Därför blev jag ridlärare

Det är snart fem år sedan jag påbörjade mina studier vid SLU och vägen mot att bli hippolog och ridlärare. Det är för mig det absolut roligaste jobbet jag kan tänka mig, även om jag just nu lägger energi på egen kompetensutveckling genom en tids utlandsvistelse. Det är väl investerad tid det med, men då det är ansökningstider till skolor ska jag förklara mitt yrkesval för er. Det där brinnande intresset för undervisning och utbildning är mångbottnat, men kan bantas ner till två väsentliga beståndsdelar:


1. Jag tycker verkligen om hästar. 
Hästintresset har funnits så länge jag kan minnas och är idag en så stor del av mig själv att jag har svårt att se vem jag skulle vara och vad jag skulle göra utan dem. Det är fantastiskt roligt att rida, och det finns ett stort egenvärde i själva vardagen med hästar för mig. Att sakta få lägga detta jättepussel, att ständigt söka efter nya bitar i hur vi kan arbeta med dem - i böcker, hos tränare, hos proffsryttare, genom att iaktta ryttare från läktarplats på tävling, clinics, framridningar. Och jag nördar loss inom olika områden i omgångar - ibland är det foder, ibland hasleden, ibland ventilation, ibland olika tygelfattningar. Det tar aldrig slut. Inte nyfikenheten heller.


2. Jag gillar verkligen att jobba med människor. 
Och de jag får jobba med i yrket som ridlärare, de gillar också hästar. Att få leda andra fram på vägen jag själv uppskattar så mycket, det ger liksom dubbel glädje. Eftersom min egen utveckling fortskrider samtidigt, blir således också en allt bättre lärare.

Som ridlärare är ansvaret stort, men det är hästarna som ger belöningen. Det är tydligt när de är nöjda. Jag har hört att hästen sades var de unga adelsmännens viktigaste lärare förr i tiden, eftersom de aldrig behandlade dessa annorlunda på grund av deras status och efternamn. Hästar bryr sig inte om sådant. Det gör det hela än mer intressant.

Den dolda agendan i att jobba med hästar och undervisning är nämligen att hästar plockar fram bra sidor hos människor - i strävan att bli en skicklig ryttare måste du lära dig lyssna, lyhört ta in responsen ditt agerande har gett, och aktsamt anpassa ditt bemötande efter vilken individ du har att göra med. Du måste ödmjukt ta emot gamla kunskaper, och acceptera att det är en lång väg att gå. Varje gång vi skyller ifrån oss våra brister har vi förlorat - du kommunicerar nämligen med en varelse som alltid ger ärliga svar, och aldrig kommer bedöma dig utifrån din bakgrund eller utseende, utan enbart utifrån dina handlingar. 

Tänk efter - var hittar vi något som ens är i närheten av detta utanför hästvärlden?

Den här andan är grunden för ett lyckat samarbete mellan häst och ryttare, och den finns i botten av all dressyr. Detta kläs sedan på med kunskaper kring ridkonst och hästhantering, rakriktning och foderstatsberäkning, öppna och hovbeslag, kunskap om hästens beteende och om säkerhetstänk, och så utbildas hästmänniskor som för det här arvet vidare. Sport som konst. Som får uppleva samma glädje, göra samma resa, och som blir framtidens hästsverige.

Det kan man ha som jobb.

 

Sista ansökan till hippologen är 15 april, info om programmet och andra ridlärarutbildningar finns här.