Arkivfoto: Tomas Holcbecher
  
I morgon inleds dressyr-EM i Aachen, under tisdagens dragning fick Sverige startnummer 16 (efter favorittippade Storbritannien)*. Vi ringde upp lagets ”supervisor” Kyra Kyrklund – för att höra hennes tankar.
  
Text: Anki Yngve
Foto: Tomas Holcbecher
  
Hur är stämningen i svensklägret?
– Den är jättebra, alla hästar är igenom vetchecken och vi har tränat inne på banan – med kameror och allt – under dagen. Hästarna är fräscha och ryttarna förväntansfulla.
  
Vad är din roll på plats?
– Här handlar det mest om att få ut det bästa av hästarna för dagen. Ibland får man bromsa ryttarna lite så att de inte vill för mycket på träning, det är inte de här dagarna innan mästerskapet de ska vinna. I första hand är jag ett moraliskt stöd och finns till hands om de vill diskutera något.
– Sedan hjälper jag ju Patrik personligen med träningen, de andra har sina ordinarie tränare med sig. Alla ryttare behöver ett par ögon från marken, oavsett nivå. 
  
Vad säger du om medaljchanserna? Finns det någon möjlighet att knipa det där bronset?
– Vi har ett erfaret team, de flesta av ryttarna har gjort flera mästerskap förut. De kan hantera pressen och vet att det i grunden är samma 20x60-bana som på andra tävlingar. Men du kan inte göra annat än att rida in och göra ditt bästa, du kan inte inverka på hur konkurrenterna rider eller hur domarna dömer. Det gäller att behålla lugnet och inte tro att man ska kunna rida på 90 procent om man aldrig har gjort det förut, bara för att det är mästerskap. Hästarna vet ju förresten inte att det är EM.
– Samtidigt kan saker hända. Jag är säker på att det i många lag kommer att finnas både vinnare och förlorare. Vi får helt enkelt hoppas att alla blir vinnare i just vårt lag.
  
När du är på plats så här, blir du inte sugen på att vara med? Eller har du lagt tävlandet på hyllan för gott?
– Jag har inte stängt dörren till tävlandet helt, har jag hästar som är tillräckligt bra så… Jag är en tävlingsmänniska, men det här är mitt uppdrag den här gången. Sedan får vi se vad som händer om ett år, eller två, eller tre.
  
Det har varit en tuff tid, är du friskförklarad från bröstcancern…?
– Inte friskförklarad, men jag fick min sista behandling förra måndagen. Så nu är det framåt och uppåt som gäller, peruken är äntligen bortpackad!
 
*FOTNOT: Startlistorna är inte klara ännu, vi återkommer med dem och med svenskarnas starttider under kvällen.
 

Årets upplaga av Stjärnornas hoppning kändes faktiskt riktigt kontrollerad och välavvägd, bortsett från några pulshöjare. Till exempel när Ola Selmén bestämde sig för att den där buggtävlingen han vann på gymnasiet inte skulle vara den enda tävling han vunnit i sitt liv.
- Jag gav full macka för att jag skulle vinna, men i nästa sekund kändes det som att jag bankade på hos Sankte Per, förklarade Ola på presskonferensen efter klassen.

  
Även om Ola kände att han såg döden i vitögat för en sekund så är det ändå imponerande vilka stjärnor vi har, vilket mod och framför allt - vilken balans de besitter!
Visst, Sara Varga var också så rädd att hon nästan började gråta innan klassen startade och Magdalena Graaf utbrast "Jag tror jag kissade på mig nu" direkt efter sin ritt, men alla genomförde sina ritter och uppnådde målet.
De hade pubilkens fulla stöd och hela arenan hejade på när musiken dånade ut ur högtalarna under ritterna.
  
Han kom, han sågs och han segrade, så skulle man kunna beskriva Rickard Olssons runda tillsammans med den otroligt rutinerade valacken Clinton.
- Det är ju läskigt att gå ut först, vi har umgåtts här hela dagen och har gjort varandra nervösa. Och så ska man starta först, berättar en lättad Rickard på presskonferensen.
Men han kommer i alla fall ihåg något från sin ritt inne på banan - det gör nämligen inte Zara Larsson som kom på andra plats med D-ponnyn Rasmus.
- Jag kommer inte ihåg någonting, man bara åkte med och sen var det slut, konstaterade hon.
  
Den mest förvånade av dem alla är vinnaren av stilhoppningen, Nicke Borg.
- Jag har trott att folk driver med mig när de har sagt att jag har talang, erkänner han.
Sissela Benn var frustrerad på presskonferensen, hon ville att hela tävlingen skulle gå en vända till.
- Jag tyckte att det gick bra, men det är störigt att jag inte vann. Kan inte alla sitta kvar på sina platser så att jag får rida igen?, undrade hon.
Nästan alla stjärnor räcker upp handen när Hippson frågar om de kommer fortsätta rida efter detta. De konstaterar att man lätt blir hästbiten, då finns det ingen väg tillbaka.
  
Vinnarhästen Clinton kommer nu att få njuta av sin pension hemma på Fornboda Gård utanför Stockholm. Han har ställt upp för Rickard under två år, även om han inte går i högre gångart än trav hemma på träningen.
- Han gillar inte att träna med mig, det är onödigt för på tävling är det mycket roligare. Då galopperar han, säger en nöjd Rickard, som lovar att åka och hälsa på Clinton vid jul med morötter - precis som han gjorde förra året. 

Missa inte bildspelet högst upp i inlägget!

Text & foto: Annelie Lundkvist 

Skärmdump från SVT.

Åh, vad roligt, det blev två svenska världscupsegrar när Globen tackades av! Tomas Eriksson vann fyrspannskörningen med slutresultatet 237,56 - vilket ger honom tio världscuppoäng.

Här ser du ett långt inslag från SVT om vinsten:

Här intervjuar SVT Tomas om tävlingen:

  
Helgens mest framgångsrika svenska ryttare är utan tvekan Peder Fredricson, som ni säkert har hört i rapporteringarna härifrån Ericsson Globe. Men vad ingen hör och väldigt få ser är hur Peder fokuserar innan sin tävlingsstart.
  
Det är en av fördelarna med att jag får vara bakom kulisserna på de stora tävlingarna, jag kan se och lära. Visste ni att Peder är en av de ryttare som tillbringar längst tid inne på banan vid bangången? Han stegar upp avstånd, skriver ner antal galoppsprång på sin lapp och går banan en vända till.

  
För ett år sedan frågade jag Lisen Bratt Fredricson om vad det är för lapp Peder har i fickan. Hon förklarade att han skriver anteckningar om avstånd och eventuella vägar för omhoppningen. Jag trodde då att lappen var en engångsföreteelse, men i helgen ser jag samma mönster.

  
Lisen gav mig en gång i tiden rådet att komma väl förberedd, då blir nervositeten mindre och fokuseringen lättare. Peder har i helgen motiverat mig till att bli ännu mer förberedd inför tävlingsstarten, jag hoppas att jag via detta inlägg kan motivera er till samma sak.

Ta er tid att stanna till, memorera banan med stängda ögon, se er själva rida bra och felfritt.

  
Missa inte bildspelet med Peder innan tävlingsstarten!

Här kan du läsa om Peders framgångar inne på banan.
 
Text & foto: Annelie Lundkvist