Back to basics

Hej!

Har haft en heldag med häst, först Loppan i morse, därefter red jag en superfin 6-åring som jag ska börja rida regelbundet i nya stallet, sedan åkte jag till Runsten och masserade ett gäng hästar. 10 timmar senare är jag hemma igen och ska sätta mig och plugga lite anatomi och biomekanik. Puh! Men I love it, hästdagar är bästdagar.

Loppan då. Hade ju som plan A att sitta lite på henne idag, för första gången sedan innan vintervilan. Bestämde mig dock för att backa ett steg och gå "back to basics" eftersom att Loppan är helprillig just nu.

Fick hjälp av min mamma som hälsade på idag, hon fick vara lite mentalt stöd för Loppan vid longeringen. En grej som Loppan gör när hon är lite uppe i varv, är att när jag släpper ut henne på volten i lina så gör hon en snurr med luftsprång så fort hon märker att jag börjar backa in mot mitten. Det kan handla om att jag har backat bara två steg och då är jag alltså fortfarande i "skottläge" för hennes fäktande bakhovar, även om hon inte direkt siktar mot mig. Efter ett par vevor lägger hon av och travar på fint, men det är såklart inget beteende man vill uppmuntra.

För att inte befästa denna katapult-start tog jag hjälp av mamma som fick leda Loppan på yttersidan när jag släppte ut henne på volten. Därefter gick hon med några varv och släppte sedan när hon var på den öppna delen av volten för att snabbt kunna gå undan om Loppan skulle få spelet.

Detta upplägg funkade utmärkt för Loppan, hon tog det stödet och fortsatte sedan lugnt och fint på egen hand i skritt och trav. Efter några upprepningar la vi ner! Det får bli ett par träningar med samma upplägg, med fokus på att hon ska starta lugnt och fint (sedan får hon ju såklart bocka och ge utlopp för sin energi när jag sedan är på behagligt avstånd, det handlar inte om kadaverdisciplin i det här läget). Jag har ju tidigare skrivit att jag föredrar att vara två vid longering i början, just vid till exempel såna här tillfällen. Nu har ju Loppan förvisso tagit longeringen jättefint innan och jag har fixat det på egen hand, men ibland behöver man backa tillbaks.

Det blev en jättebra träning och Loppan är som vanligt så himla fin när poletten trillar ner. Jag är ganska övertygad om att hon har minst ett par diagnoser ;). Trygghetsknarkare är hon om inte annat, hon behöver ordentliga ramar och struktur för att vara tillfreds. Lite så är väl alla unghästar, men vissa mer än andra! Det gäller väl att inte stressa, jag kanske är lite ivrig med att komma igång och rida på henne igen men jag får hålla mig på mattan och låta Loppan bestämma när det är dags att gå vidare helt enkelt :).