Bästa läraren man kan ha

Han gör min dag för jämnan numera, Chimeca! Det är en så fin känsla när pusselbitarna, en efter en, faller på plats!

känslan i en del av sprången från i fredags kan jag fortfarande leva på! Han var inte godkänd hingst i La Silla för intet förstås, men han måste spänna av för att komma till sin rätt. Ganska känslig och lite introvert är han, men en väldigt, väldigt snäll och go häst finns det där inne.


Det går inte att tvinga fram avspändhet, utan det tar sin tid, massor med tålamod, och är väldigt skört då minsta störningsmoment rubbar allt - men trots det höjer han sig tre snäpp på tävlingsbanan. Och känslan då, i vissa språng, när allt bara stämmer - den är KLASS! Sådana där glimtar av hur det ska vara, på riktigt. Tänk att vi har så fina skolhästar, de lär oss så mycket. Ovärderligt.

Trots att jag känner mig helt tappad i mellanåt, som vi alla gör ibland, så är den känslan tillräckligt för att jag ska känna mig bombsäker på att det är hoppning och inget annat som det blir i framtiden. Så, nu har jag funderat sedan utbildningens start... Decision made! 




Chimeca och jag på Sundbyholm i fredags

Bilen är packad, efter morgondagens föreläsning med Janne Jönsson styr jag, Emelie, 22 kg godis och pilatesbollar mot Göteborg och fem dagar ridsport i världsklass och mässa i hästväg!

Chimeca är i trygga händer hos Camilla som hade honom i vintras. Hon ägnar sig i vanliga fall helhjärtat och dressyr och har startat S:t George på godkända poäng med sin skolhäst Roulette, och bidrog till att vårt division 1-lag vann första omgången för några veckor sedan. Kati klappar på Betty som vilar i väntan på tandcheck. Hennes stallkompis är så högdräktig som man kan bli, så tillsynen är det inget fel på, förhoppningsvis blir det baby-lycka på hippologbloggen efter GHS :)