Att fota en Betty

Go hard or go home, tänkte jag och Rebecca, satsade allt på ett kort och väntade tills kvällen innan vi dammade av Betty för fotografering. Vi hade tur, molnen höll sig borta!

600 bilder på 45 minuter blev det. Hon är inte fotogenisk, men tar man tillräckligt många bilder är det alltid någon som blir bra. Kanske en, åtminstone.

När vi skulle ta motsvarande kort på Lastrelli för ett par år sedan fick vi jonglera med trädgårdsstolar för att ens få honom att titta åt vårt håll. Då trodde vi att botten var nådd, men det var den inte. Betty tar hem priset som mest svårflörtad i Stockholms län, grattis grattis. Tills nästa gång behöver jag lära mig göra frivolter eller släppa ut en flock harar eller så... Någon som har något super-tips?

Är man tre år så är det dessutom liiite begränsat med vilka vinklar som är smickrande... Det är inte jättelätt att pricka in en sådan pose när dessutom man inte själv styr vart öronen ska spetsas, så Rebecca fick löpa kors och tvärs utifrån vad som var intressant för stunden.

Såå, av de bilderna där hon ser ut som en rätt tjusig häst, och dessutom har öronen framåt, är vi kanske nere på sådär 10 bilder. Och slutligen hon ju helst stå åt rätt håll för att ljuset ska träffa rätt.

Vi har haft lättare uppgifter, men envisast vinner och vi fick in vår 10-poängare till slut! Värdig en inramning, tusen tack för denna bragd Rebecca! Vi firade med kräftor och kantarellpaj... :)