Är du säker?

Den ständiga debatten kring säkerhet kommer regelbundet upp i artiklar och kommentarsfält här på sajten. Främst moraliseras det kring att rida med eller utan hjälm, där ena lägret uppmanar exempelvis framstående dressyrryttare att lägga hatten på hyllan och använda hjälm som de goda förebilder de bör vara - medan andra lägret går i taket över att folk lägger sig i hur andra ska leva sina liv, hänvisar till den fria viljan och tycker för att uttrycka sig lite mer konkret, att de ska sköta sig själv och skita i andra.

Så kan man ju se det. Att alla får bestämma själv. Vad man inte kommer ifrån är att det är tätryttarna som inte bara leder rankingen. De är förebilder på alla sätt och vis, vare sig de vill det eller inte. Den biten är inget fritt val. Att ta ansvar för det, det väljer man själv däremot. För det är dessvärre delvis DOM som avgör om Stina 13 år kommer ha hjälm på sig när det ska fotas till bloggen. Hennes föräldrar tycker det ser fint ut, och när de red på 70-talet hade ju ingen hjälm. Gränsen för hjälmtvång i dressyren har ju flyttats uppåt, men gudarna ska veta att det även tränas dressyr utanför tävlingsbanan. 

Allt vi gör med hästar innebär en kalkylerad risk, det måste man acceptera för att kunna ägna sig åt det här. Du kommer ramla av ibland, så är det. Om vi inte är beredda at ta den risken kan vi lika gärna sitta hemma i soffan och läsa Se&Hör, men det känns inte så givande. Poängen är, att om du binder upp hästen när du mockar kommer den sannolikt aldrig hoppa över kärran och skada sig, knäpper du upp täcket rätt slipper du dela box med en häst i panik efter att ha trasslat in sig i bensnörena. Det är inga konstigheter, men du väljer ju själv dina strider.

I mitten av april blev Linn sparkad i huvudet hemma, vid ett vanligt utsläpp i hagen som dessutom, orättvist nog, gjordes helt enligt skolboken. Resultatet blev en fraktur i skallbenet med ett sår som syddes med sju stygn. Kraftig hjärnskakning och senare vätska i ögonhålan. Ögat klarade sig. Linn också. Hon hade tur, för hjälmen hade hon kvar på huvudet efter ridturen. Det går så fort när det väl händer. Man kan omöjligt förutsäga allt.

Vi kan prata hur mycket säker hästhantering som helst - konsten att kunna läsa hästen, hantering på marken, rutiner, natural horsemanship och vad ni vill - men NÄR något väl händer går det fruktansvärt fort och det kan ingen repgrimma i världen förhindra. Vi kan inte linda in oss i bubbelplast, men huvudet är det viktigaste vi har. På med den bara, frisyren är inte huvudsaken!