Clinic

Dags för ett referat från clinicen igår!

Kyra började sin timme med att lyfta fram vikten av att kunna sin ridlära, och förstå syftet med det man gör. Vad, varför och hur måste alltid finnas med, och man måste också kunna analysera hur och varför.

Hon gick därefter vidare med att titta på dressyrkandidaterna som var demonstrationsobjekt under clinicen. Som vi kunnat ana kom hon snart in på att fokusera på sitsen.

Som ryttare måste vi våga komma ner i sadeln, ner på sittbenen, men utan att klämma oss fast. Genom att våga låta sittbenen studsa upp ur sadeln kan vi följa med i hästens ryggrörelser. Hon beskrev det som att studsa en stor badboll - om vi trycker ner bollen med handen, eller ryggen med sätet, så kommer bollen att sluta studsa. Om vi i stället följer bollens rörelse upp och ner i rätt takt, då kan vi sätta fart på den i stället! Hon berättade om försöket med höghastighetskameror som visade hur mycket ryttaren faktiskt rör sig upp och ner i sadeln, och sade att vi inte kan ana hur mycket man lättar från sadeln, men det går inte att se med blotta ögat. Skänklarna ska hänga avspänt och inte spjärna, sträcka eller klämma, utan ligga lätt intill så att man kan utnyttja dem maximalt när de väl behövs.

Vidare påpekade hon också en viktig sak - som tränare måste man ta hänsyn till ryttarens kroppsproportioner, precis som man måste ta hänsyn till hästens extriör när man arbetar den. Det går inte att försöka stöpa alla ryttare efter samma form, inte så konstigt eftersom vi alla ser olika ut. Som tränare måste man hitta sätt att utnyttja den kropp man har och hitta tekniken.

En av eleverna behövde jobba med att öppna upp i höfterna och komma ner på sittbenen, och här kom Kyras makalösa förmåga att förklara, ofta med hjälp av jämförelser, fram. Och hon fortsatte tills aha-upplevelsen kom.

Målet var att komma ner på sittbenen, att dra bäckenet framåt, dra in svansen. Att stabilisera korsryggen, eller föra bältet mot bakvalvet.

- Tänk dig att du har en stråle som går rakt ner från sittbenen, var pekar den då?
- Neråt?
- Ja, men jag tror dina pekar lite bakåt.

Och där kom sittbenen ner i sadeln, och hela ryggen blev stabil.

Janne Jönsson valde att ägna sin del åt hur man ska tänka när man ska hålla i en terränglektion, hur man förbereder sina elever inför momentet och vilken övning man kan göra dagen innan.

För att lyckas i terrängen krävs det en bra lätt sits, en bra djup hoppsits, och att kunna växla däremellan. Han påpekade också vikten av en bra dressyrutbildning och en bra hopputbildning, och att det därför blir lätt för oss eftersom vi får båda delarna.

I terrängen möter man olika hindertyper, och man kan säga att varje typ av hinder kräver sin speciella galopp. Han beskriver det med olika växlar, där 2:an är banhoppningstempo, 3:an mer framåt, 4:an är transportgaloppen, och så har vi 1:an som är travhoppning. Exempelvis kan 2:an vara lämplig för nerhopp, 3:an för fyrkantiga hinder som oxrar, och häckar kan man ta på 3:an-4:ans växel.

Hopplärarna fick rida en övning som är lämplig som förberedelse. Första övningen var att enkelt rida över en cavaletti i galopp, för att se att ryttaren i en jämn rytm kan placera bommen mitt under hästen, och behålla samma tempo och rytm både innan, över och efter. Väl ute på terrängbanan rekommenderade han att ha liknande pyttehinder, för att se att denna ridning fungerar enligt samma princip. Om det inte fungerar på det lilla terränghindret, så fungerar det inte heller på det stora.

Därefter började de jobba med tempoväxlingar, för att se att de hade koll på växlarna och den lätta sitsen. Viktigt där är att hästen ska gå på signalen från ryttaren, och inte automatiskt öka för att man går upp i lätt sits. De fick rida ett relaterat avstånd på 21 meter och fem språng, och sedan se att de kunde växla upp på långsidan efter, och ta ner hästen i ett lugnt tempo och lägga ner den i formen. På så vis ser också tränaren att hästen är avspänd, en bra check alltså.

Sista övningen var att hoppa en oxer i en högre växel, där ryttaren står kvar i den lätta sitsen och väntar in språnget. Kommer hästen nära rätar  ryttaren upp sig utan att störa för mycket. Efter denna lektion har grunderna för terränghoppningen gåtts igenom, och väl ute på banan tipsade han om att låta den som man tror ska klara uppgiften bäst rida först - det är viktigt för eleverna att få se andra lyckas!

Åh, jag älskar clinics. Ni som följt med ett tag vet att jag är väldigt visuell och lär mig bäst när jag ser, så det här med clinics och demos är guld värt för min inlärning. Så nu blir det balanssits för att komma ner på sittbenen, kolla av att växlarna fungerar, och... Läsa ridhandböckerna :)