Besviken

Hej!

Idag är jag besviken. Jag var mer besviken igår, men jag känner mig ändå opepp. När man har hundra bollar i luften, vilket jag har, så krävs det allt allt fungerar. Om något störs så påverkas allt annat. Det som ger mig allra mest energi av allt är min fantastiska häst Vovva. Men det är också när något med honom går fel som jag blir som allra mest ledsen. Under sommaren har han gått fantastiskt och vårt problem med "olydighet" inne på tävlingsbanan verkade ha löst sig, tills igår. För er som har följt bloggen så har jag tidigare berättat att vi inledde vår tävlingskarriär rillsammans med att han kastade av mig inne på dressyrbanan. Så visst har det gått framåt, men igår tog vi ett steg tillbaka.

Aldrig innan har han känts så fin på framridningen, men när vi kom in på banan så var det som om all fokus försvann. Vi tappade kontakten och han körde sitt eget race. Blä. I början av programmet så kom han på att han skulle galoppera i travprogrammet. Efter det tappade vi fokus och gjorde en ritt långt under vår prestationsnivå. Vi fick 60,65 %. Blä. Jag är missnöjd. Detta är väl ett i-landsproblem, men när man lägger ner så mycket tid o energi så blir man ändå grymt besviken när man känner att man underpresterar.

Här ha ni film på början av programmet som Karro filmade:

Nästa är det träning för Wieger, men oftast så går alltid träningen bra, det är på tävling som våra problem framkommer. På träning kan vi numera rida på S:t Gerge nivå. Men det spelar ju ingen roll om vi inte lyckas prestera på Msv-nivå inne på banan. Jag skulle helt enkelt behöva komma ut mer och tävla med honom, men just nu ser det mörkt ut på mitt schema för att få skolan o hösten på veterinärprogrammet att gå ihop. Jag vill ju så mycket!!! Hittade en ny tävling om 3 v. Ja, jag får väl plugga på nätterna. Vad gör man inte för hästen o för sporten. Man e väl lite galen trots allt...

Dessutom har vi tenta i idisslarmedicin på Fredag, och idag kl 13 ska vi kastrera baggar. Så nu måste jag iväg till skolan. Det blir plugg fullt ös nu fram till Fredag eftersom jag ägnat mig åt hästar i helgen, då jag borde ha pluggat.

När man är lite nere så finns dock inget bättre än att gå med sin bästa vän till fårhagen i Stabby utanför Luthagen i Uppsala. Fåren gör att man blir glad o för en stund glömmer prestation, skola och dressyrtävlingar. Karro är så gullig. Hon ändrade några bilder i Instagram o gjorde hjärtan till mig. That's what friends are for<3

Karro

Ne nu måste jag till skolan. Kram o hej från I