Recensent:  Ida Röök (Hippson.se)

  
Många av oss ridsportbitna har någon gång hört talas om, och förmodligen använt oss av, den så kallade Flyingemodellen i arbetet med vår häst. Tidigare har modellen inte funnits dokumenterad i samlad form – något som har varit en önskan, inte minst från verksamheten självt, under många år.
Nu har man dock kommit till skott – i boken ”Flyingemodellen – från föl till final” beskrivs de olika stegen i hästens utbildning.
  
Bakom boken står lärarkåren på Flyinge som innefattar professorer, landslagstränare, unghästexperter och veterinärer. Det är dock något oklart vem som har skrivit vad i boken, men enligt inledningen är det unghästutbildaren Karin Engström som under senare år har lett arbetet med att få den färdig.
Boken är ett lättöverskådligt dokument över Flyingemodellens olika beståndsdelar och läsaren får följa med från de första kontakterna med det nyfödda fölet – hela vägen fram till när det är dags att lastträna och sedan knoppa manen inför unghästtestet.
Utförliga och ingående texter varvas med sammanfattningar för att läsaren enkelt ska kunna ta till sig informationen som ges. Sakligt och med illustrativa bilder tas läsaren igenom avvänjning från mamman, invänjning av sadel, inridning, longering, inkörning och tömkörning.
  
När det sedan kommer till ridningen går man igenom årgång för årgång – och kommer även med konkreta ridövningstips för hur du lär hästen olika moment. Som ryggning för fyraåringen, bakdelsvändning för femåringen och galoppombyte i språnget för sexåringen. Och i hoppningen går förklaringarna från skrittbom på marken, via bomhög, över travhinder och vidare till gymnastikhoppning och bana. Här poängteras vikten av att inte höja hindren för tidigt utan snarare variera hindertyperna så mycket det bara går.
Ett bra kapitel är det där man tidigt i boken förklarar termerna kring etologi, läran om hästens beteende. Detta i sig är ju ett ämne som kanske hade krävt mer ingående text, men på ett lättfattligt sätt lyckas man ändå snabbt förklara hur hästen lär sig och vilka signaler som ska undvikas för att du ska lyckas med inlärningen.
  
Det är imponerande att man lyckats hålla sig så kort i alla de olika delarna, när bara momentet med hästens inridning skulle kunna avhandlas i en alldeles egen bok. Att det ändå inte känns hafsigt eller snabbt genomgånget är verkligen ett stort plus. Man får hela bilden – och lite till – genom den här boken.
Ibland uteblir dock förklaringarna till varför man ska göra på ett visst sätt. Som när författarna vid longering rekommenderar ett tredelat bett, som läsare undrar man varför det är det som är rekommendationen. Varför går det inte lika bra med ett tvådelat eller ett rakt bett vid longering?
  
Sedan är det ju så att allt i Flyingemodellen verkar rikta in sig på hästens utbildning, men nog måste det finnas ett nästan lika utvecklat system kring ryttarens utveckling och ridningen i sig? Förhoppningsvis kan vi se en uppföljare – där ryttaren och inte hästen står i fokus. För visst är det många ryttare som har utbildats på Flyinge genom åren, precis som det är hästar.
  
Boken avslutas med ett roligt kapitel om visningskonsten à la Celle och andra ”tricks”. Förbundskaptenen i dressyr, Bo Jenå, som tidigare i boken också förevisat tömkörning - berättar att frihetsdressyren åter gjort intåg i Flyinges utbildning.

Titel: Flyingemodellen – från föl till final

Författare: Lärare på Flyinge

Omfång: 200 sidor

Cirkapris: 298 kronor i internetbokhandeln