Att vara sin egen veterinär

Hallå!
  
Senaste veckan har jag varit ute och åkt en del. Först var jag i Sälen och åkte snowboard, sedan var jag hemma i Stockholm och vände för att sedan åka till Gothenburg Horse Show.
  
Göteborg motsvarade mina förväntningar, men det roligaste på hela eventet var Hästföretagarforum som ägde rum på torsdagen. Mer om detta senare. ;)

 
Detta inlägg handlar främst om att vara sin egen veterinär. Och om att vara veterinär till de anhörigas djur. Djuren som är runtomkring hela tiden, och som man alltid är lite extra ansvarig för eftersom man är veterinär. Veckan var minst sagt kaotisk, både med mina egna hästar och med anhörigas hästar.
  
När jag var i Sälen förra veckan och precis hade gått och lagt mig så ringde telefonen. Min islandshäst Venus låg på sidan i stallet, stånkade och hade kolik. Ibland är det bra att få känna känslan av att vara djurägare så man förstår paniken och känslan av hjälplöshet när ens häst blir sjuk. Vanligtvis kan jag fixa sådant själv men nu var jag 6 h bilresa bort och kunde inte göra något.
  
Som tur var fick jag tag i världens bästa sambo som åkte till stallet och gick med hästen, och jag fick även tag i fantastiska veterinär Marianne Lindsjöö som svarade i tel trots att jag ringde nästintill mitt i natten! Marianne åkte ut till stallet och undersökte och behandlade Venus som drabbats av gaskolik. Som tur var släppte koliken efter lite kramplösande. Det var så otroligt skönt att höra när Marianne sa att det inte var något fara och att hon hade gaskolik. Man känner sig så hjälplös när man själv inte kan göra något. Jag hade ju velat vara där och fixa och känna och behandla min lilla häst! Tusen tack till Micke och Marianne och även till Carina som hittade Venus i boxen och stannade med henne tills hjälpen kom! Nu är Venus frisk som en nötkärna och inga spår av koliken finns kvar.
  
Nästa på tur var mitt halvblod Zsa Zsa. Hon har gått fantastiskt på träning på senaste tiden och vi var i helgen anmälda till tävling både söndag och måndag. När jag kom till stallet på lördag kväll och skulle packa det sista inför tävlingen så stod Zsa Zsa med ett "lymfangit-tjockt" framben. Hon var inte halt men jag kunde ju inte chansa och rida när jag inte visste vad det var. Vi fick stryka oss från tävlingarna och istället spendera dagen på kliniken där Zsa Zsa kunde bli ordentligt undersökt.
  
Zsa Zsa och snälla Camilla inne på röntgen:

Zsa Zsas ben såg bra ut både på röntgen och på ultraljud - inga synbara skador, däremot en oförklarlig svullnad i benet. Zsa Zsa fick antiinflammatorisk medicin och bandage och så här några dagar efter är svullnaden helt borta igen.

 
Nästa häst på tur var min svärmors islandshäst som blivit halt. Hästen var svullen i ena frambenet upp över skenan och ömmade i sulan. Det visade sig vara en hovböld som jag och min sambo Micke (som är hovslagare) stod och gröpade i mellan målning av påskägg. På bilden ser ni hur det kommer ut svart klegg/var efter att Micke skurit upp ingångshålet.

Så här såg det ut efter att Micke verkat lite till. Området spolades efter uppverkning och hästen ordinerades boxvila och hovgips för att trycka tillbaka kötthoven och förhindra framfall tills dess att nytt horn växt dit.

 Hovslagaren gipsar:

Hovbandage utanpå:

Nu håller vi tummarna för att alla hästarna blir friska igen! Det ser ljust ut! Bara för att man skulle vara lite ledig och ha en lugn hästvecka så fick man att göra i alla fall ;).
  
Men när vi stod där och skar hovböld under påsken så tänkte jag ändå – vilken rolig påsk det här blev! Så spännande och omväxlande att kunna kombinera hovböld med påskägg. Micke tyckte likadant medan hans mor suckade åt vår nördighet samtidigt som jag tror hon var glad att vi fanns till hands... ;)
  
Kram på er!