Inför Falsterbo Horse Show möter vi fjolårssegraren av Grand Prix-klassen, Alexander Zetterman. Han berättar om det gångna året, om framtidsplanerna och vad som väntar under tävlingsveckan.
  
Text: Andrea Berlin
Foto: Lavaletto.se
  
Vad betyder Falsterbo-tävlingarna för dig?
– Enormt mycket, det är min hemmaplan och är verkligen årets höjdpunkt. När jag planerar min säsong är det alltid Falsterbo jag har i åtanke, för att förberedelserna ska bli så bra som möjligt. Det har alltid stor betydelse hur det går här, till stor del formas mitt efterföljande år därefter. Atmosfären är dessutom väldigt speciell. Det är verkligen en chans för oss svenska ryttare att visa upp oss.
  
Hur har året efter GP-segern varit?
– Det har hänt väldigt mycket. I januari såldes Cafino men det var inte oväntat, han fyllde tolv år och det är sista året man kan få ut några pengar för en sådan häst. Det var med andra ord dags. Redan när jag köpte honom var tanken att han skulle säljas, dock stannade han kvar betydligt längre. Jag hade faktiskt aldrig trott att han skulle komma så långt som han gjorde.
  

  
Vilka är dina bästa hästar just nu och hur har ni förberett er?
– Det är Flecu, Zidane och Avon. Hela våren har varit väldigt bra, vi har fått fina erfarenheter från bland annat tävlingarna i Rotterdam och Geesteren. Nu, sista veckan, ska vi bara finlira och jag ska ställa in mig mentalt. Jag tittar tillbaka lite på föregående år och försöker se vad jag kan förbättra.
  
Vem coachar dig?
– Ingen, jag tränar helt själv. Jag har inte haft någon speciell tränare på ett år nu, men jag hämtar inspiration när jag är ute och tävlar och ser andra ryttare. När jag tränar min egen fysik har jag en personlig tränare. Där har jag utvecklat mitt upplägg en del, för att nå nya resultat. Man lär sig hela tiden vad som funkar.
– Jag tränar både kondition och styrka, där jag satsar på korta och intensiva moment som påminner om ridningen. Det är något jag lägger en till två timmar på varje dag, i kombination med rörlighet och stretchning.
  
Hjälper du och din bror Daniel varandra?
– Vi är ”bara” bröder. Ridningen utövar vi var för sig, men vi umgås så klart mycket.
  
Vilka klasser kommer du att rida i Falsterbo i år?
– Det blir Scandinavian Open och i stort sett alla internationella klasser.
 
Har du några mål du vill avslöja?
– Jag vill gärna fortsätta i samma anda som i fjol. Då var jag tvåa i öppningsklassen, två i GP-kvalet, fick en fjärdeplats i derbykvalet, blev femma i femårschampionatet och vann stora GP:n. Nu hoppas jag så klart kunna hålla samma nivå.
  
Vem ser du som din största konkurrent?
– Jag tycker att standarden på ryttarlistan i år är extremt hög. Det är väldigt många som har möjlighet att vinna. Tyskland, Holland och England har en drös starka ekipage.
  
Du befinner dig i Florida under vinterhalvåret. Vad är de största skillnaderna mot Sverige?
– I USA kan jag vara lite mer för mig själv, här hemma är det många som lägger märke till mig och vad jag gör. Det kan vara både negativt och positivt. Jag märker att folk sneglar och jag kan tycka att det är skönare när jag inte blir så uppmärksammad. I Florida kan jag ha en dålig dag utan att någon bryr sig.
– I övrigt märker man tydligt vilken högre standard hästhållningen har där. Det handlar om så mycket mer pengar och är väldigt industriellt. Det är imponerande vilken business de gör. Dock tycker jag att det är skönt att komma hem till Sverige och möta hästmänniskor med fötterna på jorden. Här är allt så mycket mer naturligt och friskt på något sätt.
  
Har du funderat på att ändra din bas, att stationera dig utomlands?
– Ja, jag funderar faktiskt på det just nu. Det kan nog bli en flytt inom kort. Stallet utvecklas och ibland känns Sverige lite för litet. Det känns som att det skulle vara lättare att driva en verksamhet nere i exempelvis Holland.
– Det blev mycket uppmärksamhet kring min seger i fjol, men det var förvånande få nya sponsorer och hästägare som tillkom – vilket var synd. Jag hade hoppats att resultaten skulle ha gett mer utveckling i min verksamhet. Förfrågningarna märker jag är betydligt större utomlands.
  

  
Senare i sommar är det EM i Aachen. Är det något du satsar på?
– Nja, jag har inte tänkt så mycket på det. Jag har räknat med ett ”mellanår” när jag fick sälja Cafino. Men det är inte omöjligt att Flecu har kapacitet för ett mästerskap. Falsterbo blir helt enkelt sista chansen att visa vad vi går för.
  
