Den finska professorn

Dagen som jag sett fram emot sedan dag 1 på hippologen är avklarad. Att se fram emot något så mycket och att veta att under andra året på utbildningen kommer det ske...

Jag kunde knappt sova under natten och när klockan äntligen ringde, hoppade jag upp ur sängen. Jag som annars kan ha det lite körigt på morgonen med att försöka vakna och ta mig upp.

Dolce (min skolhäst i dressyren) hade jag badat dagen innan, utrustningen var lite extra putsad och stövlarna ordentligt polerade. Dolce nästan lös efter all rykt och hovoljan blänkte. Kan man inte vara bäst - kan man alltid vara snyggast. Nu var det dags. Tiden var kommen.

Den finladssvenska rösten ljöd som fågelsång i mina öron och där stod hon. Självaste Kyra Kyrklund - professor i ridkonst, som jag nu skulle rida för.

Fokus för dagen var kontakt. Kontakten ska vara jämn och den ska successivt kunna öka eller minska under passets gång - från armbågen, medan handen hela tiden är mjuk och stilla. Kyra jämförde stödet med växlar - man kan inte gå direkt från 2an till 5an eftersom det då kommer bli ryckigt och svajigt. Tar du istället en växel i taget blir ridningen jämn och stadig. Varje övergång börjar bakifrån och tajmingen är otroligt viktig. Det var den snabbaste halvtimmen i mitt liv. Efteråt undrade jag lite vad som hänt. Tur att jag fick ytterligare en chans att rida för henne lite senare...

På eftermiddagen höll Kyra en clinic för oss elever på Strömsholm. Jag och Appe (min remont) hade fått äran att rida med på den och även här var temat kontakt. Jag fick bra tips och råd om hur jag skulle göra för att få ett jämnare stöd på båda tyglarna och även här successivt kunna öka och minska på stödet. Kyra pratade också om hur exteriören spelar in i vilken form hästen har lättast att gå i, hur lätt den kommer ha för kommande rörelser längre fram i utbildningen m.m.

Här visar Kyra hur man successivt ska kunna variera stödet i handen med hjälp av armbågarna.

En mycket givande dag helt enkelt, som tyvärr tog slut alldeles för fort. Men det här kan jag nog leva på ett tag.

/Christoffer