Lundberg Persson, för att gå i pension. Men Kristian vet samtidigt att Biggles inte är en häst som kommer att trivas med att bara gå i en hage hela dagarna.
– Det kan bli så att han får flytta till en yngre ryttare som han kan hjälpa i de lättare klasserna.
  
Fortfarande fräsch och motiverad
Beslutet om framtiden kommer inte att stressas fram, men en sak är säker. Kristian ville sluta när Biggles fortfarande var på topp.
– Jag har lyckats hålla honom motiverad för den högsta nivån i fem år, nu vill jag sluta medan han fortfarande tycker att det är roligt och är fräsch i kroppen, avslutar han.
  

Puss och kram direkt efter ritten.

Kristian applåderar sin fina häst...

... och de får stående ovationer av publiken.

Tack för allt, fina Biggles!

Lorenzos hästshow bygger på ett unikt samspel mellan hästar och människa.
I de natursköna omgivningarna i Camargue i södra Frankrike lever och tränar han med sina hästar. Lorenzo lever mitt ibland dem i ett litet hus omgärdat av en rad boxar med konstant öppna dörrar. Hästarna går ut och in som de vill och Lorenzo är alltid närvarande.
Under tävlingarna i Friends Arena har hästartisten gjort ett antal framträdanden. Upplev ett av dem i bildspelet ovan!
  
Läs mer om Lorenzo på SIHS:s sajt
  
Foto: Anki Yngve

  
I söndagens världscup valde Axel Olin att ta in reservhästen Wittstein 2, för att ersätta avlidne Filur. Ett beslut han tog tillsammans med sitt team och med stöd av de andra kuskarna. Vi träffade honom efter tävlingen.
  
Text och foto: Annelie Lundkvist
  
Vid presskonferensen är Axel tystlåten och ser stundtals ut att bli berörd av stunden. I hans tankar finns fortfarande fredagens händelse, där Filur föll ihop efter målgång.
– Jag valde att köra för att hedra "Fille" och för att visa publiken att man måste gå vidare. Hur jobbigt det än är, säger Axel efter att den internationella presskåren har lämnat rummet.
  
Har fått stort stöd i stallet 
När olyckan var framme i helgen fick han genast stöd på plats av veterinärer, funktionärer, de andra kuskarnas hästskötare och förstås av kuskarna själva. Direkt efter olyckan visste Axels motståndare i världscupen att det handlade om en sak, att komma upp i vagnen igen och att inte låta sorgen ta över.
– Samtliga kuskar kom fram och frågade om jag ville låna någon av deras reservhästar till söndagens tävling, berättar Olin.
Han säger att han inte skulle ha varit kvar på tävlingen utan stödet från sitt team. Under fredagen såg han inte publikens hyllning med lamporna, men han fick den återberättad för sig i efterhand. När det var dags för dagens prisutdelning fick Axel dock se hyllningen med egna ögon.
– Jag fick bita mig i tungan när vi skrittade in på banan och såg alla lampor, säger han om publikens tribut.

   

Publikens hyllning under söndagskvällen.