Alternativmedicin!

Hej! I onsdags hade vi temakväll på Veterinärmedicinska Föreningen (vår studentkår). Kvällens ämne var alternativmedicin. Ursäkta ojämna stycken men det blir så när jag för över från ipad till bloggen.

Vi hade 3 veterinärer som föreläste för oss. Alla med någon form av anknytning till alternativmedicin. En jobbade med forskning om alternativmedicin, en annan satt i veterinära etiska nämnden som handlägger anmälningar och ansvarsärenden som rör djur och behandlingar. Den tredje hade länge suttit med i nämnden och jobbar idag med doping och dopingfrågor på häst.

Vi hade först en inledande föreläsning om vad alternativmedicin verkligen är, och sedan gick vi ytligt igenom vad det finns för evidens av diverse alternativa behandlingsmetoder.

En av de första sakerna som vi gjorde var att gå igenom definitionen av alternativ medicin:

"Alternativmedicinska undersöknings och behandlingsmetoder är metoder som används för att diagnosticera, förebygga och behandla sjukdomar och skador hos djur där det inte för närvarande går att finna en dokumenterad vetenskaplig säkerställd effekt."

Vi fick lära oss att man kan tänka på alla behandlingar som görs som en skala mellan vitt och svart. Det vita symboliserar sådant som är konkluderat, sådant man vet till 100%. Exempelvis så kan vi ta avlivningsvätska. Det är konkluderat att följden av att injicera medlet på korrekt sätt i angiven dos ger död. Det är säkerställt och därför får behandlingen den högsta nivån av evidens. Behandingen är "Conclusive" och får därför level 1.

Behandingar som visat i studier att de har mycket stark effekt men som inte är lika 100% som exempelvis avlivningsvätska blir då klassade som "strong" och hamnar i level 2. Baserat på hur mycket eller lite bevis det finns för en behandling så klassas den alltså i olika nivåer av evidens.

För att kunna få en hög evidens så räcker det inte med att man gjort en egen hemmastudie med exempelvis 5 hästar. Nej, då måste studien vara stor, inkludera många hästar, vara blindad och kontrollerad. För att komma upp på den högsta nivån av evidens så slår man ofta ihop större studier så att man kan få megagrupper av indivier. Helst ska studien även ha gjorts om flera ggr med samma resultat.

Längst ner på skalan av evidens hamnar en behandling om den endast baseras på personliga uppfattningar, och ännu sämre, om personen i fråga vet om att hästen blivit behandlad eftersom man isåfall måste ta hänsyn till att människan kan drabbas av placebo-effekt och upplever att ex hästen är bättre - en helt subjektiv bedömning med andra ord.

Men vad spelar det då egentligen för roll? Är inte det viktiga att hästägaren är glad och nöjd med behandlingen?

Man vill gärna tänka så, men faktum är att man som veterinär ÄR SKYLDIG att arbeta med vetenskapligt baserade metoder och eller efter beprövad erfarenhet. Om jag som veterinär t.ex. rekommenderar en djurägare att behandla ett djur med ett örtpreparat, och djuret sedan blir sämre, eller inte bra, så kan jag som veterinär bli fälld i ansvarsnämnden och i värsta fall kan jag bli av med min legitimation. Jag som veterinär måste se till djurets bästa och kan inte låta mig påverkas av vad en djurägare vill behandla med, eller enbart hur djurägaren upplever att djuret mår. Jag måste göra min egen bedömning baserat på den kunskap jag har inom veterinärmedicin.

Många kanske upplever att veterinärer är skeptiska till alternativmedicin, men det beror alltså på att vi måste jobba efter vetenskaplig basis, och tyvärr så har majoriteten av de alternativa behandlingsmetoderna ingen vetenskaplig evidens.

Det kommer hela tiden nya företag och nya människor som ser möjligheter att tjäna pengar. Men om man väl börjar fråga dem om vilken evidens de har för att deras produkt fungerar så kan de inte svara. Eller så börjar de visa upp "fallrapporter" med bilder på olika hästar som visar före och efter. Om ni kommer ihåg vad jag nyss skrev, så hamnar alltså denna typ av evidens "längst ner" på listan, och klassas ej som sann, eftersom den baseras på enskilda fall, och med subjektiva beskrivningar och bedömningar.

Nedan ser ni ett exempel på en annons i en hästtidning som en av föreläsarna tog upp som exempel igår. Medicinen låter fantastisk! Tänk om veterinärerna kunde få fatt på den, då skulle många av våra problem vara lösta;)

Föreläsaren berättade också att företagen ofta trycker på saker som "hästens känslor" och "hästens egen läkningsförmåga". Gemensamt för denna typ av annonser är också att dessa fantastiska medel också brukar kunna ordna till en rad olika problem. De har alltså inte bara en indikation, som de flesta riktiga läkemedel har. Utan dessa mirakelmedel fixar i princip allt, mer eller mindre.

Var på er vakt kära läsare! Något som gör mig upprörd är just all den falska reklam som finns inom ridsport-världen. Dyra medel utan bevisad effekt där man rent ut sagt lurar djurägare på pengar. Här om veckan såg jag en annons från ett örtföretag som hävdade att deras örter botade Cushings Sjukdom, Fång, Borrelia och även Hjärtmuskelinflammation på häst. Det farliga när man börja tala om allvarliga sjukdomar är ju om ovana hästägare börjar välja denna medicin istället för att söka veterinärvård. En häst med någon av ovan nämnda diagnoser kan bli plötsligt och mycket allvarligt sjuk utan adekvat veterinärmedicinsk behandling.

Hur kan man få sälja dessa produkter? Borde man inte bli anmäld för falsk marknadsföring frågade jag föreläsarna. Jo, om man ser sån här reklam så kan man anmäla den till konsumentverket, problemet är bara att de inte prioriterar djur, utan har fullt upp med all falsk reklam till människor.

DOCK tryckte våra föreläsare på att vi måste lära oss att skilja på preparat som man ännu inte forskat på, och preparat som man testat men som ej visat sig ha någon positiv effekt. Det kan faktiskt finnas saker som fungerar som man kanske inte hunnit forska på än, eller så har man kanske inte haft finansiering till sin forskning. Man ska vara öppen för nya saker men kritisk! En svår kombination.

Vidare så berättade föreläsaren att det var ganska intressant hur många av företagen först hävdade att deras preparat hade fullgod effekt, men när läkemedelsverket då ville lägga på 96 h karens så ändrade de sig, och ville hellre sälja preparatet som "kosttillskott" utan karens, eftersom försäljningen minskade när man satte tävlingskarens på preparatet. Är inte det också lite galet? Bland annat så diskuterades det hur ett större företag som säljer tillskott för leder från en början visade upp studier och menade att effekten var densamma som för ett läkemedel, men när läkemedelsverket granskat preparatet och ville dopingklassa det så drog de tillbaka sin studie och helst plötsligt så var inte effekten lika god längre. Intressant...

Om det nu fungerar? Ska det inte dopingklassas?

Nu måste jag sova, imorrn väntar en lång dag med ridlektion 07.30, föreläsningar och en massa plugg inom ämnet epidemiologi!

/Izabella