Vad betyder den kommande Falsterbo-veckan för dig, vid sidan av att sitta i sadeln?
– Det är en chans att nätverka och träffa sponsorer. Jag tittar också på hästar som är på väg upp, vill alltid se om där är någon speciell talang. Falsterbo betyder svensk sommar, vilket bara det är speciellt!
  
Vilket är ditt bästa Falsterbo-minne?
– Fjolårets seger, naturligtvis. Men mitt starkaste minne har jag faktiskt från barndomen när jag var fyra år, då satt jag uppe på derbybanken och tittade på när Royne blev tvåa i Grand Prix-klassen. Redan då började jag drömma om att kunna göra detsamma. Mamma tyckte att jag skulle springa ner och visa mig framför tv-kameran …
  

Det har varit två helt otroliga veckor i och runt Caen – med utmärkt sport, stor dramatik, besvikelse, glädje och till och med sorg. Vi avslutar vår VM-bevakning med en sammanfattande tillbakablick. Minns mästerskapet med oss – och tack alla läsare för ert stora engagemang!

Visst, det var inte Sveriges dag i Final Four-finalen i Caen, Rolf-Göran Bengtsson hamnade utanför podiet som fyra. Men hans häst Casall blev i alla fall en vinnare – med Jeroen Dubbeldam i sadeln. Här frossar vi i finalen, genom ett bildspel signerat Tomas Holcbecher.

Här kan du läsa Hippsons intervju med Rolf-Göran Bengtsson.
Här hittar du vår direktrapport från finalen, med bilder och massor av tv-klipp.

Rolf-Göran Bengtssons axlar hängde ner, han var tydligt besviken över att ha gått ur VM-finalen som fyra.
– Det är väldigt olyckligt att få ett ner med sin egen häst. När de andra red noll där var jag plötsligt ordentligt distanserad, innan det ens hade börjat, säger han.

Det var inte Rolf-Göran Bengtssons dag i Caen. Finalen började med ett ned på C-hindret i kombinationen med Casall.
– Jag trodde att han skulle komma ur den bra. Det var sjutton också att det skulle behöva hända, säger han, när han lågmält möter pressen direkt efteråt.
Inne på arenan pågår prisutdelningen med topp tre, Rolf-Göran är den som ”blev över den här gången”.
– Jag hade så klart förväntat mig något annat av det här. Jag skulle helst inte stå här och prata med er nu, säger han. 

Känsligare än han trodde
Rolf-Göran inledde hästbytet med att rida Jerone Dubbeldams unge Zenith.
– Den var betydligt känsligare än jag trodde. Jerone och hästen känner varandra utan och innan. Efter det första nedslaget drog jag ner tempot betydligt, det kostade två tidsfel vilket jag inte hade råd med. Det hade kanske varit en fördel att ha haft den hästen senare.
Även med Patrice Delaveaus Orient Express blev det nedslag för Rolf-Göran.
– Där valde vi att gå framåt på sex galoppsprång till den sista oxern, det hade även Jerone gjort med den innan. Kanske hade den inte riktigt orken kvar att klara det igen.
Casall blev hästen som säkrade guldet åt holländaren, något som Rolf-Göran är glad över.
– Det var rolig att Casall var den som fick ”vinna”. Han har kommit igenom det här mästerskapet mycket bra, det var ingen som hade problem att rida runt honom därinne. Han hade krafter kvar och det visar verkligen på kvalitet i hästen, säger Rolf-Göran.
Nu åker han hem till Tyskland där lilla Pamina och sambon Evi väntar.
– Jag har ju lite att komma hem till i alla fall, jag får tänka lite så, säger Rolf-Göran och får fram ett litet leende.
 
Rolf kommer tillbaka
Förbundskapten Sylve Söderstrand är också nedslagen.
– Det blev en jättetrist avslutning. Men vi vet att det är svårt att ta medalj om man inleder med att riva med sin egen häst, konstaterar han.
Rolf-Göran kommer tillbaka, det är Sylve säker på.
– Han har flera fina unghästar i stallet som han har väntat med att börja rida, för att få VM överstökat. Och Casall lär ju tävla mer, vi har ett EM nästa år, säger Sylve.

Text & foto: Ida Röök

Direktrapport med resultat och klipp på samtliga rundor
   

Tyvärr fick Rolf-Göran en dålig start, genom rivningen med Casall.
   

Vad tänkte han när han stod där vid staketet?
 

Finalen är hektisk, med många upp- och avsittningar.

Casalls groom Celia fick se sin häst ridas av andra än Rolf-Göran. 

Beezie Maddens Cortes väntar på att Rolf-Göran ska sitta upp.

Jeroen Dubbeldam sitter upp på Casall medan Rolf-Göran funderar på sista rundan.

Casall fick "vinna" när Jeroen säkrade guldet på hingsten.

Jeroen var nolla finalen igenom, då blir man glad!

Zenith visade sig vara känsligare än Rolf-Göran trott.

Även Beezie Madden lotsade runt Casall väldigt fint.

Sylve är förstås besviken över att det inte blev medalj, men menar att "Roffe" kommer igen.