Minna Telde och Santana visar upp sig under Bo Jenås vakande ögon.

Patrik Kittel ser allvarlig ut även om Scandic tar det hela med ro.

Tinne Vilhelmson Silfvén och Don Auriello har stor rutin även på detta.

Jeanna Högberg och Darcia är ett steg närmare sin VM-debut.

De svenska dressyrhästarna besiktigades under söndag morgon - alla är godkända. Laget kommer ladda upp med reining inför sin tävlingsstart.

– Alla hästar dansade igenom besiktningen. Det var solklart, alla ser jättefina ut, säger Minna Telde när Hippson når henne på telefon.
Stämningen i laget är på topp efter deras precamp, där de både har tränat och skapat en härlig laganda.
Minna ser fram emot att tävlingarna ska börja under måndagen, och hon lovordar anläggningen och arrangören.
– Allt har fungerat toppen, vi står i ett väldigt bra stall där allt är centralt. Det är lätt att röra sig mellan ridbana och tävlingsarena, säger Minna.
  
Försöker rida som vanligt
Santana mår utmärkt och är i mästerskapsform, något som finslipats fram under lagets precamp. Att det är VM försöker Minna inte att tänka på - hon förbereder sig och hästen som vanligt. I går joggade hon Santana, som i dag får gå lite hårdare när laget är välkomna in på arenan för första gången.
– Vi har ridtid på banan i kväll, då får vi rida 15 minuter utanför banan och 15 minuter inne på banan. Jag kommer att rida på som vanligt, det är ju samma storlek på banan även om arenan och allt runt om är annorlunda. Jag rider på och gör ingen stor sak av det, utan försöker få Santana att känna sig lugn och trygg, förklarar Minna.
  
Laddar upp med reining
På morgonen cyklade de ner till arenan, där reiningen kommer att ridas, för att mäta avståndet och hitta rätt väg. Minna och laget glädjs över att det är så nära, endast tre minuter bort med cykel. Då kan de heja på våra svenska reiningryttare.
Under invigningen i går var stämningen på topp. Truppen tyckte synd om publiken som suttit och vinkat till alla ryttare så länge att de bjöd på lite bus.
– Vi galopperade in på banan och försökte bjuda dem på lite skratt. Det fungerade, vi fick många applåder och skrattade så att vi nästan kiknade själva, säger Minna.

Missa inte bildspelet från veterinärbesiktningen, signerat fotograf Tomas Holcbecher. 

Text: Annelie Lundkvist 

Det har varit två helt otroliga veckor i och runt Caen – med utmärkt sport, stor dramatik, besvikelse, glädje och till och med sorg. Vi avslutar vår VM-bevakning med en sammanfattande tillbakablick. Minns mästerskapet med oss – och tack alla läsare för ert stora engagemang!

Visst, det var inte Sveriges dag i Final Four-finalen i Caen, Rolf-Göran Bengtsson hamnade utanför podiet som fyra. Men hans häst Casall blev i alla fall en vinnare – med Jeroen Dubbeldam i sadeln. Här frossar vi i finalen, genom ett bildspel signerat Tomas Holcbecher.

Här kan du läsa Hippsons intervju med Rolf-Göran Bengtsson.
Här hittar du vår direktrapport från finalen, med bilder och massor av tv-klipp.

Rolf-Göran Bengtssons axlar hängde ner, han var tydligt besviken över att ha gått ur VM-finalen som fyra.
– Det är väldigt olyckligt att få ett ner med sin egen häst. När de andra red noll där var jag plötsligt ordentligt distanserad, innan det ens hade börjat, säger han.

Det var inte Rolf-Göran Bengtssons dag i Caen. Finalen började med ett ned på C-hindret i kombinationen med Casall.
– Jag trodde att han skulle komma ur den bra. Det var sjutton också att det skulle behöva hända, säger han, när han lågmält möter pressen direkt efteråt.
Inne på arenan pågår prisutdelningen med topp tre, Rolf-Göran är den som ”blev över den här gången”.
– Jag hade så klart förväntat mig något annat av det här. Jag skulle helst inte stå här och prata med er nu, säger han. 

Känsligare än han trodde
Rolf-Göran inledde hästbytet med att rida Jerone Dubbeldams unge Zenith.
– Den var betydligt känsligare än jag trodde. Jerone och hästen känner varandra utan och innan. Efter det första nedslaget drog jag ner tempot betydligt, det kostade två tidsfel vilket jag inte hade råd med. Det hade kanske varit en fördel att ha haft den hästen senare.
Även med Patrice Delaveaus Orient Express blev det nedslag för Rolf-Göran.
– Där valde vi att gå framåt på sex galoppsprång till den sista oxern, det hade även Jerone gjort med den innan. Kanske hade den inte riktigt orken kvar att klara det igen.
Casall blev hästen som säkrade guldet åt holländaren, något som Rolf-Göran är glad över.
– Det var rolig att Casall var den som fick ”vinna”. Han har kommit igenom det här mästerskapet mycket bra, det var ingen som hade problem att rida runt honom därinne. Han hade krafter kvar och det visar verkligen på kvalitet i hästen, säger Rolf-Göran.
Nu åker han hem till Tyskland där lilla Pamina och sambon Evi väntar.
– Jag har ju lite att komma hem till i alla fall, jag får tänka lite så, säger Rolf-Göran och får fram ett litet leende.
 
Rolf kommer tillbaka
Förbundskapten Sylve Söderstrand är också nedslagen.
– Det blev en jättetrist avslutning. Men vi vet att det är svårt att ta medalj om man inleder med att riva med sin egen häst, konstaterar han.
Rolf-Göran kommer tillbaka, det är Sylve säker på.
– Han har flera fina unghästar i stallet som han har väntat med att börja rida, för att få VM överstökat. Och Casall lär ju tävla mer, vi har ett EM nästa år, säger Sylve.

Text & foto: Ida Röök

Direktrapport med resultat och klipp på samtliga rundor
   

Tyvärr fick Rolf-Göran en dålig start, genom rivningen med Casall.
   

Vad tänkte han när han stod där vid staketet?
 

Finalen är hektisk, med många upp- och avsittningar.

Casalls groom Celia fick se sin häst ridas av andra än Rolf-Göran. 

Beezie Maddens Cortes väntar på att Rolf-Göran ska sitta upp.

Jeroen Dubbeldam sitter upp på Casall medan Rolf-Göran funderar på sista rundan.

Casall fick "vinna" när Jeroen säkrade guldet på hingsten.

Jeroen var nolla finalen igenom, då blir man glad!

Zenith visade sig vara känsligare än Rolf-Göran trott.

Även Beezie Madden lotsade runt Casall väldigt fint.

Sylve är förstås besviken över att det inte blev medalj, men menar att "Roffe" kommer igen.