Bett och nosgrimmor

Är det något område som åsikter går isär på, så är det betsling! Tandspecialister säger en sak, ofta är det smala bett de råder till, men många ryttare tycker precis tvärtom. De senaste åren har jag bytt åsikt fram och tillbaka flera gånger, men nu har jag slutligen landat i att det är upp till ryttaren att bedöma vilket bett hästen trivs med. Det måste det vara.

Tjockare bett som inbjuder till att söka stöd på bettet föredrar jag generellt, och det är vad jag skulle börja testa med på en ny häst, och sedan pröva mig fram. Tjockt, tvådelat med bettskivor brukar det börja på, och oftast sluta med också.

Skolans hästar går på alla på vanliga tränsbett, två- eller tredelade, vissa med fasta ringar, och många har tjocka bett även om det är något av en bristvara även här... Det är nämligen inte så lätta att få tag på, de flesta bett som tillverkas idag är smala som bridongbett vilket passar långt ifrån alla. Med alltför smala bett riskerar man att hästen undviker kontakten och går bakom hand.

Genom att variera bett regelbundet undviker man att trycket i munnen hamnar på samma ställe, så att ha en liten bett-garderob till sin häst är en god idé. Det kan vara så enkelt som att växla mellan två-och tredelat under veckan. Samma sak gäller nosgrimmor som man också med fördel kan variera ofta.

Vad man inte får glömma är att det är ryttarens hand som avgör hur skarpt bettet är, och de flesta problem i ridningen löser man inte genom att ändra utrustningen - som vi då utgår ifrån passar - det är ryttarens förmåga det hänger på. Hitta ett, eller helst flera, snälla bett av rätt storlek som hästen är nöjd med, och dyker det upp problem, ta då tag i grundorsaken. Skarpare bett löser inget långsiktigt.

PS - självklart ska hästar undersökas i munnen regelbundet, det kan ni läsa om här, och om det visar sig att hästen har problem som är  bettrelaterade ska man självklart ta det på allvar! Dock ligger kanske inte hela lösningen i att byta bett - man måste se helheten. Hästen kan inte "hänga i handen" om det inte finns en hand i andra tygeländan som drar tillbaka.