Balans!

Hej!

Idag fick Rowan komma ut på ensam-tur, nog för att han trivs bäst bakom en trygg ledarhäst men ibland måste man ju vidga sina vyer lite. Vi tar det i hans takt och han växer faktiskt flera centimeter av stolthet när han övervunnit någon av sina rädslor. Till exempel vågade han, efter några snorklingar, snabbt gå förbi en omkullvält soptunna under sträng bevakning av hela ungstoflocken i hagen brevid. Rowan blev otroligt mallig inför brudarna och slängde nochalant med manen efteråt "Äsch, det där var väl ingen match för en modig och stark kille som jag!".

Precis som med Loppan jobbar jag otroligt mycket med positiv försträkning och beröm, något som faktiskt hittills har funkat utomordentligt bra på alla mina hästar. Man vet ju själv hur man sträcker lite extra på sig efter en jobbig utmaning om någon brevid blir impad och applåderar, inte sant? Självförtroende - en viktig grundsten för både mänsklig och hästlig utveckling.

Nåväl, ryktesvägen hörde jag att Eamon tydligt demonstrerade på sin clinic hur viktigt det är med balans när man rider unghästar. För att verkligen fetmarkera detta satt han upp på 2,5-åringen i en sadel utan sadelgjord och red runt så ett par varv, helt makalöst. Där vet jag inte om jag är riktigt ännu, eller snarare skulle jag nog inte våga prova, men jag vågar nog däremot påstå att jag har jobbat upp en relativt god balans genom åren. Grunden för detta satte min första, fantastiska, dressyrtränare Eva Netterberg som inte lät oss rida många pass med stiglädren nere. Det sägs att man ska ha trillat av 100 gånger för att bli en bra ryttare, men Evas drillning i kombination med min medfödda envishet och självbevarelsedrift har gjort att jag faktiskt inte kan minnas fler än ett 10-tal avtrillningar genom åren.

Rowan försöker dock ändra på denna avfallningsstatistik, inte för att han är elak (tvärtom är han bland den snällaste och vänligaste häst jag någonsin mött) utan för att han har ett mycket väl utvecklat flyktsinne. När vi kommer i en ganska lugn och kontrollerad galopp på skogsvägen ser han plöstligt en fågel som byter gren 50 meter in i skogen och gör en vändning mitt i språnget för att sedan fortsätta vidare åt andra hållet istället. Detta händer med jämna mellanrum så jag är inte direkt oförberedd på ATT det kommer att hända, bara på NÄR - Det går ganska fort och utan förvarning :)

Därför har jag inte alltid bara (självklart) hjälm, säkerhetsväst och de bästa säkerhetsstigbyglarna på marknaden, jag har även en halsrem och en stadig trepunktsits. Utöver detta växlar jag tygelfattning utifrån gångart. I trav och galopp har jag tygeln först som vanligt, sedan korsar jag tygeln så att jag har ett dubbelgrepp vilket gör min hand mer stabil och risken att jag drar hästen i munnen om han tvärvänder är obefintlig. I skritt vill jag att han ska kunna få sträcka ut halsen ordentligt så då rider jag med enhands-grepp och den andra handen håller i öglan överst för att jag snabbt ska kunna korta tygeln i en akutsituation.

Hängde ni med? Tänkte att jag skulle ha fotat idag men vågade inte riktigt släppa fokuset från ridningen ;) Istället får ni en bild på en trött Rowan efter ridtur:

Ett annat tips om du har en häst med liknande instinkter är att om du rider galopp i lätt sits och är rädd om näsan, se till att du lutar dig en liten, liten bit åt sidan (beroende på vilken galopp du ligger i). När Rowan gör sina femöringsvändningar åker nämligen huvudet halvvägs upp i himlen och det är ett väldigt enkelt sätt att bryta näsbenet på om du själv står lite framåtlutad rakt i stigbyglarna.

Loppan har också fått sin beskärda del uppmärksamhet idag. En mys-stund i stallet och så en kortis med sadelterapin. Själva sadeln i sig är som bekant inget problem för Loppan, däremot uppskattar hon inte när pallen åker fram och när jag halv-hänger på henne. Jag nöter inte men låtsas som om det regnar tills hon slappnar av och suckar, då är det färdigtränat för dagen. Efter den otroliga ansträningen får hon komma in i boxen, äta äpplen och fundera över livet en stund innan hon får gå ut till sina kompisar igen. Lagom är bäst, tycker Loppan. Förutom när det gäller äpplen.